Sv: Vårmammor 2010 &Co del 15
Jag går in i v. 33 på torsdag
När jag tänker på att det snart är dags för förlossning så får jag lite panik för att det snart är dags. De stunder som jag har som mest ont så undrar jag hur jag ska stå ut i 8 veckor till
Nu bävar jag för UL nästa vecka, vet ärligt talat inte hur jag kommer att reagera om jag får besked om KS.
A har sådan grym separationsångest just nu. Idag var min mamma här på fm för jag skulle till sjukgymnasten. När jag hade henne här så tänkte jag passa på att gå på toa ensam, med STÄNGD dörr (kraven på vad som är lyx minskar med småbarn) detta resulterade i vilt skrikande A. På em följde en väninna med mig till vc, jag skulle dit och kolla upp ett märke på benet efter fästingbett. Jag gick in i rummet och de satt kvar i väntrummet, Då börjar A gråta och de följer med in i rummet. När A ser sköterskan börjar han illvråla och värre blir det när hon dessutom pratar med honom. På torsdag är det dags för dagis igen, när jag väl lämnat så går det bra men det är jobbigt att han ska bli så upprörd hela tiden. Sen är han samtidigt väldigt självständig. Han springer mer än gärna iväg ensam när vi är någonstans. Det är visst en helt annan sak när han försvinner.
För att återkomma till distriktsköterskan så såg det enligt henne inte ut som borrelia. Sen tyckte hon det var märkligt att det inte försvunnit och frågade mig efter andra blåmärken. Igår fick jag ett precis under ögonbrynet, det fanns inte där på morgonen och när jag skulle göra mig iordning så trodde jag först att jag var smutsig innan jag såg att det såg ut som ett brustet kärl eller liknande. Hon sa att får jag flera så ska jag kontakta läkare med en gång och hon frågade när jag skulle till bm nästa gång. Kan ju inte säga att jag blev lugnare av hennes reaktion...
Jag går in i v. 33 på torsdag
När jag tänker på att det snart är dags för förlossning så får jag lite panik för att det snart är dags. De stunder som jag har som mest ont så undrar jag hur jag ska stå ut i 8 veckor till
Nu bävar jag för UL nästa vecka, vet ärligt talat inte hur jag kommer att reagera om jag får besked om KS.
A har sådan grym separationsångest just nu. Idag var min mamma här på fm för jag skulle till sjukgymnasten. När jag hade henne här så tänkte jag passa på att gå på toa ensam, med STÄNGD dörr (kraven på vad som är lyx minskar med småbarn) detta resulterade i vilt skrikande A. På em följde en väninna med mig till vc, jag skulle dit och kolla upp ett märke på benet efter fästingbett. Jag gick in i rummet och de satt kvar i väntrummet, Då börjar A gråta och de följer med in i rummet. När A ser sköterskan börjar han illvråla och värre blir det när hon dessutom pratar med honom. På torsdag är det dags för dagis igen, när jag väl lämnat så går det bra men det är jobbigt att han ska bli så upprörd hela tiden. Sen är han samtidigt väldigt självständig. Han springer mer än gärna iväg ensam när vi är någonstans. Det är visst en helt annan sak när han försvinner.
För att återkomma till distriktsköterskan så såg det enligt henne inte ut som borrelia. Sen tyckte hon det var märkligt att det inte försvunnit och frågade mig efter andra blåmärken. Igår fick jag ett precis under ögonbrynet, det fanns inte där på morgonen och när jag skulle göra mig iordning så trodde jag först att jag var smutsig innan jag såg att det såg ut som ett brustet kärl eller liknande. Hon sa att får jag flera så ska jag kontakta läkare med en gång och hon frågade när jag skulle till bm nästa gång. Kan ju inte säga att jag blev lugnare av hennes reaktion...