Suck, känns inte som om jag gör annat än att gnälla i den här tråden. Får börja med en disclaimer - jag älskar mitt barn och mitt nya liv. På det stora hela uppskattar jag mer att vara förälder än vad jag trodde att jag skulle.
MEN. Denna sömn. Jag håller på att bli knäpp. På riktigt. I natt t om fräste och svor jag åt Idun när hon vaknade fjärde gången på en timma. Hon vaknar minst 6-7 ggr/natt, ofta mer. Det har hänt nån enstaka gång att hon bara vaknat 3 ggr, men det hör till undantagen. Hon sover aldrig längre än 3 timmar i sträck. De flesta nätter bara 1,5 timmar i sträck. Hon vill gärna äta också, och eftersom hon ligger på -2SD vågar jag inte göra annat än att mata henne, även om jag tror att det ofta bara är tröstamning och att nappen hade funkat lika bra. Ofta somnar hon om när jag matat henne och lägger ner henne (hon vill hålla i min tumme tills hon somnar) och sen tar det ibland bara 5-10 min innan hon vaknar efter att jag lägger mig ner igen, nästan oavsett hur länge jag sitter med henne. Oftast ger jag upp och låter henne ligga bredvid mig i sängen istället, men hon vaknar och sprattlar mkt och vill äta, så det blir egentligen inte bättre. På helgerna går min man upp med henne när hon vaknar strax före 07, så får jag sova ikapp lite då, men på veckodagarna är det bara att härda ut. Dagtid sover hon max 2 timmar per dag, utslaget på ca 4 ggr, som är mellan 15-50 min långa.
Vi kämpar på med hennes vikt också. Var för extra kontrollmätning i måndags. Hon har slutat plana ut, och följer nu sin nya kurva. Men hon är bara upp 1.6 kg på 4 månader sen hon föddes, inte konstigt att jag tycker att hon är liten jämfört med andra bebisar!
Sen för att avsluta med lite positivt så är hon så himla rolig att vara med nu! Så vaken och snackig och intresserad av sin omvärld. På måndag försöker vi oss också på babysim, och på onsdag börjar vi med babymassage!