Min man har haft jobb där han kört mycket och alltid känt sig mer hemma bakom ratten än jag. När barnen var små blev han dessutom åksjuk av att vända sig om och hjälpa dem med allehanda grejer på långresor men det blev aldrig jag, så han körde i princip alltid på den tiden.
Konsekvenserna vi upplevt:
1. Vanan satt i så hårt att en gång när jag var gravid insåg vi först hemma att maken kört hem efter en middag trots att han var den som druckit vin. Spiknykter och gravid gick jag alltså helt enkelt till min vanliga sida på bilen, och lika gjorde han. Tur att allt gick bra…
2. Jag blir mycket mer stressad av att köra i stora städer eftersom jag aldrig behövt lära mig det ordentligt. En gång stannade vi vid en jumpyard på väg till Stockholm, barnen skulle leka av sig lite tyckte vi. ”Barnet” på 35 år stukade foten så illa att han inte kunde köra resten av vägen, vilket ledde till att jag övervägde att vända om och köra hem istället. Nu blev resan av som tänkt och med hög puls tog jag oss i mål