Vikttråden 2023

Funderar, på den gamla goda tiden (!?) fick jag lära mig att man skulle väga tio kg under sin längd. Är det någon som hört något liknande?

@Pilot jag har inte varit i kontakt med någon läkare ang vikten. Och det är definitivt inte kroppsdysmorfi. Jag har en realistisk inställning till vikt och kroppsform men däremot inte till mat. Hade bara fläsket fördelat sig annorlunda (bröst! rumpa!) och inte mage och 'nedre bröst' så hade jag varit jättenöjd med vikten. Det är därför vågen för mig är ett så trubbigt instrument. Jag bryr mig inte om vikt utan, som sagt, enbart om kroppsform.
På den ännu äldre och godare tiden sa man att längd +- 5 kg var spannet.
 
Tipsar om en jättebra bok som är lätt att läsa och ta till sig information. Boken heter Glykosrevultionen - balansera ditt blodsocker och förändra ditt liv av Jessie Inchasupe. Risk för felstavning! Finns på Nextory! Enkla tips och Aha upplevelser i boken! Ska köpa den i bokformat snart.
 
Efter barn och slarvigare vanor/onyttigare mat i sisådär 3 års tid samt en flytt till hus lite utanför stan vilket inneburit mer bilåkande och mindre vardagsmotion = + 15-20 kg mot innan graviditet. Totalt bottennapp blev det när jag inte fick förnya mina östrogendominerade p-piller pga vikten (ppiller som jag mår bra av pga min PCOS).

Nu när lillan är äldre så börjar tiden och möjligheterna och orken komma tillbaka. Jag har sen januari tränat 2-3 ggr i veckan, tar cykeln till jobbet emellanåt men vill fortfarande få till promenader som rutin helst varje dag (när jag inte tränar). Maten har fått stå orörd tills nu, då den känns absolut svårast, det är SÅ njutbart för mig med mat och ffa kolhydrater och det känns deppigt varje gång jag behöver begränsa maten. Särskilt nu när livet med småbarn varit ganska ansträngt periodvis och man har lite ork, kraft och även brist på egentid. För mig är det verkligen så att maten då blir som det som jag kan njuta av och unna mig med, belöningar och ljusglimtar under tuffa dagar... Samtidigt blir det en ond cirkel där dålig kost, inaktivitet och smygande övervikt också gör en tröttare och i sämre skick att möta ansträngningarna med småbarn.

Men nu känns det som att goda vanor är på gång, och jag hoppas att vikten kan börja smyga neråt så småningom. Med lite med träning i kroppen har jag fått mer energi överlag. Påverkar ju också genom att tiden i soffan på kvällarna blir mindre och möjligheterna att äta onyttigt likaså. Fortfarande alldeles för stora portioner, men jag tar det stegvis.... Nu har jag börjat få till träningen och fått bort onyttigheterna på kvällarna till vardags. Nästa steg är promenader och försöka begränsa onyttigheterna helt på vardagar (typ om det bjuds på fika på jobb etc) och även tänka på vad vi äter till middag under vardagarna. Just nu kör vi middagsfrid matkasse varannan vecka och det är trevligt för de kör ju generellt lite hälsosammare mat a la fisk, fågel, vego och mycket grönsaker samt ganska lite grädde etc.

Jag har en startvikt (som det ännu och inte hänt så mycket med) och midjemått som jag går efter. Midjan har ev försvunnit 2 cm, men lite svårt att mäta trots markerad midja tycker jag, så vet inte om det är inom felmarginalen.
 
Efter barn och slarvigare vanor/onyttigare mat i sisådär 3 års tid samt en flytt till hus lite utanför stan vilket inneburit mer bilåkande och mindre vardagsmotion = + 15-20 kg mot innan graviditet. Totalt bottennapp blev det när jag inte fick förnya mina östrogendominerade p-piller pga vikten (ppiller som jag mår bra av pga min PCOS).

Nu när lillan är äldre så börjar tiden och möjligheterna och orken komma tillbaka. Jag har sen januari tränat 2-3 ggr i veckan, tar cykeln till jobbet emellanåt men vill fortfarande få till promenader som rutin helst varje dag (när jag inte tränar). Maten har fått stå orörd tills nu, då den känns absolut svårast, det är SÅ njutbart för mig med mat och ffa kolhydrater och det känns deppigt varje gång jag behöver begränsa maten. Särskilt nu när livet med småbarn varit ganska ansträngt periodvis och man har lite ork, kraft och även brist på egentid. För mig är det verkligen så att maten då blir som det som jag kan njuta av och unna mig med, belöningar och ljusglimtar under tuffa dagar... Samtidigt blir det en ond cirkel där dålig kost, inaktivitet och smygande övervikt också gör en tröttare och i sämre skick att möta ansträngningarna med småbarn.

Men nu känns det som att goda vanor är på gång, och jag hoppas att vikten kan börja smyga neråt så småningom. Med lite med träning i kroppen har jag fått mer energi överlag. Påverkar ju också genom att tiden i soffan på kvällarna blir mindre och möjligheterna att äta onyttigt likaså. Fortfarande alldeles för stora portioner, men jag tar det stegvis.... Nu har jag börjat få till träningen och fått bort onyttigheterna på kvällarna till vardags. Nästa steg är promenader och försöka begränsa onyttigheterna helt på vardagar (typ om det bjuds på fika på jobb etc) och även tänka på vad vi äter till middag under vardagarna. Just nu kör vi middagsfrid matkasse varannan vecka och det är trevligt för de kör ju generellt lite hälsosammare mat a la fisk, fågel, vego och mycket grönsaker samt ganska lite grädde etc.

Jag har en startvikt (som det ännu och inte hänt så mycket med) och midjemått som jag går efter. Midjan har ev försvunnit 2 cm, men lite svårt att mäta trots markerad midja tycker jag, så vet inte om det är inom felmarginalen.
Hoppas att du hittar en balans mellan att fortfarande kunna njuta av mat och annat och att göra det lagom.
(Mitt eget största problem)
 
På den ännu äldre och godare tiden sa man att längd +- 5 kg var spannet.
På min tid var det längden - 100 +/- 10, så ett spann på 20 kg.

När jag mådde som bäst var jag ett muskelknippe på 56 kg till mina 167 och med ett midjemått som omkretsen på mitt huvud. Om jag utgår från mitt midjemått nu så är jag en riktig tjockskalle. 😅 Men jag har börjat träna mer, simmar beroende på tid och går hundpromenader i skogen samt med en striktare kosthållning med färre kolhydrater så kommer både orken och midjemåttet förbättras. Jag dricker t ex kaffe med grädde för att få i mig fett men har dragit ner på bröd förutom lite fröknäcke eller finncrisp.

Jag får se hur länge foten håller innan jag måste ta en ny kortisonspruta pga att ena hästen krossat ledbrosket på mig, men jag är glad jag iaf kan gå längre sträckor igen även om jag aldrig blir bra. :)

Jag väger mig inte och har inte vägt mig på åratal. Föredrar måttband men har inte mätt mig heller utan konstaterar nöjt att kläderna sitter lösare, midja blivit mer markerad och höfter och ben smalare. :up:
 
I torsdag tog hela familjen en roadtripp, först Tjurpannan utanför Grebbestad en liten vandring, kort men väldigt kuperat. Mitt knä gillar verkligen inte när det går uppför. Stramar rätt bra på baksidan mot utsidan. Sen ville sambon att vi skulle åka via Norge hem, så tog ett stopp vid fästingen i Halden och gick runt. Men mitt knä ville inte vara med om fler backar så jag fick hålla mig till den mer släta ytan, medan sonen och sambon klättra upp på toppen. Men totalt ca 1 mil. fick vi ihop. Idag tömkörde jag kompisens ena häst, medans hon tog med större på promenad och stallkompisen gick med sin, så vi gick ca 4 kilometer.
 
Vikten står stilla denna vecka. Inte konstigt då knäskada gjort att träningen uteblivit och maten är ju densamma.

Nu ska dock maten också bli mål för förändring. Jag och min partner är inte helt på det klara när/om vi vill ha ett till barn, men jag slutade med ppiller för en 3 månader sen för att se om det öht är möjligt (dvs hur ägglossningen beter sig). I jmf med 2018 när jag slutade med ppiller så är cyklerna oerhört långa och ägglossning verkar ske glest (om ens alls). Sannolikt har vikten en inverkan på det. Jag vet att det kan dröja innan menscykeln blir normal vid avslut av ppiller, men det har aldrig varit så för mig innan och jag har haft samma ppiller länge och gjort avbrott med dem iaf två ggr tidigare. Jag förstår att min äldre ålder också men spela in, men ändå, som jag trodde är det väl snarare äggkvaliten som förändras i min ålder än att cyklerna blir längre.

Så nu i denna stund när även denna tredje cykel drar ut på tiden så bestämde jag mig för att nu ändrar jag maten också. Mindre portioner och mer grönsaker. Och ser till att få till de där promenaderna. Vi får se kommande vecka hur det går!
 
Jag köpte en våg och den fungerade utan problem, men när jag nu tog fram den igen har den blivit galen. Enligt den har jag gått ner 15 kg på några veckor, och mitt bmi skulle vara 17.1. Vilket det extremt mycket inte är.

*sparkar på vågen*
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 151
Senast: Sassy
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 455
Senast: Amha
·
Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
721
Senast: Görel
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 619
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp