Sv: Världens bästa tonåring(ar)
Jag har aldrig sagt att det inte är viktigt att prata om för höga krav eller utbrändhet hos ungdomar. Du och tydligen alla andra (?) missar poängen. Jag reagerade på att I_U vill bestämma över vad som får lov att skrivas och diskuteras, att man inte får vara stolt över sina barns prestationer för någon annan kan ta illa upp. Och så reagerade jag lite trött över att allt ständigt och jämt ska dissekeras och vändas ut och in. Det klagas ofta att det är så deprimerade och deprimerande trådar på Buke (Senior främst kanske?), men samtidigt verkar det som att man inte får lov att bara vara glad över något, i all enkelhet. För då kommer genast en dysterkvist och ska peta tills det blir sårigt och surt.
Men visst, så är det iofs på ett öppet diskussionsforum. Och Föräldra/Barn-forumen brukar vara de allra hätskaste med lägst i tak. Men som sagt, det är ett Öppet forum, man får ta upp vad man vill. Och då ska ingen komma och bestämma att någon annan inte får skriva om exv sin glädje och stolthet.
Uppenbarligen handlar det här främst om att Cirkus trampat I_U på tårna vid ett tidigare tillfälle, när I_U var stolt och glad över sitt/sina barn, det har ju även I_U erkänt till slut. Jag hade tänkt ta upp det igår, men avstod. Visst, ni kan kamouflera det till en tjusig debatt om ni vill, men till syvende och sist handlar det om någon annans småaktighet och sårade känslor och långsinthet, i just det här fallet.
Självklart är det viktigt att diskutera betygshets och krävande föräldrar och lata barn för den delen, men är det inte lika viktigt att kunna dela en annan människas glädje och stolthet också? Skadeglädje finns det redan så mycket av...
Men jag ser ingen motsats i det. Jag är själv mycket glad och stolt över mina egna barns prestationer. Ibland kanske jag till och med glömmer bort andra kvalitéer som de har, eftersom det där med skolresultat är så lätt att ta till sig och uppmärksamma.
Om det var jag som startade tråden, vilket det kanske är om ett par år när barnen får betyg och jag blir så där glad som cirkus är (det är ju fortfarande inte kriminellt att få vara glad för det), så är det väl också fint om man kan se prestationen ur mer än en synvinkel?
Jag skulle aldrig i livet känna mig sänkt av denna tråd, eller uppleva att jag "inte får vara glad för barnens prestationer, minsann" - utan snarare tänka att det är bra att fundera lite.
Det är så lätt att bli lite fartblind och uppmuntra alla fina prestationer som barnen gör, och samtidigt glömma bort att all denna fokus på prestation också bidrar till stress.
Lite stress om att man måste prestera är rimligt och viktigt, men det är lätt hänt att unga flickor (oftast) bränner ut sig innan de ens slutat gymnasiet.
Varför skulle det vara så farligt att uppmärksamma det? Vi vill väl alla att det skall gå bra för våra barn?
Jag har aldrig sagt att det inte är viktigt att prata om för höga krav eller utbrändhet hos ungdomar. Du och tydligen alla andra (?) missar poängen. Jag reagerade på att I_U vill bestämma över vad som får lov att skrivas och diskuteras, att man inte får vara stolt över sina barns prestationer för någon annan kan ta illa upp. Och så reagerade jag lite trött över att allt ständigt och jämt ska dissekeras och vändas ut och in. Det klagas ofta att det är så deprimerade och deprimerande trådar på Buke (Senior främst kanske?), men samtidigt verkar det som att man inte får lov att bara vara glad över något, i all enkelhet. För då kommer genast en dysterkvist och ska peta tills det blir sårigt och surt.
Men visst, så är det iofs på ett öppet diskussionsforum. Och Föräldra/Barn-forumen brukar vara de allra hätskaste med lägst i tak. Men som sagt, det är ett Öppet forum, man får ta upp vad man vill. Och då ska ingen komma och bestämma att någon annan inte får skriva om exv sin glädje och stolthet.
Uppenbarligen handlar det här främst om att Cirkus trampat I_U på tårna vid ett tidigare tillfälle, när I_U var stolt och glad över sitt/sina barn, det har ju även I_U erkänt till slut. Jag hade tänkt ta upp det igår, men avstod. Visst, ni kan kamouflera det till en tjusig debatt om ni vill, men till syvende och sist handlar det om någon annans småaktighet och sårade känslor och långsinthet, i just det här fallet.
Självklart är det viktigt att diskutera betygshets och krävande föräldrar och lata barn för den delen, men är det inte lika viktigt att kunna dela en annan människas glädje och stolthet också? Skadeglädje finns det redan så mycket av...