Världens bästa tonåring(ar)

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Hur menar du att föräldrarna drar det största ansvaret?


Jag får mycket lovord av lärare, men mina 20.0 på NV-programmet har inte kommit gratis någonstans. Hela höstterminen och en bit in i januari red jag 1-2hästar om dagen (stallet ligger 20-30 min cykelväg bort), och fram till april 1 häst om dagen.
Jag blir närmast förolämpad av vissa inlägg i den här tråden som påstår att min bedrift inte är någonting värd, iaf. inte i den riktiga världen. Jag tycker att jag under året har visat upp goda kvalitéer, och att dessa indikerar en ganska ljus framtid.

I_U: Det finns väl inget fel i det att man har hängivna och motiverade barn/elever som vet vad de vill. På dig låter det närmast som att det är dessa som kommer störta i avgrundens djup först.

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Ahh, du tänker så.

Själv tycker jag att det är utmärkt att barnen - oavsett om de går på gymnasiet och får bra betyg eller om de blir strålande musiker eller om de blir plåtslagare eller bilmekaniker - tar sim framtid på allvar. Och gör riktiga saker.

Det är tråkigt att attityden till utbildning (oavsett egentligen vilken) är att det inte är något riktigt eller viktigt.

Ingenstans har någon påstått att barnen bara har ett värde enbart pga betygen. För min personliga del handlar det om två barn som inte har haft det lätt ifrån början (skrivit om det tidigare i tråden) och jag är stolt över att de orkat igenom sina bekmmer och faktiskt klarat det med bravur. Sen hade jag varit precis lika stolt över ett G (särskilt för den ena som jag aldrig trodde skulle klara G i matte). Men är det inte något värt ? Att klara av någonting som inte gått på räkmacka ?

Dessutom handlar det inte BARA om betyg ifrån första början utan även om andra saker som handlar om att ta asnvar för sig själv, sin framtid och för sina djur. Men det kanske har kommit bort i detta sammelsurium.

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

JAG hyllar såna som dig !
Toppenbra !


Jag måste säga att jag håller med, det är förolämpande att säga att sköta skolan inte är värt någonting.

Sen att gymnasiebetygen inte är så mycket värda efter ett antal år i arbetslivet är en annan sak, då erfarenhet kanske har blivit viktigare. Men när man är ny på arbetsmarknaden så spelar de faktiskt stor roll.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Hur menar du att föräldrarna drar det största ansvaret?

Oftast gör de det, genom att sköta markservicen både hemma och i stallet. Min kompis red två hästar (bodde en halvtimme med bil från stallet) och för att hinna med det fick hennes mamma mocka, fixa höpåsar, sadla och linda.

Jag har ingen aning om vad du menar med en ljus framtid och jag tycker att det är ett ganska ytligt resonemang. Precis vad som helst kan hända! Det är en bedrift att få toppbetyg och rida/tävla samtidigt, men i långa loppet och i de flesta fall är det en tämligen betydelselös bedrift (inte minst för att det är ytterst få utbildningar som kräver 20.0) Du kan bli praktiskt taget vad som helst via andra kanaler än betygskopian. Jag tror att om tio år kommer du inte ens att tänka på dina betyg - och du har förmodligen upptäckt andra värden som är betydligt viktigare (även i arbetslivet) och som inte kan mätas på en skala.

(Det finns nog inget, tror jag, som är så patetiskt som vuxna människor som 10-20 år senare fortfarande framhåller sina goda skol- eller studieresultat. En granne jag hade berättade tredje gången vi träffades (!) att han gick ut handelshögskolan på halva tiden och förväntade sig säkert att jag skulle tycka han var supersmart, effektiv och duktig. I själva verket tyckte jag att han var ytterst pinsam - och han var helt omedveten om sin egen fåfänga.)

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

+sara-ida

För mig är mina gymnasiebetyg dels ett medel till att komma dit jag vill (univ.), precis på samma sätt som mina högstadiebetyg var ett medel för mig att komma in på rätt skola och linje. Men betygen är också ett kvitto för mig själv, att jag har klarat av den utmaning jag har antagit.

(Halvt OT. Ngn sådan "markservice" har jag f.ö. aldrig fått. Tvärtom. Jag tog hand om fler hästar än jag red)

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Dessutom handlar det inte BARA om betyg ifrån första början utan även om andra saker som handlar om att ta asnvar för sig själv, sin framtid och för sina djur.

Det här är superviktigt, tror jag, just att de unga får lära sig att bry sig om och ta hand om andra, oavsett om det är djur eller människor. Vårt samhälle präglas av en så stor egoism att empati, tolerans och respekt är nödvändigt för att sas klara vår framtid.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

För mig är mina gymnasiebetyg dels ett medel till att komma dit jag vill (univ.), precis på samma sätt som mina högstadiebetyg var ett medel för mig att komma in på rätt skola och linje. Men betygen är också ett kvitto för mig själv, att jag har klarat av den utmaning jag har antagit.

All good and well, om du behöver 20.0 för att läsa vidare, men man ska inte lägga för stor betydelse vid det, för det finns tusen andra vägar också, inte minst via högskoleprov, intervjuer och utbildningar utomlands. Det bör inte definiera dig som person. Det är då det blir sorgligt. Utmaningen är ju egentligen inte att uppnå ett visst betyg, utan att skaffa på sig kunskaper som man sedan kan komma ihåg och ha användning för senare i livet. På det sättet är gymnasieplugg rätt oanvändbart, då det handlar mer om att lära sig saker utantill.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men när man är ny på arbetsmarknaden så spelar de faktiskt stor roll.

I vissa fall spelar det kanske roll, men knappast större roll än referenser, erfarenhet av andra jobb (exvis sommarjobb) och kontakter.

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

I mitt fall är 20.0 ett absolut krav för att komma dit jag vill, och blir därför en utmaning för mig, tillsammans med andra delar som också kräver en del plugg eller åtagande (elevråd, volontärarbete). Utbildningen definerar inte mig som person (det är egentligen ganska stor skillnad mellan plugg-mig och "jag"), men är en nog så viktig del för att jag ska kunna bli den jag aspirerar att bli.
Självklart är det kunskaperna som är det värdefulla, men i slutändan är det betygen som räknas, och de som avgör, och därfår måste en del av oss vara så kalla att vi sätter betygen före kunskapen (ex. på så sätt att det viktigaste är att skriva MVG på slutprovet, inte att kunskaperna koms ihåg 12 månader senare).

Visst att det går en viss betygsinflation, och att helt plötsligt ska alla läsa vidare och bli akademiker, något som knappast kan vara önskvärt eller hållbart, men man får inte racka ner på "toppstudenterna" (det känns som att de hamnat i skottlinjen i den här diskussionen) för det.
Jag är, precis som den stora majoriteten, medveten om att mina gymnasiebetyg kommer vara värdelösa om ca 1 år, eller då antagningsbeskeden till högskola/univ. eller vart man tänkt gå, kommit. Det betyder inte att de inte är viktiga, kanske det viktigaste, för mig/oss just nu, och det ska inte heller på något sätt förringa vår syn på betyg. Betygen kan innebära nyckeln till en helt ny värld.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Visst att det går en viss betygsinflation, och att helt plötsligt ska alla läsa vidare och bli akademiker, något som knappast kan vara önskvärt eller hållbart, men man får inte racka ner på "toppstudenterna" (det känns som att de hamnat i skottlinjen i den här diskussionen) för det.

För det flesta är det dock inte nödvändigt (blir nyfiken på vad det är för utbildning du vill gå) och jag rackar inte ner på "stoppstudenterna", men jag är inte säker på att vill hylla dem heller. Tonåringar (talar inte om dig utan om de jag träffat genom åren) har enligt min erfarenhet ofta inte den distansen eller mognaden att de separerar prestationer från människor.

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Inte för att det riktigt hör till tråden, men eftersom du frågade (och jag är för lat för PMa)
Jag siktar på amerikanskt/brittiskt toppuniversitet.

Jag känner igen ditt argument, att man på något sätt blir sin prestation, vilket jag inte känner igen alls. Jag går på en ganska bra skola, och mina klasskamrater har en del ambitioner, vi har tre 20.0 i en klass på 30, men jag känner inte av någon som helst destruktiv konkurrens. Därmed naturligtvis inte sagt att det är så på andra ställen, men jag har, trots. relativt många skolor, aldrig kännt av den. Det kan naturligtvis ha o göra med min personlighet också iofs.

Naturligtvis är det inte bra om man tror att skolan och betygen är hela livet, men jag förstår inte varför det är fel att hylla människor som uppnår sina mål.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Naturligtvis är det inte bra om man tror att skolan och betygen är hela livet, men jag förstår inte varför det är fel att hylla människor som uppnår sina mål.

Det är inte fel egentligen, men slår lite snett då det finns många personer som förtjänar hyllningar och inte får dem, eftersom deras kvaliteter inte är mätbara på samma sätt, men är minst lika viktiga. De flesta unga skulle jag tro förtjänar mer beröm än de får.

Måste vara ett amerikanskt universitet, med filial i England? Jag vet att det inte hör till tråden, men kan inte komma på något brittiskt som har sådana antagningsregler.

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Menar brittiskt eller amerikanskt. Huvudmålet har varit USA ett tag, men har på sistonde börjat snegla lite på UK också.

Så vi borde snarare hylla alla lite mer, menar du?

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Menar brittiskt eller amerikanskt. Huvudmålet har varit USA ett tag, men har på sistonde börjat snegla lite på UK också.

Så vi borde snarare hylla alla lite mer, menar du?

Ja, precis! Det är så lätt att fastna i uppskattning för sådant som är kvantitativt och förbise annat.

Jag träffade tex en ung kvinna häromdagen som fick barn som tonåring och kroppen blev väldigt sargad av det. Trots detta älskar hon sin figur och visar gärna upp den på stranden. Det imponerade på mig, i denna tid då ingen får ha sådana defekter och alla skyler sig under tröjor eller bokar plastikkirurgi.

Jag har största respekt för unga som jobbat som volontärer utomlands, utan något vinstintresse, bara av ren medmänsklighet. Inga toppbetyg, men så mycket hjärta.

Eller bara goda personer som tar riktigt väl hand om sina djur, engagerar sig i andras liv och hjälper till när det krisar.

Apropå UK så sker antagning bara delvis via betyg. Arbetslivserfarenhet och intervjuer ingår också, så det är ett mindre stelbent system än här. Jag känner flera som läst vid Oxford utan toppbetyg, tex.

 

[Snuffsan]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Om det nu är så jävla lätt att få de där totalt värdelösa betygen så förstår jag inte på vilket sätt Cirkus och jag pressar våra stackars dumma ungar?



*Ja, jag är förbannad*

 

[Tajger]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Om det nu är så jävla lätt att få de där totalt värdelösa betygen så förstår jag inte på vilket sätt Cirkus och jag pressar våra stackars dumma ungar?



*Ja, jag är förbannad*

Håller med! Jag älskar alla mina fyra barn, men två av dem har lagt ner mer arbete på att få höga betyg, ska de inte kunna få cred för det? De andra får naturligtvis uppskattning för andra egenskaper, men måste det ena förta det andra?

 

[NiraK]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag red 2 hästar per dag, jobbade en hel del i stallet. Och gick ut gymnasiet med nästan 20.0 i medel (MVG i alla ämnen utom två st mindre kurser där jag hade VG).
För mig var ridningen ett bra sätt att "rensa hjärnan" och det var skönt att göra nåt med kroppen!

Cirkus: Grattis till din duktiga dotter!!

Nirak

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Okej, om JAG hyllar mina barn så kan andra få hylla sina - vilket också görs.

Jag tycker fortfarande att det känns tråkigt med den negativa attityden till den som har kämpat för att få bra betyg, de nedvärderas och görs till ingenting. Antingen är det som I_U skriver så skitlätt att det inte är en prestation eller så är det som S-I skriver egoistiskt sätt att definiera sig. Tänk om jag hade haft den inställningen till mina ungar när de slitit som små bävrar - hade det varit särskilt konstruktivt ?

Tror någon för övrigt på allvar att i mina familj eller de övriga som cred-at sina tonåringar att detta är det ENDA som räknas i våran värld ?

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Ja, om man vill in på universitet så spelar det ganska avgörande roll.

Men självklart är referenser och erfarenheter också viktigt. Och tackochlov så håller mina döttrar på att skaffa sig det också. De har sommarjobbat varje sommar sedan de var i 12-års åldern. Men det är väl fel det också antar jag.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Håller med! Jag älskar alla mina fyra barn, men två av dem har lagt ner mer arbete på att få höga betyg, ska de inte kunna få cred för det? De andra får naturligtvis uppskattning för andra egenskaper, men måste det ena förta det andra?

de får väl cred i form av högre betyg?

Det är ju snarare andra insatser eller egenskaper som inte creddas. Man får ju inget papper eller diplom på att man är en snäll person som bryr sig om andra, till exempel, trots att social kompetens som det heter är oerhört viktigt.