Vem kör och varför?

[Scata]

Jag har alltid kört mycket sen jag tog körkort, samma med maken. Sen vi flyttade ihop och de gånger vi samåkt så har vi kört lika mycket vardera, vi turas om helt enkelt. Det är en "icke-fråga" hos oss

Däremot så kan jag erkänna att vi "måste" ha två bilar för att vi är två personer, ingen ska behöva känna att man "tar" bilen för den andra (nej, vi gör inte saker tillsammans jämt och nästan aldrig när jag hade hästar).
Sen var det en sak som jag lovade mig själv, att när jag tar körkort så ska jag alltid ha en egen bil och det löftet har jag hållit sedan dess.

 

[Angel]

Jag kör nästan alltid. Har alltid oftast varit jag som kört i alla mina relationer. Just nu är båda bilarna mina, sambon vägrar skaffa glasögon så han ser ordentligt och gillar inte att köra bil

 

[LenaH]

Min senaste partner var bilkille och körde väldigt bra så jag brukade ta chansen att slippa köra om vi skulle iväg tillsammans men annars kör jag väldigt mycket, har alltid haft egen bil och oftast fler bokstäver i körkortet (BEC) än mina partners.

Sen tror jag @Mia_R att du på ett hästforum antagligen får fler jämställda svar eftersom de flesta hästkvinnor (och ja, kvinnor är ju i dominans här) helt enkelt måste kunna köra själva, ofta har fler behörigheter och antagligen är mer kompetenta bakom ratten än sina partners.

 

[Myzan87]

Min sambo är oftast den som kör när vi ska iväg. Dels gillar han att köra och dels så blir han sysselsatt. När vi ska långt så blir han lite nervös över själva bilresan så då är det bättre att han kör och kan fokusera på det
Men han har inget emot att åka med mej om jag skulle vilja köra istället

 

[Ainon]

Jag kör alltid sålänge vi inte riskerar att behöva backa på något krångligt ställe med släpet.
Blir åksjuk av att vara passagerare.

 

[bollen__]

Maken kör. Jag blir ju hjärntrött och ska vi göra något där jag behöver känna mig fräsch vill jag att han kör så jag kan vara pigg. På längre resor turas vi om, men han kör mer. Han sover några timmar tills jag är less sen får han köra igen.
Dagligdags så samåker vi till jobb, han har gratis parkering och hans jobb är längre bort än mitt så han kör.
Men jag har absolut inga problem att åka med honom. Jag är ganska åkrädd och blir också lätt åksjuk men känner mig trygg med maken.

 

[Mia_R]

Min senaste partner var bilkille och körde väldigt bra så jag brukade ta chansen att slippa köra om vi skulle iväg tillsammans men annars kör jag väldigt mycket, har alltid haft egen bil och oftast fler bokstäver i körkortet (BEC) än mina partners.

Sen tror jag @Mia_R att du på ett hästforum antagligen får fler jämställda svar eftersom de flesta hästkvinnor (och ja, kvinnor är ju i dominans här) helt enkelt måste kunna köra själva, ofta har fler behörigheter och antagligen är mer kompetenta bakom ratten än sina partners.

Nja, jag har varit hästägare även när jag bodde inom tullarna i Sthlm och kunde åka buss till stallet i väldigt många år och vet ju tyvärr en och annan hästägare som skulle behöva några körlektioner. Alla kör ju inte med häst och släp och inte alla har fickparkerat med släp utanför Rådhuset när jag behövde springa på toaletten en gång.

 

[Madalitso]

När vi först blev ihop och körde till varandra på helgerna körde den vars bil det var. När vi blev sambos körde han mer, för jag tyckte bättre om att småsova i bilen. Sen har bara han kört under graviditeterna pga illamående. När första barnet började bli äldre var vi noga med att alltid turas om, så hon såg att man kunde dela lika, sen blev jag gravid igen... Och sen nu tar barnstolen bakom passagerarsäte upp för mycket plats för att jag ska kunna sitta framför, så nu är det bara jag som kör.

 

[movi]

Vi har varsin bil.
Tar vi min så kör jag. Tar vi sambons bil så kör han.

Varken han eller jag har problem att köra långt eller i storstadstrafik.

Men kopplar vi på husvagnen så blir det på sambons bil, men jag kör då.

 

[Derivata]

Min man kör oftast på långkörningar, jag tycker om mitt liv som passenger princess Det blev nog bara så, från början var det att jag behövde passa på att plugga sedan behövde jag slutföra något på jobbet så jag satt och jobbade, att det har blivit så här beror på att maken har något slags OS med sig själv, exempelvis om vi säger att vi ska åka klockan 15:30 så gör han allt för att vi ska slå den tiden och komma iväg tidigare, ”du kan väl göra det i bilen?”

För 25-ish år sedan när vi båda var yngre och kanske jag med lite mer mil bakom ratten så märkte jag dock en tendens att det önskades avbyte när vi skulle genom större städer, men det har gått till sig nu Jag hamnade också alltid i förarsätet när ett släp skulle backas, men det har han blivit bra på nu.

Jag kör dock tämligen mycket bil annars, förutom våra gemensamma långresor, tycker synd om ffa kvinnor som begränsar sig själva när det gäller bilkörning.

En sak borde jag dock jobba lite med mig själv, jag blir nervös när jag ska köra en lite större bil, tänk monstertruck, minibuss eller husbil, förmodligen för att jag inte gör det så ofta, men jag blir irriterad på mig själv för att jag blir nervös!

 

[_Zacke_]

Jag kör alltid då jag blir otroligt åksjuk bara av att sitta brevid en liten bit.

 

[Avalbane]

Är jag iväg med kollegan som jag oftast jobbar med får jag 9/10 ggr köra. Ofta brukar han hämta mig hemma så får jag köra firmabilen därifrån. Om vi så bara ska åka 10 min eller 6h typ.

Annars brukar det oftast bli att dens bil man åker i den kör.

I somras när jag och partnern åkte till Frankrike körde han hela tiden. Det var jag glad för. Jag hade blivit för stressad annars med all trafik på autobahn och i Paris mm.

Storlek typ inne i Örebro/ Gävle är lagomt för mig att köra i. Göteborg var gränsfall. Gick men var något svettigt. Kan ju vara vanesak också.

 

[Bison]

Ja, absolut! Jag kör när jag vill och behöver, men är fine med att min man är och kommer förbli en tryggare bilförare än mig. Jag är bra på så himla mycket annat

Har ett stort behov av vår ”tvåständighet” och ett något mindre behov av att vara just självständig hur konstigt det nu än låter. Optimera och komplettera varandras styrkor och svagheter funkar bra här

Men då kan du ju om det behövs, det som är själva grejen.

Det andra hoppas jag verkligen är grunden i alla förhållanden.
Självständighet för mig är just att känna att jag kan klara mig själv, inte stt jag nödvändigtvis måste göra allt själv, det är en stor skillnad
Livet kan ändras fullständigt på ett ögonblick, då är det en trygghet att kunna klara saker själv.

 

[monster1]

Jag är ju singel numer och har ju även i relationer min egen bil och kör med den medan partnern kört sin bil. Med det sagt är jag gärna passagerare om jag kan, jag kör så mycket i vardagen ändå och det är skönt att få vila från det och titta på omgivningarna istället för trafiken.

Min uppfattning är att män ofta har en övertro på sin kompetens (oavsett vad det gäller) jämfört med kvinnor. Pågrund av det är många män i min omgivning bekvämast om de kör.

 

[Badtz Maru]

Göteborg var gränsfall. Gick men var något svettigt. Kan ju vara vanesak också.

Lite OT men angående att köra i Göteborg är Linnea Wikblads "Intervention med Göteborg" något av det sannaste som sagts. Kommentarerna är roliga också, för jag håller med om att hur man än kör kan man ge sig fasiken på att man av misstag strax är på väg att hamna på Hisingen.

https://www.instagram.com/morgonpassetip3/reel/DEfNG7SJ4Pz/

Några favoriter av kommentarerna:

"Norrbottning bosatt i Gbg och kan inte annat än hålla med helhjärtat. Att köra i Göteborg är som att köra på Hogwarts där samma väg leder till olika platser på olika dagar.
...
och vanligtvis är de platserna hisingen"

"Har kört i rusningstrafik i centrala Paris, ändå stoltare över att lyckas köra till Nordstans P-hus utan att hamna på hisingen."

 

[Sassy]

Lite OT men angående att köra i Göteborg är Linnea Wikblads "Intervention med Göteborg" något av det sannaste som sagts. Kommentarerna är roliga också, för jag håller med om att hur man än kör kan man ge sig fasiken på att man av misstag strax är på väg att hamna på Hisingen.

https://www.instagram.com/morgonpassetip3/reel/DEfNG7SJ4Pz/

Några favoriter av kommentarerna:

"Norrbottning bosatt i Gbg och kan inte annat än hålla med helhjärtat. Att köra i Göteborg är som att köra på Hogwarts där samma väg leder till olika platser på olika dagar.
...
och vanligtvis är de platserna hisingen"

"Har kört i rusningstrafik i centrala Paris, ändå stoltare över att lyckas köra till Nordstans P-hus utan att hamna på hisingen."

Kommentarsfältet är helt briljant!

Jag har bott och kört i Göteborg i 25 år nu, men tycker fortfarande att det är en av de svåraste städerna som finns att köra i... Det finns helt enkelt inget bra sätt att ta sig mellan många platser (inklusive ut och in från mitt bostadsområde). Allt är nödlösningar.

 

[Linn-Nora]

Jag har haft körkort i 19 år mer än min man, han fick sitt sommaren 23. Så han kör mer än gärna och det är väldigt okej för mig. Dels behöver han erfarenheten och jag tycker det är skönt att vara passagerare..
Jag tar över ibland när det blir mer komplicerade körningar och han känner sig osäker. Men jag vill ju att han kör så mycket han kan för att bli säkrare.
Vet alltför många som tagit körkort och sen inte underhållit kunskapen så de inte vågar köra bil.

 

[Avalbane]

Lite OT men angående att köra i Göteborg är Linnea Wikblads "Intervention med Göteborg" något av det sannaste som sagts. Kommentarerna är roliga också, för jag håller med om att hur man än kör kan man ge sig fasiken på att man av misstag strax är på väg att hamna på Hisingen.

https://www.instagram.com/morgonpassetip3/reel/DEfNG7SJ4Pz/

Några favoriter av kommentarerna:

"Norrbottning bosatt i Gbg och kan inte annat än hålla med helhjärtat. Att köra i Göteborg är som att köra på Hogwarts där samma väg leder till olika platser på olika dagar.
...
och vanligtvis är de platserna hisingen"

"Har kört i rusningstrafik i centrala Paris, ändå stoltare över att lyckas köra till Nordstans P-hus utan att hamna på hisingen."

Den (enda gången) jag än sålänge kört där så kom jag från Hisingen hållet och skulle sen hitta parkering inne i centrum.

Och minns jag inte helt fel missade jag en sväng så fick svänga tillbaka och göra ett nytt försök pga byggen. Så var påväg mot Hisingen igen på något vis.

 

[Mineur]

Vi försöker dela hyfsat lika på det, men eftersom min man till skillnad från mig har vuxit upp med vänstertrafik och de ofta ganska tveksamma skotska vägarna (smala, snirkliga, dåligt skyltade & skötta) som ibland gör mig nervös blir det nog snarare typ 60% han och 40% jag i slutändan. Min man har helt enkelt kört på de här sortens vägar i den här delen av världen ungefär tio gånger så mycket som jag, och så är han en lugnare förare överlag medan jag kan bli stressad. Han tycker också att det är roligt att köra medan det för mig är en "syssla" på ett helt annat sätt.

Med det sagt är vi som sagt noga med att det ska bli hyfsat lika, dels med tanke på jämställdhet och dels för att jag ska få fler timmar bakom ratten och mer självförtroende i körningen.

I Sverige och andra länder med högertrafik är det oftast tvärtom, där kör jag mer än min man.

Huvudsaken för mig är att jag är fullt kapabel att köra vart jag vill när jag vill, jag kör ensam minst en gång i veckan och har varit iväg på flertalet road trips med vänner där jag varit den enda föraren och det är inga konstigheter, men när det finns en alternativ förare i form av min man blir det ibland lugnare och trevligare för alla om han tar en större del av körningen än jag.

 

[Scata]

OT.
Nu var det några år sedan jag körde inne i Gbg stad och mycket har hänt sedan dess med dessa nya vägbyggen o tunnlar.
Men när jag väl fattat hur Gbg är funtat så är det inte så svårt - dvs. ska du till något som ligger höger om dig så ska du svänga första avfart till vänster och vice versa, plättlätt