vargar i byn vågar knappt att gå ut.

[AraSlei]

Ja, det är säkert svårare men å andra sidan bara ett av verktygen man kan använda för att minska de dödliga vargattackerna på hund. Är det inte så att wachteln ska jobba rätt nära sin ägare? För i så fall kommer ju säkrare skyddsvästar och uppmärksammandet av tecken på angrepp kanske vara viktigare eftersom man som förare har möjlighet att avbryta anfallet. Vargrenhet är nog extra viktigt för hundar som jobbar långt borta från föraren.

Ja, absolut

Wachteln ska ha ett sök på 100-300m, och har drevtider från 5-20 minuter. Jämfört med en vid älghund är det en hund som jobbar nära föraren, men jämfört med en spaniel jobbar den ganska långt från föraren
Vi jagar mycket vildsvin med våra hundar, så måttsydda västar går de redan med. Tyvärr är inte våra kompatibla med t ex vargstål, men jag tror att Wolfproof är på väg ut på marknaden och kan visar den sig vara lika smidig som de västarna vi använder idag känns det som en billig försäkring, även om vi inte bor i vargland.

 

[Dentaku]

Jag måste säga att det är väldigt trevligt med en vargdiskussion med en jägare som @AraSlei och en fårägare som @skogaliten ! Fler som er, färre som tycker att alla jägare är själviska psykopater och vargen skulle inte vara lika kontroversiell längre.

 

[AraSlei]

Men då håller du med om att det inte gjorts någon utredning?

Och därför har vi utvecklat vår kollektiva kunskap? Utan att vi lever i perfekt värld vad avser jakt, där inget kan förbättras.

En sådan utredning, som aldrig blev av, kanske hade föreslagit, sådant som t.e.x obligatorisk hundförarexamen och/eller obligatoriska jaktprov för jakthundar, och/eller att hundar måste vara varg- björn eller något annat rena för att få användas...

Jakt har blivit väldigt inne i Stockholm, det har också blivit väldigt populärt att ha en hund av jakthundsras. Det finns väldigt många som har jägarexamen och hund, vars enda möjlighet att få utöva jakt, är att köpjakt eller att bli tillfälligt inbjuden. Dessa personer och hundar kommer till en plats de kanske aldrig besökt tidigare för att jaga, kvällen innan jakt.

De har inte varit och spanat av jaktmarken före jakt, utan det har någon annan gjort, om det alls blivit gjort ordentligt.
Det är inte alltid att de förstår att det en rågång framför näsan på dem, och koll på viltstråk har de inte alls.

Ja, det var en miss av mig, jag har för mig att utredningen gjordes.

SKKs kommentar kring det hela var:
"Sammanfattningsvis är skälen för SKKs avslagsyrkande detta;

• utan lösa jakthundar omöjliggörs fullständigt en biologisk och etiskt riktig genomförd förvaltning av de svenska viltstammarna

• det absoluta flertalet av Europas länder använder lösa jakthundar vid jakt
  
  
• användandet av jakthundar styrs noga av jaktlagstiftningen
  
  
• Sverige betraktas internationellt som ett föregångsland vad det gäller jakthundsanvändning
  
  
• svenska jakthundar och dess ägare är välutbildade
• framställan ökar bara den polarisering som idag finns rörande rovdjurspolitiken"

SKK skriver i sin remiss också att ca 15000 hundar startar rasspecifika jaktprov varje år, och vid tiden för remissen fanns det totalt 80000 jakthundar i Sverige.
"Statistiskt sett visar detta på att varje svensk jakthund vid minst vid ett tillfälle startar på ett rasspecifikt jaktprov, där hundens egenskaper, jaktsätt, dresserbarhet, förmåga till kontakt med föraren samt lydnad bedöms. Arbetet med rasspecifika jaktprov har i många decennier utformat jakthundar som är allt bättre lämpade för de jaktformer de är avlade för och används till.
....
En av de viktigaste följderna av SKKs jaktprovsverksamhet, med påföljande avelsverksamhet, är att våra jakthundar normalt inte förföljer viltarter som de inte är avsedda för.

Exempelvis har SKK sedan slutet av 1940-talet arbetet med att avla fram stövare som från födseln är "rådjursrena". För att med säkerhet bibehålla denna egenskap så har SKK ett obligatoriskt särskilt "rådjursrenhetsprov" innan en stövare får starta på jaktprov."

De skriver också:
"När det gäller specifikt att hundar "river" eller skadar fredat vilt alternativt tamboskap kan SKK tyvärr inte förneka att sådant förekommer. Det finns det enligt "Viltskadestatistik" inget belägg för att det är jakthundar som är ett övervägande problem vid skador på tamboskap, utan det är hundar, oftast relativt storvuxna vallhundsraser med helt andra egenskaper än jakthundar, som ofta är upphovet till dessa skador.
Att påstå att våra jakthundar är outbildade är direkt naivt. Ingen med kunskap om jakt och hundar tror att det bara är att släppa en hund av jakthundsras i skogen, och att man därmed fått en fungerande jakthund. Det fordras normalt år av utbildning och träning för att skapa en ändamålsenlig jakthund. "

Allt kan naturligtvis alltid förbättras, det tror jag ingen säger något om.

Personerna du pratar om är fortfarande en liten klick av de jägare som finns i Sverige och tillhör undantagsfallen. Jägare är ingen homogen grupp, det finns naturligtvis idioter även inom jägarkåren. Precis som det finns inom alla andra grupper.

 

[AraSlei]

Jag måste säga att det är väldigt trevligt med en vargdiskussion med en jägare som @AraSlei och en fårägare som @skogaliten ! Fler som er, färre som tycker att alla jägare är själviska psykopater och vargen skulle inte vara lika kontroversiell längre.

Tack, vad glad jag blir!

På andra forum än här orkar jag sällan ta vargdiskussionen, eftersom den är så extremt polariserad och så fort man nämner jag tycker att viss jakt på varg är lämpligt, så får man stämpeln som varghatare/psykopat/sd-sympatisör och allt annat man blir kallad för. Det blir tröttsamt och jag tar, dumt nog, ganska illa vid mig av det relativt utbredda jägarhat och okunskap om jakt som finns inom vissa kretsar.
Jag tycker verkligen att vi ska ha alla stora rovdjur, jag har en enorm respekt för dem och jag känner verkligen vördnad för dem, precis som jag gör för allt annat vilt. Det gör det extra tråkigt att, innan man ens hunnit börja diskussionen, få något av ovanstående epitet tilldelat.
Det finns idioter på båda sidor i diskussionen, jag tycker det är otroligt ledsamt att de tillåts få så stort utrymme. Inte minst för rovdjurens skull.

 

[Dentaku]

Tack, vad glad jag blir!

På andra forum än här orkar jag sällan ta vargdiskussionen, eftersom den är så extremt polariserad och så fort man nämner jag tycker att viss jakt på varg är lämpligt, så får man stämpeln som varghatare/psykopat/sd-sympatisör och allt annat skit man blir kallad för. Det blir tröttsamt och jag tar, dumt nog, ganska illa vid mig av det relativt utbredda jägarhat och okunskap om jakt som finns inom vissa kretsar.
Jag tycker verkligen att vi ska ha alla stora rovdjur, jag har en enorm respekt för dem och jag känner verkligen vördnad för dem, precis som jag gör för allt annat vilt. Det gör det extra tråkigt att, innan man ens hunnit börja diskussionen, få något av ovanstående epitet tilldelat.
Det finns idioter på båda sidor i diskussionen, jag tycker det är otroligt tråkigt att de tillåts få så stort utrymme.

Själv märker jag av den andra sidan, häromdagen räckte det med att jag skrev att jag tyckte att skyddsvästar till jakthundar skulle finansieras/subventioneras av allmänna medel för att få ett så otrevligt svar att jag gav upp diskussionen. Det hjälpte alltså inte att jag 1. Var positivt inställd till jakt 2. Ville att jägare skulle få hjälp att skydda sina hundar , jag blev ändå klassad som "vargkramare" av en person som faktiskt med rätta kunde kallas varghatare. Jag vet lyckligtvis att den typen av personer inte är representativa för hela jägarkåren men de har en tendens att höras oproportionerligt mycket i debatten.

 

[AraSlei]

Själv märker jag av den andra sidan, häromdagen räckte det med att jag skrev att jag tyckte att skyddsvästar till jakthundar skulle finansieras/subventioneras av allmänna medel för att få ett så otrevligt svar att jag gav upp diskussionen. Det hjälpte alltså inte att jag 1. Var positivt inställd till jakt 2. Ville att jägare skulle få hjälp att skydda sina hundar , jag blev ändå klassad som "vargkramare" av en person som faktiskt med rätta kunde kallas varghatare. Jag vet lyckligtvis att den typen av personer inte är representativa för hela jägarkåren men de har en tendens att höras oproportionerligt mycket i debatten.

Det är så befängt
De har verkligen en tendens att höras oproportionerligt mycket i debatten - som sagt - idioter åt båda håll.
Man kan tappa tron på mänskligheten för mindre.

 

[Fraggel_Tess]

Det är normalt för hundar att ha respekt för rovdjur, många hundar jagar t ex katt men har inte skalle att bita ihjäl den.
Jakthundar avlas ofta med en annan skärpa, jämthundar bland annat för att kunna jobba på björn.

Två av hundarna är skarpa jakthundar men reagerade riktigt med att vilja komma därifrån. (Gråhund)

 

[Fraggel_Tess]

Våra hundar reagerade med nyfikenhet istället.

Jag vill dock poängtera för några i tråden, vargarna i hägn var inga gosedjur, visst, vi kunde röra dem och de var fram och hälsade, men det var inga djur som du sitter och hånglar upp som en hund.

Kan också poängtera att det inte var några kramdjur man fick träffa. Det var med respekt jag klev in i hägnet. Men självklart en upplevelse utöver det vanliga!

 

[SiZo]

Våra hundar reagerade med nyfikenhet istället.

Jag vill dock poängtera för några i tråden, vargarna i hägn var inga gosedjur, visst, vi kunde röra dem och de var fram och hälsade, men det var inga djur som du sitter och hånglar upp som en hund.

När jag var i varghägnet så blev vi upphånglade, precis som med vilken hund som helst! Därmed inte sagt att de är som hundar.

 

[AraSlei]

Två av hundarna är skarpa jakthundar men reagerade riktigt med att vilja komma därifrån. (Gråhund)

Vad skönt, då kanske ni slipper konfrontationer med varg med era hundar

 

[skogaliten]

Ja, det var en miss av mig, jag har för mig att utredningen gjordes.

SKKs kommentar kring det hela var:
"Sammanfattningsvis är skälen för SKKs avslagsyrkande detta;

• utan lösa jakthundar omöjliggörs fullständigt en biologisk och etiskt riktig genomförd förvaltning av de svenska viltstammarna

• det absoluta flertalet av Europas länder använder lösa jakthundar vid jakt
  
  
• användandet av jakthundar styrs noga av jaktlagstiftningen
  
  
• Sverige betraktas internationellt som ett föregångsland vad det gäller jakthundsanvändning
  
  
• svenska jakthundar och dess ägare är välutbildade
• framställan ökar bara den polarisering som idag finns rörande rovdjurspolitiken"

SKK skriver i sin remiss också att ca 15000 hundar startar rasspecifika jaktprov varje år, och vid tiden för remissen fanns det totalt 80000 jakthundar i Sverige.
"Statistiskt sett visar detta på att varje svensk jakthund vid minst vid ett tillfälle startar på ett rasspecifikt jaktprov, där hundens egenskaper, jaktsätt, dresserbarhet, förmåga till kontakt med föraren samt lydnad bedöms. Arbetet med rasspecifika jaktprov har i många decennier utformat jakthundar som är allt bättre lämpade för de jaktformer de är avlade för och används till.
....
En av de viktigaste följderna av SKKs jaktprovsverksamhet, med påföljande avelsverksamhet, är att våra jakthundar normalt inte förföljer viltarter som de inte är avsedda för.

Exempelvis har SKK sedan slutet av 1940-talet arbetet med att avla fram stövare som från födseln är "rådjursrena". För att med säkerhet bibehålla denna egenskap så har SKK ett obligatoriskt särskilt "rådjursrenhetsprov" innan en stövare får starta på jaktprov."

De skriver också:
"När det gäller specifikt att hundar "river" eller skadar fredat vilt alternativt tamboskap kan SKK tyvärr inte förneka att sådant förekommer. Det finns det enligt "Viltskadestatistik" inget belägg för att det är jakthundar som är ett övervägande problem vid skador på tamboskap, utan det är hundar, oftast relativt storvuxna vallhundsraser med helt andra egenskaper än jakthundar, som ofta är upphovet till dessa skador.
Att påstå att våra jakthundar är outbildade är direkt naivt. Ingen med kunskap om jakt och hundar tror att det bara är att släppa en hund av jakthundsras i skogen, och att man därmed fått en fungerande jakthund. Det fordras normalt år av utbildning och träning för att skapa en ändamålsenlig jakthund. "

Allt kan naturligtvis alltid förbättras, det tror jag ingen säger något om.

Personerna du pratar om är fortfarande en liten klick av de jägare som finns i Sverige och tillhör undantagsfallen. Jägare är ingen homogen grupp, det finns naturligtvis idioter även inom jägarkåren. Precis som det finns inom alla andra grupper.

Tyvärr är det så, att de som syns och märks, är inte mina grannars och mitt jaktlag, och heller inte ditt om jag förstår dig rätt, utan det man märker av är de ovana, och alltför ofta övermodiga jägarna som inte bor på orten.

Här, där köpjakter med via stora gods är vanliga, så är det vanligt förekommande med att folk som helt saknar andra möjligheter att jaga, betalar mycket pengar för en jaktdag och dessutom förväntar sig att "skjuta nåt" när de betalat så mycket. Är det då bra jaktledare, guider och hundförare, så blir det bra. Men med fel sammansättning betydligt mindre bra.

Det finns också exempel på "avlägsna släktingar" till gårdar där ingen bor längre, utan som numera är sommarställen, hävdar sin rätt att vara med att jaga i jaktlagen, de kanske inte ens är den del av släkten som faktiskt använder gården som sommarställe. Dessa släktingar faller ofta in i kategorin som jag talat om, som aldrig är ute i markerna. De kan ha en soffhund, som de tycker är världens bästa jakthund, och så kommer de ihåg att när de var barn, så brukade minsann Älgen/rådjuren/haren... ta den vägen och de var sååå många av dem.

Det är inte för dem som tar arbetet med hund på allvar som regler behövs, utan för dem som köper närmsta blandrasvalp med jakthundsraser i, och tror att de automatiskt fått världens bästa allround jakthund. Eller för den som köper en dyr valp efter meriterade föräldrar, och tror att valpen inte behöver träning.

Jag ser också både nyttan och nöjet med väl fungerande jakthundar. Jag är mindre förtjust i användning långdrivande hundar dock. Hundar som jobbar inom nära håll till föraren, och som faktiskt kan höra föraren ordentligt är mer smakligt för mig.

Det är bra och föredömligt att man utvecklar utbildningen av jakthundar på flera olika sätt. Det är också bra att det utvecklas skyddsutrustning till hundar.

Jag har inte påstått att det endast är jakthundar som orsakar tamhundsangrepp på får eller getter. I mitt nära exempel så var det en jakthund. En drever, hemmahörande i Stockholms innerstad.
Tyvärr så görs många tamhundsangrepp upp direkt mellan hundägare och drabbad. Det innebär att det blir dåligt underlag för statistik.

Den typen av löshundsjakt på mycket stora ytor, som i Sverige utvecklat för framförallt för Älg, finns på få ställen i Västvärlden. I USA så används inte den jaktmetoden på älg (där jag bodde i USA var det förbjudet, tror att detsamma gäller i Kanada men är osäker), och i stora delar av Västeuropa finns ju inte älg eller de stora sammanhängande jaktmarkerna som krävs för att den typen av jakt ska vara användbar, även om det inte finns uttryckliga förbud.

Här på egen mark, skulle jag kunna klara mig utmärkt, om jag vill hålla kontroll på vildsvin och dovhjort, helt utan hund. Jag är ju ute i någon del av vår mark i stort sett varje dag. För mig är det naturligt att se efter djurspår, titta på spillning, och andra tecken som visar var vilda djur varit och vissa arter av jaktintresse ser jag utan att anstränga mig särskilt flera gånger i veckan (Dov- och Kronhjort, vildsvin, hare). Nu jagar jag inte, men det beror på att jag har andra intressen istället. Jag har absolut inget emot att man "skjuter djur".

 

[skogaliten]

Själv märker jag av den andra sidan, häromdagen räckte det med att jag skrev att jag tyckte att skyddsvästar till jakthundar skulle finansieras/subventioneras av allmänna medel för att få ett så otrevligt svar att jag gav upp diskussionen. Det hjälpte alltså inte att jag 1. Var positivt inställd till jakt 2. Ville att jägare skulle få hjälp att skydda sina hundar , jag blev ändå klassad som "vargkramare" av en person som faktiskt med rätta kunde kallas varghatare. Jag vet lyckligtvis att den typen av personer inte är representativa för hela jägarkåren men de har en tendens att höras oproportionerligt mycket i debatten.

Det här är min erfarenhet också!

Om jag råkar säga att det borde finnas mer pengar till stängsel, så att alla med små idisslare skulle kunna få bidrag, och det finns en sådan där riktig varghatare med på ett möte (eller i en webbdiskussion), så får jag snabbt reda på både det ena och andra som skulle kunna hända mig, förutom vilken idiot jag är.

Och ja, de hörs väldigt väl!

 

[AraSlei]

Tyvärr är det så, att de som syns och märks, är inte mina grannars och mitt jaktlag, och heller inte ditt om jag förstår dig rätt, utan det man märker av är de ovana, och alltför ofta övermodiga jägarna som inte bor på orten.

Här, där köpjakter med via stora gods är vanliga, så är det vanligt förekommande med att folk som helt saknar andra möjligheter att jaga, betalar mycket pengar för en jaktdag och dessutom förväntar sig att "skjuta nåt" när de betalat så mycket. Är det då bra jaktledare, guider och hundförare, så blir det bra. Men med fel sammansättning betydligt mindre bra.

Det finns också exempel på "avlägsna släktingar" till gårdar där ingen bor längre, utan som numera är sommarställen, hävdar sin rätt att vara med att jaga i jaktlagen, de kanske inte ens är den del av släkten som faktiskt använder gården som sommarställe. Dessa släktingar faller ofta in i kategorin som jag talat om, som aldrig är ute i markerna. De kan ha en soffhund, som de tycker är världens bästa jakthund, och så kommer de ihåg att när de var barn, så brukade minsann Älgen/rådjuren/haren... ta den vägen och de var sååå många av dem.

Det är inte för dem som tar arbetet med hund på allvar som regler behövs, utan för dem som köper närmsta blandrasvalp med jakthundsraser i, och tror att de automatiskt fått världens bästa allround jakthund. Eller för den som köper en dyr valp efter meriterade föräldrar, och tror att valpen inte behöver träning.

Jag ser också både nyttan och nöjet med väl fungerande jakthundar. Jag är mindre förtjust i användning långdrivande hundar dock. Hundar som jobbar inom nära håll till föraren, och som faktiskt kan höra föraren ordentligt är mer smakligt för mig.

Det är bra och föredömligt att man utvecklar utbildningen av jakthundar på flera olika sätt. Det är också bra att det utvecklas skyddsutrustning till hundar.

Jag har inte påstått att det endast är jakthundar som orsakar tamhundsangrepp på får eller getter. I mitt nära exempel så var det en jakthund. En drever, hemmahörande i Stockholms innerstad.
Tyvärr så görs många tamhundsangrepp upp direkt mellan hundägare och drabbad. Det innebär att det blir dåligt underlag för statistik.

Den typen av löshundsjakt på mycket stora ytor, som i Sverige utvecklat för framförallt för Älg, finns på få ställen i Västvärlden. I USA så används inte den jaktmetoden på älg (där jag bodde i USA var det förbjudet, tror att detsamma gäller i Kanada men är osäker), och i stora delar av Västeuropa finns ju inte älg eller de stora sammanhängande jaktmarkerna som krävs för att den typen av jakt ska vara användbar, även om det inte finns uttryckliga förbud.

Här på egen mark, skulle jag kunna klara mig utmärkt, om jag vill hålla kontroll på vildsvin och dovhjort, helt utan hund. Jag är ju ute i någon del av vår mark i stort sett varje dag. För mig är det naturligt att se efter djurspår, titta på spillning, och andra tecken som visar var vilda djur varit och vissa arter av jaktintresse ser jag utan att anstränga mig särskilt flera gånger i veckan (Dov- och Kronhjort, vildsvin, hare). Nu jagar jag inte, men det beror på att jag har andra intressen istället. Jag har absolut inget emot att man "skjuter djur".

Nej, vi har förmånen att ha en stor, sammanhängande mark själva. Vi har inget fast jaktlag, utan bjuder in de vi vill till de jakter vi vill, vilket även innebär att vi har den stora förmånen att kunna utesluta icke önskvärt folk och hundar Med nästan 450ha skogsmark (och ytterligare 150ha åker- och betesmark) är det skönt att kunna styra över det själva.

Tyvärr är det (oftast) bara de jägare som inte sköter sig som tas upp i den här typen av diskussioner, vilket gärna gör att det blir lite skevt. Ja, det finns absolut jägare som är idioter, men den allra största delen sköter sig väldigt väl, som du också vittnar om. Det är trots allt Sveriges hårdast reglerade hobby, med all rätt.
Jag går på 8-10 större godsjakter/år, spritt över södra och mellersta Sverige och har faktiskt inte varit med om att det skötts illa någon gång. Jag har hört om något ställe där den förre jaktledaren tillät både spetsar och annat på de vanliga drevjakterna, men det har bytt ledning där och är betydligt bättre ordning nu.

I stora delar av världen bedrivs ju även en betydligt mindre etiskt korrekt jakt, där man släpper stora packs med hundar, tillåter sighthounds och annat. Jag är väldigt glad för att det till stora delar är förbjudet och inte praktiseras i Sverige!

 

[AraSlei]

Det här är min erfarenhet också!

Om jag råkar säga att det borde finnas mer pengar till stängsel, så att alla med små idisslare skulle kunna få bidrag, och det finns en sådan där riktig varghatare med på ett möte (eller i en webbdiskussion), så får jag snabbt reda på både det ena och andra som skulle kunna hända mig, förutom vilken idiot jag är.

Och ja, de hörs väldigt väl!

Ja, jag fick i diskussion med ett gäng aktiva från bland annat Djurens Rätt veta att jag var en mördande psykopatfitta som borde få en hagelsvärm i ansiktet och bli våldtagen samtidigt.
Härliga typer det finns där ute
Inte konstigt att diskussionen ballar ur, åt båda håll.

Tillägg: Men, jag har ju i alla fall inte fått några hotbrev hemskickade än, som flera andra i min närhet fått efter att ha lagt ut (välordnade!) jaktbilder på Instagram.

 

[skogaliten]

Nu ska jag (kanske) utmana lite!

Jag har av och till funderat över hur man skulle kunna få till en välfungerande jakt på varg, som Vargvänner, Jägare EU-kommisionen och naturligtvis Naturvårdsverket skulle kunna acceptera. Militanta vargkramare och dito varghatare räknar jag med att de inte accepterar några kompromisser, så dessa struntar jag i.

Ungefär så här tänker jag:

Grundläggande är en politisk överenskommelse som är vetenskapligt baserad, på hur många vargar (revir) som behövs och hur dessa ska vara fördelade över riket. Hur vi ska lyckas med det, vet jag inte, men så här skulle jakten kunna fungera.

*Naturvårdsverket får för varje år, precis som med Björn och Lo, definiera hur många djur som ska skjutas på individnivå, eller om man ska använda metoden att ta bort revir istället. Båda metoderna kan säkert användas under samma jaktår. På ena stället tar man bort ett revir, på ett annat ställe plockar man individer.

*Jakttiden behöver vara tillräcklig lång ( det är den inte i dagens licensjakt), så att man på ett precist sätt ska kunna skjuta rätt individer utan hets. D.v.s. jägaren ska ha mer än en chans att skjuta, och faktiskt avstå om fel djur (t.ex. en alfatik) dyker upp. Det innebär att jakten måste börja tidigare än idag, och pågå i ett större antal dagar, för att inte krocka med valpningen.

* Den som vill jaga varg ska behöva meritera sig på något lämpligt sätt. Att ha vanlig jägarexamen ska inte räcka. Väldigt goda resultat i skytte skulle kunna vara ett tänkbart alternativ. Hundförare har många möjligheter att meritera sig och sin hund.

*Jägare som vill jaga varg ska ges en särskild utbildning och klara ett särskilt prov, för att säkerställa att vederbörande klarar av välja individ. Det ska också vara ett krav för att få delta i jakten, att man är med och spårar, och att man lär sig vilka vargar som finns där man kommer att jaga. Mycket gedignare utbildning än idag är vad jag far efter.

*Hundarna som används ska vara utvalda och ha klarat särskilda prov, för att riskminimera.

*Statusen för att få lov att jaga varg ska vara hög, det ska vara fint att kunna skilja "en ung hona i flocken" från alfatiken, och att hålla inne en skottchans på en individ som man är osäker över.

Med extremt väl utbildade jägare i en fåtalig skara går det bättre att argumentera med både vargvänner och EU-kommisionen att "rätt" (=utvalda) vargar blir skjutna under jakten. För jägare som vill bli en del av den exklusiva skaran som får jaga varg, så blir det något att sträva efter och meritera sig för, att vara "Diplomerad vargjägare"...

 

[labb]

Vilka är de dokumenterade fallen du refererar till?
Var har du hittat informationen?

Många människor som hittats avlidna och ätna på, oftast vintertid, behöver inte per automatik ha dödats av vargar.
Ihjälfrysning är en mycket sannolik dödsorsak, och efter det har rovdjur, t.ex. varg, räv, björn eller järv (normalt inte kattdjur) ätit av de sorgligt avlidna.

Få av de fall från t.ex. kyrkböckerna där vargdöd anges, kan beläggas med att vargen verkligen dödat. Att den ätit av personen är däremot sannolikt.
Det gäller i hög grad även moderna påståenden om dödliga vargangrepp i Sibirien t.ex. Folk som gått vilse mitt i vintern, och som hittas dagar, veckor eller månader senare...

Modern teknik kan fastslå dödsorsak mycket bättre än äldre inspektioner, gjorda av ledsna anhöriga eller församlingsprästen. Inga av de ryska fallen som figurerat i kvällspressen och på internet, verkar ha undersökt i detalj med moderna metoder, eller så har resultaten aldrig meddelats.

Belagda fall av vargdödad människa i modern tid finns från Nord Amerika, då i kombination skadad varg och människa som beter sig på olämpligt sätt, och från Indien, där vargar (liksom tigrar) är svårt trängda faktiskt till slut ger sig på människa.

Jag letade upp den artikel jag främst hade i åtanke när jag skrev mitt inlägg. Här kommer den:

http://www.endangeredworkingcattlem.../Linnell-AZL-Wolf-attacks-in-Fennoscandia.pdf

 

[labb]

Nu ska jag (kanske) utmana lite!

Jag har av och till funderat över hur man skulle kunna få till en välfungerande jakt på varg, som Vargvänner, Jägare EU-kommisionen och naturligtvis Naturvårdsverket skulle kunna acceptera. Militanta vargkramare och dito varghatare räknar jag med att de inte accepterar några kompromisser, så dessa struntar jag i.

Ungefär så här tänker jag:

Grundläggande är en politisk överenskommelse som är vetenskapligt baserad, på hur många vargar (revir) som behövs och hur dessa ska vara fördelade över riket. Hur vi ska lyckas med det, vet jag inte, men så här skulle jakten kunna fungera.

*Naturvårdsverket får för varje år, precis som med Björn och Lo, definiera hur många djur som ska skjutas på individnivå, eller om man ska använda metoden att ta bort revir istället. Båda metoderna kan säkert användas under samma jaktår. På ena stället tar man bort ett revir, på ett annat ställe plockar man individer.

*Jakttiden behöver vara tillräcklig lång ( det är den inte i dagens licensjakt), så att man på ett precist sätt ska kunna skjuta rätt individer utan hets. D.v.s. jägaren ska ha mer än en chans att skjuta, och faktiskt avstå om fel djur (t.ex. en alfatik) dyker upp. Det innebär att jakten måste börja tidigare än idag, och pågå i ett större antal dagar, för att inte krocka med valpningen.

* Den som vill jaga varg ska behöva meritera sig på något lämpligt sätt. Att ha vanlig jägarexamen ska inte räcka. Väldigt goda resultat i skytte skulle kunna vara ett tänkbart alternativ. Hundförare har många möjligheter att meritera sig och sin hund.

*Jägare som vill jaga varg ska ges en särskild utbildning och klara ett särskilt prov, för att säkerställa att vederbörande klarar av välja individ. Det ska också vara ett krav för att få delta i jakten, att man är med och spårar, och att man lär sig vilka vargar som finns där man kommer att jaga. Mycket gedignare utbildning än idag är vad jag far efter.

*Hundarna som används ska vara utvalda och ha klarat särskilda prov, för att riskminimera.

*Statusen för att få lov att jaga varg ska vara hög, det ska vara fint att kunna skilja "en ung hona i flocken" från alfatiken, och att hålla inne en skottchans på en individ som man är osäker över.

Med extremt väl utbildade jägare i en fåtalig skara går det bättre att argumentera med både vargvänner och EU-kommisionen att "rätt" (=utvalda) vargar blir skjutna under jakten. För jägare som vill bli en del av den exklusiva skaran som får jaga varg, så blir det något att sträva efter och meritera sig för, att vara "Diplomerad vargjägare"...

Jag tror att en utdragen jakt inte bara har fördelen att rätt individer skjuts utan även att vargen känner sig "förföljd" och blir skyggare också av den anledningen.

 

[vallhund]

Har tänkt liknande i många år, men som @skogaliten påpekar blir man utsparkad ur båda extremistlägren.

 

[skogaliten]

Nej, vi har förmånen att ha en stor, sammanhängande mark själva. Vi har inget fast jaktlag, utan bjuder in de vi vill till de jakter vi vill, vilket även innebär att vi har den stora förmånen att kunna utesluta icke önskvärt folk och hundar Med nästan 450ha skogsmark (och ytterligare 150ha åker- och betesmark) är det skönt att kunna styra över det själva.

Tyvärr är det (oftast) bara de jägare som inte sköter sig som tas upp i den här typen av diskussioner, vilket gärna gör att det blir lite skevt. Ja, det finns absolut jägare som är idioter, men den allra största delen sköter sig väldigt väl, som du också vittnar om. Det är trots allt Sveriges hårdast reglerade hobby, med all rätt.
Jag går på 8-10 större godsjakter/år, spritt över södra och mellersta Sverige och har faktiskt inte varit med om att det skötts illa någon gång. Jag har hört om något ställe där den förre jaktledaren tillät både spetsar och annat på de vanliga drevjakterna, men det har bytt ledning där och är betydligt bättre ordning nu.

I stora delar av världen bedrivs ju även en betydligt mindre etiskt korrekt jakt, där man släpper stora packs med hundar, tillåter sighthounds och annat. Jag är väldigt glad för att det till stora delar är förbjudet och inte praktiseras i Sverige!

Det är få som har så stor egen jaktmark.

Vi har 70 hektar, så jag vet var varenda sten och stubbe finns...Älgjakten bedrivs gemensamt med flera fastigheter.

 

[AraSlei]

Jag tycker det låter som kloka och balanserade förslag @skogaliten