Vem lärde dig att laga mat?

[Ullmerkott]

Och nu vet folk inte vad piccata är? Det är dock matintresserade människor. Folk har även undrat över burrata och parfait. Tänker att om man är matintresserad så vet man lite mer? Inte bara husmanskost.

Jag var tvungen att googla piccata och känner inte ens då igen att jag någonsin hört det. Kan tänka mig att det kanske oftare presenteras som typ kalvschnitzel på restauranger som riktar sig till oss icke-italiensktalande? Tänker att det är lättare att känna igen begrepp och ingredienser som förekommer i många olika typer av anrättningar, snarare än en specifik rätt.

 

[skiesabove]

Jag kommer från matlagande släkter, jakt, fiske- och jordbrukssläkter.

Morfar ärvde kunskap och intresse från sin mamma, som drev resturang först i Jokkmokk och sen i Piteå. Paradrätterna är palt, suovvas och köttsoppa på älg eller ren.

Pappa ärvde från sin pappa, älgen och fisken, från kustbyn som bebotts sen stenåldern. Paradrätten är älgfilé och trattkantarellsås, samt lax/öring/röding j ugn.

Mamma ärvde från morfar, men fokuserar mer på grönsaker, helst egenodlade, och egenplockade bär.

Jag hade svårt att äta skolmaten... Och kan vara riktigt kräsen på resturang. Så otroligt mycket godare hemma.

Själv har jag även tagit inspiration från mina resor och slänger lika gärna ihop en biriyani som en god bit kött eller mäktig sallad. Jag har många kokböcker och kollar gärna på dokumentärer som Chefs Table.

Köttbitarna man kan få tag på här i Norrbotten klår det mesta faktiskt... Även om man inte föder upp dom själv eller jagar. Ryggbiff från Norrbotten:

 

[lingonben]

Ja, jag har en bekant som levt ur en resväska långa perioder av sitt liv som också påstår att man tröttnar rätt fort på att leva på restuarangmat, men han är ju också en sån där som tycker det är trevligt att laga mat.

Jag gör det när jag är iväg på jobb och det inte finns så många roliga ställen att äta på. Det blir enformigt, plus att jag saknar den mängd frukt + fiberrika grönsaker jag stoppar i mig hemma.

 

[Sel]

Ja, jag har en bekant som levt ur en resväska långa perioder av sitt liv som också påstår att man tröttnar rätt fort på att leva på restuarangmat, men han är ju också en sån där som tycker det är trevligt att laga mat.

Jag tror inte att man måste gilla att laga mat för att tröttna på restaurangkäk. Jag har ju flertalet kollegor som levt på hotellet i snart två år utan möjlighet till egen matlagning eller ens kyl och frys, och jag tror en stor del av deras frustration är just att inte kunna fixa egen mat.

 

[Septicemia]

Jag är uppvuxen i en familj där matlagning alltid varit ett väldigt stort intresse för nästan alla, utom för mig.

Alla försök att inspirera mig under uppväxten var förgäves, det fanns för mycket annat jag hellre gjorde än stod i köket och så känner jag fortfarande. Däremot har garanterat min uppväxt färgat mig. Jag älskar mat, prova nya rätter, restauranger och har inga problem att själv laga mat från grunden men kul är det sannerligen inte.

 

[Badger]

Följer ett program där man kommer hem till privatpersoner som gör en 3-rätters meny. Det programmet finns i Sverige också i nästan samma form.

ALLA hittills har haft en äldre släkting, mormor, som lärt dem laga mat.

Min mormor kunde inte laga mat. Min mamma kan inte laga mat. Jag har en moster som lever på frysmat från Dafgårds eftersom hon inte kan laga mat. Inte konstigt att jag inte kan laga mat.

Min bror, konstigt nog, älskar att laga mat.

Och min dotter, kan laga mat och gillar det dessutom. Det kommer varken från mig eller exet.

I mitt fall är det mycket pga tidsbrist. Alltid på väg till stallet och dåligt med tid. Med dottern blev det så att hon aldrig ville äta. Hon sa alltid att hon inte var hungrig så det var ju så lagom kul att anstränga sig.

Mamma lärde mig laga mat och man lär sig genom att titta på olika släktingar också och hjälpa till.

Lärde min man grunderna och han lärde sig resten själv genom att jag (o min mamma) åt vad som helst och blev glad åt att få middag . Jag kan laga mat som jag gillar och överlever på. Han tycker det är kul att laga mat. Jag gillar att starta med en hög ingredienser och laga ngt från det, kul med utmaningar.

Halvåtta hos mig skulle jag inte vunnit, hade kunnat haspla mig igenom utan att någon dog och utan att det såg markant underligt ut i sändning.

 

[MiniLi]

För mig är frågan lite märklig. Har aldrig tänkt att någon ens lärt mig laga mat? Jag har liksom inget minne av att jag någonsin fått några slags instruktioner kring matlagning? Mamma och pappa lagade ju mat hemma, jag lagade också mat hemma men har inga som helst minnen av att vi liksom skulle ha stått i köket tillsammans och att de skulle ha lärt mig.. Kanske gjorde de det men att jag inte minns?

Men ingen i min familj har något jättestort matintresse. Vi har aldrig ätit särskilt "avancerad" mat hemma utan det har bara varit vanlig mat. Tänker att det där "farmor lärde mig laga mat" handlar om folk som liksom har ett stort intresse för matlagning och lägger lite mer engagemang i det än vad jag gör? Eller?

 

[skiesabove]

Bra matlagning innebär väldigt många saker att lära sig. Skillnaden mellan en stenhård grå köttbit och en saftig perfekt medium rare, är bara teknik och kunskap. Det tog mig flera år av övning på en "fin köttbit" per månad att få till snitsen på hur man gör på riktigt. Så man får till den där "bättre än på restaurang"-kvalitén.

Och som barn, att lära sig knäcka ägg och vända pannkakor när dom är lagoma? Hur man steker köttbullar jämna? Hur man gör en äppelpaj, etc? Eller hur man ens läser ett recept, det övar jag och min åttaåring på just nu. Det är massa moment och detaljer bakom god mat.

För mig är frågan lite märklig. Har aldrig tänkt att någon ens lärt mig laga mat? Jag har liksom inget minne av att jag någonsin fått några slags instruktioner kring matlagning? Mamma och pappa lagade ju mat hemma, jag lagade också mat hemma men har inga som helst minnen av att vi liksom skulle ha stått i köket tillsammans och att de skulle ha lärt mig.. Kanske gjorde de det men att jag inte minns?

Men ingen i min familj har något jättestort matintresse. Vi har aldrig ätit särskilt "avancerad" mat hemma utan det har bara varit vanlig mat. Tänker att det där "farmor lärde mig laga mat" handlar om folk som liksom har ett stort intresse för matlagning och lägger lite mer engagemang i det än vad jag gör? Eller?

 

[MiniLi]

Bra matlagning innebär väldigt många saker att lära sig. Skillnaden mellan en stenhård grå köttbit och en saftig perfekt medium rare, är bara teknik och kunskap. Det tog mig flera år av övning på en "fin köttbit" per månad att få till snitsen på hur man gör på riktigt. Så man får till den där "bättre än på restaurang"-kvalitén.

Ja det är väl det där som ingen i min familj har något intresse för och är säkert därför jag tycker frågan är lite märklig (för mig alltså). Ingen i min familj kan laga mat som blir godare än på restaurang, ingen försöker heller för den delen
Jag tycker vi äter god mat, men det där är för mig mer "gourmetmat" och det har aldrig förekommit hos oss.

 

[skiesabove]

Ja det är väl det där som ingen i min familj har något intresse för och är säkert därför jag tycker frågan är lite märklig (för mig alltså). Ingen i min familj kan laga mat som blir godare än på restaurang, ingen försöker heller för den delen
Jag tycker vi äter god mat, men det där är för mig mer "gourmetmat" och det har aldrig förekommit hos oss.

Jag har svårt att äta om det är under nivån "gourmet" . Jag kan slänga i mig det, men börjar det bli flera dagar i rad tappar jag aptiten och håller mig hellre till mackor och frukt.

Det blir för svårt med konsistenser och smaker som är "off". Men så är jag ju inte neuromajoritet heller. Hade jag växt upp i en "vanlig" matfamilj kanske jag bara ätit ärtor och makaroner till varje måltid . Jag har faktiskt minnen av hemska torskblock från barndomen. Det brukade sluta med gröt för min del istället, efter nån timmes kämpande.

 

[MiniLi]

Jag har svårt att äta om det är under nivån "gourmet" . Jag kan slänga i mig det, men börjar det bli flera dagar i rad tappar jag aptiten och håller mig hellre till mackor och frukt.

Det blir för svårt med konsistenser och smaker som är "off". Men så är jag ju inte neuromajoritet heller. Hade jag växt upp i en "vanlig" matfamilj kanske jag bara ätit ärtor och makaroner till varje måltid . Jag har faktiskt minnen av hemska torskblock från barndomen. Det brukade sluta med gröt för min del istället, efter nån timmes kämpande.

Det där är rätt främmande för mig, och känns som att det måste vara väldigt handikappande. Jag uppskattar mat som är sådär superdupergod, men jag hade haft extremt svårt att ta mig genom livet välmåendes om jag inte kunde äta bara "normal mat".
Har en kollega som är lite så som du beskriver och jag kan förstå att hon håller på att gå in i väggen eftersom hon behöver spendera så himla mycket tid och energi på matlagning när den energin eller tiden egentligen inte finns.

(Torskblock har jag nog aldrig ätit. Har aldrig gillat fisk och mina föräldrar tvingade aldrig mig att äta sånt jag inte tyckte om)

 

[Lingon]

Det där är rätt främmande för mig, och känns som att det måste vara väldigt handikappande. Jag uppskattar mat som är sådär superdupergod, men jag hade haft extremt svårt att ta mig genom livet välmåendes om jag inte kunde äta bara "normal mat".
Har en kollega som är lite så som du beskriver och jag kan förstå att hon håller på att gå in i väggen eftersom hon behöver spendera så himla mycket tid och energi på matlagning när den energin eller tiden egentligen inte finns.

(Torskblock har jag nog aldrig ätit. Har aldrig gillat fisk och mina föräldrar tvingade aldrig mig att äta sånt jag inte tyckte om)

Vad som är "normal mat" är så olika! För mig ligger nog nivån några snäpp upp över de som bara lagar mat för att överleva.

 

[skiesabove]

Det där är rätt främmande för mig, och känns som att det måste vara väldigt handikappande. Jag uppskattar mat som är sådär superdupergod, men jag hade haft extremt svårt att ta mig genom livet välmåendes om jag inte kunde äta bara "normal mat".
Har en kollega som är lite så som du beskriver och jag kan förstå att hon håller på att gå in i väggen eftersom hon behöver spendera så himla mycket tid och energi på matlagning när den energin eller tiden egentligen inte finns.

(Torskblock har jag nog aldrig ätit. Har aldrig gillat fisk och mina föräldrar tvingade aldrig mig att äta sånt jag inte tyckte om)

Ja, om livet bara handlade om att ta hand om mig själv och min familj skulle det inte vara något problem. Men om jag för pengarnas skull måste jobba heltid hemifrån så blir jag förr eller senare utbränd som fan, av många olika faktorer. Stressen över att inte hinna göra mat som känns trevlig att äta bidrar absolut. Förr eller senare börjar jag leva på yoghurt och mackor och tappar livslusten.

Samhällets struktur är det som handikappar, inte hur min hjärna är. För den är egentligen väldigt bra, fantastisk faktiskt, om jag får möjligheten att påta på med det jag är bra på och besparas intryck som blir för mycket .

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Social_model_of_disability

 

[MiniLi]

Vad som är "normal mat" är så olika! För mig ligger nog nivån några snäpp upp över de som bara lagar mat för att överleva.

Ja verkligen, mycket vanesak och beroende av ens erfarenheter.

Ja, om livet bara handlade om att ta hand om mig själv och min familj skulle det inte vara något problem. Men om jag för pengarnas skull måste jobba heltid hemifrån så blir jag förr eller senare utbränd som fan, av många olika faktorer. Stressen över att inte hinna göra mat som känns trevlig att äta bidrar absolut. Förr eller senare börjar jag leva på yoghurt och mackor och tappar livslusten.

Samhällets struktur är det som handikappar, inte hur min hjärna är. För den är egentligen väldigt bra, fantastisk faktiskt, om jag får möjligheten att påta på med det jag är bra på och besparas intryck som blir för mycket .

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Social_model_of_disability

Jag tänker nog inte att det är hjärnan som påverkar det här med att man bara gillar "gourmetmat". Det finns såklart vissa saker som kan kopplas till hjärnan på det sättet, men det handlar ju främst om konsistenser osv, inte smaklökar.

 

[sjoberga]

Då jag, ganska sällan, åker på semester så tycker jag att det härligaste är att inte behöva laga mat, utan kunna äta ute Där jag bor är restaurangutbudet rätt miserabelt så det händer inte ofta att vi äter ute på hemmaplan.
Helt underbart då vi var i London för en tid sedan, och det runt kvarteret vi bodde i fanns ett tiotal olika ställen att välja på, vad ville vi idag, sushi, italienskt, koreanskt, grekiskt, engelsk pubmat...

Inte för att jag har något emot att laga mat egentligen, men semester för mig är att slippa

Samma här sällan blir det, men den där känslan av att slippa och ändå få god mat brukar på de flesta ställen gå över efter några dagar. Dels blir det för dyrt, och sen är utbudet av restauranger som lagar riktigt bra mat ofta sådär på många orter. Nu tog du ett exempel, London, där det senare nog inte gäller även om man stannar länge….

Att få handla mat för att laga i ett annat land är en fröjd i sig och man lär sig mycket, bäst är om man kan språket i alla fall lite och kan prata med personalen lite om smakkombos som är gångbara och vanliga med råvarorna som finns.

 

[skiesabove]

Ja verkligen, mycket vanesak och beroende av ens erfarenheter.

Jag tänker nog inte att det är hjärnan som påverkar det här med att man bara gillar "gourmetmat". Det finns såklart vissa saker som kan kopplas till hjärnan på det sättet, men det handlar ju främst om konsistenser osv, inte smaklökar.

Jag är autistisk. Det handlar absolut även om smaklökar, inte bara konsistens.

Många autister håller sig fortfarande som vuxna bara till sina "säkra maträtter" av den anledningen. Det man vet smakar som förväntat, ofta halvfabrikat. Min säkraste mat är yoghurt, mackor, eller pommes frites.

Jag hade turen att växa upp i matlagande familj och fick därmed prova många olika saker som var riktigt goda och trevliga i konsistensen. Jag har därmed en väldigt lång lista på "säkra maträtter" - om dom är gjorda på rätt sätt. För mig så handlar det om huruvida råvaran var bra och den tillagades på rätt sätt.

All mat kan vara riktigt god, om man gör på rätt sätt . Gör man fel blir det både äckligt och hemsk konsistens, då får jag svårt att svälja det och blir illamående och emotionellt upprörd. Jag äter det ändå om det är en artighetssituation eller om jag annars blir utan mat, men det är riktigt jobbigt.

 

[MiniLi]

Jag är autistisk. Det handlar absolut även om smaklökar, inte bara konsistens.

Många autister håller sig fortfarande som vuxna bara till sina "säkra maträtter" av den anledningen. Det man vet smakar som förväntat, ofta halvfabrikat. Min säkraste mat är yoghurt, mackor, eller pommes frites.

Jag hade turen att växa upp i matlagande familj och fick därmed prova många olika saker som var riktigt goda och trevliga i konsistensen. Jag har därmed en väldigt lång lista på "säkra maträtter" - om dom är gjorda på rätt sätt. För mig så handlar det om huruvida råvaran var bra och den tillagades på rätt sätt.

All mat kan vara riktigt god, om man gör på rätt sätt . Gör man fel blir det både äckligt och hemsk konsistens, då får jag svårt att svälja det och blir illamående och emotionellt upprörd. Jag äter det ändå om det är en artighetssituation eller om jag annars blir utan mat, men det är riktigt jobbigt.

Jag har väldigt bra koll på hur matpreferenser och matsvårigheter ofta ser ut vid autism och skulle säga att det är extremt ovanligt att personer med autism endast vill äta "gourmentmat". Jag kan såklart inte säga något om hur det är för just dig, men jag skulle säga att de allra allra flesta som har den typen av "kinkighet" kring mat är uppväxta i hem där man lagar den typen av mat och lägger mer tid och energi på matlagningen än vad många andra gör. Autism eller ej.
Sen fattar jag absolut att autismen kommer in i bilden om kvaliten på matlagningen påverkar konsistenserna. Men det var inte sånt jag tänkte på i mina tidigare inlägg.

 

[skiesabove]

Jag har väldigt bra koll på hur matpreferenser och matsvårigheter ofta ser ut vid autism och skulle säga att det är extremt ovanligt att personer med autism endast vill äta "gourmentmat". Jag kan såklart inte säga något om hur det är för just dig, men jag skulle säga att de allra allra flesta som har den typen av "kinkighet" kring mat är uppväxta i hem där man lagar den typen av mat och lägger mer tid och energi på matlagningen än vad många andra gör. Autism eller ej.
Sen fattar jag absolut att autismen kommer in i bilden om kvaliten på matlagningen påverkar konsistenserna. Men det var inte sånt jag tänkte på i mina tidigare inlägg.

Skulle tro att det har att göra med att de flesta autister inte får uppleva riktigt bra mat hemma .

Mina föräldrar använde det till och med som "muta" för att jag skulle gå med på att medverka på sociala grejer och inte bara gömma mig på rummet .

 

[Tuvstarr]

Samma här sällan blir det, men den där känslan av att slippa och ändå få god mat brukar på de flesta ställen gå över efter några dagar. Dels blir det för dyrt, och sen är utbudet av restauranger som lagar riktigt bra mat ofta sådär på många orter. Nu tog du ett exempel, London, där det senare nog inte gäller även om man stannar länge….

Att få handla mat för att laga i ett annat land är en fröjd i sig och man lär sig mycket, bäst är om man kan språket i alla fall lite och kan prata med personalen lite om smakkombos som är gångbara och vanliga med råvarorna som finns.

Jag misstänker också att mina krav på restauranger är lägre än dina, dvs det är lättare för mig att hitta restauranger som säljer mat av kvalitet jag är nöjd med till humant pris

 

[MiniLi]

Skulle tro att det har att göra med att de flesta autister inte får uppleva riktigt bra mat hemma .

Mina föräldrar använde det till och med som "muta" för att jag skulle gå med på att medverka på sociala grejer och inte bara gömma mig på rummet .

Varför skulle autister som grupp ha sämre kvalitet på maten hemma än folk överlag? Personer med autism växer ju upp i väldigt olika familjer och kvalitet på maten hemma lär variera, precis som hos många andra. Det finns inget som säger att det skulle finnas färre "gourmet-föräldrar" i den gruppen?