Ja verkligen.
"Det blev bara en a4, resten får väl du berätta". Usch, den kändes. Jag hoppas han får vara med i några år till så att John kanske kan ha några egna minnen av honom. Det blir nog inte lätt att läsa det där brevet om 20 år för min del.
Det blev väldigt lyckat med kapseln, folk tog med många påhittiga saker. En del slog in sina saker i paket dessutom så nu är jag jättenyfiken!
Bara 20 års väntan! Ni får göra en egen kapsel, eller vänta till 1-årskalaset kanske!
-------
Det blev en lyckad namngivningsfest men skönt att det är över. Jag kommer nog vara helt socialbakis i flera dagar. Drygt att vara två introverter och hålla i något sådant här. Noja över om man var nog trevlig, tacksam etc.
Bebisen höll ihop i typ en halvtimme, sedan brakade han ihop totalt. För många famnar och ansikten. Han skrek så folk kom rusande, de trodde det hänt en olycka. Han somnade ganska snabbt i selen sen och sov i kanske en timme, sen vaknade han gladare. Nu ikväll blev det totalkrasch igen med övertrött bebis, vi har försökt få honom att sova i två timmar och han bara skriker. Jag känner mig helt kass, jag förstod ju att det skulle bli för mycket för honom. Men det är klart alla vill gulla med bebisen liksom, särskillt de som sällan träffar honom. Men då går ju inte bebisens behov först utan gästernas. Han som alltid ler, skrattar och håller låda när han ser folk blev RÄDD när jag lade ifrån mig honom för att snabbt sätta på mig selen och han fick syn på sin farfar. Känner mig helt sämst nu. Känns som jag gett honom men för livet.
Imorgon ska vi sova hela dagen.