Världens bästa tonåring(ar)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men jag ser ingen motsats i det. Jag är själv mycket glad och stolt över mina egna barns prestationer. Ibland kanske jag till och med glömmer bort andra kvalitéer som de har, eftersom det där med skolresultat är så lätt att ta till sig och uppmärksamma.

Om det var jag som startade tråden, vilket det kanske är om ett par år när barnen får betyg och jag blir så där glad som cirkus är (det är ju fortfarande inte kriminellt att få vara glad för det), så är det väl också fint om man kan se prestationen ur mer än en synvinkel?

Jag skulle aldrig i livet känna mig sänkt av denna tråd, eller uppleva att jag "inte får vara glad för barnens prestationer, minsann" - utan snarare tänka att det är bra att fundera lite.

Det är så lätt att bli lite fartblind och uppmuntra alla fina prestationer som barnen gör, och samtidigt glömma bort att all denna fokus på prestation också bidrar till stress.

Lite stress om att man måste prestera är rimligt och viktigt, men det är lätt hänt att unga flickor (oftast) bränner ut sig innan de ens slutat gymnasiet.

Varför skulle det vara så farligt att uppmärksamma det? Vi vill väl alla att det skall gå bra för våra barn?

Jag har aldrig sagt att det inte är viktigt att prata om för höga krav eller utbrändhet hos ungdomar. Du och tydligen alla andra (?) missar poängen. Jag reagerade på att I_U vill bestämma över vad som får lov att skrivas och diskuteras, att man inte får vara stolt över sina barns prestationer för någon annan kan ta illa upp. Och så reagerade jag lite trött över att allt ständigt och jämt ska dissekeras och vändas ut och in. Det klagas ofta att det är så deprimerade och deprimerande trådar på Buke (Senior främst kanske?), men samtidigt verkar det som att man inte får lov att bara vara glad över något, i all enkelhet. För då kommer genast en dysterkvist och ska peta tills det blir sårigt och surt.

Men visst, så är det iofs på ett öppet diskussionsforum. Och Föräldra/Barn-forumen brukar vara de allra hätskaste med lägst i tak. Men som sagt, det är ett Öppet forum, man får ta upp vad man vill. Och då ska ingen komma och bestämma att någon annan inte får skriva om exv sin glädje och stolthet. :grin:

Uppenbarligen handlar det här främst om att Cirkus trampat I_U på tårna vid ett tidigare tillfälle, när I_U var stolt och glad över sitt/sina barn, det har ju även I_U erkänt till slut. Jag hade tänkt ta upp det igår, men avstod. Visst, ni kan kamouflera det till en tjusig debatt om ni vill, men till syvende och sist handlar det om någon annans småaktighet och sårade känslor och långsinthet, i just det här fallet.

Självklart är det viktigt att diskutera betygshets och krävande föräldrar och lata barn för den delen, men är det inte lika viktigt att kunna dela en annan människas glädje och stolthet också? Skadeglädje finns det redan så mycket av...
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vad det gäller betyg och andra färdigheter, såsom fiolspel till exempel. Eller ridning. Så tycker JAG att det är tråkigt att alla färdigheter inte premieras i skolan. Därför tog jag upp dataspelet som exempel.

Ridningen - du kan vara elitryttare utan att det märks på betyget.
Fiolspel (olika i olika skolor antar jag) men antagligen märks det inte i betyget - i barnens skola så var det BARA gitarr och piano som gällde.

Synd tycker jag. Inte för att man alltid måste mäta allt i betyg.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tror att betygen hade sett olika ut beroende på servicenivån.
Tror inte du det?
Och i sådana fall varför?

I vårt fall nej.
Andra familjer kan jag inte svara för.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tror att ungdomar som har en tillräcklig servicenivå hemma kan koncentrera sig på skolarbetet och prestera bra.
Medan de som drar ett tungt lass på hemmaplan kommer att ha sina tankar på annat håll så att skolarbetet blir lidande.
Sedan så påverkar ju resurser i form av eget rum, datorer, språkresor och läxhjälp ganska så mycket.

Vad anser du är en rimlig service nivå ?
Vad är ett tungt lass ?
I en normalfungerande familj alltså utan utbrända och trasiga personer.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

En sak som jag skulle vilja fllika in här i största allmänhet är att för att överhuvudtaget prestera bra (inom vilket område som helst) så måste drivet komma inifrån människan själv.

Jag skulle aldrig pressa mina barn till något som de själva inte har intresse för. UTOM sånt som de har tagit på sig i form av ansvar. Sånt struntar man inte i, och det kan vara allt ifrån djur till att städa toaletten.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag tror att ungdomar som har en tillräcklig servicenivå hemma kan koncentrera sig på skolarbetet och prestera bra.

Medan de som drar ett tungt lass på hemmaplan kommer att ha sina tankar på annat håll så att skolarbetet blir lidande.
Sedan så påverkar ju resurser i form av eget rum, datorer, språkresor och läxhjälp ganska så mycket.

Du ser tydligen bara din egen verklighet och drar för snabba och långtgående slutsatser utefter det. Livet är inte bara svart eller vitt, tro det eller ej men de allra flesta upplever gråskalan för det mesta. Barn och ungdomar är inte antingen mega-curlade (vilket du tydligen anser vara det optimala?) eller drar ett för hårt lass hemma och därmed gör dåligt ifrån sig i skolan. Jag har förresten svårt att förstå varför barn som får hjälpa till hemma i större utsträckning än dina automatiskt gör sämre ifrån sig i skolan. Eller är det kanske så att dina barn har det lite svårare med skolmiljön av olika anledningar, inte har det lika lätt för sig och inte klarar av de där normala, vanliga vardagskraven samtidigt med skolarbetet? Är det därför du verkar så sur och avundsjuk på Cirkus och hennes barn? :confused:

Och du verkar förespråka mega-curling, så att barnen kan prestera bra i skolan och slipper lägga onödiga timmar på att hjälpa till i hemmet. Men du opponerar dig samtidigt när någon framhäver och berömmer sina barn för deras skolprestation. Hur ska du ha det egentligen? Jag trodde faktiskt inte att du var så hårt drabbad av Jantelagen eller var så avundsjuk och småsint, som jag tycker att du ger uttryck för i den här tråden?

Är det ok att prestera och kanske t.o.m. hetsa och jaga så länge man inte pratar om det? Dubbelmoral, någon?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men visst, så är det iofs på ett öppet diskussionsforum. Och Föräldra/Barn-forumen brukar vara de allra hätskaste med lägst i tak. Men som sagt, det är ett Öppet forum, man får ta upp vad man vill. Och då ska ingen komma och bestämma att någon annan inte får skriva om exv sin glädje och stolthet.

Ni får fortfarande skriva om er glädje och stolthet! jag försöker sätta mig in i er situation och hur jag själv skulle hantera sådant, som det som Princessfeminist var inne på. Det är inte alls lätt.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Du menar Cirkus situation? ;) Själv har jag bara en tvååring och det lär dröja ett tag innan det är dags för betyg. :p

Alla föräldrar hetsar inte sina barn till överprestationer och knäcker dem och ger dem ätstörningar och utbrändhet till efterrätt. Bara för att man har läst en bok om såna föräldrar (minns inte vem) ska man inte dra slutsatsen att alla föräldrar med högpresterande barn är lika dana. Man måste ju inte automatiskt dra långtgående slutsatser av värsta sort och bestämma att allt ÄR svart eller vitt och att bara somliga har rätt att döma eller rätt att bestämma vad som är rätt.

(Nu skriver jag rent allmänt och anklagar inte just dig för något av det, bara allmänna reflektioner).

Hmm, jag skrev att jag bara har en tvååring och att det lär dröja med betygen. Det är ju bara halva sanningen iofs. Jag vet inte hur andra gör, men jag är medveten om duktighets-fällan. Att man inte ska berömma ihjäl barnet, utan försöka vända på det så att inte barnet hamnar i prestationskravstänket. Att inte automatiskt bemöta allt med "åh vad duktig du är", utan fokusera på andra aspekter istället. Tex att barnet har ett stadigt tag om skeden, hur gott maten smakar eller fråga vad teckningen föreställer istället för att säga "åh vad fin, vad duktig du är" av slentrian. Eller säga "visst är det kul att klippa gräsmattan, se så fint det blev" istället för "åh vad duktig du är som klipper gräsmattan", när lillen vill hjälpa till med sin leksaksgräsklippare.

Visst är det svårt.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

För min del är mina barn min glädje och stolthet personifierat.
För den som inga barn har förstår jag att det är svårt att sätta sig in i situationen.

De hade varit detta oavseett betyg eller rid-prestationer om de hade varit såsom de är i sin personlighet.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

För min del är mina barn min glädje och stolthet personifierat.
För den som inga barn har förstår jag att det är svårt att sätta sig in i situationen.

De hade varit detta oavseett betyg eller rid-prestationer om de hade varit såsom de är i sin personlighet.

Visst är det så. :) Även om det finns föräldra-avarter så tror jag att de allra flesta, normala föräldrar älskar sina barn oavsett prestationer och gläds åt deras framsteg.

Jag tycker livet har fått en ny, underbar och större dimension sen jag fick barn. Livet har blivit så mycket mer.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Är den? På alla universitet?

Om det fortfarande är samma system som när jag var där betalar man en mindre avgift, tuition-fee, som då var cirka 7000 kronor för Art studies (2000/2001). Men det är ju inte särskilt mycket jämfört med i USA, där den kan uppgå till flera hundra tusen per år.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Du menar Cirkus situation? ;) Själv har jag bara en tvååring och det lär dröja ett tag innan det är dags för betyg. :p

Ja, då har du några år kvar.
Nej, det är för min del så att jag har flera anhöriga som är lärare och därför vet jag att många föräldrar har orealistiska krav på sina ungdomar. "Mina" lärare undervisar på bland annat NV-programmet och får varje år en viss procent elever som inte har förutsättningar, kunskaper eller talang för att gå där, men som sas slussats dit av sina föräldrar. En del hästtjejer också, som den jag nämnde.

Det är samma sak i England, förresten. Det finns jätteroliga sidor i tidningarna där föräldrar skriver och frågar om utbildning. De brukar alltid börja så här: "MIN son/dotter är egentligen mycket begåvad och har stor potential, men får inte rätt betyg..."
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag googlade och de flesta universitet har en tutition fee på 3000 pund/ år. Tydligen är det maxgräns för vad det får kosta. Men det är konstigt för universitetet där jag vill läsa min master har tutition fee på närmare 5000 pund/år.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag googlade och de flesta universitet har en tutition fee på 3000 pund/ år. Tydligen är det maxgräns för vad det får kosta. Men det är konstigt för universitetet där jag vill läsa min master har tutition fee på närmare 5000 pund/år.

Ja, det låter konstigt. Jag betalade bara min avgift en gång och den täcktes av vanligt studielån. Däremot blev det väldigt dyrt ändå på grund av högt värderat pund - det stod i 16 spänn då! :eek:

Vilket universitet har du spanat in?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

ha ha, min ena ville gå naturprogrammet. Men jag försökte diskret att avstyra det och lyckades. Det pratar vi om ibland och hon undrar verkligen hur hon tänkte då och är väldigt glad med det val som hon slutligen gjorde.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Ja, då har du några år kvar.
Nej, det är för min del så att jag har flera anhöriga som är lärare och därför vet jag att många föräldrar har orealistiska krav på sina ungdomar. "Mina" lärare undervisar på bland annat NV-programmet och får varje år en viss procent elever som inte har förutsättningar, kunskaper eller talang för att gå där, men som sas slussats dit av sina föräldrar. En del hästtjejer också, som den jag nämnde.

Det är samma sak i England, förresten. Det finns jätteroliga sidor i tidningarna där föräldrar skriver och frågar om utbildning. De brukar alltid börja så här: "MIN son/dotter är egentligen mycket begåvad och har stor potential, men får inte rätt betyg..."

Mina föräldrar är också lärare...och framför allt pappa brukar vara frikostig med "roliga historier". :angel: Jag vet inte varför somliga föräldrar har behov av att leva och nå framgång genom sina barn, men sorgligt är det i alla fall när det sker. Barnen verkar inte finnas till för sin egen skull, utan som någon slags självförverkligande bihang till föräldrarna. Varför kan man inte bara få finnas till och bli älskad och uppskattad för den man är och inte för det man gör?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag har hittat ett som heter The school of Oriental and African Studies, University of London. Har ingen aning alls om det är ett sk "fint" universitet eller inte, men de har ett enormt utbud vad det gäller studier i afrikansk historia, kultur, politik, utveckling mm. Man kan läsa sex olika afrikanska språk där! Här kan man nog bara läsa Swahili tror jag.
Vet du något om det universitetet?

Det är förmodligen omöjligt att komma in där, men drömma kan man ju alltid :laugh:
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Jag har hittat ett som heter The school of Oriental and African Studies, University of London. Har ingen aning alls om det är ett sk "fint" universitet eller inte, men de har ett enormt utbud vad det gäller studier i afrikansk historia, kultur, politik, utveckling mm. Man kan läsa sex olika afrikanska språk där! Här kan man nog bara läsa Swahili tror jag.
Vet du något om det universitetet?

Det är förmodligen omöjligt att komma in där, men drömma kan man ju alltid :laugh:

Det är säkert inte omöjligt alls. Go for it! Jag minns nu också att det är skillnad på avgiften beroende på om man är oversea-student eller Eu-student. Du ska betala samma avgift som engelsmännen gör, eftersom Eu dikterar att alla ska ha samma villkor.

Det finns massor av London-universitet, säkert minst 8 st, och de allra flesta är helt okej. Regeringen rankar alla uni. sinsemellan årligen, så du kan säkert hitta någon värdering på internet. Engelsmännen i gemen har sin rangordning klar: längst ner på botten kommer the open university, dit alla kan söka och läsa på distans. Sedan Polytechnics, fd högskolor som blivit universitet. Sedan de "riktiga" universiteten - ju äldre och större, desto bättre - och slutligen Oxford/Cambridge i toppen.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

ha ha, min ena ville gå naturprogrammet. Men jag försökte diskret att avstyra det och lyckades. Det pratar vi om ibland och hon undrar verkligen hur hon tänkte då och är väldigt glad med det val som hon slutligen gjorde.

Mm, min mor stoppade mig också! :p
Jag var inte tillräckligt duktig på matte.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp