Vem bestämmer över amningen?

[Jenka]

Mång som har svarat har gjort det utifrån hur man bestämt att man ska göra med matningen.
Ponera att er partner uttrycker en önskan om att också få mata, hur ställer ni er till det ifall det innebär att ni inte kan fortsätta amma? (Men ge bröstmjölk i flaska så slipper vi diskussion om ersättning kontra bröstmjölk)

Att sambon skulle ge flaska med urpumpat ibland även när jag är hemma skulle jag inte ha nåt emot, men att enbart flaskmata skulle jag inte vara positiv till. Vare sig urpumpat (dubbelt så mycket tidsåtgång och jobb för mig) eller ersättning (föredrar bröstmjölk). Så det skulle vi fått ha en ordentlig diskussion om ifall det var viktigt för honom, har inget tydligare svar än så.

 

[Daff]

Jag har sett en konflikt uppstå ett par gånger på grund av kvinnans rättighet att amma (om det fungerar). Det har varit när föräldrarna inte har bott ihop när barnet föds och då mamman har ammat. Pappan har då inte kunnat ha barnet någon längre stund eftersom ett ammande barn blir hungrig ganska ofta.

Eftersom det är viktigt att barnet får knyta än även till pappan behöver pappan såklart få umgås med barnet och det är inte alltid så lätt att även umgås med mamman. Har pappan då rätt att kräva att barnet ska få mat i flaska så att han har möjlighet att umgås med barnet fler timmar i sträck? Även om det stör amningen så att mamman måste sluta amma?

Jag är själv inte alls insatt i frågan men har tänkt att det är klart att barnet ska få amma om det fungerar men jag börjar inse att det inte är så självklart.

 

[Linn-Nora]

Strunta i jämlikheten.
Om din partner uttrycker en önskan om att också få mata ert gemensamma barn, hur tänker du då? Har du ensam bestämmanderätt?

Ja, jag anser att jag har det. Jag anser också att det är i barnets intresse att ammas framför att få flaskan nu när det fungerar.

Vi har faktiskt testat flaska så jag skulle få sova lite, men bebis vägrar. Ska vi då forsera det i fallet att min man skulle tycka det är mysigt att mata?

Ska jag först amma och sen spendera timmar med att pumpa ut mjölk för att han ska få ge med flaska när brösten finns där och är redo hela tiden utan meck? Jag tycker det är orimligt. Och jag tycker även det är onödigt att blanda in ersättning när jag har mjölk.

Nu har jag en partner som är såpass funtad att om amningen funkar och det är viktigt för mig att inte krångla till det så skulle han inte propsa på nåt som skulle kunna störa det.

Det finns många sätt att gosa med en bebis utan att ge mat.

 

[Manji]

Det är jag som har tuttar med mat i, så självklart är det jag som bestämmer om barnet ska ammas eller inte. Det är en ickefråga för exakt alla andra, även för pappan. Ingen har rätt att bestämma om jag ska amma eller inte.

Inte vet jag om det är så mysigt att just amma om man bortsett från det hormonella. Att vakna mellan 2 och 32 gånger om natten och gud förbjuder, om man inte behövt vakna en enda gång så man får stå i duschen med kokhett vatten och försöka handmjölka sina tokömma ballonger till tuttar för de är så svullna att bebisen knappt få grepp.

Däremot är det mysigt att vara nära. Stunden eftet amning när bebis ligger och sussar bredvid en, åh det är guld! Och den stunden delar jag gladeligen med mig av till pappan, bara att vi byter plats när ätandet är färdigt.

Sen går det ju att bära på barnet, t ex sjala, ger också en otrolig närhet och tröst. Att leka med barnet och faktiskt, att bada, klä på, byta blöja - det upplever jag också mysigt. Jag får ge kärlek och omsorg till den jag älskar allra mest. Och vad jag pratar och umgås med bebis medan jag gör ovanstående. Blöjbyte på natten - vilka leenden och tjut jag får!

Sen blir jag lite irriterad också. Alla negativa saker med graviditeten, vilka män som vill (riskera att) sabba amningen för att "också få ha det mysigt" tog ett par styg i förhuden efter förlossningen? För att liksom dela på upplevelsen. Eller satt fast i soffan i flera veckor med sin partner för att dela på foglossningen?

 

[pollex]

Ja så tänkte jag så skulle det i så fall blivit för min del eftersom jag inte skulle se någon anledning till att ta hela den första tråkiga delen av föräldraledigheten om jag ändå inte skulle amma.

Jag håller med om att barnets önskan går först! Men ändå tycker jag att det verkar som att så väldigt många får flaska/ersättning att fungera så för många borde det inte bli på barnets bekostnad eller hur man nu uttrycker sig.

Jag kände redan när jag startade den här tråden att jag var ute på djupt vatten eftersom jag själv inte har en helt klar ståndpunkt och jag märker att mina egna funderingar och formuleringar därför blir lite luddiga. Det är många olika tankar som virvlar och en del blir lite motsägande.

Nej, där håller jag med!

Jag håller också med om att trådens ämne inte är lätt och slirar förmodligen också lite hit och dit, men det är ju så man riktigt går syn på vad man tycker tänker jag . Alla mina barn har varit små amningsälskare också (en var okej med att få flaska + att vi delade på matningen så länge han sondmatades, en bad vänligen den som närmade sig med en flaska att dra åt pipsvängen , och den sista har vi inte ens provat med ) samtidigt som sambon aldrig uttryckt att just matningen skulle vara något han saknar, så jag har inte riktigt ställts inför situationen i skarpt läge.

 

[ako]

Jag håller med om att en fungerande amning är väldigt behändigt!

Jag har alltid tänkt så som du skriver i sista stycket men nu när jag varit med om perioden 0-6 månader med två olika barn så har jag kommit fram till att för oss har inte allt det där andra räckt till för en likvärdig anknytning som den jag fått. Det har varit svårt med bebisar som helst varit sammankopplade med bröstet mest hela tiden och då min partner dessutom arbetat heltid och kommit hem när kvällsoron börjat.

Fast tror du inte att sista stycket har minst lika stor betydelse som varifrån maten kommer? Om din partner hade haft möjlighet att vara hemma mer, kunnat bära i sjal, vagga, gosa med bäbis mer tid av dygnet så hade det kanske varit annat? Upplever du någon skillnad när han sedan tar sin föräldraledighet?

 

[Jenka]

Ni som tycker att kvinnan/födande ska bestämma att amma (alltså om hon vill det) för att det är hennes kropp... Köper inte riktigt det resonemanget iom att det inte är att ha tillgång till nån annans kropp sas.

Okej om det handlar om pumpning, men ersättning?
Jag är kluven som sagt.

 

[lil-sis]

Hur blir det om matning med flaska gör att barnet tackar nej till bröstet? Får båda mata med flaska då eller blir det amning på heltid?

Min unge ratade flaskan helt.

 

[lil-sis]

Ni som tycker att kvinnan/födande ska bestämma att amma (alltså om hon vill det) för att det är hennes kropp... Köper inte riktigt det resonemanget iom att det inte är att ha tillgång till nån annans kropp sas.

Okej om det handlar om pumpning, men ersättning?
Jag är kluven som sagt.

Jag gillar att amma. Men det är ändå i allra högsta grad så att det är min kropp som används. Den andra föräldern kan knappast få bestämma att det ska ammas om jag avskyr blotta tanken på det.

 

[ako]

Ja så tänkte jag så skulle det i så fall blivit för min del eftersom jag inte skulle se någon anledning till att ta hela den första tråkiga delen av föräldraledigheten om jag ändå inte skulle amma.

Jag håller med om att barnets önskan går först! Men ändå tycker jag att det verkar som att så väldigt många får flaska/ersättning att fungera så för många borde det inte bli på barnets bekostnad eller hur man nu uttrycker sig.

Jag kände redan när jag startade den här tråden att jag var ute på djupt vatten eftersom jag själv inte har en helt klar ståndpunkt och jag märker att mina egna funderingar och formuleringar därför blir lite luddiga. Det är många olika tankar som virvlar och en del blir lite motsägande.

För många funkar ju kombon bra, är det inte klokt att utgå ifrån det som plan A och om det inte funkar ta till plan B? Oavsett hur det än blir så är barnets rätt till bästa start i livet och rätt till båda sina föräldrar större än föräldrarnas önskan om att ha det på ett visst sätt- oavsett vilket det än är.

 

[ako]

Ni som tycker att kvinnan/födande ska bestämma att amma (alltså om hon vill det) för att det är hennes kropp... Köper inte riktigt det resonemanget iom att det inte är att ha tillgång till nån annans kropp sas.

Okej om det handlar om pumpning, men ersättning?
Jag är kluven som sagt.

Fast rätten att INTE amma måste ju ändå vara kvinnans eller hur? Och varför skulle partner propsa på att hon inte skulle amma alls- om hon vill? Och då är det omvänt - ska han bestämma det själv?

Att man som man gärna vill kunna flaska förstår jag till 100 procent (våra är kombinerade i olika grad beroende på yttre omständigheter men pappan har precis lika tight relation med lillebror som bara flaskades några gånger i veckan som med storasyskonen som han flaskade mer), men om det skulle vara på bekostnad av att barnets välmående (om det är den sort som inte tar bröstet eller om mamman inte kan pumpa) så måste ju den vuxnes önskan stå tillbaka för barnets behov!

Jag tror att många gör det lite för enkelt för sig och mamman får ta bäbis så fort hen gnäller. Om bäbis är nyss fullmatad kan gott pappan få kämpa på med att hitta sina egna sätt att få saker att funka och bäbisen nöjd (och ofta funkar det bättre om mamma går hemifrån eller i alla fall gör något helt annat i en annan del av huset). Relationen till båda föräldrarna blir inte densamma men kan absolut bli lika bra, och det är väl inte heller eftersträvansvärt att man ska ha en exakt likadan relation med alla man står nära?

 

[Raderad medlem 6459]

Ni som tycker att kvinnan/födande ska bestämma att amma (alltså om hon vill det) för att det är hennes kropp...

Ja givetvis? Skulle min man vilja att jag skulle avstå amning för hans skull skulle jag be honom dra åt helvete. Men min make skulle aldrig göra det för han anser precis som jag att det är MITT val.

Varför ska mannens vilja gå före kvinnans och barnets?

Eller har jag kanske missförstått nåt här?

 

[Jenka]

Jag gillar att amma. Men det är ändå i allra högsta grad så att det är min kropp som används. Den andra föräldern kan knappast få bestämma att det ska ammas om jag avskyr blotta tanken på det.

Absolut. Men om du VILL amma? Det är så jag iaf tolkade flera inlägg i tråden.

@ako håller med dig (se bakgrunden till frågan ovan).

 

[Jenka]

Ja givetvis? Skulle min man vilja att jag skulle avstå amning för hans skull skulle jag be honom dra åt helvete. Men min make skulle aldrig göra det för han anser precis som jag att det är MITT val.

Varför ska mannens vilja gå före kvinnans och barnets?

Eller har jag kanske missförstått nåt här?

Det är väl det tråden handlar om?

 

[MiniLi]

Ja givetvis? Skulle min man vilja att jag skulle avstå amning för hans skull skulle jag be honom dra åt helvete. Men min make skulle aldrig göra det för han anser precis som jag att det är MITT val.

Varför ska mannens vilja gå före kvinnans och barnets?

Eller har jag kanske missförstått nåt här?

Varför är det så solklart just kvinnans val att avgöra på vilket sätt och av vem två människors gemensamma barn matas?

Det handlar ju inte om att mannens vilja går före, det handlar väl mer om att mannens vilja kan få utrymme överhuvudtaget i frågan?
Har barnet en tydlig preferens får såklart det styra. Det verkar dock som att flertal barn är ok med både bröst och flaska.

 

[lil-sis]

Absolut. Men om du VILL amma? Det är så jag iaf tolkade flera inlägg i tråden.

@ako håller med dig (se bakgrunden till frågan ovan).

Du menar om jag vill men inte den andra föräldern?
Då skulle jag hänvisa till bebis och erbjuda kopp/tillmatning/flaska. Jag skulle inte neka den andra att också mata.
Skulle den andra föräldern neka amning för att mina bröst kan bli fula skulle vi nog inte vara partners längre.

 

[Lazy Lady]

Hoppas nu ingen tar illa vid sej av bilder på lättklädda män, men detta är en rätt härlig bild på hur det kan se ut. Föräldraskap är så mycket mer än vem som matar barnet.
På bilden är sonen 10dagar (byrackan är 1år)

 

[Jenka]

Du menar om jag vill men inte den andra föräldern?
Då skulle jag hänvisa till bebis och erbjuda kopp/tillmatning/flaska. Jag skulle inte neka den andra att också mata.
Skulle den andra föräldern neka amning för att mina bröst kan bli fula skulle vi nog inte vara partners längre.

Nä min partners åsikt om mina bröst utseende skulle jag inte ta hänsyn till alls.
Och (apropå anledningar i ts) närhet och samliv har påverkats, men snarare av att barnet kräver närhet och inte främst amningen i sig (främst med första barnet faktiskt). Bara att acceptera att så är det för tillfället.

 

[Raderad medlem 6459]

@MiniLi För att hans beslut då betyder att han bestämmer att jag inte får amma. Att jag går miste om den erfarenheten. Att jag inte får mata mitt barn på det mest naturliga vis. Det vore stört tycker jag.

Att vilja flaskmata OCKSÅ fine. Men säga att jag inte får amma? Inte en chans att jag hade accepterat det. Förstår inte riktigt kopplingen feminism = mannen bestämmer att kvinnan inte får amma.

 

[Manji]

Det verkar dock som att flertal barn är ok med både bröst och flaska.

Men det vet du inte förrän du testat, och då finns risken att du står där med full produktion i brösten och en bebis som inte vill amma pga för jobbigt eller bara slösuger pga jättemätt på ersättning hela tiden.

Det gör ONT att inte få amma när man har mjölkproduktion. Och hur bra ersättning än är för barn slår det inte bröstmjölk, varken i innehåll eller enkelhet. Vilken förälder där barn klarar sig på bröstmjölk och leverantören trivs med det, önskar sitt barn ersättning?

Och kan säga att om barnets pappa skulle sabba amningen med flaskmatning och ersättning så då skulle han får han ro fan i land också. Jag kliver inte upp och värmer ersättning och blandar för att han ville ha det mysigt. Mys på bara säger jag!

(Jag har dock erbjudit pappan att jag kunde pumpa ibland och han mata med kopp om han ville, omständligt men helt riskfritt som jag förstått det.)