vad ska jag göra?

[Korven]

Sv: vad ska jag göra?

Fy vilken äcklig och vidrig karl, dumpa honom illa kvickt!

Är det nån fler som tänker på barnet han har i den här röran?

 

[Vogue]

Sv: vad ska jag göra?

Är det nån fler som tänker på barnet han har i den här röran?

Ja det räknade jag in i vidrig! Stackars unge som måste leva så!

(Och att TS inte anmält till soc eller annat att barnet måste bo i en sådan miljö)

 

[monster1]

Sv: vad ska jag göra?

Min spontana uppfattning är att ni verkar vara en totalt omatchade.

 

[Skogstrollet]

Sv: vad ska jag göra?

Är det nån fler som tänker på barnet han har i den här röran?

Absolut. Och tycker man synd om det barn har redan har så skulle jag aldrig i livet skaffa fler med honom.

 

[Squie]

Sv: vad ska jag göra?

Men om hans sjukdom orsakar enorm trötthet, varför säger han då inte bara det rakt ut? Är det så svårt att vara ärlig och säga "jag orkar inte umgås med dig/ha en engagerad relation nu eftersom min sjukdom gör mig utmattad"? Varför ska TS behöva fundera på om det är hen som gjort något fel?

Det handlar om acceptans. Han har helt enkelt inte accepterat det för sig själv o då är det omöjligt att säga något. Det gäller inte bara detta fall, det gäller även dig o mig.

Det kan ju också vara så att han faktiskt inte förstår själv att det hänger ihop. Kopplingen är inte gjort för honom själv än. Vilket i sin tur även kan hänga ihop med acceptansen.

 

[Sliten]

Sv: vad ska jag göra?

Är det nån fler som tänker på barnet han har i den här röran?

Förutom själva tandborstningen så tar han väl hand om sonen. Jag skulle aldrig tveka om jag såg ett barn fara illa att göra något åt det. Sonens rum är fint, resten av lägenheten är kanske inte den renaste men inte sanitär olägenhet eller nåt, den största röran m.m. gäller hans egna sovrum.

Vi hade ett långt samtal häromdagen. Jag tog upp allt, som städning, hygien, tröttheten osv. Han undrade varför jag inte vill sova hos honom och vice versa. Fick klarhet i mycket, allting var inte riktigt så som jag trodde. Jag har berättat att jag inte vet vad jag känner. Att jag inte vet om jag stängt av mina känslor pga av att jag själv mått dåligt, men att jag tycker ju om honom. Mitt i allt ringer hans bror....hög som ett hus och jag fick då en liten annan syn på saken när jag insåg hur påverkad han faktiskt blev av det hela. Jag har en annan förståelse för att han är trött, att han inte vill dela med sig av det som sker i hans liv osv.
Känner att jag har svårt att få ner allt här och nu i text, men tex tandborstning osv hänger ihop med hur han faktiskt mår. Jag kan förstå det nu på ett annat sätt även om varken han eller jag tycker det är ok. Han är i grund och botten ingen dålig kille utan han har som jag ganska lika värderingar på saker och ting. Just nu tar jag lite en dag i taget och försöker känna efter vad som känns bäst. Känner att jag kanske dömt hunden efter håren här lite....ibland är det så lätt att springa iväg i sina tankar och känslor när man själv mår lite dåligt och inte riktigt ser saker för vad dom faktiskt är. Kommunikationen mellan oss har ju inte heller varit den bästa sista veckorna så det drar ju sitt strå till stacken.

 

[Texaz]

Sv: vad ska jag göra?

Ja saker är inte alltid som man tror....

Mår man väldigt dåligt så är knappast städning det som prioriteras. Tandborstning kan vara en sak som helt enkelt glöms av i den röra man har omkring sig (då syftar jag inte på om det är ostädat!)

Sen har ju alla olika syn på hur städat det bör vara, kunde tidigare vara rätt stökigt här, särskilt då jag mådde dåligt. Fanns ingen ork att ta tag i det helt enkelt...

Nu vet jag ju att jag mår bättre när det är ordning och reda, och har en tonårsson som är otroligt noga med att det ska vara rent och snyggt (inte helt vanligt kanske ), men det underlättar ju att inte behöva plocka undan efter någon annan....

Om du har känslor kvar, och ni nu kan prata om det, så kan det ju vara värt att jobba på det. Kanske kan ni hjälpas åt att göra en röjning hemma hos honom, blir ju lättare för honom att bara behöva hålla efter sen.

Hoppas att det ordnar sig för dig/er!