Vårföräldrar 2018 del 3

[anonymApril]

Andra dagen på fsk avklarad nu och det har gått bra tror det var bra att vi hängde lite där i torsdags så att hon hann smälta det över helgen. Igår var jag kvar i ca 1h men höll mig undan efter att hon gått iväg självmant och idag lämnade jag utan att följa med in. Hon har stannat till efter lunch och der får bli så resten av veckan för att mjukstarta ordentligt. Men jag får verkligen bita ihop som den hönsmamma jag är. Det känns skitjobbigt varje gång, men hon behöver gå för att jag ska få vila lite så att jag pallar göra klart studierna (samt få tid till det..) Antar att jag vänjer mig efter ett par veckor.

 

[Kilauea]

Andra dagen på fsk avklarad nu och det har gått bra tror det var bra att vi hängde lite där i torsdags så att hon hann smälta det över helgen. Igår var jag kvar i ca 1h men höll mig undan efter att hon gått iväg självmant och idag lämnade jag utan att följa med in. Hon har stannat till efter lunch och der får bli så resten av veckan för att mjukstarta ordentligt. Men jag får verkligen bita ihop som den hönsmamma jag är. Det känns skitjobbigt varje gång, men hon behöver gå för att jag ska få vila lite så att jag pallar göra klart studierna (samt få tid till det..) Antar att jag vänjer mig efter ett par veckor.

Kände mig som ett monster i början när jag lämnade sonen hos dagmamman och han grät. Men det gick över på nån minut (fick alltid bildbevis ) och det var så skönt få plugga i lugn och ro hemma.

Summa summarum: du vänjer dig

 

[Linn-Nora]

Andra dagen på fsk avklarad nu och det har gått bra tror det var bra att vi hängde lite där i torsdags så att hon hann smälta det över helgen. Igår var jag kvar i ca 1h men höll mig undan efter att hon gått iväg självmant och idag lämnade jag utan att följa med in. Hon har stannat till efter lunch och der får bli så resten av veckan för att mjukstarta ordentligt. Men jag får verkligen bita ihop som den hönsmamma jag är. Det känns skitjobbigt varje gång, men hon behöver gå för att jag ska få vila lite så att jag pallar göra klart studierna (samt få tid till det..) Antar att jag vänjer mig efter ett par veckor.

Skönt att det ändå gick såpass bra och att ni kan mjukstarta

Vi har haft första inskolningsdagen idag. Både jag och min man var med de två timmarna hon skulle vara där. Jag ville träffa personalen och se lokalerna osv, men från och med imorgon tar hennes pappa inskolningen skälv.
Det gick i alla fall ganska bra ändå så jag känner mig för tillfället lugnare
När vi klev in i tamburen blev hon nog chockad först av alla barn och vuxna, men efter tio minuter var hon lugn och lekte med alla leksaker.
Flera gånger tog hon också en fröken i handen och gick iväg för att leka. Så det kändes bra!
Förstår att det kan bli bakslag, men i alla fall en bra första dag!
Om det inte tillkommer barn verkar det bli 11 stycken på 3 vuxna. Det känns ändå okej!

 

[Linn-Nora]

Kände mig som ett monster i början när jag lämnade sonen hos dagmamman och han grät. Men det gick över på nån minut (fick alltid bildbevis ) och det var så skönt få plugga i lugn och ro hemma.

Summa summarum: du vänjer dig

Vad bra att personalen kan skicka bilder nu för tiden
Tänker när vi var små så fick föräldrarna ringa (när dom kom till en telefon), eller bara hoppas att det är bra

 

[Linn-Nora]

Nu är klumpen tillbaka i magen och jag känner att jag är sån himla kass förälder!

Idag har det väl egentligen gått bra på förskolan, men dottern har ingen koll på att man ska sitta i ring och sjunga och kan inga såna rutiner. Egentligen inte konstigt kanske. Hon leker inte med andra barn heller. Så just nu är hon liksom utanför gruppen.

Men hennes pappa fick mig att bli orolig för att vi "förstört" hennes sociala kompetens eftersom hon knappt sett andra barn sen pandemin bröt ut. Vi skulle ju börja gå på öppna förskolan när vi flyttade till ny kommun, men den stängde. Och på lekplatserna finns det inte många barn, det är nästan alltid tomt. Plus att jag var ganska orolig i början för att vi skulle få Covid och därför inte var jättesugen på att vara nära andra familjer. Det är jag iofs fortfarande rätt orolig för, men det är inte det största i att hon inte lekt med andra barn utan vi har liksom inte "hittat" några att leka med.

Sen tror jag kanske att hennes pappa läser in lite mycket. Det var bara hennes första dag. Och han har själv lite svårt för att känna att han passar in i såna här sammanhang och kanske blir det därför det blir obekvämt. Det är ju bara andra dagen.
Men jag var mobbad när jag gick i skolan så jag är jätterädd att hon ska bli utanför.
Idag mår jag inte så bra...

 

[anonymApril]

Nu är klumpen tillbaka i magen och jag känner att jag är sån himla kass förälder!

Idag har det väl egentligen gått bra på förskolan, men dottern har ingen koll på att man ska sitta i ring och sjunga och kan inga såna rutiner. Egentligen inte konstigt kanske. Hon leker inte med andra barn heller. Så just nu är hon liksom utanför gruppen.

Men hennes pappa fick mig att bli orolig för att vi "förstört" hennes sociala kompetens eftersom hon knappt sett andra barn sen pandemin bröt ut. Vi skulle ju börja gå på öppna förskolan när vi flyttade till ny kommun, men den stängde. Och på lekplatserna finns det inte många barn, det är nästan alltid tomt. Plus att jag var ganska orolig i början för att vi skulle få Covid och därför inte var jättesugen på att vara nära andra familjer. Det är jag iofs fortfarande rätt orolig för, men det är inte det största i att hon inte lekt med andra barn utan vi har liksom inte "hittat" några att leka med.

Sen tror jag kanske att hennes pappa läser in lite mycket. Det var bara hennes första dag. Och han har själv lite svårt för att känna att han passar in i såna här sammanhang och kanske blir det därför det blir obekvämt. Det är ju bara andra dagen.
Men jag var mobbad när jag gick i skolan så jag är jätterädd att hon ska bli utanför.
Idag mår jag inte så bra...

Oroa dig inte för sådant, din dotter är inte ensam om att inte kunna sånt innan förskolestart. Hon kommer lära sig det på nolltid! Dessutom är det helt normalt att tvååringar inte leker tillsammans. De flesta tvååringar leker sk bredvidlekar, dvs de gillar att vars i närheten av andra barn, härma lekar och dyl, men de flesta har inte utvecklat den sociala förmågan att leka fantasilekar tillsammans med andra.

Vår ”stora” lilla tjej leker inte heller tillsammans med andra barn riktigt. Hon gungar gärna tsm och leker med samma saker och samma lek, uttrycker en vilja att träffa andra barn. Men hon leker ändå inte riktigt tillsammans än och hon är väl dessutom något äldre än din tjej vill jag minnas?

Det jag vill säga med detta är: oroa dig inte. Du är inte en dålig förälder för att ditt barn först börjar förskolan nu eller att ni inte varit på öppna fsk i vår. Det finns de som hävdar att barn hamnar efter i utvecklingen om de inte får börja förskola redan vid ett års ålder, men massa forskning som bevisar motsatsen. Speciellt forskning baserat på anknytningsteorin.

 

[Linn-Nora]

Oroa dig inte för sådant, din dotter är inte ensam om att inte kunna sånt innan förskolestart. Hon kommer lära sig det på nolltid! Dessutom är det helt normalt att tvååringar inte leker tillsammans. De flesta tvååringar leker sk bredvidlekar, dvs de gillar att vars i närheten av andra barn, härma lekar och dyl, men de flesta har inte utvecklat den sociala förmågan att leka fantasilekar tillsammans med andra.

Vår ”stora” lilla tjej leker inte heller tillsammans med andra barn riktigt. Hon gungar gärna tsm och leker med samma saker och samma lek, uttrycker en vilja att träffa andra barn. Men hon leker ändå inte riktigt tillsammans än och hon är väl dessutom något äldre än din tjej vill jag minnas?

Det jag vill säga med detta är: oroa dig inte. Du är inte en dålig förälder för att ditt barn först börjar förskolan nu eller att ni inte varit på öppna fsk i vår. Det finns de som hävdar att barn hamnar efter i utvecklingen om de inte får börja förskola redan vid ett års ålder, men massa forskning som bevisar motsatsen. Speciellt forskning baserat på anknytningsteorin.

Tack
På ett intellektuellt plan förstår jag, men känslorna hänger kanske inte riktigt med. Jag tror att mycket av boven i dramat är mina egna upplevelser och jag får liksom påminna mig om att min dotter inte lever mitt liv. Hon är en egen person och kommer få egna upplevelser. Sen är hon väldigt känslig i sig själv så jag vill ju skydda henne. Samtidigt som jag vill att hon ska känna sig stark och inte hållas tillbaka av mig. Det är svårt!
Men det känns ändå "skönt" att läsa att hon inte är "konstig" som inte leker med andra barn riktigt ännu. Och nu när jag hunnit reflektera lite så är det inte så konstigt att det är dom nya leksakerna som lockar mest.
"Pratade" med henne i telefonen nu och frågade vad hon gjort idag och då sa hon ändå "barnen" så kanske har hon lekt med dom i sin värld.

 

[Kilauea]

Man lär väl vara nöjd när sonen ätit grönsakerna och sen fem tuggor fisk och potatis. Små tuggor visserligen, men stort framsteg mot att alltid äta korv och/eller makaroner.
Grönsaker går som tur är oftast i.

 

[Pengy]

Nu är klumpen tillbaka i magen och jag känner att jag är sån himla kass förälder!

Idag har det väl egentligen gått bra på förskolan, men dottern har ingen koll på att man ska sitta i ring och sjunga och kan inga såna rutiner. Egentligen inte konstigt kanske. Hon leker inte med andra barn heller. Så just nu är hon liksom utanför gruppen.

Men hennes pappa fick mig att bli orolig för att vi "förstört" hennes sociala kompetens eftersom hon knappt sett andra barn sen pandemin bröt ut. Vi skulle ju börja gå på öppna förskolan när vi flyttade till ny kommun, men den stängde. Och på lekplatserna finns det inte många barn, det är nästan alltid tomt. Plus att jag var ganska orolig i början för att vi skulle få Covid och därför inte var jättesugen på att vara nära andra familjer. Det är jag iofs fortfarande rätt orolig för, men det är inte det största i att hon inte lekt med andra barn utan vi har liksom inte "hittat" några att leka med.

Sen tror jag kanske att hennes pappa läser in lite mycket. Det var bara hennes första dag. Och han har själv lite svårt för att känna att han passar in i såna här sammanhang och kanske blir det därför det blir obekvämt. Det är ju bara andra dagen.
Men jag var mobbad när jag gick i skolan så jag är jätterädd att hon ska bli utanför.
Idag mår jag inte så bra...

Du är verkligen inte en kass förälder, er dotter har ju fått möjligheten att vara hemma med er länge och det är ju verkligen inget negativt. Och att hon inte förstår vad hon ska göra och hamnar lite ”utanför” beror nog snarare på att hon inte är van vid situationen snarare än att hon inte har social kompetens. En av W:s pedagoger berättade att många barn som kommer i början (även Walter) inte riktigt förstår det här med att man ska samlas utan de kan i princip sätta sig på någon annan eller gå rakt igenom gruppen istället för runt osv. Men detta är något de snappar upp väldigt fort

 

[Linn-Nora]

Du är verkligen inte en kass förälder, er dotter har ju fått möjligheten att vara hemma med er länge och det är ju verkligen inget negativt. Och att hon inte förstår vad hon ska göra och hamnar lite ”utanför” beror nog snarare på att hon inte är van vid situationen snarare än att hon inte har social kompetens. En av W:s pedagoger berättade att många barn som kommer i början (även Walter) inte riktigt förstår det här med att man ska samlas utan de kan i princip sätta sig på någon annan eller gå rakt igenom gruppen istället för runt osv. Men detta är något de snappar upp väldigt fort

Åh, tack! Behövde verkligen läsa det!
Även om jag kan förstå det, så blir det lätt att jag tänker att jag gjort fel på nåt sätt. Vill ju bara att hon ska få ha så bra dagar som möjligt på förskolan.
Men det har bara varit fyra timmar ännu så det är inte så konstigt kanske att hon inte kommit in helt ännu hon gillar leksakerna i alla fall

 

[vinkelina]

Åh, tack! Behövde verkligen läsa det!
Även om jag kan förstå det, så blir det lätt att jag tänker att jag gjort fel på nåt sätt. Vill ju bara att hon ska få ha så bra dagar som möjligt på förskolan.
Men det har bara varit fyra timmar ännu så det är inte så konstigt kanske att hon inte kommit in helt ännu hon gillar leksakerna i alla fall

min 3,5 åring som gått ett år på förskolan skippar ännu vissa ”regler” för att de är roligare att göra nått annat

 

[Linn-Nora]

Fortsätter skriva av mig här..

Igår gick det jättedåligt på inskolningen. Tydligen hade hon varit ledsen största delen av tiden. Ändå hade dom inte hört av sig. När hennes pappa hämtade henne halv tolv grät hon. Hon hade tydligt frågat efter pappa flera gånger under tiden hon var själv och när han hämtade henne var hon alldeles gråthuttrig.

Idag var pappa med hela dagen. Det gick ganska bra. Men pedagogerna menar att dom inte får nån vidare kontakt med henne när hennes pappa är där.
Hon tar inte heller nån vidare kontakt med de andra barnen. Lite flirtande vid lunchen men det var allt. Så nu oroar jag mig såklart.

Hon är ju en känslig tjej som tar lång tid på sig att få en anknytningsperson. Det har varit samma med mor och farföräldrar.
Pedagogerna vill att vi ska lämna henne där även om hon är ledsen (och i min värld verkar otrygg) så att dom ska få chans att trösta henne. På ett sätt köper jag resonemanget. Samtidigt känns det onaturligt.
Idag ville hon absolut inte gå till förskolan, och jag tänker att det nog inte blir lättare imorgon. Då kommer jag gå med henne. Jag vill se hur det blir då.

Men jag vet inte vad jag ska tänka.. Är det förhastat att ringa BVC? Är det nåt fel på min dotter som blir så ledsen? Min känsla är att det inte är det, men vad pedagogerna tänker vet jag inte.
Förmodligen drar jag för höga växlar igen, men jag tycker detta är jobbigt...

Hoppas ni inte tycker jag är alltför jobbigt, men jag har inte så många kanaler att bolla sånt här så jag vänder mig hit.

 

[Kilauea]

Fortsätter skriva av mig här..

Igår gick det jättedåligt på inskolningen. Tydligen hade hon varit ledsen största delen av tiden. Ändå hade dom inte hört av sig. När hennes pappa hämtade henne halv tolv grät hon. Hon hade tydligt frågat efter pappa flera gånger under tiden hon var själv och när han hämtade henne var hon alldeles gråthuttrig.

Idag var pappa med hela dagen. Det gick ganska bra. Men pedagogerna menar att dom inte får nån vidare kontakt med henne när hennes pappa är där.
Hon tar inte heller nån vidare kontakt med de andra barnen. Lite flirtande vid lunchen men det var allt. Så nu oroar jag mig såklart.

Hon är ju en känslig tjej som tar lång tid på sig att få en anknytningsperson. Det har varit samma med mor och farföräldrar.
Pedagogerna vill att vi ska lämna henne där även om hon är ledsen (och i min värld verkar otrygg) så att dom ska få chans att trösta henne. På ett sätt köper jag resonemanget. Samtidigt känns det onaturligt.
Idag ville hon absolut inte gå till förskolan, och jag tänker att det nog inte blir lättare imorgon. Då kommer jag gå med henne. Jag vill se hur det blir då.

Men jag vet inte vad jag ska tänka.. Är det förhastat att ringa BVC? Är det nåt fel på min dotter som blir så ledsen? Min känsla är att det inte är det, men vad pedagogerna tänker vet jag inte.
Förmodligen drar jag för höga växlar igen, men jag tycker detta är jobbigt...

Hoppas ni inte tycker jag är alltför jobbigt, men jag har inte så många kanaler att bolla sånt här så jag vänder mig hit.

Kan det vara enklare med dagmamma, med en mindre grupp barn och en anknytningsperson bara?

Sonen var också ledsen i början när vi lämnade, men det gick över i stort sett vi gick. Var just det där att mamma/pappa går som var jobbigt.

Meningen med forumet och tråden är väl att få ventilera även sånt som är jobbigt.

 

[jeennnnyy]

Fortsätter skriva av mig här..

Igår gick det jättedåligt på inskolningen. Tydligen hade hon varit ledsen största delen av tiden. Ändå hade dom inte hört av sig. När hennes pappa hämtade henne halv tolv grät hon. Hon hade tydligt frågat efter pappa flera gånger under tiden hon var själv och när han hämtade henne var hon alldeles gråthuttrig.

Idag var pappa med hela dagen. Det gick ganska bra. Men pedagogerna menar att dom inte får nån vidare kontakt med henne när hennes pappa är där.
Hon tar inte heller nån vidare kontakt med de andra barnen. Lite flirtande vid lunchen men det var allt. Så nu oroar jag mig såklart.

Hon är ju en känslig tjej som tar lång tid på sig att få en anknytningsperson. Det har varit samma med mor och farföräldrar.
Pedagogerna vill att vi ska lämna henne där även om hon är ledsen (och i min värld verkar otrygg) så att dom ska få chans att trösta henne. På ett sätt köper jag resonemanget. Samtidigt känns det onaturligt.
Idag ville hon absolut inte gå till förskolan, och jag tänker att det nog inte blir lättare imorgon. Då kommer jag gå med henne. Jag vill se hur det blir då.

Men jag vet inte vad jag ska tänka.. Är det förhastat att ringa BVC? Är det nåt fel på min dotter som blir så ledsen? Min känsla är att det inte är det, men vad pedagogerna tänker vet jag inte.
Förmodligen drar jag för höga växlar igen, men jag tycker detta är jobbigt...

Hoppas ni inte tycker jag är alltför jobbigt, men jag har inte så många kanaler att bolla sånt här så jag vänder mig hit.

Mitt barn är också ledset på förskolan. Han skolades in tre dagar för en vecka sedan och varit där tre dagar själv. Tänker att det är helt naturligt och att han måste få en chans att bli trygg där själv med pedagogerna och de andra barnen. Så jag skulle ge det lite tid om jag var du. Och försöka lite på de som jobbar där.

 

[Linn-Nora]

Kan det vara enklare med dagmamma, med en mindre grupp barn och en anknytningsperson bara?

Sonen var också ledsen i början när vi lämnade, men det gick över i stort sett vi gick. Var just det där att mamma/pappa går som var jobbigt.

Har funderat på det också... Kanske kan vara nåt. Men kanske är det svårt att få plats nu i början av augusti..
Ska ändå kolla upp vilka som finns!

Det är just det, hade hon slutat vara ledsen när vi gick hade det varit en sak, men att hon liksom inte blir glad, det oroar mig.

 

[Linn-Nora]

Mitt barn är också ledset på förskolan. Han skolades in tre dagar för en vecka sedan och varit där tre dagar själv. Tänker att det är helt naturligt och att han måste få en chans att bli trygg där själv med pedagogerna och de andra barnen. Så jag skulle ge det lite tid om jag var du. Och försöka lite på de som jobbar där.

Jo, vi kommer ge det tid. Men för vår del gör det inget att vi är med en tid till. Vi har inte bråttom. Jag förstår inte riktigt varför personalen vill att vi ska gå när det inte finns nåt behov tidsmässigt och vårt barn verkar behöva tryggheten i sina föräldrar...

 

[jeennnnyy]

Jo, vi kommer ge det tid. Men för vår del gör det inget att vi är med en tid till. Vi har inte bråttom. Jag förstår inte riktigt varför personalen vill att vi ska gå när det inte finns nåt behov tidsmässigt och vårt barn verkar behöva tryggheten i sina föräldrar...

Jag tänker att personalen har mer erfarenhet än de flesta föräldrar av vad som brukar funka vid inskolning. Så jag skulle göra som de önskade några dagar för att se om det blir bättre. Och jag vet, det är jättejobbigt med ledsna barn, min som är också ledsen, men jag försöker ha tilltro att personalen vet vad som är bäst

 

[vinkelina]

Fortsätter skriva av mig här..

Igår gick det jättedåligt på inskolningen. Tydligen hade hon varit ledsen största delen av tiden. Ändå hade dom inte hört av sig. När hennes pappa hämtade henne halv tolv grät hon. Hon hade tydligt frågat efter pappa flera gånger under tiden hon var själv och när han hämtade henne var hon alldeles gråthuttrig.

Idag var pappa med hela dagen. Det gick ganska bra. Men pedagogerna menar att dom inte får nån vidare kontakt med henne när hennes pappa är där.
Hon tar inte heller nån vidare kontakt med de andra barnen. Lite flirtande vid lunchen men det var allt. Så nu oroar jag mig såklart.

Hon är ju en känslig tjej som tar lång tid på sig att få en anknytningsperson. Det har varit samma med mor och farföräldrar.
Pedagogerna vill att vi ska lämna henne där även om hon är ledsen (och i min värld verkar otrygg) så att dom ska få chans att trösta henne. På ett sätt köper jag resonemanget. Samtidigt känns det onaturligt.
Idag ville hon absolut inte gå till förskolan, och jag tänker att det nog inte blir lättare imorgon. Då kommer jag gå med henne. Jag vill se hur det blir då.

Men jag vet inte vad jag ska tänka.. Är det förhastat att ringa BVC? Är det nåt fel på min dotter som blir så ledsen? Min känsla är att det inte är det, men vad pedagogerna tänker vet jag inte.
Förmodligen drar jag för höga växlar igen, men jag tycker detta är jobbigt...

Hoppas ni inte tycker jag är alltför jobbigt, men jag har inte så många kanaler att bolla sånt här så jag vänder mig hit.

vår yngsta har gått ett år redan på förskola. Samma grupp och samma ledare i princip. Pratar Hemma och frågar Om det är dagis. Springer glatt in och tar av skor mm

sedan i dörren in till avdelning är de tvärstopp. Klamrar sig fast och är ledsen. För oss funkar de att han får sitta och läsa en bok i soffan med någon pedagog. Och han lär vara nöjd minuten efter att jag stängt dörren

men det är samma visa varje dag. Han trivs där men vill inte bli lämnad.

sedan tar de ett tag för barn att vänja sig. Lite samma som man själv byter jobb eller så

 

[Linn-Nora]

Jag tänker att personalen har mer erfarenhet än de flesta föräldrar av vad som brukar funka vid inskolning. Så jag skulle göra som de önskade några dagar för att se om det blir bättre. Och jag vet, det är jättejobbigt med ledsna barn, min som är också ledsen, men jag försöker ha tilltro att personalen vet vad som är bäst

Jo, dom har väldigt mycket mer erfarenhet av barn än mig Men inte av mitt barn. Nu är hon säkert inte så unik egentligen. Men i och med att det inte behöver gå fort för oss så förstår jag inte hur det kan skada att vi låter henne vänja sig långsamt. Och jag vet ju hur hon är med dom vi lärt känna. Det tog jättelång tid innan hon accepterade sin farfar, och där lämnade vi ju henne inte bara från en dag till annan.
Min man jobbar inte nu, eventuellt får han ett jobb kvällstid och helg. Så vi skolar in bara för att om han får jobb med mer timmar framöver och för att vi fick plats nu och inte vet om vi får i januari.
Usch, jag är så kluven.

Och sen, hade det varit att hon bara varit ledsen när vi gick hade jag nog känt annorlunda, men att hon gråter hela tiden av och till känns inte bra.
Hon är en tjej med stor integritet, vilket jag egentligen tycker är bra. Men hon är verkligen inte lättövertalad så att säga.

 

[Linn-Nora]

vår yngsta har gått ett år redan på förskola. Samma grupp och samma ledare i princip. Pratar Hemma och frågar Om det är dagis. Springer glatt in och tar av skor mm

sedan i dörren in till avdelning är de tvärstopp. Klamrar sig fast och är ledsen. För oss funkar de att han får sitta och läsa en bok i soffan med någon pedagog. Och han lär vara nöjd minuten efter att jag stängt dörren

men det är samma visa varje dag. Han trivs där men vill inte bli lämnad.

sedan tar de ett tag för barn att vänja sig. Lite samma som man själv byter jobb eller så

Vår dotter blir ledsen även när vi pratar om förskolan hemma. Så blev det efter igår. Nu säger hon NEJ NEJ NEJ när jag nämner att vi ska dit.