Det svåraste nöten för mig är att inte använda mat (eller snarare godis/glass) som belöning, tröst eller muta. Det sitter i ryggmärgen och är något jag måste tänka på varje gång vi har en tuff situation på vägen hem (mycket känslor i den lilla kroppen just nu). Jag har blivit både mutad, belönad och fått godis när andra har haft dåligt samvete för något (som barn menar jag nu, en låda choklad från en god vän är en annan sak för mig).
I övrigt begränsar jag inte, tycker jag att det känns som att han blivit lite fixerad vid glass (han älskar glass men finns det egen gjord på frukt duger det lika bra) tex så ser jag till att vi inte har någon hemma men istället är kylen full med frukt på de hyllor han når till själv. Vi köper inte godis varje dag men när vi gör det får han välja det han vill, han äter sällan upp alla sjuttiofem sorter ändå, han en inbyggd mängdbegränsning som verkar fungera än så länge.
Men det är svårt, jag äter gärna på klockan men är han inte hungrig då så behöver han förstås inte äta. Vissa dagar äter han som en mygga, andra som en häst, sällan ensidigt och är han med när man lagar maten så brukar det försvinna ner en ordentlig mängd grönsaker (och sen är han inte så hungrig men det är ju okej).
Själv väger jag mig en gång i veckan och äter allt. Ibland mer och ibland mindre och ibland inte alls (när tarmarna krånglar och då säger jag att jag inte äter för att jag har ont i magen, dvs precis som det är).
Min mamma gick nästan alltid hos WW, hade godis i handväskan och drack mängder med flytande bröd (dvs öl). Det var alltså inte maten som var problemet hos oss utan det som åts och ffa dracks utöver maten.
Och det tog lång tid innan jag fattade att jag missbrukade på samma sätt men godis istf alkohol/öl.
I övrigt begränsar jag inte, tycker jag att det känns som att han blivit lite fixerad vid glass (han älskar glass men finns det egen gjord på frukt duger det lika bra) tex så ser jag till att vi inte har någon hemma men istället är kylen full med frukt på de hyllor han når till själv. Vi köper inte godis varje dag men när vi gör det får han välja det han vill, han äter sällan upp alla sjuttiofem sorter ändå, han en inbyggd mängdbegränsning som verkar fungera än så länge.
Men det är svårt, jag äter gärna på klockan men är han inte hungrig då så behöver han förstås inte äta. Vissa dagar äter han som en mygga, andra som en häst, sällan ensidigt och är han med när man lagar maten så brukar det försvinna ner en ordentlig mängd grönsaker (och sen är han inte så hungrig men det är ju okej).
Själv väger jag mig en gång i veckan och äter allt. Ibland mer och ibland mindre och ibland inte alls (när tarmarna krånglar och då säger jag att jag inte äter för att jag har ont i magen, dvs precis som det är).
Min mamma gick nästan alltid hos WW, hade godis i handväskan och drack mängder med flytande bröd (dvs öl). Det var alltså inte maten som var problemet hos oss utan det som åts och ffa dracks utöver maten.
Och det tog lång tid innan jag fattade att jag missbrukade på samma sätt men godis istf alkohol/öl.