Vet ni hur ni ser ut?

Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?
 
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?
Jag kan inte minnas att jag fått några komplimanger av män för mitt utseende, men inte direkt av kvinnor heller, om jag nu inte råkar få på mig smink. När jag bytte profilbild på fb nyligen, till en där jag var sminkad, var det bara kvinnor som kommenterade. Inte en enda man. Men sen är ju männen i minoritet bland vännerna.

Jag är nog själv ganska dålig på att ge komplimanger. Det är väl som mest att jag t.ex. kan säga att någon är fin i håret eller så.
 
Spännande att så många upplever så stor skillnad mellan spegelbilden och foton/film.
:bump:

Det där beror på att det man ser i spegeln är är en spegelvänd version av dig och foton är inte det. Om du tar ett kort och sen vänder det kommer du se ut som dig själv.

Och för att svara på tråden.
Nej jag tycker inte jag är snygg någonstans och vet att andra inte gör det heller. Har inte drag som uppfattas som attraktiva och är också helt kass på att sminka mig så det låter jag bli. Dessutom är jag fet och kort.

Jag undviker att vara med på kort och mår väldigt dåligt om någon lägger ut bild på mig på sociala medier, ber de sluta med det. Gillar inte provrum eller hissar där man är omgiven av gigantiska speglar.

Kan nog inte minnas att jag någonsin fått en positiv kommentar om mitt utseende och brukar ibland titta på mig själv för att försöka hitta något bra men nej.
 
Senast ändrad:
Jag fick höra på omvägar för inte så länge sedan att en person hade sagt att han tyckte jag var fet och ful. Nu är den personen ingen jag respekterar eller gillar av många andra anledningar för saker han gjort och sagt, men detta tog rätt hårt på mig.
Min första tanke var "Vem fan är han att bedöma mig?!" och min andra "Ja, jag är tjock, men jag är banne mig inte ful.".

Jag vet ju att jag väger för mycket och bör gå ned i vikt, det kan jag se och det förstår jag. Men jag tycker inte att jag är ful.
Även om jag kan få ångest över just det faktum att jag tror att andra tycker jag är ful för att jag är tjock, och kan tycka att det är riktigt jobbigt, så är det inget jag själv tycker är estetiskt fel.
Det blir komplext att ha ångest över att andra ska tycka att något är fult, som jag själv ställer mig rätt neutral till.

I övrigt så tycker jag att jag ser rätt alldaglig ut. Har en rätt söt näsa och en fin ansiktsform, håret är fint de dagar jag ansträngt mig lite med det. Ansiktet tycker jag nog om egentligen, annars borde jag ha börjat sminka mig. Nu sminkar jag mig bara ibland till fest.
Min figur är rund, men på ett helt okej sätt. Har en klädstil jag trivs bra i, även om den kanske inte räknas som snygg, så tycker jag den representerar den jag är inombords.

Jag tror generellt folk tycker att jag är tjock, men att de inte bryr sig så mycket om det. Jag tror ingen tycker jag är snygg om de inte lärt känna mig först och blir lite kär i mig. Då vet jag att folk tycker jag är snygg.
Men egentligen så bryr jag mig inte så mycket längre, är bara ett utseende, det har inte så mycket med den jag är att göra.'

Jag gillar nog mig själv.
 
Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Baserat på egen erfarenhet:

Jag tycker det är rätt vanligt med komplimanger, får nämligen lite nu och då random komplimanger i vardagen. T ex i kassakön på mataffären och då inte bara av män, vilket får mig in på del 2 av citatet ofta och där skulle jag vilja säga att där finns ingen direkt skillnad i den generella uppfattningen om vad som är snyggt när det kommer till andra.
 
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?

Min sambo ger mig komplimanger flera gånger om dagen. Både för utseende och personlighet.
 
Jag vet inte hur omgivningen uppfattar mig alls. Jag tror inte jag omger mig med folk som ger såna kommentarer eller så är jag så ful att de inte törs :laugh:. Jag bryr mig inte ett piss om hur jag ser ut, jag orkar verkligen inte hålla på med mitt utseende och har aldrig orkat - det fanns en period när jag sminkade mig lite, men nu gör jag aldrig det. Håret sitter alltid i en tofs och jag skulle aldrig lägga en spänn på naglarna. Jag har nog en skev bild överlag eftersom jag tycker att många som uppenbarligen lägger mycket pengar på utseende är finare utan mycket av de som de tillfört artificiellt.
 
Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?
Det är olika. Jag levde med en man under ett par decennier som aldrig någonsin gav en komplimang, inte ett spontant ord. På förfrågan muttrade han att "ord är bara ord". Men när jag sen till slut slängde ut honom, då minsann fanns det ord; i drivor. Så dags.

Sen träffade jag en annan man, som hade en fantastisk förmåga att formulera sina tankar i ord och att uttrycka sina känslor och som öste det över mig. Underbar skillnad.
 
Själv tycker jag att jag ser smalare ut på kort. Så vem har mest rätt spegeln eller korten ? :confused:

Det handlar om vinklar och om fotografen. Jag är ganska ordinär IRL men är fotogenique så blir alltid bättre på kort, iallafall om jag har en bra fotograf och själv får välja ut vilka foton jag publicerar. Skulle man från en photoshoot med låt säga 150 bilder välja den bästa bilden och det sämsta bilden från samma tillfälle och lägga bredvid varandra skulle det nästan inte se ut som samma person. Tex är jag kort men har förmågan att se lång ut på bild eftersom jag lärt mig vilka vinklar som fungerar. På samma sätt kan man lätt trolla bort ett par kilon om man hittar rätt vinklar.
 
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?

Först: du är verkligen inte såsom du beskriver dig själv! Du är en färgstark person vilket också avspeglas på det yttre. Du är intressant och ditt yttre matchar ditt inre!

Ang komplimanger. Jag upplever att män gärna ger komplimanger till kvinnor som är, hur ska jag uttrycka det.. "klassiskt girl next door". Har en kompis som är blond, söt, lagom smal, lagom kurvig, inte för lång men inte för kort, lite lagom av allt. Inte för sminkad, inte för stylad, inte för framåt, inte för mycket av något. Män rent generellt älskar henne. Jag tror att det är liksom "lagom" och inte utmanande varken utseendemässigt eller personlighetsmässigt. Hon är helt enkelt en söt och gullig tjej. Det verkar som att män uppskattar detta, kanske känner de sig inte "hotade" på ngt sätt av ett avvikande utseende eller beteende? *spånar fritt här*

Kanske uppnår du helt enkelt inte ovanstående helt enkelt? Eller så har jag bara fel i min teori här :D

Edit: nu snackar jag om spontana kommentarer/komplimanger från främlingar, inte från den man har ett förhållande med
 
Jag har alltid sett mig som ganska alldaglig. Jag har alltid varit väldigt, väldigt smal (folk som inte känner mig så bra brukar tro att jag har nån form av ätstörning, ffa när jag var yngre) och vältränad och det har gjort att jag liksom accepterat att jag inte är så snygg. I skolåldern brydde jag väl inte mig så mycket om att fixa mig heller eftersom jag inte ansåg det vara lönt. Döm om min förvåning när två killar frågade chans på mig allra första dagen i sjuan (ny skola). Jag sa nej till båda i tron att det var på skoj. Några år senare i gymnasiet hände det flera gånger att okända (unga män) visslade efter mig på stan. När jag var ute och cyklade kunde det hända att samma moped körde förbi mig flera gånger. Så här någonstans började jag inse att jag nog inte har så alldagligt utseende, men jag tyckte ändå det och tycker väl egentligen det fortfarande. Jag tycker inte om mig själv på bild och min spegelbild har jag väl ingen större åsikt om. Jag har däremot aldrig gillat mina i princip obefintliga bröst och kommer mest troligt att göra något åt det inom en femårsperiod. Min sambo bryr sig inte alls, han är mer en "buttman" (hans ord :rofl:) men stöttar mig ändå i mitt val.
 
Hrm.... Detta med funderingar runt utseendet har nog följt mig hela livet.

Komplimanger..... Flera här skriver att partners och män säger att de är snygga och ger komplimanger för utseendet. Är det så vanligt?

Alltså - på TV ser man ju att män säger att de föll för sin partner för att den var så snygg. Men jag vet inte om jag hört det IRL?

Kvinnor kan säga positiva saker om mitt utseende till mig - men inte män. Är kvinnor generösare med positiva ömdömen om utseende?
Är det kopplat till attribut som byst och rumpa? (som jag saknar) eller är det andra saker?

Skiljer det mellan vad kvinnor upplever som "snyggt" och vad män uppskattar? Eller finns det en generell uppfattning om "snygg" som delas av kvinnor och män?

Finns det en förväntning att män ska kommentera utseendet positivt när de ska säga uppskiattande saker om sin kvinnliga partner? Istället för intellekt eller förmågor?

Jag får (och ger) komplimanger dagligen från min man. Han säger ofta att jag är vacker, snygg och så vidare, likväl som han ger komplimanger för saker jag gör, hur jag är och så vidare. Från andra män får jag inte komplimanger gällande så ofta, men det tycker jag inte heller lämpar sig när jag är gift? Blir mest obekväm då och vill inte att andra män ska se på mig "så". När jag har varit singel har jag dock blivit mycket mer uppvaktad med både uttalade komplimanger och flirtande, så ja. Jag upplever att det är vanligt, att jag blir bekräftad för mitt utseende av män, i de situationer i livet där jag är öppen och mottaglig för det. Det händer nu också, att någon flirtar och bekräftar mig när jag är ute och äter eller liknande men jag blir som sagt mest obekväm nu så jag är väldigt "icke mottaglig". Jag får dock ofta komplimanger om hur jag är/upplevs/presterar på jobbet av män. Jag upplever generellt att det här med hur mycket bekräftelse man får styrs av hur mottaglig man gör sig för den.

Kvinnor ger dock ofta komplimanger för utseende, både vänner och bekanta men även okända. Det är ju mer "safe", för oftast ligger ingen attraktion/förväntan bakom komplimangen. Så det är jag mycket mer bekväm med. Jag upplever nog att det är samma saker som män och kvinnor uppskattar hos mig, både utseendemässigt och personlighetsmässigt, dvs att det är samma saker som "attraherar".

Jag själv gör också en skillnad mellan hur jag ger komplimanger till män och kvinnor. Till en kvinna kan jag säga att hon är vacker, snygg, sexig också. Skulle dock inte säga så till en man, där drar jag gränsen till att säga "åh, har du klippt dig! Vad snyggt!" eller "vad stilig du var idag!" om dom har nya kläder eller liknande.
 
Angående skönhetsideal har jag alltid varit en normalsöt tjej. När jag bodde utomlands (vanligt västeuropeiskt land) några år var jag plötsligt skitsnygg.
Hade precis vant mig vid det när jag flyttade hem till sverige och det tog mig ett tag att smälta att jag inte fick komplimanger hela tiden på krogen....
 
Först: du är verkligen inte såsom du beskriver dig själv! Du är en färgstark person vilket också avspeglas på det yttre. Du är intressant och ditt yttre matchar ditt inre!

Ang komplimanger. Jag upplever att män gärna ger komplimanger till kvinnor som är, hur ska jag uttrycka det.. "klassiskt girl next door". Har en kompis som är blond, söt, lagom smal, lagom kurvig, inte för lång men inte för kort, lite lagom av allt. Inte för sminkad, inte för stylad, inte för framåt, inte för mycket av något. Män rent generellt älskar henne. Jag tror att det är liksom "lagom" och inte utmanande varken utseendemässigt eller personlighetsmässigt. Hon är helt enkelt en söt och gullig tjej. Det verkar som att män uppskattar detta, kanske känner de sig inte "hotade" på ngt sätt av ett avvikande utseende eller beteende? *spånar fritt här*

Kanske uppnår du helt enkelt inte ovanstående helt enkelt? Eller så har jag bara fel i min teori här :D

Edit: nu snackar jag om spontana kommentarer/komplimanger från främlingar, inte från den man har ett förhållande med
Nej, Jag är varken lagom kurvig, eller söt och gullig. Skulle någon kalla mig gullig skulle jag ta det som en förolämpning.
:rofl:
 
Jag känner mig nog oftast fin, även om det finns dagar där jag helst inte skulle vilja se mig i spegeln alls.. :D
När jag var yngre hade jag ett rätt dåligt självförtroende, mycket pga dålig hy.
Idag reflekterar jag nog inte så mycket över mitt utseende, mer än att jag kan tycka att jag faktiskt ser riktigt bra ut när jag orkar fixa mig.
Min sambo är himla fin med komplimanger och lyckas alltid ge dem vid precis rätt tillfälle, oavsett om det är när jag känner mig extra fin eller när jag känner mig som ett skatbo och behöver höra motsatsen :heart
 
Tycker själv att jag är fruktansvärt ful men ser nog bättre ut än jag uppfattar det som. Känner dock att spegeln är mer vän med mej än kameran. Blir alltid fruktansvärt ful på bild och mitt fula leende blir om möjligt ännu fulare. Men jag kan ändå känba att jag set okej ut ibland. Har ett taggigt yttre och uppfattas ofta som sur och otrevlig. Man är ju sur och otrevlig om man inte ler hela tiden och pratar glatt med allt och alla :meh: Dom som känner mej upplever mej däremot som glad och trevlig. Men jag har slutat och bry mej om vad andra tycker. Har inget behov av att skaffa nya vänner eller nån ny karl.
 
Tycker att trådens grundfrågeställning är mer intressant nu när jag läst den igen. Frågan är hur man uppfattar sig själv och om det liksom stämmer med omgivningens åsikter kring ens yttre attribut? Hur mycket påverkar omgivningens ”bedömning” den enskilda personens värdering av densamme och hur ska detta ”mätas”?
 
Tycker att trådens grundfrågeställning är mer intressant nu när jag läst den igen. Frågan är hur man uppfattar sig själv och om det liksom stämmer med omgivningens åsikter kring ens yttre attribut? Hur mycket påverkar omgivningens ”bedömning” den enskilda personens värdering av densamme och hur ska detta ”mätas”?

Min uppfattning verkar inte stämma helt överens med omgivningens "bedömning", men för mig spelar det inte så stor roll vad folk runt omkring mig tycker eftersom att det är jag som ska/borde trivas med mig själv.
 
Jag har växlat massor i vikt, gått från att vara ett för smalt barn som farmor tvingade i ren grädde :wtf: till att bli mullig/tjock och sen en period i högstadiet och första året i gymnasiet då jag hamnade i det högre intervallet av normalvikt som på mig gör att jag ser ganska stor ut till att utveckla anorexi och har i 13 år varit underviktig men olika mycket underviktig. Jag har fått kommentarer om mitt utseende både som stor och smal, elaka kommentarer. Känt mig utsatt både med större kropp och mindre kropp.

Tycker bilder är hemska, i nian fick jag en kommentar av en "kompis" om hur tjock jag var på klassfotot men att jag inte ser lika fet ut i verkligheten. Tack så hemskt mycket liksom. Vet också vissa specifika bilder som varit några av orsakerna till att jag bestämde mig för att gå ner i vikt, efter en dansuppvisning i ettan på gymnasiet när jag hade haft jätte kul och var avslappnad och mig själv på kortet så fick jag en chock över hur jag såg ut, äcklades så otroligt mycket av mig själv och det var också några bilder från ett läger i Lettland efter nian som fick mig att hajja till och inse att jag var precis så stor som jag kände och det gick inte att låtsas som att det bara var tankemonster som lurades.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 438
Senast: Amha
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 003
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 128
Senast: lundsbo
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 306
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp