Första tiden är (ofta) jättetuff... Minns att jag tyckte det var ren överlevnad från dag till dag.En liten uppdatering från oss. Lillpojken som ännu inte fått ngt namn blir 3! veckor på lördag.
Det är tuffare än jag kunnat föreställa mig att vara förälder (och tror inte att jag hade några orimliga förväntningar innan). Ffa är det amningen som är bekymmersam för oss och att han har svårt att sova utan att ligga på bröstet.
Jag använder amningsnapp eftersom han har svårt att få grepp annars. Det är ett jävla meck rent ut sagt och ofta har han rivit ner den ett gäng gånger innan han börjar amma. Jag trodde inte ett barn kunde äta så mkt. Ofta sitter jag fast i amingstronen flera gånger timmar främst på kvällen.
På natten äter han varannan- var tredje timme. Det skulle vara helt okej om han kunde sova i nestet, som det är nu sover han på sambons bröst mestadels. Känner ändå att jag och sambon delar mkt på bördan och det känns fint. Är dock orolig hur det ska gå när sambon ska jobba 2 nätter om ett tag. Det känns jobbigt.
Jag försöker trösta mig med att många säger att allt blir lättare när de är lite större, för judt nu njuter jag inte alls av honom och av livet med en bebis. ❤
Amningsnapp kan vara ett jäkla meck och oftast har de lite svårare att få ut mjölken med den på så då ammar de mer av den anledningen. Har de misstänkt kort läpp-/tungband eller liknande eftersom han har svårt att få grepp? Det där är en evig diskussion i amningsgruppen på FB där folk börjat med amningsnapp pga dåligt tag/såriga bröstvårtor och sedan har svårt att göra sig av med den. Jag kan verkligen rekommendera amningshjälpen och att ringa en hjälpmamma (finns lista på deras hemsida) bara för att bolla lite. De är jätteduktiga på att komma med tips och råd för att göra första tiden liiite lättare.
Har du nån sjal eller liknande så att bebis kan hänga på dig och du kan få fria händer? Klyschan "9 månader i magen, 9 månader på magen" är ju tyvärr ganska sann för många bebisar