Hur hanterar man en person med vanföreställningar?

[Mineur]

Tack till alla som försökt hjälpa till att hålla tråden på banan! Jag är jätteglad för allt det stöd och alla de råd jag fått, och känner mig betydligt säkrare i hur jag ska hantera situationen nu. Är bortrest sedan i fredags och var helt bortkopplad från civilisationen fram till igår, men det verkar (peppar peppar...) ha lugnat ner sig lite för vännen och det var bara två helt normala sms som väntade när jag drog igång telefonen igen igår kväll. Förhoppningsvis är det medicinen som börjat fungera, men jag försöker att inte ta ut något i förskott.

 

[Egonson_]

Jag har en ganska nära vän som är åt det hållet. Hen är bla mytoman. Nu är hen på en mycket lägre nivå än det du beskriver men hen kan komma med otroligt utsvävande historier som inte kan vara sanna.
Vännen bemöter jag oftast med "jaha", "säger du det" och låter det sedan rinna ut i sanden. Konfronterar aldrig eller ifrågasätter det som uppenbart bara är fantasier. Tror inte våra andra gemensamma vänner gör det heller utan alla låter personen hållas utan att uppmuntra till mer.
I bland har hen kommit med väl magstarka historier om andra (typ kommit mer rykten om hustrumisshandel, där det inte är något uns sanning i det hela), men har hanterat det lika dant, vet inte hur jag annars skulle kunna göra.
Hur man däremot gör när det går ordentligt över styr det vet jag inte riktigt. Man vill ju hjälpa sin vän men inte råka illa ut själv..

 

[Krokus_igen]

Men jag förstår faktiskt inte. Varför ska det medicineras, ringas läkare bakom ryggen, pratas om lpt osv, bara för att personen sagt att han gick fyra mil på en timma. Visst att den promenaden är omöjlig. Men kan man inte ta det för vad det är. Resten av hans snack vet ni ju faktiskt inte huruvida det är befogat/riktigt. Eller, hur tänker ni?

 

[mandalaki]

Men jag förstår faktiskt inte. Varför ska det medicineras, ringas läkare bakom ryggen, pratas om lpt osv, bara för att personen sagt att han gick fyra mil på en timma. Visst att den promenaden är omöjlig. Men kan man inte ta det för vad det är. Resten av hans snack vet ni ju faktiskt inte huruvida det är befogat/riktigt. Eller, hur tänker ni?

Men strunt i det nu. Mineur har ju redan löst situationen på bästa möjliga sätt.

 

[Rialavargen]

Men jag förstår faktiskt inte. Varför ska det medicineras, ringas läkare bakom ryggen, pratas om lpt osv, bara för att personen sagt att han gick fyra mil på en timma. Visst att den promenaden är omöjlig. Men kan man inte ta det för vad det är. Resten av hans snack vet ni ju faktiskt inte huruvida det är befogat/riktigt. Eller, hur tänker ni?

Det är väl ingen som ringer läkare för att någon far med osanning.
Man ringer läkare när situationen är ohållbar. Man gör en samlad bedömning av allt tokigt som har hänt senaste tiden, man väger in för att nackdelar, man begrundar om man har en möjlighet att få hjälp av sjukvården (alltså om personen är en risk för sig själv eller andra). Utifrån den samlade bedömningen ber man sjukvården om hjälp.
Den sjuke har ofta högt påslag av ångest, vilket självklart behöver medicineras. Att självmedicinera sin ångest är oftas mycket destruktivt.