Vem kör och varför?

[sjoberga]

Om man är bilägare och singel är det ju rätt självklart att man kör själv, men när man lever i ett förhållande och delar hushåll, vem är det då som brukar köra och varför? När jag var sambo var det oftast jag som körde om vi skulle någonstans, på längre resor och på bilsemester så brukade vi turas om men de flesta milen körde jag. Helt ärligt tyckte jag att han var dålig på att planera sin körning även om jag aldrig sa något och jag gillar generellt inte att åka som passagerare i min egen bil om en kompis ska köra. Jag gillar oftast inte att åka som passagerare öht då väldigt många jag känner är i mina ögon är ganska dåliga förare och jag känner mig otrygg, men det finns såklart även många som jag tycker kör bra och som jag är avslappnad att åka med.

På SVT är det en intressant kortfilm som heter Ta tillbaka ratten.

Så, vem kör och varför?

Oftast kör vi bilen själva, men när vi gör gemensamma utflykter är det oftast undertecknad som kör. Vi kör bil varje vecka båda två. Partner vill inte köra i stora okända städer, jag har en förmåga att bli åksjuk som passagerare om vägen är krokig och sen är körning för mig lite mer uppvilande och för partner lite mer åt stressande hållet. Så fördelningen lutar tydligt åt mitt håll som förare för de gemensamma utflykterna som är en minoritet av alla mil.

 

[MattiZ]

Vi turas om väldigt mkt, men jag föredrar absolut att slippa köra när vi ska långt jag är lat och han kör generellt lugnare och bättre än mig. Jag avskyr egentligen att köra bil så han gör de gärna.
Förutom om vi ska köra häst. Har jag häst bak kör jag alltid

 

[McFlurry]

Jag kör så gott som alltid. De få gångerna vi kör längre turer byter vi av.

Jag blir lätt åksjuk och dessutom gillar jag att köra bil. Mannen gillar inte att köra och är hellre passagerare. Sen dottern föddes åker han bak med henne. Jag tycker det är skönt att slippa underhålla henne när hon tröttnat på bilåkandet

När han kör känner jag mig inte osäker dock, han kör bil bra.

Kartläsandet sköter Google maps

 

[Bison]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Jag kör alltid som att jag stulit bilen

 

[Askur2017]

Min man har haft jobb där han kört mycket och alltid känt sig mer hemma bakom ratten än jag. När barnen var små blev han dessutom åksjuk av att vända sig om och hjälpa dem med allehanda grejer på långresor men det blev aldrig jag, så han körde i princip alltid på den tiden.

Konsekvenserna vi upplevt:
1. Vanan satt i så hårt att en gång när jag var gravid insåg vi först hemma att maken kört hem efter en middag trots att han var den som druckit vin. Spiknykter och gravid gick jag alltså helt enkelt till min vanliga sida på bilen, och lika gjorde han. Tur att allt gick bra…

2. Jag blir mycket mer stressad av att köra i stora städer eftersom jag aldrig behövt lära mig det ordentligt. En gång stannade vi vid en jumpyard på väg till Stockholm, barnen skulle leka av sig lite tyckte vi. ”Barnet” på 35 år stukade foten så illa att han inte kunde köra resten av vägen, vilket ledde till att jag övervägde att vända om och köra hem istället. Nu blev resan av som tänkt och med hög puls tog jag oss i mål

 

[sjoberga]

Jag är väldigt förvånad att så många inte litar på sin partners körning!

Håller med. Skulle ju inte kännas toppen oavsett om jag är med eller inte.

 

[MiniLi]

Vi har varsina bilar och kör i princip alltid vår egen bil. Vilken bil vi tar beror främst på vad vi ska göra, men det är nog lite övervikt på att åka i hans bil då den går helt på el och min bara tar sig några mil på el.

Men behöver vi mkt lastutrymme åker vi min bil. Likaså tar vi oftast min bil om det handlar om att han följer med på mina aktiviteter, tex om vi ska till stallet. Och tvärtom hans bil om jag hänger med till golfbanan.

Jag har inte så stora preferenser. Har inga problem med att köra men tycker också det är skönt att sitta som passagerare. Mer vilsamt.

 

[Bison]

Min man har haft jobb där han kört mycket och alltid känt sig mer hemma bakom ratten än jag. När barnen var små blev han dessutom åksjuk av att vända sig om och hjälpa dem med allehanda grejer på långresor men det blev aldrig jag, så han körde i princip alltid på den tiden.

Konsekvenserna vi upplevt:
1. Vanan satt i så hårt att en gång när jag var gravid insåg vi först hemma att maken kört hem efter en middag trots att han var den som druckit vin. Spiknykter och gravid gick jag alltså helt enkelt till min vanliga sida på bilen, och lika gjorde han. Tur att allt gick bra…

2. Jag blir mycket mer stressad av att köra i stora städer eftersom jag aldrig behövt lära mig det ordentligt. En gång stannade vi vid en jumpyard på väg till Stockholm, barnen skulle leka av sig lite tyckte vi. ”Barnet” på 35 år stukade foten så illa att han inte kunde köra resten av vägen, vilket ledde till att jag övervägde att vända om och köra hem istället. Nu blev resan av som tänkt och med hög puls tog jag oss i mål

Då kan det ju vara bra att öva på det.
Nu har ju i princip alla bilar gps eller så använder man bara mobilen.
Det är bara att ta det lugnt, det är inte då hemskt.
Jag har absolut noll lokalsinne men ett stort behov av att vara självständig.

 

[julgrisen]

Min sambo kör nästan alltid, jag arbetar på att bli bättre på att säga att jag kör men han har inget emot att köra bil och jag tycker att det mestadels är rätt tråkigt och jobbigt. Jag tog körkort för 4,5 år sen, han har haft körkort i över 20 år och har kört väldigt mycket i jobbet så han är definitivt en säkrare förare än mig och det spelar också roll för mig när vi åker med våra barn. När vi åker långt brukar vi dela på det men han kör ändå mer.

 

[Magnum]

Den som har lust kör, blir nog ungefär lika om man slår ut det.
Har varsin bil men båda kör båda bilarna lika gärna.
Ingen backar en stadskörning eller långkörning eller körning öht så det blir lite dagsform

Blir inte nervös av att sitta brevid, uppskattar både att köra och få sitta brevid o slappna av.

 

[Malin_L]

Det är oftast min man som kör, tror det sitter i för jag hade inte körkort dom första 10 åren av vårt förhållande. Men kör vi långt så kör båda.
Kör vi på nya ställen är jag kartläsare, han är sämre på det.
Men jag har egentligen inga problem med att köra det bara blir så. Och jag tycker det är rätt skönt att sitta bredvid.

 

[sjoberga]

Min sambo kör nästan alltid, jag arbetar på att bli bättre på att säga att jag kör men han har inget emot att köra bil och jag tycker att det mestadels är rätt tråkigt och jobbigt. Jag tog körkort för 4,5 år sen, han har haft körkort i över 20 år och har kört väldigt mycket i jobbet så han är definitivt en säkrare förare än mig och det spelar också roll för mig när vi åker med våra barn. När vi åker långt brukar vi dela på det men han kör ändå mer.

Jag kan tänka att integralen av trafiksäkerhet över tid når en bättre nivå för hela familjen om den som har mindre erfarenhet skaffar sig mer. Att det alltså finns mest trafiksäkerhet att tjäna på att den minst erfarna kör mer.

Men inte så lätt att räkna på….

 

[Buzzter]

Om man är bilägare och singel är det ju rätt självklart att man kör själv, men när man lever i ett förhållande och delar hushåll, vem är det då som brukar köra och varför? När jag var sambo var det oftast jag som körde om vi skulle någonstans, på längre resor och på bilsemester så brukade vi turas om men de flesta milen körde jag. Helt ärligt tyckte jag att han var dålig på att planera sin körning även om jag aldrig sa något och jag gillar generellt inte att åka som passagerare i min egen bil om en kompis ska köra. Jag gillar oftast inte att åka som passagerare öht då väldigt många jag känner är i mina ögon är ganska dåliga förare och jag känner mig otrygg, men det finns såklart även många som jag tycker kör bra och som jag är avslappnad att åka med.

På SVT är det en intressant kortfilm som heter Ta tillbaka ratten.

Så, vem kör och varför?

Vi har varsin bil men jag har alltid kört mycket bil, jag har även två motorcyklar. Har haft hästar stor del av livet så har även utökat körkort och kört mycket släp. Åker vi gemensamt beror det på vad vi ska göra vem som kör, men vi kör bådas bilar utan problem och hyr vi bil turas vi om. Vi har varit på bilsemestrar utomlands tex safari u Uganda, Rwanda, Namibia, Zambia, Zimbabwe o Sydafrika och vi har delat.

 

[Unafraid]

Oftast sambon. Jag kör mycket och långt i jobbet så tycker det är skönt att slippa när jag är ledig. men kör mycket bil själv också när jag är ledig och har inga problem med det.

 

[Crossline]

Min make kör och jag sitter i baksätet och håller bebis på gott humör Det är bäst fördelning just nu. Jag får typ blackout när bebis börjar gråta och jag inte kan trösta direkt, vill liksom inte sitta bakom ratten då.

Plus att min man är typ världens bästa bilförare, så himla trygg att åka med.

 

[mysboll]

Jag kör min bil och han kör sin bil.

Undviker att åka med folk jag inte litar på men de flesta jag känner kör väldigt bra.

 

[Alexandra_W]

Jag. Alltid jag. Förr eftersom han inte hade körkort. Nu för att han inte vill köra.

Bland vänner brukar det vara så att den som äger bilen kör. Men har inga problem varken köra vänners bil (så länge det är automat, jag har helt tappat det manuella) eller låta vänner köra min.

 

[Magnum]

När jag läser tråden så inser jag också att jag har aldrig åkt med någon jag inte litar på i trafiken.
Har aldrig varit rädd för att sitta bredvid någon.

Kanske handlar det lite om att släppa kontrollen?

 

[skiesabove]

Jag kör, men hade gärna sluppit . Partnern har inte körkort (ännu). Han övningskörde i Kanada men hade inte gjort klart det.

Nån dag ska vi ta itu med det...

 

[Bulldoozer]

Saknar alternativet att man turas om.

Tar vi min bil kör i regel jag och vi tar min bil jämt när vi ska åka med hundarna nånstans. Tar vi makens bil, typ till affären så kör han.

Sen finns det undantag såsom när jag sovit alldeles för lite eller han stressat runt i bil hela dan på jobbet så överlåter man bilkörningen till den andra.

Ska vi åka långt så turas vi om, jag orkar i regel köra längre på långturer så kan köra hela sträckan också. Gäller det skymnings eller mörkerkörning längre stunder så tar i regel jag det då jag är van, han får gärna ta körning i stadstrafik då han är van där.

Skulle säga att vi kör ungefär 50/50..