Det känns alltid så för mig i början. Allt är fel, tiden går långsamt och man vill bara åka hem. Men står jag emot den känslan ett par dagar så blir det bättre, jag kommer in i rutinerna och blir mer mottaglig för hjälp.Jag vill bara hem. Jag har inte fått någon lagad mat idag. Och wi-fi fungerar inte. Och sängen är obekväm.
Så mitt råd är att stå ut, det blir lättare. Prata med personalen om det känns jobbigt eller du är uttråkad. Var ärlig med läkare om hur du mår och om det finns något som kan underlätta för dig på avdelningen.
Vet inte om du är tvångsvårdad eller inte. Men är du där frivilligt så stanna kvar ändå länge läkaren tycker du ska vara kvar, skriv inte ut dig själv för att du får hemlängtan eller bara inte pallar att vara kvar.
Jag är expert på att skriva ut mig själv i förtid om jag är där frivilligt. Men det leder bara till att jag kommer tillbaka till den krissituation jag befann mig i innan och behöver vara inlagd igen, fast den gången inte frivilligt.