Har en jaktgoldentik som blivit 8år iår. Nu är hon rätt bekväm, gör inte för många knop direkt... Har väldigt tydligt blivit gammal den här vintern! Innan har hon varit ett energiknippe!
Förr tränade vi mycket apport vilket hon givetvis är tokig i! Kom aldrig till dirigering men vi ämnade inte tävla så kvittsamma. Däremot har hon använt sina kunskaper praktiskt när husse jagar and! Då är hon helt perfekt, hon hämtar alla änder hon ser utan styrning o påminnelser, både på land och i vatten!
I övrigt vet jag inte om jag skall omnämna henne som korkad eller som smart. Det är helt döfött att lära henne trix, hon fattar ingenting och har ingen problemlösarskalle. Pressen blir för stor så om hon gör något alls så är det att lägga sig på rygg. Så hon kan "sitt" och "gå o lägga dig" that's it. Hon är väldigt förarvek! Höj rösten så går hennes hela värld under o hon ser ut som om vi brukar ge stryk...(lite pinsamt!). Hon är alltid lydig, går alltid lös och orsakar aldrig något problem. Möter vi folk/bil/hund ute så går hon in fot automatiskt, hon kan gå 30m före o helt plötsligt kommer hon travade in fot. Några sekunder senare kommer nån/bil runt krön eller kurva. Det är ofta hon ser/hör möten före mig. Hon skulle aldrig rusa fram till varken folk eller andra hundar, har väldigt lite behov av att träffa andra faktiskt. Hon är väldigt restriktiv i att umgås med andra hundar än de i familjen/släkten. Hon skäller bara varningsskall om någon kommer, ett skall sen är det nog. Aldrig några okynnesgrejer för sig, jag vill själv kalla henne otroligt väluppfostrad! Men det kan jag inte ta åt mig äran för, hon har uppfostrat sig själv. Hon älskar alla som älskar henne, kärlek e hennes motivation!
Önskar vi hade tagit valpar på henne. Uppfödaren ville det, vi testade men hon blev rädd när hanen hoppade och sen har det varit kört. Vi kommer aldrig få en hund som Smilla igen! Känns hemskt att hon börjat bli så gammal...
Smilla och favortidummyn -aka "ankjäveln"!
