Vikttråden 2023

[literealistisk]

Är det någon annan som har beräknat TDEE? Har försökt räkna på det men tycker det är så otroligt svårt att bestämma aktivitetsnivå. Rider minst en häst om dagen, dock inga direkt hårda pass. Och sen är det ju en del fix runt omkring och promenerar med dem några dagar i veckan med. Vet inte om det är light eller moderate aktivitet som stämmer bäst på mig?

 

[MJLee]

-0.4 vilket jag misstänker inte är en egentlig nergång utan mer att det förra var en avvikelse. Är lite ledsen eftersom nergången inte ses alls på kroppen.

 

[Voeux]

Gällande att vara en allt eller inget person, jag hör det ofta och är lite nyfiken på hur man tänker kring långsiktiga resultat då? För livet är ju ändå livet. Det händer. Med saker som dyker upp, stress, ändrade planer, semester, barn. I min värld har jag svårt att se det som något annat än att planera för att misslyckas, för ingen tänker väl att en ska ha sitt fulla fokus på kaloriintag varenda dag resten av livet? Så när man inte kan vara allt längre, går man in i en inget period då? Och vad kommer det resultera i? Eller tänker man att man aldrig kommer bli för trött, för stressad, för.. levnadsglad för att avvika från sin perfekta plan?

Jag vet att det är jättesvårt att hitta en hållbar balans. Jag ville bara kasta in mina tankar om det, och vara den där tråkiga personen som man inte orkar lyssna på. Jag tänker bara att det kan vara klokt att ställa sig själv frågan. Vad händer sen?

Just nu har jag lite annat fokus än just vikt, en svag kropp som läker två graviditeter men som förr eller senare måste bli stark nog att bära dessa barn hela tiden. Intensiva dagar och sömnlösa nätter så jag behöver mycket näring, frisk luft och vätska för att orka. Jag har insett att det inte finns utrymme för ”inget” i mitt liv, för då kraschar jag. Jag måste ta hand om mig. Så mitt absolut bästa tips till egentligen vem som helst som är på någon form av hälsoresa alls är att sätta sig ner varje söndag och titta på kommande vecka. Hur mycket tid har jag? Hur mycket ork har jag? Och sen göra en plan utifrån det. Vissa veckor blir det mer tid till att investera i min hälsa och andra veckor mindre. Ibland en del träning och ibland bara lite promenader. Vi storhandlar och ser till att fylla köket med bra saker. Men för mig är det ett sätt att aldrig stanna upp, och samtidigt sätta realistiska mål utifrån hur läget är just precis nu.

 

[Guldaskig]

Har fått till en bra vecka tycker jag, flertalet promenader, ett styrkepass och en löptur. Idag är det dags för gruppträning och det ska bli kul! Maten har också gått bra, har ätit vår vanliga mat men försökt tänka på portionerna och jag har inte ätit någon fika eller annat förutom igår. Känns ändå bra att inte förbjuda något utan jag vill gärna kunna äta lite godis och chips och fika och det känns rimligt för framtiden att inte ha några förbud Äger ju ingen våg men får väl väga mig när jag får möjlighet.

 

[Guldaskig]

Gällande att vara en allt eller inget person, jag hör det ofta och är lite nyfiken på hur man tänker kring långsiktiga resultat då? För livet är ju ändå livet. Det händer. Med saker som dyker upp, stress, ändrade planer, semester, barn. I min värld har jag svårt att se det som något annat än att planera för att misslyckas, för ingen tänker väl att en ska ha sitt fulla fokus på kaloriintag varenda dag resten av livet? Så när man inte kan vara allt längre, går man in i en inget period då? Och vad kommer det resultera i? Eller tänker man att man aldrig kommer bli för trött, för stressad, för.. levnadsglad för att avvika från sin perfekta plan?

Jag vet att det är jättesvårt att hitta en hållbar balans. Jag ville bara kasta in mina tankar om det, och vara den där tråkiga personen som man inte orkar lyssna på. Jag tänker bara att det kan vara klokt att ställa sig själv frågan. Vad händer sen?

Just nu har jag lite annat fokus än just vikt, en svag kropp som läker två graviditeter men som förr eller senare måste bli stark nog att bära dessa barn hela tiden. Intensiva dagar och sömnlösa nätter så jag behöver mycket näring, frisk luft och vätska för att orka. Jag har insett att det inte finns utrymme för ”inget” i mitt liv, för då kraschar jag. Jag måste ta hand om mig. Så mitt absolut bästa tips till egentligen vem som helst som är på någon form av hälsoresa alls är att sätta sig ner varje söndag och titta på kommande vecka. Hur mycket tid har jag? Hur mycket ork har jag? Och sen göra en plan utifrån det. Vissa veckor blir det mer tid till att investera i min hälsa och andra veckor mindre. Ibland en del träning och ibland bara lite promenader. Vi storhandlar och ser till att fylla köket med bra saker. Men för mig är det ett sätt att aldrig stanna upp, och samtidigt sätta realistiska mål utifrån hur läget är just precis nu.

För mig är det mer ett tankesätt som är väldigt svårt att bryta. Känner inte att jag behöver förklara mig utan nöjer mig med att jag för min egen del kämpar stenhårt med att hitta en balans och att inte få dåligt samvete de dagar det inte blir som jag tänkt.

 

[Harrysen]

Gällande att vara en allt eller inget person, jag hör det ofta och är lite nyfiken på hur man tänker kring långsiktiga resultat då? För livet är ju ändå livet. Det händer. Med saker som dyker upp, stress, ändrade planer, semester, barn. I min värld har jag svårt att se det som något annat än att planera för att misslyckas, för ingen tänker väl att en ska ha sitt fulla fokus på kaloriintag varenda dag resten av livet? Så när man inte kan vara allt längre, går man in i en inget period då? Och vad kommer det resultera i? Eller tänker man att man aldrig kommer bli för trött, för stressad, för.. levnadsglad för att avvika från sin perfekta plan?

Jag vet att det är jättesvårt att hitta en hållbar balans. Jag ville bara kasta in mina tankar om det, och vara den där tråkiga personen som man inte orkar lyssna på. Jag tänker bara att det kan vara klokt att ställa sig själv frågan. Vad händer sen?

Just nu har jag lite annat fokus än just vikt, en svag kropp som läker två graviditeter men som förr eller senare måste bli stark nog att bära dessa barn hela tiden. Intensiva dagar och sömnlösa nätter så jag behöver mycket näring, frisk luft och vätska för att orka. Jag har insett att det inte finns utrymme för ”inget” i mitt liv, för då kraschar jag. Jag måste ta hand om mig. Så mitt absolut bästa tips till egentligen vem som helst som är på någon form av hälsoresa alls är att sätta sig ner varje söndag och titta på kommande vecka. Hur mycket tid har jag? Hur mycket ork har jag? Och sen göra en plan utifrån det. Vissa veckor blir det mer tid till att investera i min hälsa och andra veckor mindre. Ibland en del träning och ibland bara lite promenader. Vi storhandlar och ser till att fylla köket med bra saker. Men för mig är det ett sätt att aldrig stanna upp, och samtidigt sätta realistiska mål utifrån hur läget är just precis nu.

Alltså så är det ju självklart. Kan inte svara för någon annan, men från en ofta hamnar i allt eller inget så är det inte så att jag inte vet om att planering är det bästa. Det är bara att det inte riktigt alltid fungerar. Trots storhandling, reflektion och önskan om att ha den bästa balansen för hälsan. Det är ju liksom det som är problemet . Det är inte så att jag sitter och planerar att misslyckas och till exempel äta hela chipspåsen istället för den planerade lilla skålen. Med det med sig är det lätt att försöka satsa på ” inget”, och sen vill man ändå unna sig något på grund av att kunna njuta lite av livet ändå, under kontrollerade former. Och då blir det ”allt”.

 

[Voeux]

För mig är det mer ett tankesätt som är väldigt svårt att bryta. Känner inte att jag behöver förklara mig utan nöjer mig med att jag för min egen del kämpar stenhårt med att hitta en balans och att inte få dåligt samvete de dagar det inte blir som jag tänkt.

Jag tror att det är så för de allra flesta och det var verkligen inte meningen att någon skulle känna ett behov av att förklara sig, även om mitt inlägg var lite provokativt med flit. Det är jättesvårt. Annars hade ju inte denna tråd funnits, och alla löpsedlar i augusti och januari. Det är vansinnigt svårt. Men något som också är svårt är att jojobanta resten av livet. Så jag ville bara kasta in lite tankar om det, kanske hjälper det någon. För mig fungerar det att påminna mig själv om att inte hamna där, i allt eller inget. Alla veckor måste ha lite vila, vin och choklad. Alla veckor måste också ha rörelse, mängder med vatten och grönsaker. Det är det allra bästa som jag lyckats göra för mig själv, att träna bort det tankesättet. Så det är väl därför det ligger mig varmt om hjärtat och jag predikar lite om det. Jag mår väldigt mycket bättre idag.

En annan sak jag insett är att det här med hälsa kommer vara ett livslångt projekt. Jag trodde att den dagen jag hittade den där gyllene medelvägen att den bara skulle rulla på av sig själv. Men nej, det är en ständig planering och inre debatt med motivationen. Så just nu tänker jag mycket på det, hur jag kan underlätta för mig själv. Hur jag vill leva, må, orka. Ja, mycket filosofiska tankar som ni hör från mig och jag sitter inte på några svar. Jag bara upplever att jag själv har kommit långt på min egen resa så jag ville bidra med det perspektivet i tråden.

 

[Voeux]

Alltså så är det ju självklart. Kan inte svara för någon annan, men från en ofta hamnar i allt eller inget så är det inte så att jag inte vet om att planering är det bästa. Det är bara att det inte riktigt alltid fungerar. Trots storhandling, reflektion och önskan om att ha den bästa balansen för hälsan. Det är ju liksom det som är problemet . Det är inte så att jag sitter och planerar att misslyckas och till exempel äta hela chipspåsen istället för den planerade lilla skålen. Med det med sig är det lätt att försöka satsa på ” inget”, och sen vill man ändå unna sig något på grund av att kunna njuta lite av livet ändå, under kontrollerade former. Och då blir det ”allt”.

Nej det förstår jag. Min tanke var bara att det kan vara klokt att ifrågasätta det snarare än att gå all in för att det är så. Jag tror de flestas hälsoresor är svåra på olika sätt, man får ta till lite trix och tankesätt för att få det att funka. Men om man finner sig i någon ända av att vara extremt ”på” eller extremt ”av” så kan det ju vara klokt att tänka till kring. Det är mest så jag tänker. Kan man få i sig lite grönsaker den där dagen man känner sig extremt off eller kan man få till lite vila och något extra gott att äta den där veckan man känner sig sjukt på så tror jag det är ett gott recept för att börja bygga på något långsiktigt.

 

[Lilla]

Två veckor utan onyttigheter. Målet är till min födelsedag i mitten av september.
Har inte vägt mig än men tar kort.
Är inte så värst sugen på just onyttigt men har ett stort tuggbehov.

 

[Guldaskig]

Jag tror att det är så för de allra flesta och det var verkligen inte meningen att någon skulle känna ett behov av att förklara sig, även om mitt inlägg var lite provokativt med flit. Det är jättesvårt. Annars hade ju inte denna tråd funnits, och alla löpsedlar i augusti och januari. Det är vansinnigt svårt. Men något som också är svårt är att jojobanta resten av livet. Så jag ville bara kasta in lite tankar om det, kanske hjälper det någon. För mig fungerar det att påminna mig själv om att inte hamna där, i allt eller inget. Alla veckor måste ha lite vila, vin och choklad. Alla veckor måste också ha rörelse, mängder med vatten och grönsaker. Det är det allra bästa som jag lyckats göra för mig själv, att träna bort det tankesättet. Så det är väl därför det ligger mig varmt om hjärtat och jag predikar lite om det. Jag mår väldigt mycket bättre idag.

En annan sak jag insett är att det här med hälsa kommer vara ett livslångt projekt. Jag trodde att den dagen jag hittade den där gyllene medelvägen att den bara skulle rulla på av sig själv. Men nej, det är en ständig planering och inre debatt med motivationen. Så just nu tänker jag mycket på det, hur jag kan underlätta för mig själv. Hur jag vill leva, må, orka. Ja, mycket filosofiska tankar som ni hör från mig och jag sitter inte på några svar. Jag bara upplever att jag själv har kommit långt på min egen resa så jag ville bidra med det perspektivet i tråden.

Jag håller absolut med dig men för vissa är den tanken säkert enklare än för andra och det tror jag är viktigt att förstå. För mig är det inte så enkelt utan mycket mer komplext och då blir det så tokigt när någon försöker förklara hur en ska tänka. Jag vet hur jag borde tänka men jag kämpar verkligen mot en massa andra tankar som oftast är starkare…

 

[Voeux]

Jag håller absolut med dig men för vissa är den tanken säkert enklare än för andra och det tror jag är viktigt att förstå. För mig är det inte så enkelt utan mycket mer komplext och då blir det så tokigt när någon försöker förklara hur en ska tänka. Jag vet hur jag borde tänka men jag kämpar verkligen mot en massa andra tankar som oftast är starkare…

När du skriver att det inte är så enkelt för dig så låter det som att du tror att det är det för mig. Men jag skriver att jag ständigt behöver kämpa med mina tankesätt, motivation och planering. Att det är ett livslångt projekt. Jag har varit i den här snurran hela livet. Kroppsförakt, bantning, självsvält i perioder, ohälsosamt mycket träning. Nu började jag ta en annan riktning för ca 6 år sedan och har kommit långt med min syn på mig själv, min kropp, min hälsa, hållbarhet. Det betyder inte att jag sitter på något facit för någon annan, men jag vill bidra med fler tankesätt för kanske hjälper det någon. Det räddade mig ur den här snurran. Men jag vill poängtera att just enkelt har det inte varit. Jag tror inte det är enkelt för någon, vikt och kropp är vansinnigt komplext och känsligt. Jag är ledsen om jag klampat in på ett okänsligt sätt i tråden. Jag vill bara så ett frö. Kanske något litet som får ligga och marinera. Kanske är det något som kan växa med tiden. Jag tänker att om vi verkligen bryr oss om varandra så måste det också finnas utrymme att utmana, men jag är ledsen om jag klev för långt.

 

[Guldaskig]

Fel.

 

[Guldaskig]

När du skriver att det inte är så enkelt för dig så låter det som att du tror att det är det för mig. Men jag skriver att jag ständigt behöver kämpa med mina tankesätt, motivation och planering. Att det är ett livslångt projekt. Jag har varit i den här snurran hela livet. Kroppsförakt, bantning, självsvält i perioder, ohälsosamt mycket träning. Nu började jag ta en annan riktning för ca 6 år sedan och har kommit långt med min syn på mig själv, min kropp, min hälsa, hållbarhet. Det betyder inte att jag sitter på något facit för någon annan, men jag vill bidra med fler tankesätt för kanske hjälper det någon. Det räddade mig ur den här snurran. Men jag vill poängtera att just enkelt har det inte varit. Jag tror inte det är enkelt för någon, vikt och kropp är vansinnigt komplext och känsligt. Jag är ledsen om jag klampat in på ett okänsligt sätt i tråden. Jag vill bara så ett frö. Kanske något litet som får ligga och marinera. Kanske är det något som kan växa med tiden. Jag tänker att om vi verkligen bryr oss om varandra så måste det också finnas utrymme att utmana, men jag är ledsen om jag klev för långt.

Precis som du ändrade ditt tankesätt för 6 år sedan är jag i startgroparna att försöka göra detsamma. Min poäng var nog mest att det kan vara olika svårt för att vi är olika individer. För en person kan det vara jättesvårt medan det för en annan är ännu svårare och för en tredje kanske det är helt omöjligt utan professionell hjälp.

Min plan är ju att hamna där du verkar vara idag och jag tror att de flesta förstår att det är något som behöver vara livslångt, jag längtar verkligen till jag kan hitta en balans och tills det dåliga samvetet inte gnager i mig.

 

[Voeux]

Precis som du ändrade ditt tankesätt för 6 år sedan är jag i startgroparna att försöka göra detsamma. Min poäng var nog mest att det kan vara olika svårt för att vi är olika individer. För en person kan det vara jättesvårt medan det för en annan är ännu svårare och för en tredje kanske det är helt omöjligt utan professionell hjälp.

Min plan är ju att hamna där du verkar vara idag och jag tror att de flesta förstår att det är något som behöver vara livslångt, jag längtar verkligen till jag kan hitta en balans och tills det dåliga samvetet inte gnager i mig.

Då är du ju redan en bra bit på vägen. Mitt ursprungliga inlägg var riktat till de som har ”allt” som långsiktig strategi och kanske inte har reflekterat över hur det ska gå. Att vara medveten om att det är en utmaning att vara lagd så är såklart en annan sak och jag kan ha missuppfattat diskussionerna i tråden.

Skriver gärna mer på PM om du eller någon annan skulle vara intresserad av hur jag tänkt och gjort senaste 6 åren. Vet inte om det passar sig att utveckla så mycket i en vikttråd, upplever att fokuset här kanske är lite annorlunda. Även om resultatet såklart påverkar vikten också.

 

[Bison]

Jag har gått upp fem kilo det senaste året, utan häst har jag helt enkelt haft för lite att göra och ätit mer
Att vara lite knubbig stör mig inte men nu känner jag mig faktiskt tjock
De fem kilona ska väck! Slut på snacks i veckorna och lite mindre portioner tror jag kommer göra susen.
Kvällsveckorna fungerar bra, det är när jag jobbar dag som jag gärna vill äta något på kvällen, något betyder oftast choklad
Rör mig mycket så den biten är lugn.
Har som mål att ha gått ner till nya hästen kommer om tio veckor. Sen löser det sig antagligen av sig självt, då har jag varken tid eller ork att äta choklad på kvällarna

 

[Guldaskig]

Jag har gått upp fem kilo det senaste året, utan häst har jag helt enkelt haft för lite att göra och ätit mer
Att vara lite knubbig stör mig inte men nu känner jag mig faktiskt tjock
De fem kilona ska väck! Slut på snacks i veckorna och lite mindre portioner tror jag kommer göra susen.
Kvällsveckorna fungerar bra, det är när jag jobbar dag som jag gärna vill äta något på kvällen, något betyder oftast choklad
Rör mig mycket så den biten är lugn.
Har som mål att ha gått ner till nya hästen kommer om tio veckor. Sen löser det sig antagligen av sig självt, då har jag varken tid eller ork att äta choklad på kvällarna

Samma sak hände mig när jag lämnade bort min häst för några år sedan. Man inser inte riktigt vilken bra motion det är

 

[Bison]

Samma sak hände mig när jag lämnade bort min häst för några år sedan. Man inser inte riktigt vilken bra motion det är

Nej, det är tydligt
Skönt att komma igång igen

 

[MJLee]

Någon som har prövat 5:2 dieten? Har den funkat?

 

[Harrysen]

Någon som har prövat 5:2 dieten? Har den funkat?

Testat för länge sedan men det var inget för mig, 500 kalorier är väldigt lite att klara sig på en hel dag och jag kände mig mest sliten. De dagarna man fick äta mer åt jag uteslutande godis och chips som absolut inte rymdes på vardagarna.

Vet en som var med i nån studie också, tog blodprover under tiden och något, vet inte vad, försämrades så pass att hon fick avbryta. Värdet återgick till det normala sen.

 

[Thaliaste]

All time high.
Återkommer i tråden när jag smält detta