Vem kör och varför?

[Yeah but]

Min mamma.

Varken min sambo eller jag har körkort. Vi bor i stockholmsförort med utmärkt kollektivtrafik, så vi har råkat bli 40+ utan att ta tag i det. Men mamma bor ganska nära, är pigg i huvudet, har körkort och bil och älskar att få en anledning att använda den, så hon kör glatt t ex om vi vill åka på utflykt eller storhandla.

Edit: Det är i alla fall inte någons pappa!

 

[Malibu_Stacy]

Fanns inget alternativ för att båda kör.
Vi äger bilen tillsammans och båda kör ungefär lika mycket när vi ska någonstans gemensamt. Skönt att ha någon att byta av med.

 

[corzette]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Vi har två bilar, men använder den ena till 95%.
Jag kör oftast, mot bättre vetande då mannen ofta "kommenterar" min körning
Jag blir åksjuk om jag inte kollar på vägen/omgivningarna, dvs kan inte pilla med telefon eller nåt annat när vi åker bil, han kan utan problem pilla med telefon mm när han är passagerare. Så det blir enklare att jag kör som ändå måste kolla på vägen, men iom att jag älskar roadtrips där jag kan se omgivningarna kommer det pikar om "kolla på vägen älskling" när mitt huvud går som en propeller på nya vägar. Men han litar på mej (men kan ändå inte låta bli att pika ibland )

Mannen är lastbilschaufför och kör ju hela dagarna så det är ju enligt oss båda snällare att han får vila när vi då åker nånstanns privat. Däremot finns det undantag och ska vi till hans släkt så är det typ uteslutande han som kör, för han hittar bättre, även om jag i dagsläget hittar LIKA BRA, så blir det bara så

 

[Mirre]

Om man är bilägare och singel är det ju rätt självklart att man kör själv, men när man lever i ett förhållande och delar hushåll, vem är det då som brukar köra och varför? När jag var sambo var det oftast jag som körde om vi skulle någonstans, på längre resor och på bilsemester så brukade vi turas om men de flesta milen körde jag. Helt ärligt tyckte jag att han var dålig på att planera sin körning även om jag aldrig sa något och jag gillar generellt inte att åka som passagerare i min egen bil om en kompis ska köra. Jag gillar oftast inte att åka som passagerare öht då väldigt många jag känner är i mina ögon är ganska dåliga förare och jag känner mig otrygg, men det finns såklart även många som jag tycker kör bra och som jag är avslappnad att åka med.

På SVT är det en intressant kortfilm som heter Ta tillbaka ratten.

Så, vem kör och varför?

Oftast är det sambon som kör, det har bara blivit så. Men vi försöker turas om att köra.

 

[athena_arabians]

När jag läser tråden så inser jag också att jag har aldrig åkt med någon jag inte litar på i trafiken.
Har aldrig varit rädd för att sitta bredvid någon.

Kanske handlar det lite om att släppa kontrollen?

Jag är inte åkrädd men har åkt (i allmänhet bara en gång...) med folk som verkligen inte kunnat köra bil.

Att jag inte är åkrädd är nog för att under min uppväxt åkte jag mycket med mormor, morfar, äldsta moster samt min mor... alla var horribelt dåliga förare, dvs jag är härdad

Edit: Jag är lite stolt över att en av mina borrare som är EXTREMT åkrädd faktiskt inte hade några problem att åka med mig fast när jag har sällskap i bilen kör jag iofs inte som om jag har stulit den

 

[Glimra]

Hos oss är det mest min sambo som kör. Jag pendlar till jobbet medan han har gångavstånd så det är skönt för mig att slippa. Ska vi åka längre sträckor byts vi av. Han är mindre stressad än mig i trafiken så när vi åkte på semester i somras tog han all stadskörning på de nya platserna till exempel. Om det serveras alkohol är vi bra på att turas om.

 

[sjoberga]

Jag är inte åkrädd men har åkt (i allmänhet bara en gång...) med folk som verkligen inte kunnat köra bil.

Att jag inte är åkrädd är nog för att under min uppväxt åkte jag mycket med mormor, morfar, äldsta moster samt min mor... alla var horribelt dåliga förare, dvs jag är härdad

Jag med, värst var på provförarutbildning i Tyskland. Man delades upp i par och jag körde med en ingenjör som jobbat 15 år med utveckling av bromsar och som inte i praktiken fattade vad låsningsfria/låsta bromsar var för något. Man fick typ 8 chanser på konbana där enda grejen man behövde göra var att släppa bromsen så att man kunde styra undan konerna i enkel väjning för att sedan fortsätta bromsa till stopp. Först körde jag och gjorde rätt så räckte med ett försök.

Sen kom föraren från helvetet och rensade hela konraden i 8 gånger i rad. Efter första fail gav instruktören instruktion igen personligen och förare svarade bara Genau. Efter andra så höjdes rösten, efter tredje viss uppgivenhet från instruktör. Men bara genau, genau. Till slut öppnade instruktören förardörren och skrek så det sprutade saliv och fick ett leende och Genau till svar. Efter några gånger försökte även jag inne i bilen försöka instruera, men ingen framgång. Och min upplevelse var att han verkligen ville och försökte klara det.

(Till saken hör att instruktören varje gång tvingades kämpa för att ställa upp konerna igen och de allra flesta fixade det på 1 eller 2 försök och misslyckades man slog man ner en eller 2 koner så att rensa hela konraden varje gång var verkligen epic fail).

Sen när 8 fail insamlats körde han bort till gruppen som väntade på oss och valde att köra fort fram och snabbt och bromsa sent så att han nästan körde på de som stod där. Med tanke på vad som nyss hänt på provbanan så kan jag tänka mig att det var riktig rädsla inblandad.

 

[tanten]

Nu har jag varit singel i snart 20 år men när jag var gift turades vi om på långkörning. Kortare resor berodde det på vems bil vi tog. Vi körde våra egna.

(I t.ex. arabländer är kvinnliga bildförare inte lika vanliga. Minns en gång när en äldre SFI-elev behövde skjuts hem från en utflykt. Jag erbjöd mig och han klev in. Men satt och höll i dörren så knogarna vitnade. Inte en min dock. Denna belevade äldre gentleman avslöjade inget )

 

[animalasia]

Vi har varsin bil så det beror på vilken bil vi tar. Är det extremväder så får mannen köra han har tävlat professionellt med motorcykel och är duktig förare.

Åker ogärna med förare jag inte litar på, har kommit på mig själv vid några tillfällen att vänsterfoten håller på och domnar bort för jag bromsar så hårt i golvet. Min svägerska jobbar inom hemtjänsten och hon kör som en biltjuv.

Hon trodde inte fartgränsen gällde vid omkörning och när hon åkte fast för fortkörning så ville hon bestrida böterna. Hennes man tittade på fotot och såg att det visade hur hon dels körde för fort, pratade i telefonen och körde över heldraget, samtidigt!

 

[DarkInNight]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Jag med.

Jag brukar kunna passa på att sova när mannen kör, himla praktiskt

 

[Sleepan]

Vi kör båda två.
Jag kör mycket i jobbet dock, så har inget emot att åka på hemmaplan.
Vi turas dock om, och båda kör obehindrat i okända städer, kör en del i Spanien och även kört vänstertrafik på Nya Zeeland.

 

[lingonben]

Jag är singel så jag har inte röstat.

Gillar att köra bil, vore jag i ett förhållande skulle jag dela 50/50. Det har jag gjort i alla förhållanden utom med han jag var gift med, en lika envis man på att alltid vilja köra har jag aldrig varit med om. Han hade dessutom ovanan att vara superseg på filbyten, dvs ligga kvar i vänsterfilen och puttra om det nånstans långt långt i fjärran fanns en bil han skulle kunna köra om. Jag försökte få honom att gå tillbaka lite raskare, men nej, han puttrade vidare tills folk bakom honom tappade det och körde om på högersidan. Om vi säger som såhär har jag sett till att sköta den absolut majoriteten av min avkommas övningskörning, så att han lär sig köra lite vettigt. Inklusive att man delar på körningen!

 

[Iamia]

Maken kör, jag har inte körkort.

 

[Inte_Ung]

Min nuvarande sambo och tidigare exmake övningskörde både på MC och med tungt släp för mig.
Så det finns liksom inget kvar för mig att bevisa.
De kör som jag har lärt dem.
Förutom det där med att blinka ut ur rondellerna.
Ibland så tror jag att han retas med mig.

 

[athena_arabians]

Jag med.

Jag brukar kunna passa på att sova när mannen kör, himla praktiskt

Det är ytterst sällan vi båda är vakna när vi är ute på långfärd...

 

[Inte_Ung]

Jag har klivit ur en bil vid rödljusen och tagit bussen tillbaka till garaget en gång när jag skulle åka med en kollega, (bussförare), i personbil.
Då så hade han precis kört i 70 på 30-sträcka.
Väl tillbaka på garaget så förklarade jag att jag var för rädd om livhanken för att utföra den arbetsuppgiften, (visa en linje), om inte jag fick köra själv.
Och att de fick avskeda mig om de kände för det, eftersom att det inte var värt det.
Inte ett jobb att dö för helt enkelt.

Det blev ett himla liv men jag blev faktiskt kvar.

 

[lil-sis]

Vi delade rätt mycket på körningen både med och utan häst med barnets pappa.

 

[Palermo]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Män, särskilt yngre män, är väl rätt överrepresenterade i olycksstatistiken. Och här finns många kvinnor. Så misstron är kanske rimlig.

 

[Fjordfrälst]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Håller med men kan ju finnas olika anledningar till det....Min sambo har mer körerfarenhet än mig även om jag också hunnit köra en hel del genom åren.

 

[Fjordfrälst]

Svårt att rösta då det är blandat om partner eller jag kör. Hade velat ha ett alternativ med både och