Michellan95
Trådstartare
Sv: Vårmammor 2010 snackar vidare del 11
Känner igen mig i det du skriver, jag brukar också tro att mina djur är odödliga och sedan blir det som idag. Någon får ta bort sitt djur och man kommer på att det kommer ske för en själv också.
Min häst är verkligen det djur som känns tyngst, jag hoppas på naturlig död utan smärta, utan rädsla och bara för henne att försvinna in i dimman. Nu gråter jag
Känner igen mig i det du skriver, jag brukar också tro att mina djur är odödliga och sedan blir det som idag. Någon får ta bort sitt djur och man kommer på att det kommer ske för en själv också.
Min häst är verkligen det djur som känns tyngst, jag hoppas på naturlig död utan smärta, utan rädsla och bara för henne att försvinna in i dimman. Nu gråter jag