Vem bestämmer över amningen?

[Roheryn]

Host, harkel, host. Pappor kunde dela FL f.o.m. 1975, det var mer regel än undantag att pappor var hemma lika mycket som mammorna, åtminstone i vår bekantskapskrets o bland föräldrarna på vår sons dagis. FL var 6 månader, jag var hemma i tre o sen tog fadern över. Jag helammade i 3 månader o sen delammade jag tills han var 6, resten fick han utpumpad mjölk i flaska. Arbetade sjukhusskift så det funkade väldigt bra.

Även om pappor KUNDE dela föräldraförsäkringen från 1975 så har jag extremt svårt att tro att det plötsligt skulle ha inneburit att de tog hälften av dagarna och att utvecklingen därefter gått åt andra hållet?? Snarare är det väl så att pappornas uttag av föräldraförsäkring gått uppåt låååångsamt sedan de fick denna möjlighet?

Själv är jag född 1971, då föräldraledighet var förbehållet mamman.

Min egen erfarenhet, begränsad till mina föräldrars bekantskapskrets och mina klasskamraters och kompisars föräldrar, är att när jag var barn så tog de flesta mammor hela föräldraledigheten och jobbade därefter deltid under många år. Min egen mamma, som arbetade heltid och såg sitt jobb som lika viktigt som pappas (vilket det var ekonomiskt sett, jag tror de tjänade i stort sett lika), var ett undantag i detta avseende!

 

[Imogen]

Host, harkel, host. Pappor kunde dela FL f.o.m. 1975, det var mer regel än undantag att pappor var hemma lika mycket som mammorna, åtminstone i vår bekantskapskrets o bland föräldrarna på vår sons dagis. FL var 6 månader, jag var hemma i tre o sen tog fadern över. Jag helammade i 3 månader o sen delammade jag tills han var 6, resten fick han utpumpad mjölk i flaska. Arbetade sjukhusskift så det funkade väldigt bra.

1974 infördes föräldraförsäkringen, då tog papporna ur 0,5 %. 1977 tog de ut drygt 2 % och 1980 5 % av dagarna. Det är klart att just din bekantskapskrets skulle kunna vara något unikt undantag även om det låter osannolikt. Oavsett var det inte mer regel än undantag och inte heller särskilt representativt.

 

[vallhund]

1974 infördes föräldraförsäkringen, då tog papporna ur 0,5 %. 1977 tog de ut drygt 2 % och 1980 5 % av dagarna. Det är klart att just din bekantskapskrets skulle kunna vara något unikt undantag även om det låter osannolikt. Oavsett var det inte mer regel än undantag och inte heller särskilt representativt.

Har aldrig påstått att det var representativt, jag reagerade på påståendet att på sjuttiotalet var det bara kvinnor som var föräldralediga.

 

[kevina]

Host, harkel, host. Pappor kunde dela FL f.o.m. 1975, det var mer regel än undantag att pappor var hemma lika mycket som mammorna, åtminstone i vår bekantskapskrets o bland föräldrarna på vår sons dagis. FL var 6 månader, jag var hemma i tre o sen tog fadern över. Jag helammade i 3 månader o sen delammade jag tills han var 6, resten fick han utpumpad mjölk i flaska. Arbetade sjukhusskift så det funkade väldigt bra.

Jag är född på 70-talet och jag frågade min familj och några av deras vänner och enligt dem var det inte en enda man de kände till som var föräldralediga ens en månad i bekantskapskretsen. Så det var nog olika i olika kretsar. Uppväxt i sthlm.

 

[MiniLi]

Har aldrig påstått att det var representativt, jag reagerade på påståendet att på sjuttiotalet var det bara kvinnor som var föräldralediga.

Men självklart förstår alla att det kan ha funnits enstaka män som gjorde annorlunda. Baserat på statistiken så var det ju dock extremt ovanligt så det är fullt rimligt att säga att kvinnor tog all föräldraledighet på 70-talet.

 

[Imogen]

Har aldrig påstått att det var representativt, jag reagerade på påståendet att på sjuttiotalet var det bara kvinnor som var föräldralediga.

Du påstod att det var mer regel än undantag i din bekantskapskrets och på din sons dagis att föräldrarna delade lika. Det är ju väldigt långt ifrån vad statistiken säger.

 

[vallhund]

Du påstod att det var mer regel än undantag i din bekantskapskrets och på din sons dagis att föräldrarna delade lika. Det är ju väldigt långt ifrån vad statistiken säger.

Det var faktiskt så, fast vi var väl privilegierade o medvetna.

 

[kevina]

Tillbaka till TS fråga;
Jag är verkligen för att pappor ska ta en stor och aktiv del i barnets liv. Och jag kan se att amning kan ses som en kvinnofälla etc.
Men på samma gång skulle jag tycka det var märkligt med en man som inte tycker att kvinnan ska amma om barn och kvinna vill göra det.
Jag gissar att under graviditet förlossning etc är det åtskilliga gånger som kvinnan får göra saker som inte är jätteroliga. Så är ju livet att ibland får man stå tillbaka.
Och amningen är ju så kort tid. De flesta jag känner har helammat under kanske ett halvår. Och under den tiden kan ju mannen göra annat för att få kontakt med barnet.

 

[cirkus]

Jag har en bekant som hade det så. Det hade tagit slut mellan henne och pappan innan barnet föddes och hon valde att inte amma alls (tror t o m hon fick medicin som hjälpte till att stoppa produktionen) just för att pappan skulle kunna ha babyn redan från början

Låter onödigt drastiskt tycker jag

jag hade rätt liknanade sits med mina första. Pappan bodde i min lägenhet 2-3 nätter i veckan när jag bodde nån annanstans. Jag hade pumpen med och hade både pumpat ut och det fanns ersättning. När jag hade barnen ammade jag och gav ersättning

 

[cirkus]

Rätt ofta hör man (eller läser här på buke) att "det enda sättet är att amma till sömns" eller " det enda sättet att trösta är att amma" - det uppfattar jag som ett hinder för nära anknytning för den andra föräldern och ansvaret/intresset borde ju vara bägges att inte ha det så ensidigt att bara den ena föräldern duger. Men det verkar vanligt ändå

 

[ako]

Låter onödigt drastiskt tycker jag

jag hade rätt liknanade sits med mina första. Pappan bodde i min lägenhet 2-3 nätter i veckan när jag bodde nån annanstans. Jag hade pumpen med och hade både pumpat ut och det fanns ersättning. När jag hade barnen ammade jag och gav ersättning

Klart alla ska göra som de vill och passar dem, och det finns ju många lösningar på ett problem , det var bara en spinnoff på någon som tog upp detta med när föräldrarna inte bodde i hop, och eftersom jag känner en person i precis den sisten berättade jag hur de valde och resonerade.

 

[ako]

Rätt ofta hör man (eller läser här på buke) att "det enda sättet är att amma till sömns" eller " det enda sättet att trösta är att amma" - det uppfattar jag som ett hinder för nära anknytning för den andra föräldern och ansvaret/intresset borde ju vara bägges att inte ha det så ensidigt att bara den ena föräldern duger. Men det verkar vanligt ändå

Jag upplevde med mina barn att för mig var det ju såklart det enklaste, men pappan kunde ju både trösta och lägga på annat sätt.

 

[Roheryn]

Har aldrig påstått att det var representativt, jag reagerade på påståendet att på sjuttiotalet var det bara kvinnor som var föräldralediga.

Jag skrev att när jag föddes i början på 70-talet (1971) var det bara kvinnor som var föräldralediga. Vilket är sant, eftersom männen då inte hade möjlighet till föräldrapenning.

 

[cirkus]

Jag upplevde med mina barn att för mig var det ju såklart det enklaste, men pappan kunde ju både trösta och lägga på annat sätt.

Så är det för de allra flesta, men det är just när det enklaste slutar i det enda sättet

 

[Fille]

Rätt ofta hör man (eller läser här på buke) att "det enda sättet är att amma till sömns" eller " det enda sättet att trösta är att amma" - det uppfattar jag som ett hinder för nära anknytning för den andra föräldern och ansvaret/intresset borde ju vara bägges att inte ha det så ensidigt att bara den ena föräldern duger. Men det verkar vanligt ändå

Jag tror många familjer gör det som är smidigast för hela familjen. I många fall är det nog att amma till sömns, så första månaderna nattade nästan alltid jag eftersom just amningen va smidigaste sätter att få sonen att somna på. Men var jag i stallet sent fick ju sambon natta och han hittade ju egna sätt att natta på, tex med hjälp av sjal. Idag är sonen 1,5 år och vi nattar ungefär varannan kväll utan problem trots amningen

 

[cirkus]

Jag tror många familjer gör det som är smidigast för hela familjen. I många fall är det nog att amma till sömns, så första månaderna nattade nästan alltid jag eftersom just amningen va smidigaste sätter att få sonen att somna på. Men var jag i stallet sent fick ju sambon natta och han hittade ju egna sätt att natta på, tex med hjälp av sjal. Idag är sonen 1,5 år och vi nattar ungefär varannan kväll utan problem trots amningen

Exakt och priset blir ofta att den ena inte får lika bra anknytning. Oftast löser det sig med tiden ändå.

 

[Fille]

Exakt och priset blir ofta att den ena inte får lika bra anknytning. Oftast löser det sig med tiden ändå.

Jag tror det beror på vad man är för typ av familj. Vi har ju redan från börjat ”jobbat med” att sambon ska umgås mkt med sonen, alltså vi har varit medvetna om att han också måste umgås för anknytningen. Så han har ju varit hemma väldigt mkt, sammanlagt 10 av 18 månader trots amning till sonen var 10 månader. Jag har dock pluggat på distans så varit hemma mycket jag med men har även varit borta fem veckor på praktik

 

[Thera]

Jag som haft det jättestruligt med amningen, tycker det är helt sjukt hur någon ens kan komma på tanken att ge upp en fungerande amning enbart för att inte bli ”primärförälder”.

Även om ersättning funkar bra, så går det inte att komma ifrån att amning är bättre ur de flesta synpunkter, att då beröva barnet den enbart utifrån nåt jämställdhetsperspektiv är bara konstigt.

Trots att jag helammat båda mina ungar har pappan varit förstahandsvalet för båda, förmodligen på grund av alla nätter han gått runt med dem på armen på grund av magknip.

Så att bli jämställda föräldrar ligger inte i amningen, det är en såå liten del i det hela..

 

[Madick]

En fundering. Hur skulle ni resonera om pappan istället KRÄVDE att mamman skulle amma för det är bäst för barnet (eller annat argument)? Visst känns det konstigt att han skulle få bestämma något sådant? Varför är det då plötsligt ok att han skulle bestämma att mamman inte fick amma? Är det bara kvinnans kropp i ena fallet?

 

[Jenka]

En fundering. Hur skulle ni resonera om pappan istället KRÄVDE att mamman skulle amma för det är bäst för barnet (eller annat argument)? Visst känns det konstigt att han skulle få bestämma något sådant? Varför är det då plötsligt ok att han skulle bestämma att mamman inte fick amma? Är det bara kvinnans kropp i ena fallet?

Det är ju bara det ena som kräver tillgång till kvinnans kropp.