Världens bästa tonåring(ar)

[Dorinda]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag har haft en oerhörd nytta av mina gymnasiebetyg.
Och framför allt den kunskapen som de representerade.

Jag hade höga betyg från Natur och jag kämpade redig för dessa.
Det var värt det.

Jag gick natur och gick ut med 15, jobbade inte för det. Insåg att det inte var roligare än så och att jag för vidare studier klarade mig bättre på högskoleprovet(1.7, skulle kunnat höja mera men kunnde inte motivera att lägga ut mera pengar på provet bara för skojs skull)

Vilken kunskap därifrån har du nytta av nu?
Historian, religion och kemi är jag helt ointresserad av så dom kurserna var bra så jag fick lite allmänbildning. Språk var också bra, framför allt resorna då jag lärde mig använda tyskan. Resterande ämnen var det primära målet att lära sig så mycket att jag kunde läsa vidare inte att prestera på proven.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Måste allting djupanalyseras ur precis alla aspekter jämt och ständigt då? Blir livet bättre av det? Kan man inte bara få lov att dela med sig av sin glädje och stolthet ibland, utan att bli sönderdiskuterad? Och om man inte kan låta bli...varför inte starta en egen tråd och diskutera och vrida och vända på just den biten och låta den andre ha sin glädje och stolthet ifred?

Men jag ser ingen motsats i det. Jag är själv mycket glad och stolt över mina egna barns prestationer. Ibland kanske jag till och med glömmer bort andra kvalitéer som de har, eftersom det där med skolresultat är så lätt att ta till sig och uppmärksamma.

Om det var jag som startade tråden, vilket det kanske är om ett par år när barnen får betyg och jag blir så där glad som cirkus är (det är ju fortfarande inte kriminellt att få vara glad för det), så är det väl också fint om man kan se prestationen ur mer än en synvinkel?

Jag skulle aldrig i livet känna mig sänkt av denna tråd, eller uppleva att jag "inte får vara glad för barnens prestationer, minsann" - utan snarare tänka att det är bra att fundera lite.

Det är så lätt att bli lite fartblind och uppmuntra alla fina prestationer som barnen gör, och samtidigt glömma bort att all denna fokus på prestation också bidrar till stress.

Lite stress om att man måste prestera är rimligt och viktigt, men det är lätt hänt att unga flickor (oftast) bränner ut sig innan de ens slutat gymnasiet.

Varför skulle det vara så farligt att uppmärksamma det? Vi vill väl alla att det skall gå bra för våra barn?

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

jaha, det är ORÄTTVIST - det är det som är poängen med din diskussion. Och bra betyg får man inte vara stolt över. Men man får vara stolt över att barnen är duktiga på fiol, för det är inte orättvist ? jag begriper inte hur du tänker. Mina barn är omusikaliska - tyvärr - men vad gör väl det - de har andra kvaliteter. Min bästa kompis son är supermusikalisk - det är hans mamma stolt över ! Inget är värt mer. Eller mindre.


När det gäller just mina döttrar så har de lagt ner MYCKET tid på skolarbetet. De har inte glidit igenom utbildningen. Jag är jätteglad att de har nått så fina resultat. Faktiskt så har de överträffat alla förväntningar. just för att de iallafall i yngre år inte alls har haft lätt för sig. FÖr mig är det mera ett bevis på att hur det går i de lägre klasserna spelar väldigt liten roll. Det är heller inte bara de som har lätt för något som faktiskt kan få bra betyg.

 

[Sara-Ida]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Måste allting djupanalyseras ur precis alla aspekter jämt och ständigt då? Blir livet bättre av det? Kan man inte bara få lov att dela med sig av sin glädje och stolthet ibland, utan att bli sönderdiskuterad?

Jag blir än en gång lite förvånad över att man på ett debattforum vill undvika debatt.

Personligen tycker jag att det är intressanta frågor och jag håller verkligen med Princessfeminist i sina synpunkter. Jag hade inte reagerat negativt heller, personligen.

Men nu ska jag jobba, så ni slipper åtminstone mina kritiska inlägg för en stund.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Kanske dumt av dig att citera då det störde mina tankegångar.

Ptja, i viss mån kan föräldrarna förstöra. Dock anser jag att det minskar ju äldre barnet blir och därmed ju mer ansvar barnet ifråga kan förväntas ta för sina egna studier.
Precis som jag också nämnt att föräldrar i viss mån kan hjälpa sina barn till bra betyg. Lära barnen ta ansvar och planera sin tillvaro är en sådan sak, något jag anser som bra. Att föräldrarna sköter hela markservicen är en annan sak, som jag inte anser lika bra.

 

[Lupin]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Och jag blev mer än lite förvånad över I_U's förtörnade krav på att Cirkus skulle ta hänsyn till de föräldrar som har barn som har svårt för sig i skolan och därför kunde ta illa upp ("slag i ansiktet...") av hennes inlägg. Men det var det visst bara lilla jag som reagerade på.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

/.../


När det gäller just mina döttrar så har de lagt ner MYCKET tid på skolarbetet. De har inte glidit igenom utbildningen. Jag är jätteglad att de har nått så fina resultat. Faktiskt så har de överträffat alla förväntningar. just för att de iallafall i yngre år inte alls har haft lätt för sig. FÖr mig är det mera ett bevis på att hur det går i de lägre klasserna spelar väldigt liten roll. Det är heller inte bara de som har lätt för något som faktiskt kan få bra betyg.

Vad intressant! Vad tror du det är som förändrat dina barns resultat så mycket? Har kvalitén på lärarna förändrats mycket? Har de bytt umgänge? har du ställt tydligare krav? Eller något annat som du kan peka på?

Jag blir väldigt nyfiken för jag läste nyligen den här rapporten:
http://www.mckinsey.com/clientservice/socialsector/resources/pdf/Worlds_School_Systems_Final.pdf

I denna studie hävdar man bland annat att om det går bra eller dåligt för elever hänger ihop med vilken kvalité läraren har när barnen är små. En dålig lärare kan förstöra så mycket att skadorna är omöjliga att reparera när barnet är äldre och börjar högstadie/gymnasium.

Om dina barn hade svårare för sig när de var yngre, men lyckas bättre nu, så vore det spännande att fundera över vad som hjälpt dem att lyckas bättre. (Du skrev ju att de studerat mycket mer, men varför har de gjort det, menar jag...)

 

[prinsessfeminist]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Kanske dumt av dig att citera då det störde mina tankegångar.

Ptja, i viss mån kan föräldrarna förstöra. Dock anser jag att det minskar ju äldre barnet blir och därmed ju mer ansvar barnet ifråga kan förväntas ta för sina egna studier.
Precis som jag också nämnt att föräldrar i viss mån kan hjälpa sina barn till bra betyg. Lära barnen ta ansvar och planera sin tillvaro är en sådan sak, något jag anser som bra. Att föräldrarna sköter hela markservicen är en annan sak, som jag inte anser lika bra.

Men hur kunde det störa? Jag ville bara att du skulle tänka till lite...

Det där med förväntan är ju lite skumt. För hur skall barnen kunna förväntas ta eget ansvar om de tidigare inte tränats i det? Händer något magiskt när de blir större?

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Du har förutsatt att de barn som har bra betyg har föräldrar som curlar.

Det behöver inte vara så. I vissa fall kanske det är så. Jag tror inte att min ochj sambons servicenivå hade sett annorlunda ut oavsett barnens betyg.

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tror att största vändpunkten för ffa ena dottern var just ändrat upplägg på undervisningen. I tredje klass diskuterade jag och hennes dåvarande lärare om hhon skulle gå om trean för att hon inte klarade av matten. Vi bestämde dock att avvakta. I fjärde klass delades klasserna in i fyra mattegrupper på olika kunskapsnivå. Hon hamnade i den minsta gruppen med de elever som hade svårast för sig och en speciallärare. I femte klass så fick hon godkänt på nationella proven och vi la planerna på att hon skulle behöva gå om helt på hyllan. I åttan hade hon VG första terminen och i nian MVG. Jag är helt säker på att det grundlades i fyran.

Vad det gällde läsning - så hade döttrarna SVÅRT at lära sig att läsa. Även här inträffade den stora förändringen i fjärde klass. De gick i en skola där just läsning var högt prioriterat och de skulle på en termin läsaa 10 (!) kapitelböcker, vilket jag trodde var ganska övermäktigt för dem. Jag letade upp lätt-lästa och korta kapitelböcker och vi saatte som mål att läsa minst 7 - vi struntade alltså i skolans krav och utgick ifrån dem. I november hade de läst 10 böcker ! Och verkligen insett och börjat uppskatta detta med läsning.

Så, ja i deras fall har skolan påverkat mycket. Både upplägg och lärarinitiativ.

Sen tror jag att en sak till har spelat roll - vi har dagstidning, den började de läsa på initiativ av skola - typ - ta med en nyhet och berätta - när de gick i 7-an så fick de egen prenumeration på DN av mina föräldrar i födelsedagspresent. Intresset för omvärlden har liksom odlats och kunnat omvandlas till kunskaper - och så småningom bra betyg i ffa samhällsorienterande ämnen.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vad roligt att se att så konstruktiva lösningar gjorts för barnen! På så sätt så stämmer studien jag länkade till, att rätt insatser görs när barnen är små. (I fyran är man ändå ganska liten, väl?)

Det är så klart många faktorer som avgör om barnen lyckas eller inte i skolan. Jag blev bara nyfiken...

Jag kan tänka mig att dina flickor också med detta fått en dos självkänsla också som är väldigt värdefull i sammanhanget. Att se att insatsen spelar roll och att det går att vända ett problem till något positivt och konstruktivt är en viktig lärdom i sig.

Visst är det bra om resultatet visar nästan alla rätt, men viktigare är att man ser att man faktiskt kan ganska mycket och att kunskaperna bidrar till bättre förståelse inom andra områden. Att på något vis få klart för sig vad poängen är...

Med lite självkritik kan jag se att de egna barnen haft/har bekymmer med att förstå nyttan med kunskaperna i skolan. De är väldigt materialistiska och tävlar om vem som lyckas bäst/har störst kvantitet. Men det kanske är ett mellanstadiet-syndrom?

Precis som Sara-Ida skrev, bra betyg utan självkänsla betyder ingenting. Klokt sagt!

Men om dina flickor reflekterar över den resa de gjort, utifrån hur det var när de var mindre så får deras fina betyg ytterligare en dimension. Det i sig är nog härligare än betygen, eller hur?

 

[LadyCovergirl]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men hur kunde det störa? Jag ville bara att du skulle tänka till lite...

Det där med förväntan är ju lite skumt. För hur skall barnen kunna förväntas ta eget ansvar om de tidigare inte tränats i det? Händer något magiskt när de blir större?

Eftersom du citerade något som inte hörde till din fråga öht så stördes tankegångarna, jag förstod helt enkelt inte vad du frågade.

Mja, med åldern förväntas barn ta ansvar. Det bör de kunna lära sig även om deras inkompetenta föräldrar inte lärt dem det. På precis samma sätt som även curlade barn så småningom lär sig ta ansvar som vuxna. De måste helt enkelt det.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Eftersom du citerade något som inte hörde till din fråga öht så stördes tankegångarna, jag förstod helt enkelt inte vad du frågade.

Mja, med åldern förväntas barn ta ansvar. Det bör de kunna lära sig även om deras inkompetenta föräldrar inte lärt dem det. På precis samma sätt som även curlade barn så småningom lär sig ta ansvar som vuxna. De måste helt enkelt det.

Nu gör ju inte alla det... En del curlade barn och ungdomar klarar inte att sköta ett hem eller skaffa sig ett jobb. Barn som försummats och inte fostrats löper stor risk att hamna i missbruk eller att de skadar sig själva eller andra. Inte heller de lär sig med tiden att ta ansvar för sig själva. I alla fall inte per automatik.

Några få, skulle jag vilja säga, klarar att lära sig att ta ansvar helt på egen hand. Just detta ämne är jag ganska insatt i eftersom den grupp av elever jag har i skolan är just precis dessa två grupper. Den ena har högpresterande föräldrar som anser att barnen inte skall behöva ansvara för något. Dessa super-curlade ungdomar vet inte vad ansträngning är, är ofta verbala och duktiga på att uttrycka sina önskemål, behov och krav på omgivningen, men usla på att prestera/få något som helst ur händerna.

Den andra gruppen är tonåringar som under hela sin uppväxt fått ta hand om sig själva och ibland också sina föräldrar. Det är stor klasskillnad mellan dessa elever, men den bristande förmågan att ta ansvar för skolan är densamma.

Poängen är att det spelar en avgörande roll hur väl föräldrar grundlägger barns förmåga att ta ansvar för sig själva, sina vänner, sin familj och skolan. Man kan inte säga att begreppet ansvar kommer per automatik vid en viss ålder!



(Jag ställde förresten ingen specifik fråga i tidigare inlägg utan resonerade bara om lite allt möjligt. Frågan till dig ang. vad du och I_U diskuterade var dock högst relevant i sammanhanget.)

 

[cirkus]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Med lite självkritik kan jag se att de egna barnen haft/har bekymmer med att förstå nyttan med kunskaperna i skolan. De är väldigt materialistiska och tävlar om vem som lyckas bäst/har störst kvantitet. Men det kanske är ett mellanstadiet-syndrom?

Det var jobbigt ffa för min flicka som hade svårt med matten, dock i lågstadiet. ALLA älskade att fråga henne vilken sida i matteboken hon var på - eftersom hon alltid låg sist. Eller hur många sidor hon läst den här veckan - eftersom hon alltid läst minst. DETTA ändrades i och med mattegrupperna. Och läsningen eftersom alla läste olika böcker.

För övrigt så har JAG aldrig varit bekymrad över dottern eftersom hon alltid har varit tänkande och inte svalt allt med hull och hår. Ett exempel på det var just i tredje klass när de skulle lära sig tabellerna utantill - vilket hon inte kunde (eller snarare vägrade) för henne var det ett stort VARFÖR ? Det finns ju miniräknare, om sen någon kunde motivera henne varför så var det okej att lära sig. Detta är en egenskap jag hoppas att den inte slipas bort alltför mycket ty jag uppskattar ifrågasättande och diskussion.

I våra diskussioner här hemma så blir det den med bääst argument som "vinner" och det är nödvändigtvis inte alltid den som är vuxen som tänkt bäst.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Du är väldigt otrevlig, men det kanske du märker själv vartefter.

För att jag inte låter dig bossa runt med mig och svarar på dina frågor då?

Då får det vara så.

För jag tycker att du skall kunna hitta svaren själv i tråden.
De står där.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men hallå? Om man ska börja ta hänsyn till precis alla så kan vi ju lägga ner Buke till att börja med. Och sen kan vi lägga ner resten av alla forum som finns.

Inte alls.
Men vi skall kunna diskutera ämnet och hur de olika sakerna påverkar olika personer.

En "Hurra vad fina betyg mina barn fick"-tråd urartar lätt till en tävling i vems barn som fått högst poång samtidigt som den ridit flest hästar/dag.

Sedan så hittar ungdomarna tråden och hänger på med sina resultat i "Vem är bäst"-tävlingen som uppstår.
Vi har redan minst 2 sådana med oss här i denna tråd.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nej, men många lär sig faktiskt att gör man inte något själv så blir det heller inget av det. Inte alla, men många.

 

[Inte_Ung]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Kan man inte bara få lov att dela med sig av sin glädje och stolthet ibland, utan att bli sönderdiskuterad?

Vem skall ha rätten att bestämma vad vem skall få debattera om när den har lust?

Jag tycker att den här diskussionen är viktig.
Och jag tycker att det är farligt att börja en "Vems barn har högst betyg" tråd.

Så då skriver jag om det.
Och ja jag tycker att det här ämnet behöver just djupanalyseras.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nej, för att du har en överlägsen attityd och låter bli att svara på frågor som inte är besvarade i tråden.

 

[Stefffie]

Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Som ungdom känner jag mig träffad och förolämpad.
Inte någonstans har jag försökt lyfta fram mina egna bedrifter som något slags skryt, inte heller upplever jag att atmosfären i skolan är sådan, att "den med högst betyg är bäst". Sådant avgörs av helt andra faktorer.

Jag tror majoriteten av ungdomarna idag inser det faktiskt värdet av betyg, vilket ger dem lite perspektiv på studierna. DET är något jag märker i skolan.


Anledningen till att jag reagerade var att det verkade som att du menade att bra betyg inte är värda något, betyder ingenting, och förtjänar inget erkännande, för ett sådant påstående är så galet fel det kan bli.