Världens bästa tonåring(ar)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vilken kunskap därifrån har du nytta av nu?

Just nu.
Religion, historia och samhällskunskap i den ordningen.

Tidigare mest matematiken, fysiken och filosofin.
Engelskan har jag jag kontinuerligt haft nytta av men toppat med att bo i USA ett år som ung.
Och sedan använt oerhört mycket på mina, ibland långa, tjänsteresor.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tycker att den här diskussionen är viktig.
Och jag tycker att det är farligt att börja en "Vems barn har högst betyg" tråd.

När har den här tråden någonsin varit en sådant? TS nämner att hon är så stolt över sin dotters bedrifter att hon nästan spricker, och hon får hejarop från andra, som också berättar om liknande situationer.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

/.../

I våra diskussioner här hemma så blir det den med bääst argument som "vinner" och det är nödvändigtvis inte alltid den som är vuxen som tänkt bäst.

Hehe... ;) Ungefär så är det hos oss också. Vi uppmuntrar alltid barnen att själva formulera argument eller komma med motargument när det tycker att vi resonerar oklokt.

Vad gäller matten så har jag haft samma tankegångar, varför kunna alla tabeller när det nu finns miniräknare? Högst rimligt och rationellt argument, eller hur? Men så funderade jag på olika argument och kom fram till ungefär följande:

Tabellkunnande borde vara rimligt därför att snabb huvudräkning inte bara sparar tid på enkla räkneproblem, utan också för att man då snabbt kan göra sig en uppfattning i rimligheten i fall någon siffra stämmer eller ej.

När man kan tabeller per automatik så ger man mer utrymme för hjärnan att tänka logiskt kring matteproblemet när det är på betydligt svårare nivå.

Jag drog parallellen med min engelska och frågade mig om jag skulle säga till en elev i engelska att han/hon inte behöver bry sig om att kunna de oregelbundna verben utantill, därför att han/hon kan ju alltid bära omkring på grammatikboken... självklart inte.

En liten diskussion nyligen om just detta ämne, med min gode kollega matte och fysikläraren visade att jag hade rätt. Han berättade att det största bekymret han har med elever på matte B och matte C-nivå som inte klarar kursen är att de inte var tillräckligt "flytande i matte", ungefär som man skulle säga vid språkkunskaper.

Han menade att man med lätthet kan överblicka ett matteproblem om dessa tabellkunskaper sitter i ryggmärgen. dessutom är det praktiskt när man skall räkna om vad varorna kostar på reor osv... :D

Intressant va? ;)
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

jaha, det är ORÄTTVIST - det är det som är poängen med din diskussion.
Nej det är inte poängen.
Utan det är frågan om det är vad vi skall mäta när vi är stolta över våra barn.
Är betyg en nyttig måttstock på att "vara duktig" och värd att "vara stolt över".
Läs gärna mina länkar.
Där så förklaras mycket bra vad jag menar med riskerna med betygshets.

Och bra betyg får man inte vara stolt över.
Jag är inte säker på att det är nyttigt.
Så jag vill gärna diskutera det här.

Men man får vara stolt över att barnen är duktiga på fiol, för det är inte orättvist ?
Det är jag inte heller säker på att det är så bra.
Så jag vill gärna ställa det i relation till betygen om det skulle kunna gå för sig?

F.ö. så har jag tidigare fått en redig känga för just det.
Det var därför som jag tog upp det.
Och på mig verkar det som att betyg tycker ni att man får vara stolt över men inte musikalisk begåvning att kunna spela fiol.

FÖr mig är det mera ett bevis på att hur det går i de lägre klasserna spelar väldigt liten roll. Det är heller inte bara de som har lätt för något som faktiskt kan få bra betyg.
Och det är intressant och något som jag mer än gärna diskuterar.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

När har den här tråden någonsin varit en sådant? TS nämner att hon är så stolt över sin dotters bedrifter att hon nästan spricker, och hon får hejarop från andra, som också berättar om liknande situationer.

Fast det är just dessa "liknande situationer" som skapar tävlings- och prestationsångesten. För många föräldrar blir det säkert gärna så att man direkt börjar jämföra med de egna barnen som antingen är lika duktigare eller duktigare eller så inser man att de egna barnen inte alls platsar i det där gänget på tråden... :(

Visst är de flesta av oss vuxna och kan ta ansvar för de känslor som sätts igång vid dessa "hurra vad mina barn är bra"; men jag tycker ändå att det är friskt och sunt när denna diskussion utvecklas till något djupare.

Trådar med ryggdunkningar eller bara tröstande ord blir ofta ganska ointressanta efter ett tag så det är ytterligare ett skäl till varför jag uppskattar I_Us och S-I envishet i tråden. Nu har det här blivit en mycket intressant diskussion om vad som är duktigt och viktigt. :bow:

Dina reflektioner är också intressanta (jag lär mig av att fundera kring hur du resonerar) och jag hoppas att du också lär dig lite av oss alla här. Det är när man märker att det kanske inte är som man tror som det blir verkligt spännande att vara människa. Vi kan lära oss något varje dag, om vi vill.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Och jag blev mer än lite förvånad över I_U's förtörnade krav på att Cirkus skulle ta hänsyn till de föräldrar som har barn som har svårt för sig i skolan och därför kunde ta illa upp ("slag i ansiktet...") av hennes inlägg. Men det var det visst bara lilla jag som reagerade på. :grin:

Jag vill diskutera riskerna med betygshets.
Och den delen ingår där.

Men nu så vet jag ditt ställningstagande.

Du tycker att man oemotsagt skall få fira alla sina framgångar och alla sina fördelar i livet.

Jag skall påminna dig om det i framtiden.
För jag tror inte att du kommer att tycka så om det liksom drabbar dig.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Som ungdom känner jag mig träffad och förolämpad.
Inte någonstans har jag försökt lyfta fram mina egna bedrifter som något slags skryt, inte heller upplever jag att atmosfären i skolan är sådan, att "den med högst betyg är bäst".

Nej, det har du absolut inte gjort. Men du värderar tydligt hög status och exklusivitet, att döma av dina universitetsval. Så jag tror att du är ganska tudelad på den punkten? Ytterst få skulle lägga ner de pengarna eller slitet av praktiska eller ekonomiska skäl, eller ens för kvaliteten på utbildningen. Det är, skulle jag tro, namnen på universiteten som får de flesta att söka sig dit.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Du har förutsatt att de barn som har bra betyg har föräldrar som curlar.
Nej inte alls.
Jag påstår att prestationen bakom de goda betygen är olika stor beroende på hur mycket föräldrarna har curlat.

Jag tror inte att min ochj sambons servicenivå hade sett annorlunda ut oavsett barnens betyg.

Jag tror att betygen hade sett olika ut beroende på servicenivån.
Tror inte du det?
Och i sådana fall varför?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nej, det har du absolut inte gjort. Men du värderar tydligt hög status och exklusivitet, att döma av dina universitetsval. Så jag tror att du är ganska tudelad på den punkten? Ytterst få skulle lägga ner de pengarna eller slitet av praktiska eller ekonomiska skäl, eller ens för kvaliteten på utbildningen. Det är, skulle jag tro, namnen på universiteten som får de flesta att söka sig dit.

Som kuriosa kan nämnas att president George W Bush studerade vid Harvard. Hoppas att det inte är han som indikerar vilken kvalité skolan har. ;)
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nej, för att du har en överlägsen attityd och låter bli att svara på frågor som inte är besvarade i tråden.

De är besvarade i tråden.

Det vet jag säkert.
För prinsessfeminist och några till har hittat det.
Du försöker bossa runt mig och jag vill inte leka den leken med dig.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nej inte alls.
Jag påstår att prestationen bakom de goda betygen är olika stor beroende på hur mycket föräldrarna har curlat.

Förlåt om jag lägger mig i, men det måste bero på vad som läggs i begreppet curling. Jag skulle vilja hävda att viss markservice eller engagemang från föräldrarna är förutsättningar för att barnen skall lyckas göra sina läxor. Men att få allt serverat fungerar inte heller, för då har inte barnen lärt sig vad ansträngning är - OM det inte är så att barnet har väldigt lätt för sig i alla ämnen.

Jag tror att betygen hade sett olika ut beroende på servicenivån.
Tror inte du det?
Och i sådana fall varför?

Kan du förklara lite mer hur du tänker? Frågan verkar intressant.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Som kuriosa kan nämnas att president George W Bush studerade vid Harvard. Hoppas att det inte är han som indikerar vilken kvalité skolan har. ;)

:D
Samma fenomen som när Prins Edward (tror jag det var) blev antagen till Cambridge med ett antal stora E i betyg (underkänt med distinction, typ). Han ansågs förresten vara den stora tänkaren i familjen Windsor... ;)
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Som ungdom känner jag mig träffad och förolämpad.
Inte någonstans har jag försökt lyfta fram mina egna bedrifter som något slags skryt,...


Jo du har pekat på din egen förträfflighet med betyget och antal ridna hästar som måttstock.
Och jag tycker inte att det är någon riktigt bra måttstock.

Det vill jag diskutera.

Medan du vill framhäva vikten av vad du värderar högst.
Jag värderar annat högre.
Och det är definitivt inte p.g.a. brist på goda betyg.
Vare sig hos mig eller min familj.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vad duktig hon är! Hoppas att hon får mycket beröm! Hon måste jobbat väldigt hårt för de betygen!
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

:D
Samma fenomen som när Prins Edward (tror jag det var) blev antagen till Cambridge med ett antal stora E i betyg (underkänt med distinction, typ). Han ansågs förresten vara den stora tänkaren i familjen Windsor... ;)

hahaha :rofl::rofl:

vilket härligt uttryck. med distinktion... jag dööör... misslyckas med särskild precision... hahaha

och att denna bedrift dessutom innehas av mr. master mind... :rofl: tack för kvällens skrattsalva... hahaha natti!
 
Senast ändrad:
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Förlåt om jag lägger mig i,
Du är så välkommen så.

men det måste bero på vad som läggs i begreppet curling.
Ja definitivt.

Jag lägger till stor del friheten från att behöva sköta de dagliga rent praktiska tingen i livet i det.
Så att man kan ägna sig åt bara sina egna saker typ skola och fritid.

Men att få allt serverat fungerar inte heller, för då har inte barnen lärt sig vad ansträngning är - OM det inte är så att barnet har väldigt lätt för sig i alla ämnen.
Den där gränsen intresserar mig.
Jag har sett effekterna av den, och de var inte roliga, men vet inte var den egentligen går.
Hemma hos mig så kommer vi aldrig till den nivån då jag är alldeles för lat för det.

Kan du förklara lite mer hur du tänker? Frågan verkar intressant.

Visst, gärna.
Jag tror att ungdomar som har en tillräcklig servicenivå hemma kan koncentrera sig på skolarbetet och prestera bra.
Medan de som drar ett tungt lass på hemmaplan kommer att ha sina tankar på annat håll så att skolarbetet blir lidande.
Sedan så påverkar ju resurser i form av eget rum, datorer, språkresor och läxhjälp ganska så mycket.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

När har den här tråden någonsin varit en sådant? TS nämner att hon är så stolt över sin dotters bedrifter att hon nästan spricker, och hon får hejarop från andra, som också berättar om liknande situationer.

Jag vill bara förtydliga att jag inte har något emot skryt, det är inte det som min reaktion handlar om, utan värderingarna bakom. De finns där och syns genom våra handlingar, vare sig vi outar dem eller inte. Drottningen, tex, visar sina värderingar om hon placerar sina barn i vissa umgängen eller skolor - utan att för den sakens skull öppet säga vad hon tycker om andra skolor.

I ditt fall finns det två alternativ: antingen är dina värderingar i grund och botten ganska elitistiska (och det behöver inte vara negativt), eller så är du opportunistisk, vill säga öppen för vilken väg som helst som tar dig mot ditt mål. Kanske troligare den senare varianten? Hoppas du inte tar illa upp över analysen - det är inte meningen att såra dig!
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vem skall ha rätten att bestämma vad vem skall få debattera om när den har lust?

Jag tycker att den här diskussionen är viktig.
Och jag tycker att det är farligt att börja en "Vems barn har högst betyg" tråd.

Så då skriver jag om det.
Och ja jag tycker att det här ämnet behöver just djupanalyseras.

Inte alls.
Men vi skall kunna diskutera ämnet och hur de olika sakerna påverkar olika personer.

En "Hurra vad fina betyg mina barn fick"-tråd urartar lätt till en tävling i vems barn som fått högst poång samtidigt som den ridit flest hästar/dag.

Sedan så hittar ungdomarna tråden och hänger på med sina resultat i "Vem är bäst"-tävlingen som uppstår.
Vi har redan minst 2 sådana med oss här i denna tråd.

Jag vill diskutera riskerna med betygshets.
Och den delen ingår där.

Men nu så vet jag ditt ställningstagande.

Du tycker att man oemotsagt skall få fira alla sina framgångar och alla sina fördelar i livet.

Jag skall påminna dig om det i framtiden.
För jag tror inte att du kommer att tycka så om det liksom drabbar dig.

Lägg inte ord i min mun är du snäll. Du drar förhastade och felaktiga slutsatser och det är inte första gången direkt. :angel: Jag reagerade på att du ville censurera Cirkus och bestämma vad hon fick lov att skriva/skriva om. Förmynderi så det stänker om det. Läs gärna din första mening i det första citatet här uppe....tydligen är det DU som ska bestämma? ;)

Jag tycker också att diskussionen och debatten i det här ämnet är viktig. Men jag tycker inte att du (eller någon annan) har rätt att börja censurera någon annan eller försöka bestämma vem som får skriva vad. Aningen fascistiskt? Och det här har aldrig varit eller blivit en vem-har-bäst-betyg-tråd. Varken inledande inlägget eller några andra vare sig hetsar eller hånar. Och om någon skulle få för sig att känna sig hetsad eller börja tävla om sina betyg, så är det något annat grundläggande fel som inte just Cirkus ska hållas ansvarig för.

Den som gjorde (eller envist försöker göra) Cirkus vad-jag-är-glad-och-stolt-tråd till en betygs-hets-tråd är ju Du. Och varför ska man inte få lov att fira och vara glad oemotsagd någon gång? Varför ska allt vara elände och trasor? Är elände bättre än glädje? Jag tror knappast att Cirkus (eller någon annan här inne) inte vet vad elände innebär. Utan mörker inget ljus.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tror att största vändpunkten för ffa ena dottern var just ändrat upplägg på undervisningen. I tredje klass diskuterade jag och hennes dåvarande lärare om hhon skulle gå om trean för att hon inte klarade av matten. Vi bestämde dock att avvakta. I fjärde klass delades klasserna in i fyra mattegrupper på olika kunskapsnivå. Hon hamnade i den minsta gruppen med de elever som hade svårast för sig och en speciallärare. I femte klass så fick hon godkänt på nationella proven och vi la planerna på att hon skulle behöva gå om helt på hyllan. I åttan hade hon VG första terminen och i nian MVG. Jag är helt säker på att det grundlades i fyran.

Vad det gällde läsning - så hade döttrarna SVÅRT at lära sig att läsa. Även här inträffade den stora förändringen i fjärde klass. De gick i en skola där just läsning var högt prioriterat och de skulle på en termin läsaa 10 (!) kapitelböcker, vilket jag trodde var ganska övermäktigt för dem. Jag letade upp lätt-lästa och korta kapitelböcker och vi saatte som mål att läsa minst 7 - vi struntade alltså i skolans krav och utgick ifrån dem. I november hade de läst 10 böcker ! Och verkligen insett och börjat uppskatta detta med läsning.

Så, ja i deras fall har skolan påverkat mycket. Både upplägg och lärarinitiativ.

Sen tror jag att en sak till har spelat roll - vi har dagstidning, den började de läsa på initiativ av skola - typ - ta med en nyhet och berätta - när de gick i 7-an så fick de egen prenumeration på DN av mina föräldrar i födelsedagspresent. Intresset för omvärlden har liksom odlats och kunnat omvandlas till kunskaper - och så småningom bra betyg i ffa samhällsorienterande ämnen.

Engagerade föräldrar som bryr sig och försöker hitta rätt lösningar för sina barn vid behov behövs det fler av. :bow: Det finns alldeles för många föräldrar som bara slår ifrån sig och skyller på barnen istället och därmed slipper undan sitt föräldraansvar och de barnen går förmodligen en annan framtid till mötes.

Det handlar ju knappast om att dina barn har glidit på en räkmacka genom hela processen, utan ni har kämpat och slitit längs hela vägen. Det handlar inte bara om vilket betyg eller hur många hästar, utan snarare om vägen dit och resan i sig, i det långa loppet. Det är inte målet i sig som är mödan värd, utan det man lär sig under tiden.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp