Vem bestämmer över amningen?

[MiniLi]

När vi jobbar heltid i vårt hushåll är vi borta runt 12 timmar om det är en hyfsat normal dag. 8-9 timmar räcker ju bara till arbetstiden, inte restiden.

Ja det ser såklart olika ut. Min poäng var snarare att spädbarn äter även utanför arbetstiden.

 

[vinkelina]

Skulle min man haft sådana tankar/åsikter om ammandes varande skulle Jag blivit arg och ledsen. Första barnet fick lite ersättning men var oftast jag som gav det i alla fall. Barn två har amningen löpt mycket bättre med så har ännu kunnat helamma (han är två månader)
Finns andra sätt att bygga band på och här är det han som många gånger tar rapningar, tröstandet osv. Är vi borta/har gäster är jag oftast barnlös då mannen tar barnen och gosar med dem

 

[MiniLi]

Skulle min man haft sådana tankar/åsikter om ammandes varande skulle Jag blivit arg och ledsen. Första barnet fick lite ersättning men var oftast jag som gav det i alla fall. Barn två har amningen löpt mycket bättre med så har ännu kunnat helamma (han är två månader)
Finns andra sätt att bygga band på och här är det han som många gånger tar rapningar, tröstandet osv. Är vi borta/har gäster är jag oftast barnlös då mannen tar barnen och gosar med dem

Varför skulle du bli arg för att mannen vill vara delaktig i en aktivitet som upptar extremt mycket av bebisens vakna tid i början?

 

[Positron]

Jag har inga barn men har lite reflektioner ändå. Svår fråga, med många dimensioner.
På ett sätt kan man ju se det som att kvinnan burit barnet och att hon har tillgång till bröstmjölken. Det är hon som behöver pumpa osv.
Å andra sidan är man ju två föräldrar som båda har rätt till barnets umgänge. Från det perspektivet tycker absolut att även mannen bör ha rätt att vara en ”matande förälder”, inklusive de möjligheter som då öppnas upp med att svara på tidiga behov, kunna natta osv.
Barnperspektivet bör väl väga tyngst, men det är komplext och inte så solklart som det kan verka. Kanske tar barnet flaska om man slutar amma vid bröstet? Bara ett exempel på där ”barnet måste ju äta” kanske kan lösas på olika sätt beroende på vad man är beredd att göra.

Svår fråga. Gissar att familjen också behöver fundera i termer av kortsiktigt-långsiktigt och vilka effekter de olika valen kan ge och vad man vill.

Just i föräldraskapet är ju balansen mellan att värna om kvinnans rättigheter vs att stärka mäns föräldraroll ganska klurig. Man kan se det som lite kvinnofientligt att ta ifrån kvinnan rätten till beslutet, men man kan också se det som kvinnovänligt utifrån hur det påverkar könsrollerna långsiktigt.

Ingen kan eller ska tvinga kvinnan att pumpa om hon inte vill. Men har då kvinnan rätt att hindra mannen från att ge ersättning (sålänge barnet äter) och på så vis öka sin delaktighet på egen hand?
Svårt..

Precis mina funderingar!
Och sista stycket är precis dit jag ville med frågeställningen.

Jag kan känna att jag önskar att mina barn velat ta flaska alternativt att jag inte kände så starkt för amningen. Jag är helt övertygad om att det gett vårt redan nu, relativt sett, jämställda föräldraskap ytterligare en skjuts. Dessutom kan jag när jag ser tillbaka på det (och utanför hormondimman) känna att det är orättvist att jag inte kunde ge min partner möjligheten att mata våra barn när det var sådär riktigt små. Det var häromdagen det gick upp för mig när hen fick ge vår yngsta välling ur flaska och jag såg hur min partners ögon riktigt tindrade av lycka och då har hen ju matat barnet med annan mat i ett par månader. Men just kvällsgoset med barnet i famnen och ögonkontakten mellan dem gjorde nog grejen.

 

[MiniLi]

Precis mina funderingar!
Och sista stycket är precis dit jag ville med frågeställningen.

Jag kan känna att jag önskar att mina barn velat ta flaska alternativt att jag inte kände så starkt för amningen. Jag är helt övertygad om att det gett vårt redan nu, relativt sett, jämställda föräldraskap ytterligare en skjuts. Dessutom kan jag när jag ser tillbaka på det (och utanför hormondimman) känna att det är orättvist att jag inte kunde ge min partner möjligheten att mata våra barn när det var sådär riktigt små. Det var häromdagen det gick upp för mig när hen fick ge vår yngsta välling ur flaska och jag såg hur min partners ögon riktigt tindrade av lycka och då har hen ju matat barnet med annan mat i ett par månader. Men just kvällsgoset med barnet i famnen och ögonkontakten mellan dem gjorde nog grejen.

Ja jag förstår hur du menar! De män jag känner som får möjlighet att mata i flaska tidigt beskriver det som oerhört betydelsefullt för deras känsla i föräldraskapet.

 

[Positron]

Jag tänker att varje situation är unik, men mitt spontana svar är ”den som har huvudansvaret för bebisen (under perioden innan matintroduktionen)”. Det betyder då (i en situation med en bebis som inte vill kombinera amning och flaska, annars uppstår ju inte problemet från början) att om den som ammar är föräldraledig först så är det hon som bestämmer, är det däremot den icke-ammande så är det hen som gör det.

Jag tänker att föräldraledigheten inte är konstant och dyker en sån här diskussion upp så kanske man gör en förändring i fördelningen av föräldraledigheten? Visst, det är två månaders väntan på att förändringen kan ske men det kanske är värt det?

Jag köper det praktiska i amningen, jag är ju själv anti flaska ur det perspektivet och skulle vi flaskmatat hade jag då sett till att vi var föräldralediga på halvtid båda två från start.

 

[TinyWiny]

Vad gäller brösten. För det första, om min partner hade oroat sig för brösten så hade han inte varit min partner längre. Jag är så mycket mer än ett par bröst och inser hen inte det så är det ingen jag vill leva med. En bekants numera ex gav henne en bröstfixning som han ansåg att hon skulle göra när amningen var avklarad. Hon hade inte frågat efter den, inte ens tänkt på det och än mindre pratat om det men det var så viktigt för honom att han ville bestämma att hon skulle utsätta sig för i hennes tycke totalt onödig operation. Det blev inget med det.
För det andra, det är graviditeten som förändrar kvinnans kropp mest (om förlossningen förlöper normalt). Amningen i sig förändrar inte brösten något speciellt. Om man inte ammar märks det ganska snart efter förlossningen hur de förändrats men om man ammar så märks det först när amningen är över men det är graviditeten som förändrar.

Jag tänker att min partner bör vilja barnets bästa och även sin partners bästa. Om amningen fungerar så är det ett väldigt smidigt sätt för alla parter att föda avkomman på så varför krångla till det? Det finns enormt många timmar på dygnet som barnet inte ammas även om man har en maratonammare och vill partnern vara lika delaktig så finns de timmarna. Just maten kan omöjligen vara så viktig för någon att hen anser att det ska krånglas till med något som fungerar. Man lagar inte det som inte är trasigt. Att göra det ser jag som egoistiskt och egoism hör inte hemma i föräldraskap. Där ska barnets bästa stå i fokus.

Vad gäller mysfaktorn när amningen flyter på (för flyter det inte på så är det allt annat än mysigt) så är det precis lika mysigt att ha bebisen mot bröstet hud mot hud. Liggande, stående eller sittandes och vill partnern vara delaktig så är det att föredra framför att krångla till det för barn och partner. Jag hoppas verkligen inte att någon på allvar tänker att bebisen äter när hen är hungrig oavsett hur och vad hen får för det vore barnmisshandel av grövsta slag. Så fungerar inte bebisar.

 

[Positron]

Amning är så komplext. Det är inte alla som kan amma, och inte alla som kan pumpa heller. För mig funkade själva amningen bra, men har aldrig släppt till pump. Kommer bara några droppar till pumpen (amningen gjort att barnens kurvor pekat rakt upp, så ingen brist på mjölk eller så).
Skulle barnens pappa då propsat på att få vara med och mata från början hade vi fått ge ersättning. Och då finns det 1) inga garantier att bebisen tar flaska, och 2) risk för tuttförvirring, att bebisen börjar rata bröstet för att flaskan är smidigare att äta ifrån. Visst kan man koppmata osv, men det känns krångligt att ta in bara för att pappan vill vara med och mata. Samt att det känns onödigt att blanda in ersättning i matandet om man inte behöver, med tanke på eventuellt krångel med magen osv.

Jag tänker att pappan får försöka hitta andra sätt den där första tiden, byta blöja, vagga, bära osv. Det är ändå en sån kort tid, snart börjar barnet äta smakportioner, gröt osv och då kan ju pappan vara mer delaktig där.

Jag håller med om att en fungerande amning är väldigt behändigt!

Jag har alltid tänkt så som du skriver i sista stycket men nu när jag varit med om perioden 0-6 månader med två olika barn så har jag kommit fram till att för oss har inte allt det där andra räckt till för en likvärdig anknytning som den jag fått. Det har varit svårt med bebisar som helst varit sammankopplade med bröstet mest hela tiden och då min partner dessutom arbetat heltid och kommit hem när kvällsoron börjat.

 

[Sedna]

Den första tiden har mina barn varit väldigt effektiva på att äta. Ammade 5-10 min var tredje till fjärde timme. Erbjudit mig att pumpa så pappan kan flaskmata, men han har inte varit så intesserad utan föredragit att få en mätt och gosig bebis i famnen. En bidragande faktor har säkert varit att våra barn inte varit intresserade av flaskan så det blir mest ett trugande. Men en nyäten nyfödd är ändå det med störst mysighetsfaktor tycker vi båda. När barnen sedan blivit mer snuttiga har de samtidigt varit mer vakna och medvetna, vilket öppnat upp för många andra sätt att utveckla relationen och anknytningen. Bebis älskar när pappan kittlar honom under fötterna med skägget, det går jag miste om.

 

[Positron]

Jag kommer inte kompromissa med amningen i jämställdhetens tjänst. I vårt fall fungerar amningen felfritt så jag ser ingen anledning att lägga pengar på ersättning när jag redan har perfekt anpassad mat till min bebis. Även om det ibland hade varit lockande att få lite egentid
Att pumpa ut är för jobbigt för att vara värt det. Tar en jäkla tid när jag redan lägger tid på att amma så det hade förlorat sitt syfte enligt mig.

Jag tänker att just nu får pappan göra andra saker som jämnar ut arbetsbördan och istället lägga tid på annat för att främja sin anknytning till bebisen. Blöjbyten och lek och badning etc.
De har trots att han inte matar, en jättefin anknytning.

Det kommer en tid om inte alltför länge när bebis börjar äta vanlig mat, då kan pappan ta den matningen.

Strunta i jämlikheten.
Om din partner uttrycker en önskan om att också få mata ert gemensamma barn, hur tänker du då? Har du ensam bestämmanderätt?

 

[Positron]

Jag bestämmer om jag vill amma eller inte (och hur länge så länge barnet vill).

Kroppen bestämmer om det ens går.

Att jag bestämmer är kort och gott för att det är min kropp.

Sedan kan man ju i samråd välja att pumpa och ge på annat vis, komplettera med ersättning osv.

Hur blir det om matning med flaska gör att barnet tackar nej till bröstet? Får båda mata med flaska då eller blir det amning på heltid?

 

[inverterad]

Jag tycker att amningsfrågan är knepig, och består av flera lager.

1. Amningen är kopplad till min kropp. Min kropp har ingen annan rätt att besluta om, vare sig det gäller att amma eller att inte amma.

2. Barnet är vårt gemensamma. Självklart har min partner rätt att få samma möjlighet till nära relation till barnet som jag får.

Här krockar det lite för mig. Jag hade blivit vansinnig om min partner försökte påverka mig till att amma om jag inte ville det. Men att båda får lika mycket närhet och relation till barnet direkt är otroligt viktigt för mig, och amningen kan definitivt vara en jämställdhetsfälla.

Den enda lösningen som jag kan se är att dela på föräldraledigheten så tidigt som möjligt. Om en nu löser det med ersättning, pumpning, att barnet får komma och amma på mammans raster, eller på nåt annat sätt, det tror jag spelar mindre roll, men att även pappan får vara huvudansvarig för barnet ensam så tidigt som möjligt tror jag är själva förutsättningen för allt annat. Det går att kombinera med amning, men kräver mer engagemang (och att som sagt dela på föräldraledigheten typ direkt alternativt vara hemma bägge två).

 

[cirkus]

Ja jag förstår hur du menar! De män jag känner som får möjlighet att mata i flaska tidigt beskriver det som oerhört betydelsefullt för deras känsla i föräldraskapet.

När mina tvillingar var små så fick de både ersättning flaska och ammades. Jag var ofta på besök hos ett par av mina vänner och när jag ammade den ena så matade de den andra med flaska. När de själva fick barn så helammades barnet och i efterhand så pratade pappan med mig och sa att han var väldigt ledsen över att han inte kände att han kom lika nära sitt eget barn som mina barn - och detta var enbart pga han inte fick de mysiga stunderna vid matningen från det att barnet var litet. Deras anknytning blev helt klart störd av att han var utesluten från matningen

 

[MiniLi]

När mina tvillingar var små så fick de både ersättning flaska och ammades. Jag var ofta på besök hos ett par av mina vänner och när jag ammade den ena så matade de den andra med flaska. När de själva fick barn så helammades barnet och i efterhand så pratade pappan med mig och sa att han var väldigt ledsen över att han inte kände att han kom lika nära sitt eget barn som mina barn - och detta var enbart pga han inte fick de mysiga stunderna vid matningen från det att barnet var litet. Deras anknytning blev helt klart störd av att han var utesluten från matningen

Ja och det är ju inte så konstigt egentligen. Att skapa relation barn-föräldrar handlar ju väldigt mycket om att föräldrarna svarar på barnets behov. Små spädbarn är ju rätt så basala på det sättet och just maten är ju ett behov som ligger i topp när barnen är små. Alltså att de ofta uttrycker behov om mat.
När en förälder utesluts från matningen så blir det troligen så att det är den matande föräldern som svarar på flest behov. Ofta kombineras dessutom mat med andra behov då amning fungerar väl även för känslomässiga behov genom närheten.

Maten i sig är ju inte avgörande för anknytningen, men man behover ju ha med sig att maten blir som en gräddfil och underlättar relationsskapandet genom både frekvens och kombinationen med andra behov.

Det är ju inte alla män som ens efterfrågar att få mata eftersom det är så inpräntat i många att det är kvinnans uppgift. Tråkigt när inte ens de som vill får chansen.

 

[Positron]

Ja och det är ju inte så konstigt egentligen. Att skapa relation barn-föräldrar handlar ju väldigt mycket om att föräldrarna svarar på barnets behov. Små spädbarn är ju rätt så basala på det sättet och just maten är ju ett behov som ligger i topp när barnen är små. Alltså att de ofta uttrycker behov om mat.
När en förälder utesluts från matningen så blir det troligen så att det är den matande föräldern som svarar på flest behov. Ofta kombineras dessutom mat med andra behov då amning fungerar väl även för känslomässiga behov genom närheten.

Maten i sig är ju inte avgörande för anknytningen, men man behover ju ha med sig att maten blir som en gräddfil och underlättar relationsskapandet genom både frekvens och kombinationen med andra behov.

Det är ju inte alla män som ens efterfrågar att få mata eftersom det är så inpräntat i många att det är kvinnans uppgift. Tråkigt när inte ens de som vill får chansen.

Nu har jag motiveringen till ett tredje barn så jag kan göra om och göra rätt

 

[MiniLi]

Nu har jag motiveringen till ett tredje barn så jag kan göra om och göra rätt

Haha

 

[vinkelina]

Varför skulle du bli arg för att mannen vill vara delaktig i en aktivitet som upptar extremt mycket av bebisens vakna tid i början?

Är väl olika från barn till barn. Detta barn ammar jag ca 15 min var 2-3 timme. Resten av tiden är det fritt fram att umgås. Och min man är snabbare än jag på att plocka upp babyn och gå runt när han är hemma

 

[Positron]

Mång som har svarat har gjort det utifrån hur man bestämt att man ska göra med matningen.
Ponera att er partner uttrycker en önskan om att också få mata, hur ställer ni er till det ifall det innebär att ni inte kan fortsätta amma? (Men ge bröstmjölk i flaska så slipper vi diskussion om ersättning kontra bröstmjölk)

 

[pollex]

Jag tänker att föräldraledigheten inte är konstant och dyker en sån här diskussion upp så kanske man gör en förändring i fördelningen av föräldraledigheten? Visst, det är två månaders väntan på att förändringen kan ske men det kanske är värt det?

Jag köper det praktiska i amningen, jag är ju själv anti flaska ur det perspektivet och skulle vi flaskmatat hade jag då sett till att vi var föräldralediga på halvtid båda två från start.

Jag hänger nog inte riktigt med på i vilket fall man skulle ändra på föräldraledigheten utifrån matningsätt - du tänker att plan A var att den som ammar skulle vara FL först, men när det visar sig att bebisen inte vill ha både amning och flaska så väljer man att ge flaska enbart och dela på FL direkt?

Ja, kanske... jag filade på ett annat svar först (innan min första post i dem hör tråden), som jag ändrade till det jag postade, där jag också var inne på bebisens röst i det hela. Jag tänker att om anledningen till att kombinationen amning+flaskning inte fungerar är för att bebisen börjar föredra flaskan, då skulle jag absolut se det som en lösning. Om problemet istället är att bebisen ratar flaskan, så skulle jag faktiskt bli upprörd på min partner om hen tyckte att hens möjlighet att mata skulle prioriteras över bebisens önskan.

 

[Positron]

Jag hänger nog inte riktigt med på i vilket fall man skulle ändra på föräldraledigheten utifrån matningsätt - du tänker att plan A var att den som ammar skulle vara FL först, men när det visar sig att bebisen inte vill ha både amning och flaska så väljer man att ge flaska enbart och dela på FL direkt?

Ja, kanske... jag filade på ett annat svar först (innan min första post i dem hör tråden), som jag ändrade till det jag postade, där jag också var inne på bebisens röst i det hela. Jag tänker att om anledningen till att kombinationen amning+flaskning inte fungerar är för att bebisen börjar föredra flaskan, då skulle jag absolut se det som en lösning. Om problemet istället är att bebisen ratar flaskan, så skulle jag faktiskt bli upprörd på min partner om hen tyckte att hens möjlighet att mata skulle prioriteras över bebisens önskan.

Ja så tänkte jag så skulle det i så fall blivit för min del eftersom jag inte skulle se någon anledning till att ta hela den första tråkiga delen av föräldraledigheten om jag ändå inte skulle amma.

Jag håller med om att barnets önskan går först! Men ändå tycker jag att det verkar som att så väldigt många får flaska/ersättning att fungera så för många borde det inte bli på barnets bekostnad eller hur man nu uttrycker sig.

Jag kände redan när jag startade den här tråden att jag var ute på djupt vatten eftersom jag själv inte har en helt klar ståndpunkt och jag märker att mina egna funderingar och formuleringar därför blir lite luddiga. Det är många olika tankar som virvlar och en del blir lite motsägande.