Vet ni hur ni ser ut?

Tycker att trådens grundfrågeställning är mer intressant nu när jag läst den igen. Frågan är hur man uppfattar sig själv och om det liksom stämmer med omgivningens åsikter kring ens yttre attribut? Hur mycket påverkar omgivningens ”bedömning” den enskilda personens värdering av densamme och hur ska detta ”mätas”?
Och om omgivningen tycker olika?
Samma person kan uppfattas av omgivningen som både jättesnygg och alldaglig.
 
Ser inte ut som en fotomodell eller som ett skogstroll, tycker bättre om själva kroppen än ansikte men har aldrig brytt mig så mycket att jag har orkat lära mig sminka mig.
Något som slår mig ganska ofta är att jag tror jag är ca 5cm kortare än vad jag är.

Tror inte jag någonsin kommer att stå ut med att höra min egna röst på inspelning, låter så pipig och hysterisk :yuck:
 
Angående grundfrågan om ifall jag tror att jag ser mig själv som andra ser mig så tror jag inte att jag gör det. Eller jag har insett det genom åren även om jag hela tiden glömmer bort det och får påminna mig om det.

Jag tror inte jag ser mig som andra ser mig men jag skulle vilja göra det. Eller kanske inte, jag vet inte riktigt. Jag får kommentarer nu igen om att jag gått ner i vikt och att det inte ser friskt ut och att jag är obehagligt smal/för smal och jag vet inte om jag vill se att jag ser obehaglig ut, jag vet inte om det vore bra för min självkänsla eller om det skulle sänka mig mer. På ett sätt vore det väl bra för då kanske anorexin skulle få mindre grepp om mig och jag skulle våga gå emot mer och inte hata min kropp lika mycket om jag såg att jag inte är tjock men det vore ju inte kul att se mig själv så negativt som andra gör. Fast samtidigt ser jag mig ju redan väldigt negativt. Så himla dubbelt. Men det bästa vore väl att få en självbild som stämmer med sanningen så att jag slipper gå runt och känna och tänka en massa saker som inte stämmer. Så jo, jag skulle vilja se mig som andra ser mig om jag bara kunde. Det är nog det bästa. Men jag vet inte hur man lyckas med det.

Jag kan inte fatta att jag gått ner 14 kg sen i somras, hade ju inte vägt mig på 8 månader och visste att jag gått ner lite i vikt men så mycket, nej absolut inte. Jag har tyckt att andra överdrivit när dom kommenterat det.

Sen det här med håret, jag ser det som ett hopplöst projekt, jag fixar håret så det ser någorlunda ordnat ut,men 5 minuter senare ser det ut som att jag varit i en orkan fast jag inte ens lämnat hemmet. Men ändå får jag positiva kommentarer om hur tjockt och långt och fint hår jag har.
 
Sedan vad är snyggt och inte och varför.

Kan ta när jag för några år sedan träffade en nyanställd på mitt förra jobb.
Första gången när han gick in i lunchrummet kände jag bara hur snygg jag tyckte han var och tänkte hur ska jag kunna se han vareviga jobbdag kommer ju inte funka.
Tog inte många dagar innan jag tyckte han blev lika vidrig på utsidan som han var på insidan.

Så utseendemässigt förvandlades han från en gud till något som katten dragit in bara på några dagar.
 
Jag
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?
Konstigt nog med tanke på min självbild får jag faktiskt ganska mycket komplimanger, både från män och kvinnor, både okända och sådana jag känner. Jag fattar det inte alls.

Jag har också total avsaknad av bröst för tillfället men jag tycker faktiskt det är skönt, jag bryr mig inte om ifall det är finare eller inte, det är liksom mer praktiskt att kunna ha någon mjuk och skön liten topp under tröjan istället för bygel bh som gör ont och skaver.:p Jag ser det liksom från det perspektivet och om någon kille skulle gilla mig för att jag har fina bröst skulle jag inte se det som positivt för jag är ju jag oavsett hur stora dom är. Jag är definitivt inte ute efter ett förhållande just nu men trots min inställning slår mig tanken ibland att en kille nog skulle tycka att mina bröst är patetiskt små men sen tänker jag att det är som det är liksom.

Jag tror inte att det finns någon mall att gå efter, jag har haft killar efter mig både som mullig/större och som smalare även om det faktiskt är så att ju smalare jag är desto färre är intresserade av mig så det går liksom inte att koppla det så.

Sen beror det nog på i vilka kretsar man är, vissa människor är bättre på att ge komplimanger och andra kanske tänker det men inte säger det.
 
Direkt
Jag undviker att vara med på kort och mår väldigt dåligt om någon lägger ut bild på mig på sociala medier, ber de sluta med det. Gillar inte provrum eller hissar där man är omgiven av gigantiska speglar.
Direkt när Facebook blev stort gav jag ALLA mina kompisar totalförbud mot att lägga upp bilder på mig där. Håller med om hissar, mina föräldrar brukar titta på sig själva, jag ställer mig med ryggen mot speglarna.
 
Men jag har slutat och bry mej om vad andra tycker. Har inget behov av att skaffa nya vänner eller nån ny karl.

Här känner jag tvärtom! Jag tycker att det är bland det roligaste i livet är att skaffa nya vänner! Spontangillar jag ngn vill jag gärna lära känna personen mer! Jag tar gärna initiativ till att bli vän med folk jag gillar!
Jag skulle definitivt ta det hårdare om ngn inte tyckte om mig som person än att ngn tyckte jag var ful.
 
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?

Jag får ofta komplimanger av min kille, för både mitt yttre och mitt inre.

Jag har nog ofta fått komplimanger av de män jag dejtat, varit tillsammans med etc.

Det sker mer sällan en vardag på stan. Men visst har det hänt då med.

Det har inte varit så att de sagt att de uppskattar rumpa/bröst etc i nya relationer/på stan etc och inte gett intrycket att det är det genom att glo så. Ibland har jag ju haft ngt tight på och ibland heltäckande.
Tror främst det handlat om ansikte, utstrålning, längd och generell kroppsbyggnad.
Jag sticker ut lite med mitt utseende. Mer förr kanske än nu. Jag har udda färger och drag. Så det drar en del blickar.

Har inte upplevt att ens partner eller andra män som vet ngt om ens inre kvaliteter eller prestationer inte nämner det i komplimanger.
Finns ju alltid idioter givetvis.. Men normalt får jag delad mängd yttre/inte komplimanger.
 
Tycker ni att andra uppfattar och kan göra en korrekt bedömning av hur gamla ni är?

Jag fyller 30 i februari men får alltid höra att jag ser så ung ut. Jag skulle bli medlem i Ginas kundklubb och då säger hon i kassan att man måste ha fyllt 16 för att få bli medlem :p Har fått visa legitimation för bio, fått spela minigolf för barnpris och alla sätter mig i facket 15 år till max 20. 15 är liksom halva min livslängd :D

Vet att många vill se unga ut men ibland är det lite jobbigt att se så pass ung ut, vet inte vad för drag som gör att jag ser så ung ut. Vad förknippas med ett tonårsutseende?
 
Man får vara som man är när man inte blev som man skulle.

Försöker att inte reflektera över mitt utseende. Folk ser en som man är och jag har bättre saker att lägga energi på än att oroa mig för hur andra uppfattar mitt utseende. Än så länge tror jag ingen har vänt sig om på gatan och bara "fy fan vilken ful människa det där var!"
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Blir förvånad varje gång jag går förbi en spegel :D:rofl:

Exact sa!

Här känner jag tvärtom! Jag tycker att det är bland det roligaste i livet är att skaffa nya vänner! Spontangillar jag ngn vill jag gärna lära känna personen mer! Jag tar gärna initiativ till att bli vän med folk jag gillar!
Jag skulle definitivt ta det hårdare om ngn inte tyckte om mig som person än att ngn tyckte jag var ful.

Precis. Mitt utseende skiftar ganska kraftigt beroende pa vad jag gor ... och det ar faktiskt helt oviktigt hur andra tycker att jag ser ut.
Nar nagon inte gillar mig som person vill jag garna forsta varfor ... och aven om det ar en person som ar oviktig for mig kanns det storande.
 
Än så länge tror jag ingen har vänt sig om på gatan och bara "fy fan vilken ful människa det där var!"
Inte jag heller. Men däremot har jag alldeles för ofta blivit nobbad när jag bjudit upp. Och även fått miner av avsmak från män. Aldrig från kvinnor.
Har till och med blivit raggad på av kvinnor! Trist att jag är så oerhört strikt hetero :D
 
Ja, jag ser ju inte alls likadan ut i mitt huvud som jag gör i spegeln. Alltså, inte ens i närheten, i mitt huvud är jag typ 170cm skitsnygg André Lotterer, och i verkligheten 160cm kompakt kiwifrukt. :D Men uppenbarligen är den där kiwin också attraktiv, för jag brukar alltid få en bunke komplimanger. Eller så uppväger min personlighet så mycket att jag blir jättesnygg av det, för jag är hemsk på kort. :D

Det är svårt att veta dock vad folk ser. Min partner tycker att jag är det vackraste som någonsin satt sin fot på jorden, och jag tror nog att han ser den där personen jag ser i spegeln. Bara med lite mer skimmer typ. Och jag kan ha svårt för den biten, för i mitt huvud är ju det där inte jag?
Aja. Komplext är det. Men den där personen som möter mig i spegeln varje morgon är helt okej den med. Förhoppningsvis kan vi vara lite bättre vänner i framtiden.
 
Ja, jag ser ju inte alls likadan ut i mitt huvud som jag gör i spegeln. Alltså, inte ens i närheten, i mitt huvud är jag typ 170cm skitsnygg André Lotterer, och i verkligheten 160cm kompakt kiwifrukt. :D Men uppenbarligen är den där kiwin också attraktiv, för jag brukar alltid få en bunke komplimanger. Eller så uppväger min personlighet så mycket att jag blir jättesnygg av det, för jag är hemsk på kort. :D

Det är svårt att veta dock vad folk ser. Min partner tycker att jag är det vackraste som någonsin satt sin fot på jorden, och jag tror nog att han ser den där personen jag ser i spegeln. Bara med lite mer skimmer typ. Och jag kan ha svårt för den biten, för i mitt huvud är ju det där inte jag?
Aja. Komplext är det. Men den där personen som möter mig i spegeln varje morgon är helt okej den med. Förhoppningsvis kan vi vara lite bättre vänner i framtiden.

Undet ett antal ar var min person i spegeln och jag mycket goda vanner ... Hon SAG inte kort ut och var helt okay ... tills hon borjade se ut som mamma. :cautious: Da var hon inte sa poppis langre, men gick val an. Men nar hon dar i spegeln borjade se ut som mormor tyckte jag att det gatt for langt :arghh: Jag KANNER mig ju fortfarande som den goda vannen jag hade i spegeln en gang i tiden.:p
 
Direkt

Direkt när Facebook blev stort gav jag ALLA mina kompisar totalförbud mot att lägga upp bilder på mig där. Håller med om hissar, mina föräldrar brukar titta på sig själva, jag ställer mig med ryggen mot speglarna.

Blev så ledsen förra året då jag var hos en vän över nyår och en av hennes vänner på ut en bild på FB på några av oss. Jag gör någon min (visste inte att kortet togs) så alla dubbelhakorna syns och är mycket större än alla andra på fotot. Hon taggade inte mig ( kände inte mig) så jag såg inte fotot förens långt efter. Usch! Inte okej.
 
Tycker ni att andra uppfattar och kan göra en korrekt bedömning av hur gamla ni är?

Jag fyller 30 i februari men får alltid höra att jag ser så ung ut. Jag skulle bli medlem i Ginas kundklubb och då säger hon i kassan att man måste ha fyllt 16 för att få bli medlem :p Har fått visa legitimation för bio, fått spela minigolf för barnpris och alla sätter mig i facket 15 år till max 20. 15 är liksom halva min livslängd :D

Vet att många vill se unga ut men ibland är det lite jobbigt att se så pass ung ut, vet inte vad för drag som gör att jag ser så ung ut. Vad förknippas med ett tonårsutseende?

Jag får ofta höra att jag ser yngre ut än jag är. Är 37 år och får lägga på bolaget, frågan om ungdomsbiljett på buss etc.
Jag tror dock inte de flesta tycker jag ser ut att vara under 20 år. Möjligen runt 33 typ.
Så de som frågar om leg, u gngdomsbiljett etc tror jag har lite svårt att bedöma folk mer än att jag ser så himla ung ut. För SÅ ung ser jag inte ut.
 
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?

Detta var ju lite OT, men detta om komplimanger ...
Ja, det är väl vanligt att ens partner ger komplimanger? Jag har haft många korta och några få långa relationer i mitt typ 50-åriga liv och nog sjutton har de alla fina männen strött på ganska bra med komplimanger. Jag har också uppfattat dem som ärliga. Precis som JAG tyckt att DE varit snygga och fina så har de tyckt detsamma och tycker man om någon säger man ju gärna snälla fina saker till den personen. Min nuvarande (livspartner hoppas jag) berättar varje dag hur söt och bra han tycker jag är. Att det sen är i HANS ögon är ju en självklarhet. Precis som jag tycker han fanemig är snyggaste mannen i världen. Men ingen av oss är troligen inte helt objektiva. :)
 
Detta var ju lite OT, men detta om komplimanger ...
Ja, det är väl vanligt att ens partner ger komplimanger? Jag har haft många korta och några få långa relationer i mitt typ 50-åriga liv och nog sjutton har de alla fina männen strött på ganska bra med komplimanger. Jag har också uppfattat dem som ärliga. Precis som JAG tyckt att DE varit snygga och fina så har de tyckt detsamma och tycker man om någon säger man ju gärna snälla fina saker till den personen. Min nuvarande (livspartner hoppas jag) berättar varje dag hur söt och bra han tycker jag är. Att det sen är i HANS ögon är ju en självklarhet. Precis som jag tycker han fanemig är snyggaste mannen i världen. Men ingen av oss är troligen inte helt objektiva. :)
Jag har oerhört sällan fått komplimanger av en partner. Det har snarare varit av ragg som vill ha mig i säng. Och då aldrig om hela mig så att säga utan om valda kroppsdelar. Skulle jag idag få en komplimang skulle jag nog inte tro på den. Jag har helt enkelt dragit slutsatsen att jag inte direkt är en skönhet, men jag duger väl någorlunda ändå. Får väga upp med mitt intellekt.
 
Detta var ju lite OT, men detta om komplimanger ...
Ja, det är väl vanligt att ens partner ger komplimanger? Jag har haft många korta och några få långa relationer i mitt typ 50-åriga liv och nog sjutton har de alla fina männen strött på ganska bra med komplimanger. Jag har också uppfattat dem som ärliga. Precis som JAG tyckt att DE varit snygga och fina så har de tyckt detsamma och tycker man om någon säger man ju gärna snälla fina saker till den personen. Min nuvarande (livspartner hoppas jag) berättar varje dag hur söt och bra han tycker jag är. Att det sen är i HANS ögon är ju en självklarhet. Precis som jag tycker han fanemig är snyggaste mannen i världen. Men ingen av oss är troligen inte helt objektiva. :)
För en del är det kanske vanligt. Inte för alla. Jag hör till den sistnämnda kategorin.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 438
Senast: Amha
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 003
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 128
Senast: lundsbo
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 306
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp