vad ska jag göra?

[kolblakkur]

Sv: vad ska jag göra?

Jag kom bara till att han inte borstar tänderna - redan där hade jag dumpat

 

[skuggi]

Sv: vad ska jag göra?

Alltså ,det händer ju att man träffa folk som man faktiskt älskar, men att det finns för mycket som skiljer en åt så att man liksom inte kan vara ihop heller.

Det här låter som en sån grej tycker jag.

Det är ju MASSOR med saker som du nämner där ni ser väldigt olika på saker och ting. Och varför ska han behöva ändra sig? Du vill ju inte det heller? Du vill ha rent, han vill inte det/bryr sig inte.

Jag tycker att det enda alternativet är att göra slut och leta vidare, så har ni båda en chans att istället hitta någon som passar er som hand i handske.

 

[GotAsecret]

Sv: vad ska jag göra?

Har inte läst hela tråden och jag kanske missade något relevant i första inlägget men här är lite tankar från mig:

Jag tycker du ska låta honom vara (dvs. "dumpa") han har uppenbarligen för många problem (vardagliga/allvarliga, men kan vara nog så jobbiga!) för att fixa ett förhållande som kräver något av honom, som han inte kan/orkar/vill ge.

Att han har svårt att prata om sin sjukdom förstår jag - det är ganska vanligt, och ganska känsligt (inte minst när man också slåss med oron att skrämma iväg någon, den oron går jag själv med!) så jag måste ändå säga att jag förstår honom till stor del, och känner igen mig i en hel del av det du beskriver, däremot vet jag ju om mina problem och jobbar AKTIVT med dem samt. "tillåter" omgivningen att lägga sig i, säga ifrån/till, och att de faktiskt säger rakt ut om det är något, just för att jag annars kan ha svårt att förstå vad som är fel och försöka förändra/åtgärda i den mån det går.

Jag tror dessvärre inte att det kommer bli bättre än så här mellan er om han inte verkligen lägger korten på bordet och anstränger sig för att förstå vad DU reagerar på, och hur DU känner.
Vissa har helt enkelt inte förmågan att förstå sådant på egen hand (svårighet att läsa "sociala koder") utan måste få det på papper, i princip.

Det verkar vara väldigt synd om honom - men det finns nog inte så mycket du kan göra för honom, så lägg den energin på dig själv istället.

 

[Sliten]

Sv: vad ska jag göra?

Kloka ord från många av er....Jag kan ändå inte släppa att det kanske är mitt fel ändå, han ställde ju upp i början, vi träffades jämt, han ansträngde sig osv. Sen dalade allt när min värld rasade och jag tappade humöret för mycket och ingenting. Han fick ta en del tyvärr sen fick han det jobbigt osv. Jag kan förstå om han tappade sugen lite. Jag kanske aldrig gett honom en en chans att ställa allt rätt?
Men ja, så var det där med allt det andra, hygien, städ, leva sina liv osv.

Ååå vad tankarna far runt! Får lixom ingen ordning.....

 

[cirkus]

Sv: vad ska jag göra?

Så om du bara varit på ett annat sätt så hade allt varit mycket bättre ? Så är det inte.

 

[makarontanten]

Sv: vad ska jag göra?

Kloka ord från många av er....Jag kan ändå inte släppa att det kanske är mitt fel ändå, han ställde ju upp i början, vi träffades jämt, han ansträngde sig osv. Sen dalade allt när min värld rasade och jag tappade humöret för mycket och ingenting.

Så bara för att du fick det svårt, så ställde han inte upp längre och det är ditt fel?

Han fick ta en del tyvärr sen fick han det jobbigt osv. Jag kan förstå om han tappade sugen lite. Jag kanske aldrig gett honom en en chans att ställa allt rätt?

Hur menar du med att han inte fått chansen att ställa allt tillrätta? Vad ska han göra då? . Ska du straffas hela tiden av hans sätt att inte ställa upp för dig nu, för att han haft det svårt?

Men ja, så var det där med allt det andra, hygien, städ, leva sina liv osv. Ja, det var ju det. Är det en sådan kille du vill ha?

Ååå vad tankarna far runt! Får lixom ingen ordning.....

Finns bara två vägar. Gör slut eller fortsätt lev med honom på hans villkor. Han kommer inte ändra sig.

 

[Sliten]

Sv: vad ska jag göra?

Tack cirkus och makarontanten, det var precis vad jag behövde höra, eller se och läsa, svart på vitt att jag inte tänker fel....

Jag ska avsluta det hela i kväll, någonstanns inom säger en röst att jag faktiskt förtjänar bättre och kan hitta bättre även om den bara viskar tyst.........hoppas bara han håller sig lugn, han lät fortfarande rätt vass förrut i telefon....

 

[Fan of Bill]

Sv: vad ska jag göra?

Många av dina svar tycker jag inte alls är bra svar till ts.

Hur vet du att han är lat? Hur vet du hur han mår pga sin sjukdom?

Har du någonsin lamslagits av trötthet? Trötthet som inte är vanlig trötthet som man kan sova bort, men som man kan få av olika sjukdomar.

Denna killen kanske gör vad han kan för att det ska vara bra, men lyckas inte ända fram. För att han kanske inte har mer ork än att sköta sitt jobb och ta hand om sitt barn.

Att han sen inte sköter sin hygien och gör ts besviken, kan kännas rätt onödigt och ofräscht, det håller jag med om. Men vilka är vi att döma när vi inte vet ett skit hur det faktiskt ligger till egentligen???

 

[martha]

Sv: vad ska jag göra?

Många av dina svar tycker jag inte alls är bra svar till ts.

Hur vet du att han är lat? Hur vet du hur han mår pga sin sjukdom?

Har du någonsin lamslagits av trötthet? Trötthet som inte är vanlig trötthet som man kan sova bort, men som man kan få av olika sjukdomar.

Denna killen kanske gör vad han kan för att det ska vara bra, men lyckas inte ända fram. För att han kanske inte har mer ork än att sköta sitt jobb och ta hand om sitt barn.

Att han sen inte sköter sin hygien och gör ts besviken, kan kännas rätt onödigt och ofräscht, det håller jag med om. Men vilka är vi att döma när vi inte vet ett skit hur det faktiskt ligger till egentligen???

Jamen eller hur .

 

[Congeria]

Sv: vad ska jag göra?

Har läst igenom tråden och hittills tycker jag att folk har varit rätt negativa. Han får behandling pga en sjukdom han har, som han inte vill prata om ännu, och man skulle ju kunna anta att denna sjukdom kanske sätter sina spår med tanke på hans trötthet osv. Han kanske är nere i en depression, vilket kan göra att man faktiskt inte orkar ta tag i vardagliga sysslor som att städa, laga ordentlig mat eller ens sköta sig hygien på bästa sättet. Kan ju antingen vara sjukdomen eller själva behandlingen som påverkar eller både och.
Han verkar vilja mycket men inte ha orken. När det gällde födelsedagar kanske han kände att han var tvungen att ägna mer tid åt sin son, och kanske att du inte skulle ta illa upp. Om man säger till sitt barn att man inte orkar fixa något extra till dennes födelsedag skulle de kanske inte förstå, medan en vuxen människa kanske skulle ha lite mer överseende och inte tycka att han ska behöva anstränga sig när man vet att han inte har ork. Bara en tanke sådär I vissa fall är det väl tanken som räknas.

Men självklart, mår du dåligt av detta så ska du väl tänka över förhållandet ännu en gång och se om det är något du kan stå ut med om möjligheten finns att det kan bli bättre. Annars är det väl bara att avsluta.

 

[GotAsecret]

Sv: vad ska jag göra?

Många av dina svar tycker jag inte alls är bra svar till ts.

Hur vet du att han är lat? Hur vet du hur han mår pga sin sjukdom?

Har du någonsin lamslagits av trötthet? Trötthet som inte är vanlig trötthet som man kan sova bort, men som man kan få av olika sjukdomar.

Denna killen kanske gör vad han kan för att det ska vara bra, men lyckas inte ända fram. För att han kanske inte har mer ork än att sköta sitt jobb och ta hand om sitt barn.

Att han sen inte sköter sin hygien och gör ts besviken, kan kännas rätt onödigt och ofräscht, det håller jag med om. Men vilka är vi att döma när vi inte vet ett skit hur det faktiskt ligger till egentligen???

Jag har haft perioder där jag inte ORKAT släpa mig in i duschen på kanske 1,5-2 veckor (men då har jag heller inte varit ut och "träffat" någon, mer än gått till ica typ) och gå ut med sopor var en kraftansträngning att jämföra med ett träningspass.
Kläder bytte jag varje dag (även underkläder) men de blev kvar där jag klev ur dom, eller ja, blir fortfarande. Det är inte "slarv" utan...ja jag vet inte, det går inte att förklara annat än "glömska" och "äh, jag tar det sedan"

Disken hamnade i stora drivor - det blev övermäktigt.
Behövde jag något så diskade jag enbart det, alt. sköljde av och använde "äh, det är ju bara jag".

Nu bor jag ju inte ensam, men det är fortfarande svårt med kläder och disk.
Vi försöker med att diska undan det vi använt direkt - funkar ett par dagar sedan kommer vi ifrån det och så är vi där igen.
Jag har boendestöd 1gg/v för att få undan det värsta så att inte sambon ska behöva göra allt, eller tjata på mig...han vet att han FÅR/SKA säga till om han tycker jag gör fel/gör mindre än jag borde o.s.v. och att det är bra om han gör det - för jag glömmer.
(medicinen är ett bra exempel! Jag har en dosa som tjuter tills jag tagit medicinen nu, men förut fick de ringa och påminna mig - väntade de inte kvar i luren medan jag tog den så glömde jag bort den ändå!)

Jag har supersvårt för rutiner och ordning. Jag försöker såklart, men...

Jag vet att folk tycker att jag är konstig, men jag är så här - och jag kan inte göra mer än mitt bästa!
Och om folk tröttnar/inte orkar med mig så får jag leva med det.
Kan tillägga att jag har ADHD och borderline.

 

[lil-sis]

Sv: vad ska jag göra?

När det gäller röra i hemmet handlar det nog mest om att man måste ha ungefär samma toleransnivå. Och sen varför det blir som det blir tror jag är mindre viktigt (när det gäller just röran). Vi är ju många "utan diagnos" som har det rörigt också Antingen för att man prioriterar annat eller inte hinner/vill/orkar bry sig.

 

[Sliten]

Sv: vad ska jag göra?

Alltså jag har försökt prata med honom om att han inte orkar osv men han vill inte prata om det, men säger att det är jobbigt att han är så trött.
Jag är lite av åsikten att man till viss del är vad man äter, det säger sig själv att om man vissa dagar jobbar 9 timmar och äter första och enda målet mat 20 på kvällen så nej, då orkar man inte med mycket men han säger bara att han fungerar så helt enkelt....
Klart sjukdomen (vad han nu har) kan påverka, men han vill ju inte prata om den....
Men visst han sover ju knappt 6 timmar om ens det innan han hoppar upp på morgnen så ne han mår kanske inte helt toppen, men han vill heller inte prata om det, ha hjälp eller berätta något ......
Jag har hittat matrester under sängen jag sovit i...jag vet inte...det känns inte okej på nåt vis.....

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: vad ska jag göra?

Ingen ska döma honom. Inte ens om han inte är sjuk.

MEN

Verkar TS kär i den här personen? Det är ju den viktigaste frågan. Vill hon vara med honom för att slippa vara ensam och kunna skaffa barn eller för att hon verkligen verkligen vill ha HONOM i sitt liv?

TS kan knappast stanna med honom för att han är deprimerad, så det är ju egentligen sekundärt. Givetvis kan man vara tillsammans med en person som lever som han gör, oavsett skäl, men då ska man ju vara KÄR eller åtminstone lycklig i sin situation. TS verkar inte vara något av det.

 

[Squie]

Sv: vad ska jag göra?

Jag är inne på spåret att han inte orkar bara. Inte lat som någon så vackert påpekade tidigare utan helt o hållet utan ork.

Det som jag blir mest tankfull över är hans icke acceptans. Som jag ser det så måste man acceptera först innan man kan bli frisk. Eftersom han inte vill prata om det så har han inte accepterat läget.

Frågan TS måste ställa sig själv är vad hon själv vill göra (utgår av någon anledning från att Ts är en hon). Det är ju egentligen bara ett val mellan att stanna och att gå.

 

[pajaztar]

Sv: vad ska jag göra?

Men om hans sjukdom orsakar enorm trötthet, varför säger han då inte bara det rakt ut? Är det så svårt att vara ärlig och säga "jag orkar inte umgås med dig/ha en engagerad relation nu eftersom min sjukdom gör mig utmattad"? Varför ska TS behöva fundera på om det är hen som gjort något fel?

 

[lady_vip]

Sv: vad ska jag göra?

Precis!

1010

 

[Texaz]

Sv: vad ska jag göra?

Känner till viss del igen mig....

Inte så lätt att bryta, men jag tror att du mer sörjer vad du ville ha än vad du fått.

Har nyligen avslutat ett USELT förhållande, ja vet inte ens om det var ett förhållande, med en egoistisk man.

Mådde enormt dåligt emellanåt, men insåg att det var av hur jag VILLE att ett förhållande skulle vara, och att detta inte en sekund levde upp till det!

Jag tror att du är mer kär i förhoppningen av hur det borde/skulle kunna vara, än i mannen i sig....'

Du är värd det bästa!!!

 

[Vogue]

Sv: vad ska jag göra?

Fy vilken äcklig och vidrig karl, dumpa honom illa kvickt!

 

[cirkus]

Sv: vad ska jag göra?

Tyvärr så är det nog ofta så att folk inte är ärliga. De skjuter gärna över skuld och fel på någon annan istället för att erkänna sina egna misstag.

(ha ha, tänker på flera såna scenarior jag har haft nära alldeles nyligen och mindre nyligt och ingen gång har det rört förhållande, bara folk som ljugit för att de inte orkat med sanningen som varit mindre smickrande för dem)