Min mamma är duktigt på att laga mat och jag är väl godtagbar på att laga mat även om jag ogillar det starkt. Jag kan inte komma ihåg att det var något medvetet "lära ut" men ett och annat har jag fått med mig bara av att tvingas vara med och hjälpa till och sen behöva laga egen mat? Ungefär som när hon "lärde" mig göra pumpasoppa på ett par år sedan, vi var i affären och hon köpte en pumpa sa typ "det är jätteenkelt ta en butternutpumpa, skär den i bitar, koka och blanda i creme fraiche och krydda" och så gjorde jag det nästa gång jag såg en pumpa i affären och blev sugan på soppa. Jag kunde väl bli kommenderad till "rör här så det inte bränns" när hon skulle till tvättstugan eller tvingas skala grönsaker medan hon gjorde andra delar när jag var rätt liten, helt enkelt för att man måste hjälpa till i en familj.
På den tiden hade man receptböcker och trial and error, jag har ju alltid fått lov att försöka laga mat och var väl också av nöd tvungen när jag var ensam hemma under längre perioder. Jag tänker att jag började med typomelett, steka fiskpinnar/färdiga köttbullar, koka soppa på buljong, pasta och fryst grönsaksmix när jag i låg eller mellanstadieåldern?
Ibland blev väldigt misslyckat men det är ju oftast inte hela världen.
Jag kommer dock aldrig glömma ett ex jag hade i tonåren som dels hade väldigt svårt att skilja på ml och dl vilket gav en hel del mindre lyckade resultat och en gång när vi lagade potatismos hemma hos min mamma kom på den briljanta idén att hälla mjöl i den för att den skulle tjockna. Min mamma drar upp det där än idag när han kommer på tal och jag får påpeka att killen idag har ett bra jobb, lyckats bygga ett väldigt rejält hus och dessutom hålla liv i ett gäng barn som inte visar några tecken på svält.
Fr¨ån hemkunskapen så är den enda rätten jag minns idag potatis och purjolökssoppa som är en favorit.