Vem lärde dig att laga mat?

[Tonto]

Följer ett program där man kommer hem till privatpersoner som gör en 3-rätters meny. Det programmet finns i Sverige också i nästan samma form.

ALLA hittills har haft en äldre släkting, mormor, som lärt dem laga mat.

Min mormor kunde inte laga mat. Min mamma kan inte laga mat. Jag har en moster som lever på frysmat från Dafgårds eftersom hon inte kan laga mat. Inte konstigt att jag inte kan laga mat.

Min bror, konstigt nog, älskar att laga mat.

Och min dotter, kan laga mat och gillar det dessutom. Det kommer varken från mig eller exet.

I mitt fall är det mycket pga tidsbrist. Alltid på väg till stallet och dåligt med tid. Med dottern blev det så att hon aldrig ville äta. Hon sa alltid att hon inte var hungrig så det var ju så lagom kul att anstränga sig.

Google.

 

[Stefffie]

På riktigt när jag blev vegetarian - innan dess var det mycket slentrianmässigt "npn form av kött med pasta, ris eller potatis"

Prenumererade på Hello Fresh ett par veckor och hittade vegetariska recept jag gillade - har väk sen mest byggt på med Google.

 

[orientalkatten]

Gick restaurang skola och jobbade sen på restaurang 8år. Sen 20år med produktutveckling smaksättning, utveckla nya rätter, koncept för industri och konsument. Nuförtiden ganska less på matlagning.

 

[MML]

När jag var barn lärde jag mig mycket av min pappa. Han var väldigt intresserad av matlagning, och lyckades väcka det intresset även hos mig. Jag lärde mig mycket grundläggande då, men det jag framförallt tänker på är att det var han som väckte mitt intresse för matlagning.

Det intresset vilade i några år, och när jag blivit vuxen vaknade det igen. Grunderna från pappa satt förstås kvar, resten lärde jag mig mest från kokböcker och av att prova mig fram. Har alltid tyckt att det är roligt att experimentera i köket (och det var också så min far lärde upp mig).

 

[sjoberga]

När jag var barn lärde jag mig mycket av min pappa. Han var väldigt intresserad av matlagning, och lyckades väcka det intresset även hos mig. Jag lärde mig mycket grundläggande då, men det jag framförallt tänker på är att det var han som väckte mitt intresse för matlagning.

Det intresset vilade i några år, och när jag blivit vuxen vaknade det igen. Grunderna från pappa satt förstås kvar, resten lärde jag mig mest från kokböcker och av att prova mig fram. Har alltid tyckt att det är roligt att experimentera i köket (och det var också så min far lärde upp mig).

Jag upplever också att mina vuxna barn har fått upp intresset efter att behovet växte, dvs de flyttade till egna hushåll. Det är ändå rätt finurligt att vara åtminstone ganska intresserad av att göra något man behöver flera gånger dagligen.

 

[MML]

Jag upplever också att mina vuxna barn har fått upp intresset efter att behovet växte, dvs de flyttade till egna hushåll. Det är ändå rätt finurligt att vara åtminstone ganska intresserad av att göra något man behöver flera gånger dagligen.

Jag har märkt hos en hel del i min omgivning att matlagning är mer av ett nödvändigt ont än något man är intresserad av. Min gissning är att det ofta, men säkert inte alltid, beror på att man kanske inte fått så mycket med sig hemifrån. Är man ointresserad och "bara" lagar mat för att man måste, så kanske man inte utforskar så mycket längre än att testa en ny sorts ketchup till falukorven och makaronerna. Och det är naturligtvis inget fel i det, men för mig är det knappt att "laga mat". "Laga mat" för mig är just att experimentera med kryddor, använda bra råvaror och tillaga från grunden etc. Just det där som jag är så tacksam över att ha med mig hemifrån!

Det är förmodligen lättare för mig, och säkert för dina barn om de vuxit upp i ett matintresserat hem, att väcka ett intresse för matlagning och en vilja att lära mer, än för någon som vuxit upp i ett hem där matlagningen bestått i att värma på frysta köttbullar, skiva falukorv, vispa ihop pulvermos o. s. v. Inte för att det är "dålig" mat, det är det ju inte, men det lämnar inte heller mycket utrymme för att testa sig fram och prova nya saker i köket.

 

[sjoberga]

Jag har märkt hos en hel del i min omgivning att matlagning är mer av ett nödvändigt ont än något man är intresserad av. Min gissning är att det ofta, men säkert inte alltid, beror på att man kanske inte fått så mycket med sig hemifrån. Är man ointresserad och "bara" lagar mat för att man måste, så kanske man inte utforskar så mycket längre än att testa en ny sorts ketchup till falukorven och makaronerna. Och det är naturligtvis inget fel i det, men för mig är det knappt att "laga mat". "Laga mat" för mig är just att experimentera med kryddor, använda bra råvaror och tillaga från grunden etc. Just det där som jag är så tacksam över att ha med mig hemifrån!

Det är förmodligen lättare för mig, och säkert för dina barn om de vuxit upp i ett matintresserat hem, att väcka ett intresse för matlagning och en vilja att lära mer, än för någon som vuxit upp i ett hem där matlagningen bestått i att värma på frysta köttbullar, skiva falukorv, vispa ihop pulvermos o. s. v. Inte för att det är "dålig" mat, det är det ju inte, men det lämnar inte heller mycket utrymme för att testa sig fram och prova nya saker i köket.

Sant, bara det där att man har massa olika råvaror hemma sätter lite prägel på ”hur man fixar god mat”.

Har man aldrig sett råvaror användas blir de mest exotiska och mystiska i livsmedelsaffären senare också.

Sen överlever man även på ”nödmat” men som matintresserad känns det lite synd att ödsla ett så centralt återkommande behov på att endast klara av det mest basala.

 

[sjoberga]

Sen kan jag tillägga att mycket matinspiration kommer från att äta ute också, att beställa rätter man inte ätit förut och sen ta med sig smaker, konsistenser, råvaror och metoder hem till verktygslådan.

Så det är många duktiga kockar som bidragit till mitt intresse och min kunskap.

 

[escodobe]

Jag har märkt hos en hel del i min omgivning att matlagning är mer av ett nödvändigt ont än något man är intresserad av. Min gissning är att det ofta, men säkert inte alltid, beror på att man kanske inte fått så mycket med sig hemifrån. Är man ointresserad och "bara" lagar mat för att man måste, så kanske man inte utforskar så mycket längre än att testa en ny sorts ketchup till falukorven och makaronerna. Och det är naturligtvis inget fel i det, men för mig är det knappt att "laga mat". "Laga mat" för mig är just att experimentera med kryddor, använda bra råvaror och tillaga från grunden etc. Just det där som jag är så tacksam över att ha med mig hemifrån!

Det är förmodligen lättare för mig, och säkert för dina barn om de vuxit upp i ett matintresserat hem, att väcka ett intresse för matlagning och en vilja att lära mer, än för någon som vuxit upp i ett hem där matlagningen bestått i att värma på frysta köttbullar, skiva falukorv, vispa ihop pulvermos o. s. v. Inte för att det är "dålig" mat, det är det ju inte, men det lämnar inte heller mycket utrymme för att testa sig fram och prova nya saker i köket.

Eller så är man bara inte intresserad, på samma sätt som jag inte gillar sport och generellt tycker motion är en djeffla plåga.
Både min mamma och bonusmamma lagar riktigt bra mat, från grunden och min bonusmamma bakade allt bröd, gjorde saft, egen muesli ect. Jag visste inte ens att pulvermos existerade innan jag började skolan.

Jag är inte bra på att laga mat i jämförelse men håller nån slags godkänt nivå i alla fall Men jag tycker det är urtråkigt att komma på vad man ska laga, handla maten, tillaga maten och städa upp efter mig. Och det ska göras 1-2 gånger om dagen i många fall.

 

[sjoberga]

Jag är inte bra på att laga mat i jämförelse men håller nån slags godkänt nivå i alla fall Men jag tycker det är urtråkigt att komma på vad man ska laga, handla maten, tillaga maten och städa upp efter mig. Och det ska göras 1-2 gånger om dagen i många fall.

Det var precis det jag menade - det är ett privilegium att vara intresserad av något som är ett dagligen återkommande basalt behov. Om jag kan påverka mina barn i att kunna bli genuint intresserade är det bra - är de det inte så går det också. Dessutom kan det definitivt variera över livet.

Planera, odla, skörda, handla, preppa, baka, förbereda, laga, duka, äta tillsammans och städa upp är en lisa för själen för min del - sådär så att man längtar efter det och blir som en slags meditation och njutning.

 

[escodobe]

Det var precis det jag menade - det är ett privilegium att vara intresserad av något som är ett dagligen återkommande basalt behov. Om jag kan påverka mina barn i att kunna bli genuint intresserade är det bra - är de det inte så går det också. Dessutom kan det definitivt variera över livet.

Planera, odla, skörda, handla, preppa, baka, förbereda, laga, duka, äta tillsammans och städa upp är en lisa för själen för min del - sådär så att man längtar efter det och blir som en slags meditation och njutning.

Hade det inte varit för att jag hade fått bortprioritera en massa saker som jag tycker om att göra pga ekonomin inte räcker till att göra båda delarna så hade jag för det mesta ätit ute minst en måltid om dagen och klarat den andra på sådana här färdiga lådor från restuarang eller butik den andra varma måltiden. Och det är inte en kompromiss jag är villig att göra så jag får laga mat och köpa microrätter.

 

[sjoberga]

Hade det inte varit för att jag hade fått bortprioritera en massa saker som jag tycker om att göra pga ekonomin inte räcker till att göra båda delarna så hade jag för det mesta ätit ute minst en måltid om dagen och klarat den andra på sådana här färdiga lådor från restuarang eller butik den andra varma måltiden. Och det är inte en kompromiss jag är villig att göra så jag får laga mat och köpa microrätter.

Och jag äter helst inte ute alls om det gäller bulkmat- egen matlåda är så mycket godare . Men jag hänger med på att många gärna gör så och satsar sin tid på helt andra intressen. Annars skulle lunchrestauranger och kockprofessionen vara rätt illa ute.

Skillnaden är trots mitt avsaknade intresse för dykning inte tvingar mig ned under havsytan dagligen

 

[escodobe]

Och jag äter helst inte ute alls om det gäller bulkmat- egen matlåda är så mycket godare . Men jag hänger med på att många gärna gör så och satsar sin tid på helt andra intressen. Annars skulle lunchrestauranger och kockprofessionen vara rätt illa ute.

Skillnaden är trots mitt avsaknade intresse för dykning inte tvingar mig ned under havsytan dagligen

Drömmen hade varit att bo centralt i Göteborg och ha så mycket pengar det inte var en fråga bara känna efter, vad vill jag ha till middag idag, indiskt, thai eller italienskt?

 

[sjoberga]

Drömmen hade varit att bo centralt i Göteborg och ha så mycket pengar det inte var en fråga bara känna efter, vad vill jag ha till middag idag, indiskt, thai eller italienskt?

Har varit trist när man varit iväg på semesterresa i hel vecka, efter ett par dagar har man abstinens på matlagning och enda möjligheten är att gå ut och äta. En resa så lagade vi mycket egen mat och det var en mycket njutbar upplevelse, att få handla, preppa och laga mat i främmande land. Då hade man inte heller så goda lagringsmöjligheter så man fick förmånen att planera och handla nästan varje dag.

Men det kan vara skönt i några enstaka dagar!

 

[escodobe]

Har varit trist när man varit iväg på semesterresa i hel vecka, efter ett par dagar har man abstinens på matlagning och enda möjligheten är att gå ut och äta. En resa så lagade vi mycket egen mat och det var en mycket njutbar upplevelse, att få handla, preppa och laga mat i främmande land. Då hade man inte heller så goda lagringsmöjligheter så man fick förmånen att planera och handla nästan varje dag.

Men det kan vara skönt i några enstaka dagar!

Ja, jag har en bekant som levt ur en resväska långa perioder av sitt liv som också påstår att man tröttnar rätt fort på att leva på restuarangmat, men han är ju också en sån där som tycker det är trevligt att laga mat.

 

[Enya]

Eller så är man bara inte intresserad, på samma sätt som jag inte gillar sport och generellt tycker motion är en djeffla plåga.
Både min mamma och bonusmamma lagar riktigt bra mat, från grunden och min bonusmamma bakade allt bröd, gjorde saft, egen muesli ect. Jag visste inte ens att pulvermos existerade innan jag började skolan.

Jag är inte bra på att laga mat i jämförelse men håller nån slags godkänt nivå i alla fall Men jag tycker det är urtråkigt att komma på vad man ska laga, handla maten, tillaga maten och städa upp efter mig. Och det ska göras 1-2 gånger om dagen i många fall.

Jag håller med där, tycker att matlagning är rätt ointressant och att äta är lika ointressant-nödvändigt ont jag gärna hade hoppat över till förmån för andra roligare saker i livet. Detta till trots att mamma är duktig, precis som farmor och mormor var. Bakning är jag ytterligare sämre på trots uppvuxen i ett hem där det bakades mycket.. Vissa saker har visst inte gått i arv till mig tydligen!

 

[Tarnin]

Min mamma lagade väldigt god mat men lärde inte ut det. Det enda jag fick göra i matlagning typ, var att skala potatis. Har lärt mig själv.

 

[nullo-modo]

Jag har märkt hos en hel del i min omgivning att matlagning är mer av ett nödvändigt ont än något man är intresserad av. Min gissning är att det ofta, men säkert inte alltid, beror på att man kanske inte fått så mycket med sig hemifrån. Är man ointresserad och "bara" lagar mat för att man måste, så kanske man inte utforskar så mycket längre än att testa en ny sorts ketchup till falukorven och makaronerna. Och det är naturligtvis inget fel i det, men för mig är det knappt att "laga mat". "Laga mat" för mig är just att experimentera med kryddor, använda bra råvaror och tillaga från grunden etc. Just det där som jag är så tacksam över att ha med mig hemifrån!

Det är förmodligen lättare för mig, och säkert för dina barn om de vuxit upp i ett matintresserat hem, att väcka ett intresse för matlagning och en vilja att lära mer, än för någon som vuxit upp i ett hem där matlagningen bestått i att värma på frysta köttbullar, skiva falukorv, vispa ihop pulvermos o. s. v. Inte för att det är "dålig" mat, det är det ju inte, men det lämnar inte heller mycket utrymme för att testa sig fram och prova nya saker i köket.

Farmor (som jag bodde granne med hela min uppväxt och som jag var hos som yngre) hade ett stort mat och bak intresse och jag är uppväxt med att hon saftade, syltade, odlade, nackade höns, stoppade korv och mycket mycket mera.
Även pappa med sin potatisodling, rökning av vilt och fisk, korvstoppning till jul och han älskar att laga mat till bjudningar och lagar det från grunden oavsett om det är egen korv, knäckebröd eller ärtsoppa.

Tror mitt ointresse ligger i att jag planerar själv, lagar själv, äter själv och diskar själv.

 

[Tuvstarr]

Har varit trist när man varit iväg på semesterresa i hel vecka, efter ett par dagar har man abstinens på matlagning och enda möjligheten är att gå ut och äta. En resa så lagade vi mycket egen mat och det var en mycket njutbar upplevelse, att få handla, preppa och laga mat i främmande land. Då hade man inte heller så goda lagringsmöjligheter så man fick förmånen att planera och handla nästan varje dag.

Men det kan vara skönt i några enstaka dagar!

Då jag, ganska sällan, åker på semester så tycker jag att det härligaste är att inte behöva laga mat, utan kunna äta ute Där jag bor är restaurangutbudet rätt miserabelt så det händer inte ofta att vi äter ute på hemmaplan.
Helt underbart då vi var i London för en tid sedan, och det runt kvarteret vi bodde i fanns ett tiotal olika ställen att välja på, vad ville vi idag, sushi, italienskt, koreanskt, grekiskt, engelsk pubmat...

Inte för att jag har något emot att laga mat egentligen, men semester för mig är att slippa

 

[alazzi]

Och nu vet folk inte vad piccata är? Det är dock matintresserade människor. Folk har även undrat över burrata och parfait. Tänker att om man är matintresserad så vet man lite mer? Inte bara husmanskost.