Vem lärde dig att laga mat?

[athena_arabians]

Mormor var duktig på husman men jag var inte intresserad av att lära mig när jag var liten. Mamma var bedrövligt dålig på att laga mat (hon hatade allt som hade med hushållssysslor att göra, det var inte hennes grej... hon ville hålla på med intellektuella saker). Pappa kunde göra klassisk stek, that's it (men den var god).

Jag lärde mig lite från hemkunskapen och började sedan laga mat åt mig själv när jag bestämde mig för att gå ner i vikt när jag var kring 19 år (som sedan gick över till rätt eländig anorexi). Jag är fortfarande mer intresserad av att laga maten än att äta den, helt ärligt.

I perioder har jag prenumererat på Allt om Mat samt att jag lånat mycket kokböcker på biblioteket och det är väl därifrån jag lärt mig mycket av min lite mer avancerade matlagning (samt en massa trial and error då). Kring -95 blev jag mycket intresserad av japansk kultur inkl matlagning och har gjort egen sushi sedan dess (det var lite dåligt med sushiställen i Falun på den tiden så det fick bli japanska kokböcker från bibblan ). Jag är faktiskt rätt stolt över min sushi och fick en oerhört fin komplimang nu i veckan av en av mina borrare som jag bjöd på sushi när han förvånat sa att det smakade som bra köpesushi! Särbon köper nästan aldrig sushi numera för han tycker den sällan är bättre än min

Tack vare den italienska delin hemma i byn har jag återupptäckt medelhavsköket och det har blivit mycket sådant på sistone. Jag älskar att snacka mat med dem, jag har lärt mig så mycket!

För några år sedan började jag baka surdegsbröd vilket jag också tycker är jätteroligt. Där var det verkligen mycket trial and error i början men jag har verkligen blivit bättre på att baka. Bakning är underbart, det är meditation för mig.

 

[Inte_Ung]

Alla möjliga faktiskt när jag tänker efter.
Vid närmare eftertanke så har matkultur fått ta en stor plats i min släkt och familj.
Alla har kunnat laga mat men med oerhört olika inriktning.
Tillsammans med min första sambo som jag träffade som mycket ung lagade jag mycket mat.
Han hade ett kompisgäng som hade som hobby att i princip varje helg träffas och laga mat tillsammans.
Det blev mycket matlagning på de 5 år som vi var ett par.

 

[Lingon]

Mamma och pappa mest. Farmor har också inspirerat lite även om just hennes recept var mycket svårtolkade. "Lite lagom mycket" var det vanligaste måttet tillsammans med "tills det fått rätt konsistens". Vi har alltid ätit god och vällagad mat hemma under uppväxten. Sen har jag lärt mig själv och jag och min man lärt oss tillsammans.

 

[FeatherCloud]

Min mamma är den som lagade all mat under min uppväxt och eftersom hon tillbringade större delen av dagen med att laga mat (a la grytor som får puttra i flera timmar etc) smakade det oftast fantastiskt. Men hon är ingen pedagog och ville jag hjälpa till fick jag möjligtvis hacka grönsaker till sallad eller röra om något men inte mer delaktighet än så.
När jag flyttade hemifrån började jag laga mat själv och är nog framförallt självlärd. Specifika recept frågade jag mamma om i början och fick sen tolka ungefär som @Lingon beskriver sin farmor vilket gjort att jag vidareutvecklat dom själv.

Jag tycker jag är ganska bra på att laga mat. Jag är inte alltid den med bäst kreativitet eller smaksinne utan gillar att utgå från recept, men jag är bra på att planera när saker behöver påbörjas och i vilken ordning för att bli klart och gott samtidigt.

 

[Hoarfrost]

I min familj skulle jag säga att farmor var den som verkligen verkligen kunde laga mat. Hon var magisk i köket och allt hon gjorde var så vansinnigt gott, vad det än var. Varesig det bara var makaroner och falukorv eller komplicerade grejer som tog 2 dagar att laga. Förstår inte hur hon gjorde.

Jag var tyvärr inte så intresserad, och farmor ville helst vara i fred i köket. Men hon lärde mig verkligen hur mat "ska" smaka, även om jag nog aldrig kommer kunna laga lika god mat.

Jag lärde (eller lär) mig själv laga mat. Pappa lagar bara halvfabrikat (stek frysta köttbullar, koka en potatis - klar) och mamma äter bara mackor eller fil. Jag tror jag åt mest fil hemma tills jag var 19 eller så, och då började jag laga lite mat. När jag fick heltidsjobb och behövde matlådor började jag även laga lite mer kul grejer än spaghetti och köttfärssås.
Nu kan jag faktiskt då och då, utan att behöva recept, laga något och att det blir gott. Dock behöver jag titta på recept om jag vill göra något jag aldrig lagat förut som jag inte heller ätit ofta, sist lärde jag mig tikka masala.

 

[starcraft]

Min mormor var bra på både matlagning och bakning. Jag var med mycket i köket med henne som liten, men vet inte hur mycket jag egentligen lärde mig då. Ett och annat snappade man väl upp. Hemkunskapen var nog där jag lärde mig och fick intresse för det och det blev så att jag fick en egen matdag hemma efter det där jag testade recept jag ville med stöd från mina föräldrar. Båda mina föräldrar gillar mat och är kunniga i matlagning, men jag gillade aldrig riktigt den mat vi fick hemma. På gymnasiet blev jag vegetarian och började laga min egna mat då. Sen i 20-års åldern gick jag en livsmedelsutbildning och genom utbildning och karriärsval har jag lärt mig massor om att laga mat.

 

[tanten]

Uppväxt i ett bondehem och det var mycket "mat och potatis". Långkok, inälvsrätter, soppor.

Flyttade hemifrån vid 18 och behövde laga min mat själv. Bodde sen med en matintresserad man i 20 år och han lärde mig en del. Men han kritiserade min matlagning så det blev mest hans matlagning om hela familjen skulle äta.
Avkomman har alltid varit intresserad och fixat mat åt sig och oss. När jag var yngre var jag också intresserad.
(Numera har jag ingen aptit så det blir mest näringsintag, inte mat. )

Så egentligen har jag lärt mig själv. Och varit nyfiken. Maken brukade kalla det för att "uppfinna mat" när han skulle dra ihop nåt till familjen.
Jag har fortsatt så på egen hand. Många egenuppfunna maträtter som blivit favoriter. Lagar nästan aldrig från recept.

 

[Masqueradee]

Min mamma och mormor. Är den första i min familj på den sidan av släkten som är kvinna men inte jobbar med mat. Det enda vi gör när vi ses i familjen är att prata mat. Mormor och morfar, morbröder, kusiner.. Vi gillar helt enkelt att prata mat. Ofta fick jag inte hjälpa till mer än att hacka, men man satt alltid vid köksbordet och höll sällskap, sen åt man, diskade och sen satte sig många vid köksbordet och bläddrade i olika matmagasin och kokböcker.
Matintresset har funnits sedan barnsben, även om jag dock gärna hamnar i gamla fotspår och gör samma recept hela tiden.. Det försöker jag dock ändra på genom att prova minst 2-3 nya varje gång det är dags att åka och storhandla.

 

[Karfitsa]

Jag har lärt mig själv! Min hulda moder var inte särskilt intresserad av att variera sig, det var typ en handfull rätter som gick runt... inte alltid med bästa resultat.

Hemkunskapen gav i mitt fall en bra grund, sen har det varit trial and error och numera tycker jag mig vara en helt ok kock. När jag tänker efter så kunde min pappa faktiskt få ett ryck och testa något i köket, oftast brödbak. Men jag kan inte säga att jag lärde mig något av det.

Mina avkommor är, till min stora glädje, matintresserade och pratar gärna mat när vi ses!

 

[clusia]

Med tanke på hur dålig jag är på att laga mat så skulle jag nog inte vilja påstå att jag kan laga mat. Min mamma är otroligt bra på att laga mat men ville inte ha sällskap i köket så det jag kan har jag fått lära mig själv när jag flyttade hemifrån. Tyvärr har väl ett stort ointresse bidragit till att jag inte prövat så avancerade saker men jag har väl iaf fått med mig hemifrån att äta lagad mat och det är väl alltid något.

 

[Angel]

Båda mina föräldrar är bra på att laga mat men har olika saker de helst lagar så de har lärt mig ungefär lika mycket. Sen har jag förstås lärt mig själv också och ändrat en del. Hemkunskap hade vi men det enda minne jag har därifrån är att kylarna där var oerhört äckliga och att en i klassen lyckades tända eld på bakplåtspappret när vi gjorde scones

 

[JohannaB]

”Hantverket” lärde jag mig själv, lagade väldigt lite mat när jag bodde hemma. Mamma lagade mat och jag åt och fanns det inte mat så blev det något micrat på den tiden
Men mycket av matinspirationen fick jag från skolmaten! Bra variation, man fick testa många olika saker och allt var inte gott men man lärde sig mycket av att testa på.

 

[nullo-modo]

Skulle inte påstå att jag kan men kan följa ett recept andas så YT
Önskade att jag var mer intresserad och hade lärt mig av farmor som jobbade som kallskänka och gjorde sockerkaka som hela byggden pratade om.

 

[Hajfisk]

Får nog svara ingen eller jag själv. Båda mina föräldrar har varit bra på att laga mat men det var liksom inget vi barn involverades i. När de hade separerat var vi ofta ensamma efter skolan och då lärde vi oss koka snabbmakaroner och steka falukorv eller micra en Billys pizza. Sen blev jag vegetarian och det var villkorat med att jag lagade min egen mat, flyttade sen även hemifrån som 16-åring. Det var väldigt mycket pasta med ketchup i början.

Minns nog ändå att hemkunskapen gav lite grundkunskaper som jag definitivt inte fått med hemifrån. Men väldigt mycket har varit experimenterande. Jag gillar matlagning som ett slags kreativt skapande, på samma sätt som jag gillar att t.ex. måla. Är jättedålig på att följa recept, tycker det är fruktansvärt tråkigt och även ångestfyllt. Av den anledningen är bakning verkligen inte min grej, avskyr att behöva vara noggrann.

Sen har jag bott mycket med andra människor, i kollektiv och värdfamiljer, vilket påverkat min matlagning jättemycket. Inte att de lärt mig själva tillvägagångssättet så men verkligen att öppna upp för olika typer av kök, smaker och kombinationer. Även om mina föräldrar som sagt var bra på att laga mat så var det väldigt centrerat kring kött och husmanskost och inga utsvävningar (förrän det exotiska inslaget tacos kom ).

 

[Tuvstarr]

Varför tyckte de det var otroligt att du lagade mat?

De trodde inte att jag kunde, för de hade ju inte lärt mig göra det på "rätt" sätt.

 

[Tuvstarr]

Varför tyckte de det var otroligt att du lagade mat?

Jag undviker fortfarande att äta eller laga mat hemma hos dem, eftersom det alltid blir någon kalabalik. Jag har kanske skurit grönsakerna till salladen på fel sätt, tillexempel.

 

[tanten]

Båda mina föräldrar är bra på att laga mat men har olika saker de helst lagar så de har lärt mig ungefär lika mycket. Sen har jag förstås lärt mig själv också och ändrat en del. Hemkunskap hade vi men det enda minne jag har därifrån är att kylarna där var oerhört äckliga och att en i klassen lyckades tända eld på bakplåtspappret när vi gjorde scones

Mina två hemkunskapsminnen är att vi lärde oss steka torskrom. Man tog en konservburk med torskrom, öppnade i bägge änar coh tryckte ut en grå korv, Den skivades och stektes. Minns inte ens vad vi skulle äta till - det var så osmakligt.
Det andra var att läraren skällde på de pojkar som inte skrapade ur smörpapperet. Ni slänger bort pengar, det finns smör kvar där!

 

[Mabuse]

Jag undviker fortfarande att äta eller laga mat hemma hos dem, eftersom det alltid blir någon kalabalik. Jag har kanske skurit grönsakerna till salladen på fel sätt, tillexempel.

Edit: info fanns i tidigare svar.

 

[Daff]

Ingen av mina föräldrar lagade särskilt avancerad mat när jag växte upp men vet att dom numera är lite mer avancerade. Det var nog inte så lätt med 4 barn där en var allergisk mot både ägg och fisk, dessutom åt vi middag redan vid 15.30 för att pappa skulle hinna äta innan han skulle ut i ladugården. När vi blev äldre fick vi äta varefter vi kom hem från skolan så vi åt sällan ordentliga middagar tillsammans. En standard hos oss var köttfärs och makaroner. Alltså inte köttfärssås utan bara stekt köttfärs med tacokryddor. Sen fick man själva såsa till det med ketchup.

Pappa lärde mig iaf att göra potatisgratäng (viktigt med mycket vitlökspulver, vet inte om dom någonsin använde riktigt vitlök) och svampstuvning på burkchampinjoner.
Ett ex lärde jag mig stuva makaroner och att reda såser även om jag nog hade stött på det i hemkunskapen tidigare.

Numer är jag inte så förtjust i att laga mat, tycker det mesta blir bra om jag går efter recept men ids sällan göra det utan har några standardrätter och köper en del färdigmat.

 

[Daff]

Jag hatar att laga mat (min autisthjärna blir alldeles för stressad av alla moment) men lärde mig väl en del teknik i skolan och smak och rätter av diverse familjemedlemmar.

Vad spännande att läsa, jag misstänker att jag har autism och blir också väldigt stressad av att laga mat om det är många moment. Tycker det är svårt att få klart saker samtidigt och ser ut som en bomb gått av när jag är klar eftersom jag aldrig hinner städa undan under tiden jag lagar mat.