Vet ni hur ni ser ut?

[alazzi]

När jag kliver ut från toan på jobbet och tittar i spegeln undrar jag varifån det där fettot kom...

 

[Qelina]

Den här tråden. Jag upplever den som så oerhört sorglig.
Utseende är ju helt irrelevant. Visst brydde jag mig i tonåren, men sanningen är att ingen annan än en själv dömer en så hårt. De flesta bryr sig inte ett jota om hur någon annan ser ut men snöar in på minsta "skavank" på sig själva.

Så länge en kropp fungerar att leva i är den bra. Sen om den är estetiskt tilltalande eller inte... det spelar verkligen ingen roll. Det är så skönt att ha insett det.

Det känns som att den här låten passar in här. Även om ni inte snackar mycket om plastikkirurgi är andemeningen spot on.

Kan absolut förstå din tanke, planen från början var att diskutera om man har samma bild av sig själv som andra har om en just för att dom allra flesta har en helt snedvriden syn och att det kan vara hjälpsamt att inse just det. Det är tyvärr ett stort fokus på utseende i hela samhället. För min del hjälper tanken på hur andra ser på mig när tankarna kommer. Det är dessutom varit många positiva inlägg, som inspirerar.

Men som sagt, utseendet är väl det minst viktiga hos en person men det är något man kanske håller inne med tankar och känslor kring temat kropp.

 

[enough]

Hmm... Intressant tråd! Jag tycker att jag är halvful, inte gräslig, men absolut inte snygg. Hatar att se mig på foton, eller plötsligt upptäcka spegelbilden i nåt fönster. Jag bryr mig dessutom rent praktiskt knappt ett dugg om mitt utseende på det sätt kvinnor förväntas göra, vilket ibland kan ge en känsla av "jag får väl skylla mig själv att jag är ful", dvs jag är osminkad och hårig, obrydd om mode och fina kläder, ska jag ut en kväll eller på date så ser jag till att duscha och tvätta håret och tar på mig en lite tightare t-shirt eller linne i stället för en urtvättad vardags-t-shirt som är två nummer för stor, så långt sträcker jag mig, men inte längre. Inte heller orkar jag gå ner de där 5-10 kilona som är för mycket.
MEN, jag får hångla och ligga och folk blir kära i mig ändå! Matchningarna på tinder är inte jättemånga men fullt tillräckligt. Så förmodligen ser killar nåt hos mig som inte jag ser, och det gör att mitt självförtroende trots allt är hyfsat gott, och att jag kan fortsätta slippa anstränga mig med utseendeförbättringar jag är HELT ointresserad av.

 

[enough]

Skrev lite konstigt nu ser jag, låter som att mitt självförtroende skulle vara avhängigt att killar vill ha mig, så är det naturligtvis inte. Menar att min egen syn på mitt utseende inte påverkar så mycket. Och sen var väl utseendeförbättringar också ett väldigt dumt ordval, det handlar ju bara om normer och inte om att t.ex. sminkat är finare än osminkat. På min senaste förstadejt som gick väldans bra sa killen att jag var jättefin och att det var så skönt att jag inte var uppklädd och stajlad. Smaken är olika, och jag antar att det är vissa som attraheras av mig just för att jag inte bryr mig, medan andra aldrig skulle göra det.

 

[Hero]

Men hörru, det är ju faktiskt så att muskelmassan minskar och att det generellt är svårare att hålla vikten när man är över 30. Far inte med dömande osanningar om att det bara är en ursäkt.

Mjo, så kan det mkt väl vara. Det är dock inget jag märkt av personligen .

 

[Hero]

Vad menar du? Om jag tycker att hen ser bra ut?
Jag tycker om honom som han är.

Yep, tycker du han/hon ser bra ut ?

 

[EmmaBovary]

Mjo, så kan det mkt väl vara. Det är dock inget jag märkt av personligen .

Men då ska du väl inte uttala dig om att andra mest bara har ursäkter, om du inte har evidens?

 

[Hero]

Men då ska du väl inte uttala dig om att andra mest bara har ursäkter, om du inte har evidens?

http://www.vardagspuls.se/kropp--ha...n-svarare-att-halla-vikten-nar-vi-blir-aldre/

"Andra faktorer är också med och påverkar att vi med åldern har en tendens att lägga på oss. Det faktum att vi äter lika mycket som vi gjorde som unga även om vi ofta rör på oss mindre när vi blir över 30 spelar in. Många får fler stillasittande dagar i den åldern och uppåt. Dessutom kan höga stressnivåer påverka hormonerna och göra att du går upp i vikt."

 

[EmmaBovary]

http://www.vardagspuls.se/kropp--ha...n-svarare-att-halla-vikten-nar-vi-blir-aldre/

"Andra faktorer är också med och påverkar att vi med åldern har en tendens att lägga på oss. Det faktum att vi äter lika mycket som vi gjorde som unga även om vi ofta rör på oss mindre när vi blir över 30 spelar in. Många får fler stillasittande dagar i den åldern och uppåt. Dessutom kan höga stressnivåer påverka hormonerna och göra att du går upp i vikt."

Jag skulle kanske inte riktigt kalla det här en evidensbaserad artikel, men såklart påverkar det där - det har väl inget sagt något emot? Det står även "Hur mycket du förbrukar i vila påverkas av faktorer som ålder, kön, muskelmassa och eventuell sjukdom." i samma artikel

 

[Hero]

Jag skulle kanske inte riktigt kalla det här en evidensbaserad artikel, men såklart påverkar det där - det har väl inget sagt något emot? Det står även "Hur mycket du förbrukar i vila påverkas av faktorer som ålder, kön, muskelmassa och eventuell sjukdom." i samma artikel

Jag tror det där med ålder är överskattat som sagt. Jag tror precis som artikeln säger att de flesta rör sig mindre, stressar mer och käkar ändå lika mkt som förr är främsta orsaken till att 30+ lägger på sig kg.
Kan du visa nån artikel då som säger annat ? Absolut att ålder påverkar men inte lika mkt som ovan faktorer.

 

[EmmaBovary]

Jag tror det där med ålder är överskattat som sagt. Jag tror precis som artikeln säger att de flesta rör sig mindre, stressar mer och käkar ändå lika mkt som förr är främsta orsaken till att 30+ lägger på sig kg.
Kan du visa nån artikel då som säger annat ? Absolut att ålder påverkar men inte lika mkt som ovan faktorer.

Ändå käkar lika mycket som förr, är inte det en indikator på att något i förbränningen ändras tycker du? Och jag kan hitta fler artiklar i stil med den du länkade till, men det är ju inte evidensbaserad forskning det rör sig om, och jag är inte tillräckligt bevandrad i annat än humaniora för att snabbt kunna hitta lämpliga undersökningar.

 

[Hero]

Ändå käkar lika mycket som förr, är inte det en indikator på att något i förbränningen ändras tycker du? Och jag kan hitta fler artiklar i stil med den du länkade till, men det är ju inte evidensbaserad forskning det rör sig om, och jag är inte tillräckligt bevandrad i annat än humaniora för att snabbt kunna hitta lämpliga undersökningar.

Nope, missade du att läsa dom andra faktorerna ? Om du förbränner mindre, stressar mer och äter lika mkt? Vad händer då ?

 

[Plommonlila]

Snälla, låt inte den här intressanta tråden spåra ur nu...

 

[Aliche]

Jag tror det där med ålder är överskattat som sagt. Jag tror precis som artikeln säger att de flesta rör sig mindre, stressar mer och käkar ändå lika mkt som förr är främsta orsaken till att 30+ lägger på sig kg.
Kan du visa nån artikel då som säger annat ? Absolut att ålder påverkar men inte lika mkt som ovan faktorer.

Kan vi inte hålla den här tråden om vad den faktiskt handlar om och inte spinna ut i (ännu) en viktdiskussion? Det finns flera andra såna där du kan diskutera sånt.

 

[cirkus]

Yep, tycker du han/hon ser bra ut ?

Alltså om han skulle se ut som ett träsktroll och vara den personligheten som han är hade jag fortfarande tyckt att han var bäst i världen. Hade han sett ut som han gör nu men personlighetsförändrats till en idiot hade jag gjort slut.

Så utseendet är helt underordnat personligheten.

 

[Rie]

Jag märker ingen skillnad mot för när jag var 20 och som idag 30+. Jag har alltid varit smal. Sen har jag alltid hållit igång fysiskt också iof. Men man får väl se vad som sker vid 40+. Tror ingen skillnad dock, förmodligen mer muskulös bara. Finns ju många 40+ med bra fysik .

För mig började viktuppgången när jag var runt 45. Jag blev glad över de kilona för jag har alltid varit lite väl smal. Kunde äta vad som helst. Med de extra kilona kände jag mig riktigt kvinnlig
Så under en 5-6 år var jag ytterst belåten med min kropp. Sedan kom det en mage....

Utseendemässigt har jag svårt att veta hur andra uppfattar mig. Jag anser mig se helt vanlig ut. Varken snygg eller ful.
Jag har aldrig någonsin,vad jag kan erinra mig, fått höra av någon man att jag ser bra ut. Några kvinnor har sagt det men i sammanhang när det mest känns som tröst. Inte att de verkligen anser det.

Det kameran visar syns inte i spegeln. Jag blir förfärlig på kort.
Jag funderade länge varför det numera ser ut som om jag har fått en liten stroke på fotografier. Sedan upptäckte jag att jag har fått två veck mellan näsa och mun, varav det ena är länge och orsakar detta.
Nu blir det till att fundera ut hur jag ska visa mig ansikte för att detta inte ska synas.

 

[Qelina]

Kan vi inte hålla den här tråden om vad den faktiskt handlar om och inte spinna ut i (ännu) en viktdiskussion? Det finns flera andra såna där du kan diskutera sånt.

Plus en på det!

 

[Qelina]

För mig började viktuppgången när jag var runt 45. Jag blev glad över de kilona för jag har alltid varit lite väl smal. Kunde äta vad som helst. Med de extra kilona kände jag mig riktigt kvinnlig
Så under en 5-6 år var jag ytterst belåten med min kropp. Sedan kom det en mage....

Utseendemässigt har jag svårt att veta hur andra uppfattar mig. Jag anser mig se helt vanlig ut. Varken snygg eller ful.
Jag har aldrig någonsin,vad jag kan erinra mig, fått höra av någon man att jag ser bra ut. Några kvinnor har sagt det men i sammanhang när det mest känns som tröst. Inte att de verkligen anser det.

Det kameran visar syns inte i spegeln. Jag blir förfärlig på kort.
Jag funderade länge varför det numera ser ut som om jag har fått en liten stroke på fotografier. Sedan upptäckte jag att jag har fått två veck mellan näsa och mun, varav det ena är länge och orsakar detta.
Nu blir det till att fundera ut hur jag ska visa mig ansikte för att detta inte ska synas.

Du kanske inte behöver fundera ut på hur du ska dölja det utan bara acceptera att du ser ut så och att det är en del av livet att gå igenom olika faser och åldrar i livet som påverkar hur man ser ut utan att det skulle vara negativt? Det är i princip omöjligt att se likadan ut i alla faser av livet och det är väl inte det man ska sträva efter heller? Förstår absolut att du tycker det är jätte jobbigt men försök se förändringar som naturliga och sen det som flera varit inne på är ju att det man själv ser som stort och utstickande inte alls uppmärksammas av andra och om dom skulle se något så lägger dom ingen värdering i det. Det är liksom ingen stor sak för andra.

 

[Qelina]

Jag försöker ju verkligen att jobba med självkänslan och självförtroendet och se mig själv som fin, att jag duger, att jag är bra som jag är. Jag vet med mig att jag är en ganska så smart person egentligen, jag var duktig i skolan, jag gör alltid mitt bästa i allt, jag försöker alltid att vara snäll och tacksam för allt jag har i livet som fin familj och vänner och hunden. Saker som betyder mycket mer än hur jag ser ut.

Men jag har ändå blivit lite ledsen senaste tiden för att jag fått ganska så mycket kommentarer om hur jag ser ut som inte varit positiva alls och det stärker ju inte alls mig i mitt kämpande för att bli nöjd och inte skämmas över mig själv. Jag vet att jag är mer än en kropp och hur jag ser ut men grejen är den att hur jag ser ut påverkas av måendet och jag vill inte att alla ska tro att dom vet vad jag känner och tänker bara baserat på mitt utseende och jag gillar inte att folk bildar sig förutfattade meningar om mig, ganska ofta hoppar människor över frågan "Hur mår du?" och utgår bara från det dom ser. Men jag kan ju också må olika bra eller dåligt vid olika tillfällen, jag skulle uppskatta en fråga istället för att någon bara förutsätter saker.

Jag vet inte hur jag ska hantera kommentarerna, dom är ju sagda med välmening och oro, det vet jag men jag blir ändå ledsen.

Upplever ni också att människor antar saker om er som personer, er livsstil eller ert mående bara baserat på hur ni ser ut? Det är så himla synd att det ska vara så tycker i alla fall jag.

 

[Magiana]

Upplever ni också att människor antar saker om er som personer, er livsstil eller ert mående bara baserat på hur ni ser ut? Det är så himla synd att det ska vara så tycker i alla fall jag.

Ja. En läkare jag träffade trodde inte att jag var deprimerad för att jag inte såg deprimerad ut. Det syntes ju inte på mig att jag ofta inte orkade upp ur sängen eller tänkte negativa tankar. Min morsa har också talat om för mig hur läget är med mig utan att fråga mig om något. Den där magiska frågan "hur mår du" är det inte alla som känner till, verkar det som.