Världens bästa tonåring(ar)

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men seriöst, hur lång tid tar det att någon kväll per vecka hjälpa barnet att laga maten. Det kan man bara en tid senare spara en hel del tid på.

Visst det är inte ett problem.

Men det gör inte barnet till ett bättre barn utan föräldrarna till bättre föräldrar.
Och inte betygen till något som barnet har lyckats bättre med heller.

Det visar ju mest på att barnets framgång beror av hur bra jobb som föräldrarna har gjort.
Och att betygen till stor del är föräldrarnas förtjänst.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Okej, om JAG hyllar mina barn så kan andra få hylla sina - vilket också görs.

Jag tycker fortfarande att det känns tråkigt med den negativa attityden till den som har kämpat för att få bra betyg, de nedvärderas och görs till ingenting. Antingen är det som I_U skriver så skitlätt att det inte är en prestation eller så är det som S-I skriver egoistiskt sätt att definiera sig. Tänk om jag hade haft den inställningen till mina ungar när de slitit som små bävrar - hade det varit särskilt konstruktivt ?

Tror någon för övrigt på allvar att i mina familj eller de övriga som cred-at sina tonåringar att detta är det ENDA som räknas i våran värld ?

Nej, det tror jag inte. Men man kan ju inte veta hur det fungerar i andras familjer. Det var därför jag ställde mina frågor eller diskuterade frågan.

Det är inte egoistiskt att identifiera sig med sina prestationer, men det är att lura sig själv, på samma sätt som man är dömd att misslyckas om man identifierar sig med ett vackert utseende. Det är sådant som inte håller i längden. Vi är ju vuxna och kan reflektera över sådant, och förstå sådant, men jag tycker att ungdomar ofta saknar den förmågan.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

I_U: Det finns väl inget fel i det att man har hängivna och motiverade barn/elever som vet vad de vill. På dig låter det närmast som att det är dessa som kommer störta i avgrundens djup först.

Kanske det.
Arbetslös akademiker är nog ingen höjdare att bli.
Man måste liksom klara mera än att plugga om själva livet skall bli bra.

Och jag undrar faktiskt hur det skall gå rent praktiskt för dem med 20,0 i betyg som lyckats med det tack vara föräldrarnas service?

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Det är inte alls ovanligt att den typen av "stipendier" delar ut ffa i grundskolor.

 

[Tajger]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Och jag undrar faktiskt hur det skall gå rent praktiskt för dem med 20,0 i betyg som lyckats med det tack vara föräldrarnas service?

Om det går bra, fine! Och går det inte bra, så har det iaf haft det bekvämt på vägen, och får ta tag i problemet när och OM det uppstår

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

...., men jag förstår inte varför det är fel att hylla människor som uppnår sina mål.

Det är inte fel.
Frågan är snarare om målen är de rätta att hylla.

Dig kan man hylla för att du kommit in på den skola som du ville.
Men du verkar inte ens veta vilken skola det är.
Vilket gör mig förvirrad.

Att däremot förutsättningslöst hylla för att betygspoängen är höga tycker inte jag är rätt motiv.
Du kanske bara har det så lätt för dig helt enkelt.
Så vad var prestationen i det?

Medan någon som får till sitt liv ur ett underläge kan vara den verkliga hjälten.
Och den som bör hyllas mest.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Om det nu är så jävla lätt att få de där totalt värdelösa betygen så förstår jag inte på vilket sätt Cirkus och jag pressar våra stackars dumma ungar?



*Ja, jag är förbannad*

Ni pressar omvärlden genom att mäta framgång i betygspoäng.
Att lägga ut det i en tråd på ett forum på detta viset är antagligen ett slag i ansiktet på en massa föräldrar där kampen för att över huvud taget ta sig igenom grundskolan med fullständiga betyg är en gigantisk prestation.
Samtidigt som vissa barn bara viftar av sig toppbetyg.

Samtidigt så måste nog den här diskussionen tas av någon vars barn just viftar av sig.
Annars så skulle nog den föräldern få en smocka á lá "du är bara avundsjuk" komma som ett brev på posten.

Dessutom så är jag förvånad att detta kommer från dig.
Som smockat till mig för att jag var stolt över att min dotter är mycket talangfull när det gäller att spela fiol.
Där var det du som smockade till mig.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Det är inte fel.
Frågan är snarare om målen är de rätta att hylla.

Dig kan man hylla för att du kommit in på den skola som du ville.
Men du verkar inte ens veta vilken skola det är.
Vilket gör mig förvirrad.

Ja, jag är också lite förvirrad, ska jag erkänna. I England finns det bara två riktiga toppuniversitet och det innebär knappast några stora fördelar som svensk medborgare att gå där. Oxbridge är mycket en plats för personer från rätt bakgrund, statistiskt sett, vilket spelar roll i Storbritannien, men inte i Sverige. Andra universitet är också bra, särskilt om man siktar in sig på enskilda ämnesområden, och då är det inga svårigheter att komma in alls. Jag har läst där och min man har läst där i sju år.

Problemet i England är att det har gått en sådan våldsam inflation i betygen att 25 procent av studenterna har A-levels som räcker för att ansöka till Oxbridge, till stor irritation för dessa skolor, som sedan ger speciella tester och håller intervjuer för att gallra ut de bästa studenterna. Så betygen är gravt devalverade i alla fall.

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Eller så föredrar jag att inte hänga ut hela mig på Buke. Men visst.
Jag tänker söka till bl.a. Harvard, Yale och Stanford. Sommaren skall till viss del ägnas åt research gällande skolor och allt omkring.

Varför ska vi ställa saker o ting emot varandra?
Jag kämpar för mina betyg, andra kanske inte behöver göra det. En del kanske utkämpar den största kampen utanför den akademiska banan. Varför är någons kamp värd mer än någon annan, kan man verkligen ställa ansträngningar mot varandra?
Uppnår man sina mål, så är man väl värd lite hyllning, oavsett vilka mål de är?

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Gällande mina universitetsaspirationer som tydligen blivit intressanta.
Jag känner till kraven från de olika universiten, främst de i USA, eftersom det är dit jag riktar mig i första hand, men är naturligtvis inte helt ovetande om intagningsproceduren i UK. Jag kände bara att det inte var relevant för tråden att hänga ut hela min univ. plan.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Tänk om jag hade haft den inställningen till mina ungar när de slitit som små bävrar - hade det varit särskilt konstruktivt ?

Jag hade fallit in i dina hyllningar om du hade pekat på prestationen bakom.
Nu så pekade du på betygen och de i sig säger ingenting om pretationen.

De är bara siffror på ett papper.
Siffror som graderar oss i jämförelse med andra.
Och gör det till en tävling att ha branet med det högsta betyget.

Det är den tävlingen som blir som jag vänder mig emot.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Gällande mina universitetsaspirationer som tydligen blivit intressanta.
Jag känner till kraven från de olika universiten, främst de i USA, eftersom det är dit jag riktar mig i första hand, men är naturligtvis inte helt ovetande om intagningsproceduren i UK. Jag kände bara att det inte var relevant för tråden att hänga ut hela min univ. plan.

Nej, förstås inte. Jag bara konstaterade att det är mycket ovanligt att attraktiva utbildningar går uteslutande efter betygen, eftersom man då tappar elever som kanske är lämpliga för just den inriktningen. Därför förstod jag inte riktigt varför det var så oerhört viktigt för dig att få 20.0. Jag tror inte jag förstår det fortfarande, faktiskt. Det är ju utbildningen som är intressant, inte vilket universitet man läser vid?

Hur som helst, så är det nog smartare att läsa i UK, eftersom utbildningen är avgiftsfri. Om man inte vill jobba utomlands.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Om det går bra, fine! Och går det inte bra, så har det iaf haft det bekvämt på vägen, och får ta tag i problemet när och OM det uppstår.

Sant.
Men jag är faktiskt inte full av beundran inför prestationen att sköta skolan med full service hemma.

Jag curlar jättemycket.
För att jag har den möjligheten.
Men jag tycker inte att mina barn skall förhäva sig över andra barn som har lägre betyg och aldrig får något stöd alls hemifrån.
De har bättre betyg - ja.
Men det beror mest på att det har fått det bättre förspänt hemmifrån än de med sämre betyg.
Inte att de ÄR bättre.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tänker söka till bl.a. Harvard, Yale och Stanford.

Men jag är mera intresserad utav vad du vill bli och inte av vilket universitet du vill studera på.
Målet är väl inte själva skolan utan resultatet och livet efter?
Vad du vill uppnå med ditt liv intresserar mig.
Inte namnet på Universitetet.

Ja, jag är blasé.

En del kanske utkämpar den största kampen utanför den akademiska banan. Varför är någons kamp värd mer än någon annan, kan man verkligen ställa ansträngningar mot varandra?
Uppnår man sina mål, så är man väl värd lite hyllning, oavsett vilka mål de är?

Precis så.
Nu så är vi på samma bana.

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Det är svårt o säga om ett VG hade förstört mina chanser eller ej. Det som är klart däremot är att dessa skolor varje år har otroligt många sökande, ofta är det knappt 10% som kommer in. Den största mängden har 4.0 och 2400 eller nära, på SAT. Jag vet även vikten av extracurricular activities, rekommendationer etc.
Jag vet däremot att jag hade blivit besviken på mig om jag fått ett VG, för att jag vet att jag är kapabel till MVG i alla kurser som ligger framför mig.

I_U:

Går inte det emot din kommentar i ett tidigare inlägg
"Och jag undrar faktiskt hur det skall gå rent praktiskt för dem med 20,0 i betyg som lyckats med det tack vara föräldrarnas service? "

Nu vet jag ju inte hur mycket, eller hur du curlar, men enligt egen utsago är det ju "jättemycket".

Vem är det som sagt att barnen ska framhäva sig över andra barn med sämre betyg?

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag vet inte vad jag vill bli.
Jag har massa tankar och idéer, men inget direkt svar. Jag vet åt vilket håll jag vill gå, men en yrkestitel kan jag inte ge dig. Vad jag är intresserad av att göra vill jag inte ta här, men anledningen till att jag söker mig till dessa miljöerna är för att jag vill ha den bästa tänkbara utbildningen. Jag tror jag skulle trivas alldeles utmärkt i den miljön som råder vid dessa skolor.

En del kanske utkämpar den största kampen utanför den akademiska banan. Varför är någons kamp värd mer än någon annan, kan man verkligen ställa ansträngningar mot varandra?
Uppnår man sina mål, så är man väl värd lite hyllning, oavsett vilka mål de är?

Precis så.
Nu så är vi på samma bana. [/QUOTE]

Men detta förklarar ju inte varför vi ska förringa värdet i bra betyg?

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag vet däremot att jag hade blivit besviken på mig om jag fått ett VG, för att jag vet att jag är kapabel till MVG i alla kurser som ligger framför mig.

Det låter som det som attraherar dig i första hand är status.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Går inte det emot din kommentar i ett tidigare inlägg
"Och jag undrar faktiskt hur det skall gå rent praktiskt för dem med 20,0 i betyg som lyckats med det tack vara föräldrarnas service? "

Jo.
Och det är en svår balansgång att gå.
Just nu så jobbar jag på att dra in curlingen.
Det är sommarlov så den behövs ju inte nu.

Vem är det som sagt att barnen ska framhäva sig över andra barn med sämre betyg?

Det är lätt att barnen själva börjar att gradera sig efter just betyg.
Och den här tråden visar definitivt på att det är något bra att göra.

Gradera barn efter betyg.
Så den driver liksom på det.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag har med intresse följt denna tråd från början till slut. Jag förstår så väl Cirkus stolthet över sina skolduktiga flickor, samtidigt som frågan tar en helt annan filosofisk vändning med Sara-Idas och Inte_Ungs reflektioner.

Själv befinner jag mig ofta mitt i korsdraget mellan det snabba och ytligt högpresterande och de mer djuplodande tankegångarna om vad som är värdefullt, egentligen.

Mina egna barn lyckas bra i skolan. De får ännu inte betyg, men provresultat visar att de gör sina läxor ordentligt. Självklart är jag glad och stolt över att de är duktiga. Samtidigt är jag rädd att min glädje och stolthet över dem blir ett mål och inte en extra bonus. Om någon förstår hur jag tänker?

Som förälder gäller det att uppmärksamma och fira alla möjliga bedrifter som bidrar till att man är/blir en god människa. Det här med betyg och resultat är dock så konkret att det är lätt att slå ett slag för det hellre än att uppmärksamma mer subtila kunskaper. Med det menar jag som att till exempel visa på stort tålamod när syskonet bråkar om "ingenting" och inte svara upp och skapa en stor konflikt.

Jag är absolut inte bäst i klassen på att vara förälder, men jag tänker ofta att om jag gett en extra peng till det ena barnet för att denne fick nästan alla rätt på provet så har det andra barnet fått en peng för att det hjälpte till med att storhandla och kånka påsar utan knot. Vem som gjort vad varierar men en viktig poäng är att som förälder tacka barnet för hjälpen när det hjälper till.

Men jag skall erkänna att jag ibland får tänka till lite, så att jag inte överför mitt eget "prestera mycket" på dem. Det är verkligen som I_U säger, en balansgång.

Jag tror visst att både Snuffsan och Cirkus gör som jag, men visst vore det trevligt om vi ibland också läste trådar om hur fina våra barn har varit mot sina kompisar eller så?

Mina barn gör mig stolt och glad varje dag och jag säger ofta till dem att de är de finaste barn man kan önska sig. Att just jag hade sådan tur att få de allra bästa barnen!

De är så härliga för de är oftast vänliga och hjälpsamma både mot oss föräldrar, andra barn och andra vuxna. Inte för att det alltid är en dygd att vara "snäll", men jag upplever det som att livet är lättare och trevligare för alla parter med artighet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men detta förklarar ju inte varför vi ska förringa värdet i bra betyg?

Vi skall inte förringa det.
Utan bara sätta det i sitt sammanhang.

Plocka ned det från sin piedestal av att vara det största värdet.
Och placera det bland andra likvärdiga värden.