@MiniLi För att hans beslut då betyder att han bestämmer att jag inte får amma. Att jag går miste om den erfarenheten. Att jag inte får mata mitt barn på det mest naturliga vis. Det vore stört tycker jag.
Att vilja flaskmata OCKSÅ fine. Men säga att jag inte får amma? Inte en chans att jag hade accepterat det. Förstår inte riktigt kopplingen feminism = mannen bestämmer att kvinnan inte får amma.
Jag har aldrig påstått att det skulle vara ”mannens beslut”. Tvärt om så tänker jag att det vore fint om det kunde vara föräldrarnas gemensamma beslut och att beslutet säkert påverkas av en rad faktorer.
Flaskmata också är väl det som det vanligen berör. Sen är det ju desto svårare om det visar sig att det inte går att kombinera.
”Mannen bestämmer att kvinnan inte får amma” har jag aldrig ens tänkt vore rimligt. Jag har inte svarat i tråden primärt utifrån just jämställdhet men det perspektivet handlar ju såklart om att kvinnor gynnas av att män tar en större roll i föräldraskapet.
Men det vet du inte förrän du testat, och då finns risken att du står där med full produktion i brösten och en bebis som inte vill amma pga för jobbigt eller bara slösuger pga jättemätt på ersättning hela tiden.
Det gör ONT att inte få amma när man har mjölkproduktion. Och hur bra ersättning än är för barn slår det inte bröstmjölk, varken i innehåll eller enkelhet. Vilken förälder där barn klarar sig på bröstmjölk och leverantören trivs med det, önskar sitt barn ersättning?
Och kan säga att om barnets pappa skulle sabba amningen med flaskmatning och ersättning så då skulle han får han ro fan i land också. Jag kliver inte upp och värmer ersättning och blandar för att han ville ha det mysigt. Mys på bara säger jag!
(Jag har dock erbjudit pappan att jag kunde pumpa ibland och han mata med kopp om han ville, omständligt men helt riskfritt som jag förstått det.)
Utifrån vad jag tagit del av så måste det vara väldigt ovanligt att hela amningen slutar funka för att man provar med flaska enstaka gång.
Det känns som något slags orimligt katastrofscenario.
Det har tyvärr jag. Pappor som ber bvc-sköterskan säga till mamman att barnet inte ska ammas längre av någon påhittad orsak. Detta för att de har hört att kvinnans sexlust kommer tillbaka när amningen har avslutats. Tragiskt och helt vidrigt egoistiskt av männen.
Ja det är ju bara stört!
Jag tycker det är en ickefråga som löser/borde lösa sej automatiskt. Den som har burit och fött barnet är den enda i familjen som har (om den får mjölkproduktion) ett val. Vill kvinnan amma så ska den självklart göra det för det är fullständigt naturligt, kan/vill inte kvinnan så finns det fullgoda alternativ att ta till. Denna fas i bebisens liv har inget med jämställdhet att göra. Om/att en man skulle förbjuda en kvinna att amma känns otroligt osunt och det förhållandet har nog väldigt mkt större problem att ta tag i.
Att inte FÅ amma sitt barn med full produktion gör ont. Satans ont. Jag fick tyvärr erfara det helt ofrivilligt när vårt barn föddes stilla.
Föda barn och amma kommer alltid ligga på kvinnan. Det blir aldrig ”jämställt”. Det är andra delar av ett liv/förhållande som får jobba på dom frågorna.
Jag har inte hänvisat till jämställdhet här (tror jag inte?) så jag vet inte varför du argumenterar på det sättet. Det handlade ju om män som önskar få vara delaktiga i matningen, det har aldrig handlat om att män ska förbjuda eller liknande.
Man pratar väl med varandra i en relation? Jag förstår inte alls varför ”förbjuda” eller ”bestämma” dyker upp när det handlar om gemensamma överenskommelser med gemensam lyhördhet.
Personligen så delar jag inte åsikten rakt av om att den som burit barnet självklart får bestämma själv. Jag vill ha mer gemensamhet i min relation där vi pratar och bestämmer tillsammans.
För oss skulle troligen det landa i amning om det inte gick att kombinera, av olika skäl, men det är inget jag skulle vilja ta för givet utan att jag och partner pratar tillsammans. Jag ser inte varför jag skulle behöva hävda mig mot honom.
.
