Vem lärde dig att laga mat?

[sjoberga]

Men nu åt andra hållet så pratar jag ofta matlagning och smakbalanser med mina 3 äldsta utflugna barn så intresset har åtminstone fastnat där. Finns ett hyfsat intresse att prata om mat hos nästa två också men det är lite mindre tillagningsprat än.

 

[Mabuse]

Följer ett program där man kommer hem till privatpersoner som gör en 3-rätters meny. Det programmet finns i Sverige också i nästan samma form.

ALLA hittills har haft en äldre släkting, mormor, som lärt dem laga mat.

Min mormor kunde inte laga mat. Min mamma kan inte laga mat. Jag har en moster som lever på frysmat från Dafgårds eftersom hon inte kan laga mat. Inte konstigt att jag inte kan laga mat.

Min bror, konstigt nog, älskar att laga mat.

Och min dotter, kan laga mat och gillar det dessutom. Det kommer varken från mig eller exet.

I mitt fall är det mycket pga tidsbrist. Alltid på väg till stallet och dåligt med tid. Med dottern blev det så att hon aldrig ville äta. Hon sa alltid att hon inte var hungrig så det var ju så lagom kul att anstränga sig.

Jag har lärt mig själv, genom recept och massor av övning. Men jag tycker det tar tid att lära sig ett nytt kök, dock är det väldigt mycket lättare nu när det finns youtube och massor med recept online. Tycker dock fortfarande att den underlättar om man får smaka hur det är meningen att rätten ska vara från nån som kan. Laga i blindo, särskilt med smaksättare man inte använt förut, är svårt. Då blir det att följa receptet slaviskt. Alltså om det är ett kök man inte kan, t ex att jag ska laga koreanskt. Europeisk mat kan jag improvisera utifrån ett recept, lagar jag t ex japanskt eller peruanskt gör jag som det står, typ.

Tycker mycket om kinesisk mat, så har lagt mycket tid på att lära mig det, och kan numer laga enklare rätter att det blir som när kineser lagar det. Men jag skulle ju inte kunna göra soup dumplings och annat avancerat. Är ofta komplexa smaker i kinesisk matlagning som är svårt att få till bra, tycker jag. Fast det gäller ju uppenbarligen även på restauranger, inte ofta man hittar god kinesisk mat ute. Så där kan man väl säga att jag lärt mig laga den för att jag tycker den är god, och det är svårt att hitta ställen i Sverige där man kan äta den.

 

[hastflicka]

Min mamma var mycket, mycket duktig att laga mat, men hon ville inte ha nagon hjalp i koket sa fran henne larde jag mig inte nagot annat an mojligen att skala potatis.
Min mormor bodde langt ifran, men nar jag var dar sa hangde jag oftast med henne vid spisen nar hon lagade mat och maste ha lart mig nagot i alla fall, for nar jag flyttade hemifran som 19-aring sa kunde jag de enklaste grejor. Koka pasta och varma fardiggjorda grejor.

Maken och barnen har alltid sagt att jag ar sa duktig att laga mat, men egentligen ar det nog mer att jag vagar prova mig fram och kan radda nar det blivit en "problem ratt".
Efter att barnen flyttade ut och jag inte var sa upptagen med jobb, skola, och intressen langre sa vaxte mitt matlagnings intresse och det "smittade" aldste sonen som i dag ar en gourmet kock av rang. Vi pratar ofta recept och ideer. Nar jag haromdagen fick tag pa ett "leg of lamb" utan ben sa pratade jag med honom och diskuterade ideer vad jag skulle gora med det.

I dag ar jag "duktig" att laga mat, men intresset kommer och gar lite. Blir jag inspirerad sa kan jag spendera timmar med en ratt ... annars ar en snabb ratt som tar minuter det jag valjer. I gar gjorde jag en pasta sas med ett "block" feta ost, ett par matskedar oliv olja, ett par "handfullar" korsbars tomater, nagra matskedar tomat sylt, salt och peppar i en kastrull som jag stallde i ugnen for en halvtimma eller sa, samt kokade pasta. Perfect for en snabb middag.

 

[escodobe]

Klart mamma lagade mat och gjorde det bra, men inkluderande var det inte? Senare efter mammas och pappas separation minns jag med varmt hjärta hur min far född på 30-talet försökte replikera en söndagsmiddag, brända fläskkotletter kan smaka kärlek!

Hahha när min pappa separerade från sin andra fru så gissar jag att han var nånstans i 40års åldern Det enda han verkade kunna laga i matväg då var fläskkotletter, brunsås, gröna ärtor och klyftpotatis. En gång försökte han sig på att laga något gräslig vegetarisk rätt och eftersom man ändå måste berömma gott försök så slutade det med att han lagade den flera gånger tills jag slutligen erkände att den inte alls var god, vilket han inte heller tyckte så att vi slapp äta den fler gånger.
Men han lärde sig faktiskt laga mat så småningom.
Jag minns nån gång när min yngste bror bodde hos honom och han var väl kanske 13-14 och han var ansvarig för att laga mat den dagen och gjorde halv lax i folie. Min pappa (till skillnad från min mamma) hade väldigt lite tålamod med lärprocesser så min bror lärde sig nog laga mat både tidigt i ålder och det bra av ren självbevarelsedrift, hade pappa sagt att maten skulle lagas så skulle den det och helst skulle man nog vara tankeläsare också och förutse när han skulle komma hem så att maten skulle vara klar då. Min brors mamma är duktig på att laga mat så han fick förmodligen en del med sig därifrån som kom till nytta sen under de åren han mest bodde hos pappa.

 

[Takire]

Jag kommer inte ihåg att jag liksom aktivt blivit upplärd att laga mat. Men det var oftast mamma som lagade så har väl någon slags grund därifrån. Har sedan lagat efter recept en del. Var som mest matlagningsintresserad när jag just flyttat hemifrån och lagade då mest vegetariskt.

Chokladbollar
Sockerkaka
Kolakakor
Kladdkaka
Kokt korv och bröd
Blodpudding
Pannkaka
Tacos

Dessa är nog ungefär vad jag lärde mig först innan jag blev mer intresserad. De fyra första är väl inte mat direkt men lärde mig baka först

 

[Elo]

Jag hatar att laga mat (min autisthjärna blir alldeles för stressad av alla moment) men lärde mig väl en del teknik i skolan och smak och rätter av diverse familjemedlemmar.

Mamma avskydde också att laga mat. Hon gjorde det i några år- från skilsmässan tills jag började på gymnasiet- sen tog jag över matlagningen. Men hon handlade så det blev lite matlagningsprogram över det hela när hon köpte lite random ingredienser...

Som vuxen har jag fått ett par kompisar med ett starkt brinnande intresse för matlagning som väl gjort processen lite mindre smärtsam för mig. Och fått mig att våga ta ut svängarna lite i min matlagning. Men jag gillar det inte och slipper helst (men hjälper gärna andra i köket).

 

[LadyCovergirl]

Mina föräldrar. Har i princip alltid fått vara delaktig och tidigt fick jag ansvar för en egen matdag per vecka.
Min dotter har också lärt sig hemma. Vet iofs inte hur mycket hon lär sig hos sin pappa och hans sambo men åtminstone hemma hos mig.
Sen tittar vi på matprogram och pratar om mat. Vi gillar det

 

[Fetaost]

Min pappa!
Pappa var utbildad kock och hade bla varit kökschef på White Corner i Göteborg och jobbat på en rad flådiga krogar under 70-talet.
Även min mamma hade ett stort matintresse och både min bror och jag växte upp med matlagning från grunden där vi sen småbarn var delaktiga. Det odlades, bakades, syltades, gjordes egna korvar, styckades osv.
Jag valde mellan djursjukvårdare och kock i gymnasiet och pappa övertalade mig att välja kock. Vilket jag valde och sen ångrade mig
Idag jobbar jag ist i äldrevården.
Intresset för mat och dryck delar jag med sambon som är jätteduktig. Även min bror är riktigt grym i köket. Det är skitroligt att ta en kökshelg ihop med mat och musik.

 

[Tuvstarr]

Hemkunskap, och sedan köpte jag en kokbok då jag flyttade hemifrån. Och trial and error.

Mina föräldrar lagade visserligen mat, men allt som hade med mat att göra var aldeles extremt laddat, så det kom aldrig på fråga att vi barn hade fått öva oss hemma. Mat och matlagning var och är en ständig källa till gräl hos mina föräldrar, och de har haft många och konstiga idéer om mat genom åren. Så några förebilder eller lärare på den fronten är de inte.

De kunde inte heller förstå hur jag kunde laga mat då jag flyttat till eget boende, de helt enkelt trodde inte på mig då de frågade om min vecka, och jag kanske svarade att jag bakat något eller gjort ett storkok köttbullar, eller vad det nu kunde vara. Enligt dem var det uppenbart att jag ljög, och köpte färdiga köttbullar.

 

[Islandshästryttare]

Min pappa och min farmor har lärt mig att laga mat. Min mamma lärde mig att baka både sötebröd och matbröd. Min mamma bakade allt bröd när jag bodde hemma kan inte minnas att vi någon gång köpte bröd. Hon var också väldigt duktig på att göra bullar, kakor och olika bakade saker till efterrätt. Möjligtvis på någon semester kanske vi köpte bröd. Min mamma var däremot inte bra på att laga mat hon hade inget större intresse för det.

. Min pappa älskade matlagning och jag var ofta med honom i köket på söndagarna när han gjorde middag till hela familjen. Hans dröm var att bli kock men det fanns inte pengar till en utbildning så han fick börja jobba när han var 15 år för att hjälpa till med familjens försörjning. Men han lagade gudomlig mat och stod gärna vid grillen på sommaren då var det inte bara kött utan även fisk och grönsaker som grillades.

Min farmor som hade uppfostrat och lagat mat till fem barn var fantastiskt duktig och helt självlärd i köket. Hon kunde också trolla med väldigt billiga råvaror och få det att smaka väldigt bra. Det hade hon lärt sig under krigsåren när det var ransoneringar i Sverige sa hon . Av farmor lärde jag mig många rätter och framförallt att laga mycket från grunden.

 

[Milosari]

Mormor kokade alltid sönder allting (men fick en bra smak ändå), mamma har lite annan palett än vad jag har. Så av dem lärde jag mig göra pannkakor.

Pappa har ett stort intresse för mat och ibland blir det kanske hellre än bra, men lusten att experimentera och smaka kommer från honom. Det, och att tänka hela vägen från råvaran till tallriken. Mina två syskon på hans sida är båda professionella kockar.

Annars är det väl nöden? Slutade äta kött när jag var 14 och flyttade hemifrån vid 16 och utbudet av god vegetarisk mat på 90-talet var uselt. Så jag fick helt enkelt lära mig att göra det själv om jag ville äta gott.

 

[Sel]

Nöden tror jag.

Alltså, min mamma är en Fantastisk kock och jag minns umgänget runt mat från min barn och ungdomstid, men inte att det fanns något direkt intresse rörande olika metoder, smaksättning eller temperaturer från min sida. Jag tror bror min fångade upp betydligt mer därifrån. Han är också en fantastisk hemmakock nuförtiden. Gillar att laga avancerat.

Jag lärde mig själv när jag flyttade hemifrån som student, hade snålt om pengar och fick lära mig via Kajsa Varg - ofta skulle det mätta många med liten plånbok och nuförtiden gör jag lite hur som. Jag tycker att jag är duktig på att få "vad som helst" att smaka gott och har rätt bra gehör, så jag vågar experimentera.
Intresset och den breda paletten tackar jag helt och hållet mamma för, hon ville alltid testa det nya och spännande och det fanns aldrig någon barnmeny i huset.

 

[Sel]

Via hemkunskapen lärde jag mig i andra hand att man får magknip av att äta för mycket deg, och det var väl det.

 

[tuaphua]

Följer ett program där man kommer hem till privatpersoner som gör en 3-rätters meny. Det programmet finns i Sverige också i nästan samma form.

ALLA hittills har haft en äldre släkting, mormor, som lärt dem laga mat.

Min mormor kunde inte laga mat. Min mamma kan inte laga mat. Jag har en moster som lever på frysmat från Dafgårds eftersom hon inte kan laga mat. Inte konstigt att jag inte kan laga mat.

Min bror, konstigt nog, älskar att laga mat.

Och min dotter, kan laga mat och gillar det dessutom. Det kommer varken från mig eller exet.

I mitt fall är det mycket pga tidsbrist. Alltid på väg till stallet och dåligt med tid. Med dottern blev det så att hon aldrig ville äta. Hon sa alltid att hon inte var hungrig så det var ju så lagom kul att anstränga sig.

Båda mina föräldrar har jämt jobbat väldigt mycket och ena föräldern även studerat samtidigt många år. Så det fanns inte flera timmar att lägga på mat ofta. Men visst fick jag lära mig laga vanlig mat av dem, främst mamma som ändå har intresse för sånt. Min farmor bodde hos oss några år också och lärde mig lite mer.
Som vuxen sen hann jag sällan laga mat och lärde mig inte så mkt på rätt många år. Jag älskar att äta gott. Men jag blev bjuden på middag/åt ute främst. Visst har jag lärt mig en del av vänner och partner och deras föräldrar.
Nu lever jag men en som är väldigt intresserad och duktig i köket. Han har lärt mig mycket och jag har fått ett hyfsat stort intresse av att även laga och inte bara sluka.
Tycker om att se på matprogram, hitta nya recept, äta god mat hos andra/ute för att få inspiration. Och så klart en massa trial and error..

 

[Mirre]

Följer ett program där man kommer hem till privatpersoner som gör en 3-rätters meny. Det programmet finns i Sverige också i nästan samma form.

ALLA hittills har haft en äldre släkting, mormor, som lärt dem laga mat.

Min mormor kunde inte laga mat. Min mamma kan inte laga mat. Jag har en moster som lever på frysmat från Dafgårds eftersom hon inte kan laga mat. Inte konstigt att jag inte kan laga mat.

Min bror, konstigt nog, älskar att laga mat.

Och min dotter, kan laga mat och gillar det dessutom. Det kommer varken från mig eller exet.

I mitt fall är det mycket pga tidsbrist. Alltid på väg till stallet och dåligt med tid. Med dottern blev det så att hon aldrig ville äta. Hon sa alltid att hon inte var hungrig så det var ju så lagom kul att anstränga sig.

Skulle säga att det är en kombination av mamma, mammas sambo, pappa och ett eget intresse av att lära mig och därmed våga exprimentera och prova mig fram. Flyttade hemifrån när jag var 16 och blev då så illa tvungen att laga mat själv Det blev inte bra i början men efterhand så blev det bättre och bättre. Nu vid 37 års ålder skulle jag ändå vilja säga att jag är rätt så bra på det.

 

[Enya]

Jag tycker att det är stor skillnad på matlagning och matlagning så att säga. Är det att laga mat till någon som uppskattar att man anstränger sig och försöker så känner jag att det är mer kul och då brukar det gå bättre, men är det till gnälliga barn som bara vill ha "barnmat" som är så trist smakmässigt och vägrar annat så tappar jag lusten att laga mat alldeles. Nu när jag bor ensam har lusten ökat igen, trots att det bara är till mig, jag uppskattar god mat och är mer nyfiken på matlagning nu än tidigare. Det är mer roligt att försöka göra något gott, med olika smaker osv. Det känns som om min matkunskap har ökat på den här tiden, långt snabbare än under alla år som ensamstående mamma....

 

[gul_zebra]

Jag bad mamma lära mig göra kycklingklubbor när jag började äta kött efter att ha varit vegetarian sedan jag var 14. Hon började med klubborna, när de var klara kokade hon ris, när riset var klart gjorde hon sås. Det var de torraste kycklingklubborna som existerat.
Jag bad pappa lära mig istället, han slängde bara åt mig en stektermometer.

Såatteh... Jag har fått klara mig själv

Sambons vansinnigt kinkiga son som knappt godkänner nånting har konstaterat att jag gör godaste kycklingklubborna han ätit på flera år. Han har inte fel, jag är numera en jävel på kycklingklubbor

 

[Mabuse]

Hemkunskap, och sedan köpte jag en kokbok då jag flyttade hemifrån. Och trial and error.

Mina föräldrar lagade visserligen mat, men allt som hade med mat att göra var aldeles extremt laddat, så det kom aldrig på fråga att vi barn hade fått öva oss hemma. Mat och matlagning var och är en ständig källa till gräl hos mina föräldrar, och de har haft många och konstiga idéer om mat genom åren. Så några förebilder eller lärare på den fronten är de inte.

De kunde inte heller förstå hur jag kunde laga mat då jag flyttat till eget boende, de helt enkelt trodde inte på mig då de frågade om min vecka, och jag kanske svarade att jag bakat något eller gjort ett storkok köttbullar, eller vad det nu kunde vara. Enligt dem var det uppenbart att jag ljög, och köpte färdiga köttbullar.

Varför tyckte de det var otroligt att du lagade mat?

 

[dobbis]

Det enda jag minns från hemkunskapen är hallongrottor.

Piroger här

 

[dobbis]

Mamma till ztörre delen,zen zom en del zagt hemkunzkapen, vänner o bekanta,älzkar o laga mat o tur är det för jag är extremt kräzen.
När det kommer till mat zå är det verkligen my way or the highway