Vet ni hur ni ser ut?

[cirkus]

Tack för svar!

Ja, det är ju känsligt att ge komplimanger om utseende. Men känner man folk kan man ju veta hur de är och vad de uppskattar.

Jag upplever att en del som säger sig sakna komplimanger inte heller ger några.

Jag och många vänner strösslar gärna med goda ord om och till folk om vi känner ngt positivt. Det upplever jag gör att det också kommer fler tillbaks. Klimatet blir trevligare över lag liksom..

Jag strösslar också gärna med goda ord. Men INTE om utseende - den hetsen ser jag så sjukligt mycket av så jag gör mitt bästa för att inte bidra.

 

[cirkus]

Varför tar du det negativt ? Själv vart jag oerhört glad när mitt ex gav nån komplimang om utseendet. Men det kanske är för att jag inte van att få komplimanger om utseendet.

Jag gillar inte värderandet av utseende överhuvudtaget. Jag vill inte bidra till det på något sätt. Därav min avoghet.

 

[pepp]

Tycker ni att andra uppfattar och kan göra en korrekt bedömning av hur gamla ni är?

Jag fyller 30 i februari men får alltid höra att jag ser så ung ut. Jag skulle bli medlem i Ginas kundklubb och då säger hon i kassan att man måste ha fyllt 16 för att få bli medlem Har fått visa legitimation för bio, fått spela minigolf för barnpris och alla sätter mig i facket 15 år till max 20. 15 är liksom halva min livslängd

Vet att många vill se unga ut men ibland är det lite jobbigt att se så pass ung ut, vet inte vad för drag som gör att jag ser så ung ut. Vad förknippas med ett tonårsutseende?

Jag är 32, folk brukar tro att jag är runt 25-27

 

[Charlotte67]

Komplimanger har väl ingenting med objektivitet att göra?? Det är just ett uttryck för någons positiva värdering.

Fint att du får höra komplimanger från din partner. Det var just det som var min fråga.
...Eftersom jag inte hör det speciellt ofta från människor i min omgivning. De kan gnälla på sina partners men sällan säga genuint positiva saker, varken till, eller om, hen.

Nej, självklart inte. Jag råkade bara klämma in ett INTE för mycket i den sista meningen.

 

[Hero]

Jag gillar inte värderandet av utseende överhuvudtaget. Jag vill inte bidra till det på något sätt. Därav min avoghet.

Lägger du ingen värdering i utseendet på din partner ? Dvs, kollar du bara på insidan ?

 

[Charlotte67]

Prata gott om och ge komplimanger är två väldigt skilda saker för mig. Komplimang är väldigt tätt kopplat till utseende och jag försöker verkligen undvika att kommentera andras utseende oavsett om det är positivt eller negativt. Däremot så ger jag gärna komplimanger om hur någon är som person, typ "XX är så himla generös eller YY har så vettiga åsikter och värderingar" .

Det kan vara så att eftersom jag är så otroligt negativ till att värdera utseende och om någon ger mig en komplimang för utseende (det har hänt) så märks det nog att jag inte är mottaglig och verkligen ogillar det för det händer inte igen.

Fast komplimanger kan väl handla lika väl om beröm för egenskaper/handlingar man uppskattar? Det du beskriver skulle jag kunna kalla för att ge en komplimang.
I går fick jag "komplimangen" av min ingenjörs-sambo att jag var så otroligt bra praktiskt/tekniskt (när jag men inte han lyckades koppla ihop Macen och GPS:en). Sådant ser jag också som en komplimang fast det har noll med utseendet att göra.

 

[bumpo]

Jag minns inte att jag sett något ärr? Och inte heller att näsan är annorlunda på något vis.

Men skulle jag titta efter noga skulle jag se det antar jag. Men nu tänkte jag inte alls på det utan pratade med dig och skrattade massor. Ärr fnissar inte sådär glatt och smittsamt. Det gjorde du

Precis min poäng. Jag ser ärren och näsans fulhet men resten av världen ser dem inte. Ja, det ligger så mycket ångest och rädsla och ren skräck i ärren så de har ett stort negativt symbolvärde för mig. De är en ständig påminnelse om Kukaset mitt i ansiktet som jag inte kommer undan varje gång jag ser mit ansikte. Jag kan hantera det och vara relativt okej med det större delen av tiden så det påverkar inte mitt liv något nämnvärt.

För er, och de allra flesta som möter mig, är jag ju en glad fnittrig människa som måhända är lite 'knäpp' men som vill göra sin omvärld gott.

 

[fio]

Jag är ju 50 men folk i min omgivning tror jag är runt 40, men jag tror det mer beror på att de som är 50 i samma omgivning ser ut som gamla tanter och är ofta ganska rynkiga vilket jag är befriad ifrån. Har ju aldrig rökt och inte solat på 25 år vilket nog bidrar ganska starkt. Dessutom har jag inga barn så det har nog minskat ner orosrynkorna lite

 

[monster1]

Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?

I mitt liv har det varit vanligare att få komplimanger av kvinnor, speciellt om det kommer till komplimanger utan agenda. Kanske för att man vet att det är trevligt att någon uppskattar en och bekräftar kanske en ny frisyr annorlunda kläder etc (idag har jag ansträngt mig). Min nuvarande partner tycker alltid att jag är fin, det spelar ingen roll om jag somnat i pastan vaknat upp och har spagetti och tomatsås i fejset han tycker jag är så fiiin ändå. Så jag tar honom inte på så stort allvar . På jobbet är det definitivt kvinnorna som ger varandra komplimanger mest, jag ger även männen komplimanger ibland. Men de brukar inte strössla med dylikt vare sig till kvinnor eller män, det kanske är rädda att man som kvinna ska tro att de är intresserade på en icke kollegial nivå eller så bryr sig/ser de inte. Jag har fått någon kommentar någon gång om jag haft höga klackar på mig, typ du var lång idag... Det är väl på den nivån det ligger. Det gör mig inte så mycket men det roar mig att fundera på varför .

 

[cirkus]

Fast komplimanger kan väl handla lika väl om beröm för egenskaper/handlingar man uppskattar? Det du beskriver skulle jag kunna kalla för att ge en komplimang.
I går fick jag "komplimangen" av min ingenjörs-sambo att jag var så otroligt bra praktiskt/tekniskt (när jag men inte han lyckades koppla ihop Macen och GPS:en). Sådant ser jag också som en komplimang fast det har noll med utseendet att göra.

Ja det har du rätt i, man kan kalla det för en komplimang också - men för mig är ändå komplimang något väldigt tätt kopplat till utseende, det vanligaste häradet att ge/få komplimanger

 

[sicx]

Jag anser mig vara ganska okej snygg, inget under av skönhet men inte heller direkt oattraktiv så att säga, men jag ser tamejtusan ut som ett träsktroll på bild. Jag är inte fotogenisk for shit och jag trivs inte framför kameran. Det är även mycket möjligt att de två sakerna bidrar till min träsktroll-status på bild.

Word.
Det finns ingenting som tar ner mig på jorden snabbare än att se en bild tagen på mig från en dag/utekväll/whatever när jag kände mig snygg, men bilden visar Shrek! WHAT THE HELL?!

Trivs inte heller speciellt bra framför kameran och undviker det ofta, i tonåren var jag rätt bra på att fota mig själv så att det blev bra bilder där jag inte såg helt skev ut. Nu fotar jag mig aldrig och har uppenbarligen blivit helkass framför kameran. Speglar är bättre, förutom de i provrum då.

Jag har mer eller mindre bra dagar utseendemässigt, jag kan känna mig skitsnygg osminkad eller sminkad, det beror väl lite på dagskänslan i övrigt tror jag. Men oftast när jag har fixat till mig och klätt upp mig så att säga så är jag nöjd, om än med ett par områden som kunde förbättras. Det är nog så omgivningen ser mig också skulle jag tro, average snygg liksom.

 

[Qelina]

Det är svårt att sätta ålder på folk mellan 25 och 35 tycker jag. Märks mer när man pratar än om man bara ser någon
Över 35 tror jag nog de flesta ser ut att vara i 30 års åldern i varje fall.

Ja det kanske är lite svårt, det kan jag absolut hålla med om för det tycker jag med ibland men att gissa fel på 30 och 15 känns lite väl mycket tycker jag. Men jag har väl någon sorts ungdomlig utstrålning som jag får hoppas hänga med även i äldre åldrar då man kanske bryr sig ännu lite mer om sånt.

I själen är jag nog ganska så gammal dock, umgås mest med äldre personer, dom jag träffar mest förutom mina föräldrar är min bonusfamilj med mormor och morfar som är 70 och 72 och deras dotter som är 42.

 

[hastflicka]

Har ingar det i kulturen att saga possitiva saker om bade vanner och helt okanda pa ett annat satt an i Sverige. Har far man ofta kommentarer om "snygga glasogon, frisyr, klader, vaska", eller vad det ar fran totala framlingar. Haromdagen tyckte nagon i den stora staden's super stora affar att jag hade ett sa vackert leende nar jag log medan jag talade med en annan person. Att jag slafsade runt i mina hundtranings klader var oviktigt i sammanhanget.
Det viktiga var att jag blev glad och att vi fick ett par minuters mycket trevlig pratstund mitt i handlings hetsen sa har fore jul. Och att jag glomde bort att vara stressad och latt irriterad i den langa kassakon ... utan tog tillfallet att prata med barnet, och barnets far, framfor mig i kon och saga nagra possitiva saker som forgyllde deras dag.

Det ar en del av kulturen jag mycket medvetet har anammat. Det och "pay it forward" ... att gora vanliga saker mot framlingar utan att forvanta sig att de vet att det var jag, utan annan baktanke an att gladja en annan manniska.

Vad det galler komplimanger fran familj och vanner sa stror vi nog dem runt oss ganska mycket. "Vad fin du ar i ..." eller "Du klar sa himla bra i den fargen" men oftast ar den mer i linje med, "Du ar sa himla duktig pa..." och da inte sadant som direkt ingar i ens arbete. Han som ar mycket successful forsaljare far alltsa inte hora att han ar duktig pa att salja, utan att han ar sa himla trevlig ... vilket har ar, och darfor en duktig forsaljare.

 

[Theodor]

Hur jag ser på mitt utseende beror otroligt mycket på hur jag äter. Jag har ätstörningsproblematik sedan flera år tillbaka och vet rent objektivt att jag är i det undre spannet av normalvikt, men jag känner mig ändå stor när jag enligt mina egna gränser ätit "för mycket" i jämförelse med "acceptabelt". Samtidigt har jag full koll på vissa detaljer på min kropp när den är i sin nuvarande storlek och tycker det är otroligt obehagligt när jag går upp i vikt och min kropp förändras. Men det är något jag jobbar med hela tiden. Jag önskar allmänt att samhället vore mindre utseendefixerat och tycker inte om att vara sådan själv, även om det bara gäller mig själv. Jag är medveten om att jag trots allt delvis sprider fixeringen till min omgivning fast jag försöker undvika det i möjligaste mån.

I tidiga tonåren ansåg jag att jag (framförallt mitt ansikte) var hopplöst ful och såg mig själv som underordnad andra människor pga detta. Jag såg det även som hela anledningen till att jag blev illa behandlad i skolan. Numera har jag accepterat mitt ansikte och kan till och med tycka att jag är snygg ibland även om jag fortfarande tycker jag ser förvriden ut när jag ler. Så det är ändå något jag är stolt över att jag lyckats överkomma .

 

[TheRedLightning]

Tror ni att det ni ser i spegeln är det som andra också ser?

Är ni nöjda med ert utseende och kropp? Eller är ni stränga och dömande mot er själva? Eller kanske att ni inte bryr er så mycket? Vill ni ändra på saker? Jag tänker att det ju finns både här och på nästan alla andra ställen så många trådar om viktminskning, bli smal, att förändra kroppen, bli mer musklad och vältränad. Och om man kollar på löpsedlarna och veckotidningar är det ju skrämmande mycket som handlar om att man måste förändra sig.

Nej, det jag ser är en ful människa medan andra ser någon de tycker ser fin ut. Det sägs att man är sin hårdaste kritiker själv.

Det jag skulle vilja ändra är att försöka bli av med fettet runt magen, av någon anledning fastnar det där och inte där jag behöver det. Är spinkig som satan på andra ställen.

 

[fio]

Det jag skulle vilja ändra är att försöka bli av med fettet runt magen, av någon anledning fastnar det där och inte där jag behöver det. Är spinkig som satan på andra ställen.

Det blir värre med åldern kan jag meddela...

 

[pepp]

Det blir värre med åldern kan jag meddela...

Det kan jag intyga också

 

[Tonto]

Jag som mött dig irl kan ju säga att jag gladeligen bytt med dig!
Jag tycker du är stunning! Och vet fler som beskrivit dig som vacker, söt etc.

Så det verkar inte vara så andra ser dig.

Men gud hade gett mycket för att se ut som dig!

Missade att ni skrivit till mig, det var snällt sagt av er.

 

[vallhund]

Missade att ni skrivit till mig, det var snällt sagt av er.

Jag tror inte de skrev så för att vara snälla.

 

[skerper]

När man tittar sig i spegeln så tänker jag herregud och när jag ser en bild på mig själv så tänker jag men hur i hela friden kan man se ut sådär tills jag kommer på att det är ju jag