Världens bästa tonåring(ar)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

För det är en sån stor grej för allmänheten om jag får 20.0?
Seriöst. 20.0 är kul på avslutningsdagen då man får stipendiet, men framförallt är det skönt att veta att man har maximerat sina chanser, och gjort sig själv rättvisa.
Om jag anser att jag kan, och vill, vad är problemet egentligen?

(Såg att det blev galet fel i citeringen i mitt förra inlägg, hoppas att budskapet går fram ändå)
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

För det är en sån stor grej för allmänheten om jag får 20.0?

Nej - och det är precis det som är poängen. Det betyder ingenting. Och det kommer inte betyda någonting heller om du pluggar vid världens mest statusfyllda universitet, för man blir aldrig större än summan av sin självkänsla. Och det är det som jag försökt förklara i tråden.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

.... men framförallt är det skönt att veta att man har maximerat sina chanser, och gjort sig själv rättvisa.
Om jag anser att jag kan, och vill, vad är problemet egentligen?

Att man kan drabbas av en ohälsosam prestationsnoja och missa att njuta av livet.
Samt sitta med hjärtinfarkt eller stroke före 30.

Ambition är farliga saker och bör hanteras varsamt.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Var har jag påstått någonting annat?
Däremot är chansen större att jag kan komma nära min drömkarriär om jag pluggat på någon av tidigare nämnda universitet eller liknande, än om jag pluggat i Linköping.

I_U:
Jag tackar för omtanken, men jag tror jag kan hantera påfrestningarna. Jag är inte dum nog att köra mig själv i diket.
Jag tycker inte vi ska vara rädda för ambition
 
Senast ändrad:
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

I_U:
Jag tackar för omtanken, men jag tror jag kan hantera påfrestningarna. Jag är inte dum nog att köra mig själv i diket.
Jag tycker inte vi ska vara rädda för ambition

Men det handlar inte om dig som person.
Det handlar om de prestationskrav som driver unga människor in i väggen.

Betygshetsen är definitivt en av dessa.
Och en tråd som denna driver på detta.

Om vi okritiskt hyllar betyg som värdet på en ung människa så driver vi på den hetsen.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Däremot är chansen större att jag kan komma nära min drömkarriär om jag pluggat på någon av tidigare nämnda universitet eller liknande, än om jag pluggat i Linköping.

Nej, inte ens det kan du vara säker på, allvarligt. Status är inte samma sak som kvalitet.
Det enda man kan garantera är tredubbelt höga studieskulder jämfört med att ha läst i Linköping.

Men lycka till.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Men det handlar inte om dig som person.
Det handlar om de prestationskrav som driver unga människor in i väggen.

Betygshetsen är definitivt en av dessa.
Och en tråd som denna driver på detta.

Om vi okritiskt hyllar betyg som värdet på en ung människa så driver vi på den hetsen.

Undrar om inte ett stipendium til en mer "komplett" person hade varit rimligare? Ungefär som stilhoppning för unga ryttare?

Om man skulle ha ett relativt högt medelbetyg men också ha visat förmåga på vänskaplighet, civilkurage och engagemang i andra?

Bara en tanke... Jag drömmer ibland om att status i samhället skulle vara att vara en förebild för andra, både unga och gamla. Jag vill tro att det skulle bidra till ett trevligare samhälle på sikt. Där empati och förståelse blev viktigare än att ensamt och individuellt prestera.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Vi skall inte förringa det.
Utan bara sätta det i sitt sammanhang.

Plocka ned det från sin piedestal av att vara det största värdet.
Och placera det bland andra likvärdiga värden.

Men just nu var det ju skolavslutningstider, och då är det betyg som är i fokus. Det andra syns ju inte på papper, utan det får man ju som förälder reda på i utvecklingssamtalen. Att barnet är en god kamrat. Att det fungerar socialt i skolan.

Att barnen sköter hemarbete efter förmåga och efter föräldrarnas önskemål är för mig ett livs(nåja - hemmaboende livs-)långt lärande.

Mitt mål med mina barn är att de ska bli fungerande människor i det samhälle vi lever. Om de sen är rörläggare, lärare eller ekonomer spelar inte mig nån roll, så länge de själva är nöjda med sitt val. Men jag tror att valmöjligheten är större om de grundar med hyfsade betyg.

Inet bara till I_U och lite långt, men...
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Visst det är inte ett problem.

Men det gör inte barnet till ett bättre barn utan föräldrarna till bättre föräldrar.
Och inte betygen till något som barnet har lyckats bättre med heller.

Det visar ju mest på att barnets framgång beror av hur bra jobb som föräldrarna har gjort.
Och att betygen till stor del är föräldrarnas förtjänst.

Nu ska vi reda ut saker och ting här. Vem har påstått att barnet är ett bättre barn för att det kan laga mat?
Iofs kan jag anse att det är bra för barn att lära sig ta ansvar för matlagning.

Hur kan betygen vara föräldrarnas förtjänst? De gör knappast barnens läxor, arbeten och prov. (Mycket sällan iaf.)
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nu ska vi reda ut saker och ting här. Vem har påstått att barnet är ett bättre barn för att det kan laga mat?
Iofs kan jag anse att det är bra för barn att lära sig ta ansvar för matlagning.

Hur kan betygen vara föräldrarnas förtjänst? De gör knappast barnens läxor, arbeten och prov. (Mycket sällan iaf.)

På vilket sätt kan föräldrarna förstöra möjligheter till ett bra betyg?
Fundera lite...
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Nej, du svarar inte på frågorna jag ställer. Du skriver påståenden till mig utifrån vad jag skrivit till dig. Då bör du rimligen också svara på frågorna som uppkommer.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Varför det?
Du borde ju vara smart nog att dra korrekta slutsatser från det som redan är skrivet.
Du har ju så bra betyg.

All information som svara på dina frågor finns i tidigare text i tråden.
Du skall inte behöva få det serverat.

Samma gäller ditt inlägg till prinsessfeminist.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Du är väldigt otrevlig, men det kanske du märker själv vartefter.

Men du är kanske lite långsam så jag tar det igen.
Ingen har, vad jag kan upptäcka, påstått att barnet är ett bättre barn för att det lagar mat. Men visa gärna vem som skrivit det.
Hur är betygen föräldrarnas förtjänst när barnen bevisligen hjälper till hemma och sköter sitt eget skolarbete?

I dina ögon är alltså ett bra barn ett som inte hjälper till hemma med matlagning och dylikt, inte har bra betyg och helst inte rider flera hästar heller. Är det korrekt?

prinsessfeminist har citerat ett inlägg som inte har något som helst med det hon skriver att göra.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Sorry om min kommentar inte hänger ihop med det jag tidigare skrivit. Jag kunde bara inte låta bli utan att utmana dina tankar lite angående det ni diskuterar.
Jag har som sagt följt tråden...

självklart har betygen en hel del att göra med föräldrarna. det finns ganska mycket forskning som stödjer relationen "barn med goda studieresultat - barn till föräldrar med utbildning" och likadant åt andra hållet.

Huruvida det går bra i skolan eller inte hänger därför mycket på vilka förutsättningar föräldrarna ger barnen att lära sig ta ansvar, vilka krav de ställer på noggrannhet, resultat och hur väl de tränar barnen i att ha tålamod. Vidare hjälper det en hel del om man är flicka dessutom, då flickor har högre betyg än pojkar, generellt.

Så min fråga; hur kan föräldrarna förstöra möjligheter till goda betyg, var mer för att du skulle fundera lite själv. kan föräldrar göra tvärtom? Om det inte är deras förtjänst att barnen får bra betyg, kan de då förstöra för barnen?

Förstår du hur jag tänker?
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Att lägga ut det i en tråd på ett forum på detta viset är antagligen ett slag i ansiktet på en massa föräldrar där kampen för att över huvud taget ta sig igenom grundskolan med fullständiga betyg är en gigantisk prestation.

Men hallå? Om man ska börja ta hänsyn till precis alla så kan vi ju lägga ner Buke till att börja med. Och sen kan vi lägga ner resten av alla forum som finns. :grin:

Då får ingen skriva om sina aborter och vara lättade över dem, eftersom just jag varit barnlös. Och jag ska inte skriva något om vilken enkel och odramatisk graviditet jag hade och att jag knappt sprack och bara fick två ytliga stygn, för att inte trampa alla som mått skit under graviditeten på tårna.

Och jag ska väl inte nämna att min nya hund fick en 1:a, Hederspris och blev Bäst I Motsatt kön på sin första, dock inofficiella, utställning? Och hur kul jag tycker det var, för då slår jag väl nån stackare med halt och lytt hund i ansiktet?

Framför allt ska jag nog hålla väldigt tyst med att sonen sovit hela nätterna från lite drygt två månaders ålder pga mitt eget initiativ (vilket också gick helt odramatiskt tillväga) för då spottar jag väl alla sömnlösa bebisföräldrar i ansiktet? :grin:

Och inte heller bör jag vara glad och lite stolt (patetiskt jag vet) över att jag kunde läsa flytande själv när jag var 4 år gammal och kunde skriva innan jag började skolan, med tanke på alla dyslektiker som florerar på forumen?

Jag har hitintills inga egna positiva erfarenheter av förskolan/personal/förskolebarn i åldern 1-3 år och det skulle jag uppenbarligen hållt för mig själv, för det var ju ett solklart övertramp och slag i ansiktet på de Bukefalister som jobbar på förkola. :grin: Nä, det är nog bättre om alla håller käften och slutar skriva något över huvud taget.
 
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Hmm... hur konstruktivt är det där inlägget? Genom att dra saker till sin spets och kraftigt överdriva kommer man inte så långt. Om nu I_U anser att en sådan här tråd borde nyanseras något eftersom hon ser problem med barn som pressas för hårt, så innebär det väl inte att det per defintion betyder att ingen skall få vara glad över någonting, eftersom någon kan ta illa upp?

Jag skulle mycket väl kunnat vara den som startade tråden i något slags glädjerus över mina egna duktiga barn.

Min åsikt är dock att Inte_Ungs och sara-idas synpunkter på många sätt nyanserat och fördjupat tråden till något mycket mer intressant än "bara" "hurra vad mina barn är bra!"

Jag tycker det är synd att du raljerar så eftersom diskussioner av det här slaget är mycket berikande för alla parter om man bara ger sig tid att fundera lite. Saker och ting kanske inte är som de verkar...
 
Senast ändrad:
Sv: Världens bästa tonåring(ar)

Måste allting djupanalyseras ur precis alla aspekter jämt och ständigt då? Blir livet bättre av det? Kan man inte bara få lov att dela med sig av sin glädje och stolthet ibland, utan att bli sönderdiskuterad? Och om man inte kan låta bli...varför inte starta en egen tråd och diskutera och vrida och vända på just den biten och låta den andre ha sin glädje och stolthet ifred?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp