Hur hanterar man en person med vanföreställningar?

Jag säger som de andra: håll låg profil. Du kan inte resonera honom ur det här, men du kan råka göra honom väldigt upprörd. Vilket kan bli en risk för er båda. Bäst är ju om han kan få vård. Det är bra om en psykos kan brytas så fort som möjligt. Det förbättrar framtidsutsikterna.
 
Hen är psykotisk ja.

Hen har fått medicin, men problemet är ju att man sällan vill ta medicin då man är i en sån typ av en psykos där det ingår förgiftningsmksstankar. Hen borde ha någon som ser till att hen tar sin medicin, eller kanske hen borde vara inlagd ett tag.

Du kan inte göra så mycket. Då ni pratar kan du lyssna, men det är totalt onödigt att svara annat än mm, jaha, okej. Inte försöka säga vad som är sant o.s.v.

Har hen någon familj som kan hjälpa henom att få bättre vård eller bli inlagd? Ring dem och beskriv din oro. Har du läkarens namn kan du ringa denne och berätta. Mer än så är svårt
Ok. Och vad kallas någon som diagnostiserar en människa efter att ha läst en post med andrahandsuppgifter på internet?
...
*typ nått sånt*
 
Det jag tycker är viktigast ur min erfarenhet av att arbeta med problematiken är att påminna sig själv om att det är verkligheten för dem. Vi kan tycka det låter märkligt, men de lever i tron att de är avlyssnade och misstänksamma. Man kan inte göra wå mycket för en person som vägrar medicinering, förutom att finnas där. Erbjuda att följa med nästa gång denne skall på läkarbesök som stöttning men även kunna förmedla bilden du har som anhörig till vårdpersonal är oerhört värdefull i sådana här lägen.
 
Dessutom är det väldigt frekvent återkommande teman i paranoida vanföreställningar vid t ex schizofreni. Det här med avlyssning, förföljelse, dolda agendor, organisationer som är ute efter en, etc är ju väldigt typiskt.
Precis. Det är otroligt att folk verkar ha så likadana vanföreställningar (att de är avlyssnade, att de får elchocker av grannarna, att grannarna skickar in gifter i ventilationen, att nån skickar meddelande via tv/radio/tidningar, att nån håller på och bryter sig in).
 
Kan än en gång inflika från min sambo att bli övergiven knappast hjälper... Vänner behövs, precis som professionell hjälp.

Skrämmande att psykisk ohälsa leder till isolering och attityden att bryta med personen ifråga. Psykoser är inte exkluderande till en viss typ av personer utan kan drabba vem som helst. Skulle de som rekommenderade att fly själva vilja bli lämnade i en liknande situation? Det finns ingen garanti att ej själv drabbas. Orsakerna är många, därav det är svårt att förebygga problematiken.
 
Skrämmande att psykisk ohälsa leder till isolering och attityden att bryta med personen ifråga. Psykoser är inte exkluderande till en viss typ av personer utan kan drabba vem som helst. Skulle de som rekommenderade att fly själva vilja bli lämnade i en liknande situation? Det finns ingen garanti att ej själv drabbas. Orsakerna är många, därav det är svårt att förebygga problematiken.

Eftersom jag var en av dem som rådde ts att bryta, så vill jag förtydliga att den personen jag kände absolut inte var någon närstående. Jag hade kämpat betydligt längre för en familjemedlem/närstående än en gammal klasskamrat från grundskolan som jag pratade med några gånger i halvåret redan innan personen blev sjuk. Ts verkade heller inte stå personen särskilt nära.
 
Naturligtvis finns det en väg mellan att överge en vän helt och att mer eller mindre bli en terapeut... Men oavsett vilket problemet är så blir den sjuke inte bättre av att de som försöker hjälpa dunkar in sig själva i kaklet.

Mao gör man så mycket man orkar men sedan måste man säga stopp. I TS fall där kompisen verkar vara ordentligt dålig är det bästa att se till att kompisen får adekvat vård. Det här är inte en situation där enbart stöttning som kompis kommer att lösa något.
 
Jag har en lite allmän fråga; går det att medicinera bort paranoia? En akut psykos förstår jag att man kan bryta med medicinering och inläggning, och schizofreni finns det väl behandling för. Men säg att man bara har vanföreställningar utan någon direkt diagnos? Jag är inte särskilt insatt men har hört att det inte är så lätt att få bukt med alla gånger.
Och hur gör man om vanföreställningarna rör en själv, om det är du vännen tror är den som förgiftar, övervakar eller vad det nu kan vara?
 
Jag har nu varit i kontakt med vännens läkare och förmedlat min oro. Läkaren var väldigt tacksam för att jag ringde, men kunde naturligtvis inte säga så mycket p.g.a tystnadsplikt. Hen sa i alla fall att hen inte tycker att jag ska träffa vännen ensam ifall det känns obehagligt, och betonade att jag kan vara trygg i att min vän får den medicinska hjälp han behöver. Det känns jätteskönt att veta.

För övrigt har det aldrig varit tal om att lämna eller överge någon. Det har varit tal om att "ligga lågt", "ta ett steg tillbaka" och "hålla låg profil". Och det ämnar jag göra, för min egen skull, oavsett hur hemsk det gör mig som person. Ingenting blir bättre av att fler personer dras ner i det här, och det finns som sagt inte så mycket jag kan göra i nuläget.
 
Jag har nu varit i kontakt med vännens läkare och förmedlat min oro. Läkaren var väldigt tacksam för att jag ringde, men kunde naturligtvis inte säga så mycket p.g.a tystnadsplikt. Hen sa i alla fall att hen inte tycker att jag ska träffa vännen ensam ifall det känns obehagligt, och betonade att jag kan vara trygg i att min vän får den medicinska hjälp han behöver. Det känns jätteskönt att veta.

För övrigt har det aldrig varit tal om att lämna eller överge någon. Det har varit tal om att "ligga lågt", "ta ett steg tillbaka" och "hålla låg profil". Och det ämnar jag göra, för min egen skull, oavsett hur hemsk det gör mig som person. Ingenting blir bättre av att fler personer dras ner i det här, och det finns som sagt inte så mycket jag kan göra i nuläget.

Du är ingen hemsk person :heart
 
Jag har nu varit i kontakt med vännens läkare och förmedlat min oro. Läkaren var väldigt tacksam för att jag ringde, men kunde naturligtvis inte säga så mycket p.g.a tystnadsplikt. Hen sa i alla fall att hen inte tycker att jag ska träffa vännen ensam ifall det känns obehagligt, och betonade att jag kan vara trygg i att min vän får den medicinska hjälp han behöver. Det känns jätteskönt att veta.

För övrigt har det aldrig varit tal om att lämna eller överge någon. Det har varit tal om att "ligga lågt", "ta ett steg tillbaka" och "hålla låg profil". Och det ämnar jag göra, för min egen skull, oavsett hur hemsk det gör mig som person. Ingenting blir bättre av att fler personer dras ner i det här, och det finns som sagt inte så mycket jag kan göra i nuläget.
Du visar dig som en bra vän och du har gjort mer än plikten kräver.
 
Jag har en lite allmän fråga; går det att medicinera bort paranoia? En akut psykos förstår jag att man kan bryta med medicinering och inläggning, och schizofreni finns det väl behandling för. Men säg att man bara har vanföreställningar utan någon direkt diagnos? Jag är inte särskilt insatt men har hört att det inte är så lätt att få bukt med alla gånger.
Och hur gör man om vanföreställningarna rör en själv, om det är du vännen tror är den som förgiftar, övervakar eller vad det nu kan vara?
Men om man har såna vanföreställningar så är man ju psykotisk eller har någon sjukdom med psykotiska inslag. Allt går inte att medicinera bort nej. Vissa svårare fall är sjuka hela livet trots olika medicineringsförsök.

Är det besvärligt med en person som på något sätt har hakat upp sig på just dig så kan man faktiskt ringa polisen eller personens läkare.
 
Jag har nu varit i kontakt med vännens läkare och förmedlat min oro. Läkaren var väldigt tacksam för att jag ringde, men kunde naturligtvis inte säga så mycket p.g.a tystnadsplikt. Hen sa i alla fall att hen inte tycker att jag ska träffa vännen ensam ifall det känns obehagligt, och betonade att jag kan vara trygg i att min vän får den medicinska hjälp han behöver. Det känns jätteskönt att veta.

För övrigt har det aldrig varit tal om att lämna eller överge någon. Det har varit tal om att "ligga lågt", "ta ett steg tillbaka" och "hålla låg profil". Och det ämnar jag göra, för min egen skull, oavsett hur hemsk det gör mig som person. Ingenting blir bättre av att fler personer dras ner i det här, och det finns som sagt inte så mycket jag kan göra i nuläget.
Jag ser det såhär - utifrån egen smärtsam erfarenhet - din vän befinner sig i en annan verkligehet. Du delar inte den verkligheten.

Återkom till personen när resan i detta andra universum tagit slut. När personen återvänt till samma värld som du. Du har igen chans mot de kraftiga impulser och intryck som den sjuka har.
 
Skrämmande att psykisk ohälsa leder till isolering och attityden att bryta med personen ifråga. Psykoser är inte exkluderande till en viss typ av personer utan kan drabba vem som helst. Skulle de som rekommenderade att fly själva vilja bli lämnade i en liknande situation? Det finns ingen garanti att ej själv drabbas. Orsakerna är många, därav det är svårt att förebygga problematiken.

Jag tror att människor kommer med rådet om att bryta när situationen är ohälsosam för den som den psykiskt sjuke vänder sig till. De allra flesta hjälper till så mycket det går med sina släktingar, vänner och bekanta. Det ser jag dagligen runt omkring mig.
Tyvärr kommer det ibland till en situation där personen känner sig hotad. Personen blir rädd.
Då tycker jag det är viktigt att ge rådet att dra sig tillbaka.
 
Jag har nu varit i kontakt med vännens läkare och förmedlat min oro. Läkaren var väldigt tacksam för att jag ringde, men kunde naturligtvis inte säga så mycket p.g.a tystnadsplikt.
Skulle det inte bli bättre nu när du varit i kontakt med läkaren så kan du göra en orosanmälan till soc. Då kommer de att göra ett besök och prata med personen i fråga och om inte läkaren redan gjort det möjligtvis ge personen tvångsvård ett tag framöver.

Man kan som vanlig med människa sällan hjälpa någon som är så pass psykiskt sjuk som din vän är, men någon måste liksom anmäla till myndigheterna för att en person ska få hjälp. Läkaren är jättebra första instans, nu hoppas vi att den tar saken vidare.
 
Skulle det inte bli bättre nu när du varit i kontakt med läkaren så kan du göra en orosanmälan till soc. Då kommer de att göra ett besök och prata med personen i fråga och om inte läkaren redan gjort det möjligtvis ge personen tvångsvård ett tag framöver.

Man kan som vanlig med människa sällan hjälpa någon som är så pass psykiskt sjuk som din vän är, men någon måste liksom anmäla till myndigheterna för att en person ska få hjälp. Läkaren är jättebra första instans, nu hoppas vi att den tar saken vidare.

@Mineur befinner sig inte i Sverige så reglerna och förfarandet ser nog lite annorlunda ut :)
 

Liknande trådar

IT & mobiler Mina Google-skills är otillräckliga. Igår kväll fick jag notiser om att en vän/bekant hade lämnat flera gruppchattar som jag är med i...
Svar
6
· Visningar
443
Senast: Masqueradee
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 740
Senast: starcraft
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 708
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp