Sv: Vårmammor 2010 del 8
Som ni skriver!!
Oscar är så duktig, som han kryper! Vad händer med våra små bebisar?! Fast jag är ganska nöjd
För det första är Milton yngst bland vår-bebisarna, vilket gör att han alltid är yngst bland våra bebisar, fniss! Dessutom är han inte ett dugg intresserad över att röra sig framåt alls, förutom i vattnet på babysimmet. Han hatar att ligga på magen, men älskar att sitta.
När satt era ordentligt själva för första gången? Milton kan inte det än, blir ju "bara" 5 månader på torsdag så det är väl lite tidigt?
Kl
På tal om namn. Milton heter Per Edvin Milton Lindborg.
Milton för att det är ett namn som vi tycker är fint och är överens om
Per efter min pappa och många på min mammas sida längre bak. Edvin heter sambons morfar i andranamn. Min sambo heter Karlsson i efternamn och därför kände jag att Milton skulle få heta mitt efternamn, som är lite mer ovanligt. Dessutom har sambon ett finare släktnamn som han och hans familj ska byta till, men det blir aldrig av. Jag sa det att Milton kommer heta mitt efternamn om ni inte blir färdiga att byta innan det är aktuellt att skicka in namnpapperna, hann de byta så får Milton absolut heta deras släktnamn, som vi båda vill heta den dagen vi gifter oss. Elak jag är va?
Har lite ångest över min hund som är så deprimerad och har varit sedan jag var gravid. Hon har aldrig haft något emot barn, men när jag var gravid så blev hon helt omvänd (utan att det hänt henne något) och är numer rädd för barn under 8 år. Hon skulle aldrig, och nu säger jag aldrig, göra någon något illa och inte nu heller. Istället gömmer hon sig och vågar inte låta barn komma nära henne. Jag skulle utan problem kunna lämna henne själv med Milton (inte för att jag gör det, men ni förstår principen!) för hon går inte nära honom.
Hon har alltid varit nr 1 här hemma, vi brukade skämta om det att hon är vårt första barn, om än lite hårig
, men hon är verkligen så speciell för oss. Självklart kommer hon nu i andra hand, jag menar hon är ju en hund. Men när jag är barnledig har jag alltid henne med mig (när jag är hos hästarna, rider, kör bil, vad som helst typ) och det älskar hon. Hon och jag är verkligen så tighta och det är väl det som gör henne mest upprörd, att jag nu är så upptagen med en annan bebis.Nu ligger hon nära, nära min vänstra sida, precis som alla andra kvällar och bara njuter över att Milton somnar tidigt.
Självklart kommer hon aldrig att lämna detta hus - jag säljer inte mina djur helt enkelt och det är långt ifrån aktuellt. Jag tror inte att hon vill det heller, då hon inte vill vara ifrån oss och jag säger det kanske mest av egoistiska skäl..
Vet egentligen inte vad jag vill med detta. Skriva av mig kanske? Är så jobbigt att se henne ledsen, hon är ju bäst helt enkelt. Och jag kan själv känna av min frustration, jag blir nästan irriterad ibland över hur hon heter sig och det har hänt att jag har snäst åt henne och sagt till henne att "lägga av och mesa", och det gör ju bara situationen värre, hon blir ju inte mindre rädd för barn för att jag säger åt henne. Hon har alltid varit så tuff i alla situationer tidigare, alltid väldigt lojal, men aldrig mesig och har alltid kunnat säga ifrån mot andra hundar, talat om när det inte passar och vi har kunnat läsa av henne så tydligt och kunnat säga till andra att hon inte vill mer nu.
Usch min fina Yda