Att samarbeta med sin hund vid jakt, innebär inte nödvändigtvis att man släpper en hund lös för att driva vilt på stora ytor. Det kan lika gärna vara jakt på kort håll, eller enbart spårning.
Vad jag vet blev det ingen utredning om jakt med lös hund. Utredningen blev aldrig av. Bl.a. baserat Jägarorganisationernas remissvar på frågan om en utredning vore nödvändig.
https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0CB0QFjAAahUKEwjq6_unxt3IAhUJESwKHaSRCFU&url=http://jagareforbundet.se/Documents/Skrivelser_Yttranden/2012/Konsekvensutredning_jakt_med_los_hund.pdf&usg=AFQjCNFab07ordEFCPfYbnvjnTZyRrSbMg
Så då har väl inte löshundsjakt utretts? Utan remissvar från egenintressen har styrt vår kollektiva kunskap om företeelsen.
När det finns rovdjur i markerna, ja jag bor på sådana marker, lodjur finns här hela tiden, varg finns regelbundet här, det finns dock inget revir, så kommer hur som helst vilt att röra sig enligt något slags begripligt mönster.
Störningarna, som får vilt att plötsligt ta andra vägar och bryta sina mönster, sker när ovanliga förhållanden förhållanden inträffar, eller att landskapsbilden i närområdet ändras.
Jakt med lös hund är ett exempel på en störning. Ett nybildat vargrevir kan vara en annan. En större avverkning är ett annat exempel på störning som får vilt att dels flytta sig medan avverkningen pågår, och sedan hitta nya vandringsvägar och foderplatser. En föryngringsyta, som dessutom ofta markbereds, blir oanvändbar för viltet under några år. Senare blir ofta en föryngringsyta ett bra foderställe, när gräs och lövsly växer.
Jag antar att du har liten eller ingen kontakt med jakt utarrenderad till jägare som bor såpass långt ifrån jaktmarken, att de måste ta semester för att hinna jaga. Jägare som bor städer, och vars hundar plötsligt konfronteras med verkligheten i skogen, för några dagar åt gången.
Även ägarna till de här hundarna är ovana vid att vara ute "på landet", och har dålig uppfattning om "stock och sten" på de område där de köper sig rätten att jaga, även gränser till annans mark kan vara svåra för jägare av den här typen att hålla reda på.
Det här bäddar för onödiga misstag, och vilt som blir stört. Det är ofta många ovana hundar i omlopp samtidigt. När vi bodde i ett sådant område, så plockade vi upp "bortvirrade" hundar flera gånger per säsong på vår gårdsplan eller utanför hagarna. Tack vare våra rovdjursskyddande stängsel kom hundarna aldrig in till djuren.
Sådana här hundar har ibland även anklagats för att sarga vilt.
Det vore en välgärning om det fanns en särskild hundförarexamen, likt jägarexamen, som ett krav på att föra hund vid all jakt utan spårning i lina.
Och att alla hundar vore testade, precis som man visa sina kunskaper som människa för att få jaga.
