@Linn-Nora tänkte ställa en fråga om det här med hsp (du behöver inte svara om det inte känns ok). Jag o min man har efter en hel del läsning och diskussioner samt betänkande på varsitt håll kommit fram till att lillan förmodligen är hsp och vi försöker lära oss mer om det och hur man bäst ska bemöta barn med de egenskaperna. Eftersom du har egna upplevelser kring detta tänkte jag höra om det finns något du tycker är särskilt viktigt att man som förälder till ett barn med hsp känner till? Något man ska undvika eller något du hade önskat att andra visste eller liknande?
Som sagt, svara bara om det känns ok. Pm går givetvis också bra om du vill svara men inte i tråden
).Inte vi, fick kallelse och ska dit först den 6 oktober. Fick hem två papper med frågor man skulle svara på kring tal och även frågor som berörde autism.
Vad var det för frågor om autism på ett ungefär? Minns inget sånt från storebror. Han hade visserligen koll vid 3 år men nu har vi flyttat och tror det är 2.5 här. Inte fått kallelse än.
Nej, inte fått nån kallelse än heller. Borde bli i oktober om de vill ha exakt 2,5 år.
Jag kan ta ett kort på pappret imorgon och posta här. Men har för mig att det var lite frågor kring om barnet söker kontakt, tittar på saker som man själv tittar på, verkar förstå vad man säger osv.
Kanske att man får besöka logoped som tar ställning till om det krävs mer besök eller om det kanske släpper av dig själv. Grannens pojk på 2,5 pratar inte mycket alls och de ska nog på koll här vilken dag som helst. Kan höra lite vad de säger till henneAbsolut, kan svara efter bästa förmåga!
Till att börja med rekommenderar jag boken "Drunkna inte i dina känslor". Den riktar sig kanske mest direkt till högkänliga, men kan nog vara bra för de flesta att läsa
Sen finns det säkert fler böcker. Men det är den jag läst.
Hur som helst för att svara på din fråga, och då utifrån hur jag själv upplevt vissa situationer, så är det viktigt att bli lyssnad på och bekräftad (det är det väl för alla iofs
Att inte säga "men skärp dig" och "var inte så känslig". För det är väldigt svårt att styra.
Min mor är exempelvis själv ganska mycket noshörning i sitt sätt och där har det blivit en del kollisioner, även om hon såklart gjort sitt bästa.
När jag var liten besvärades jag väldigt mycket av att kläder inte satt bra exempelvis. Bland annat tvättlappar som skaver eller om kläderna satt/sitter fel eller knöligt. Så är det iofs fortfarande.
Jag har alltid varit väldigt känslig för stämningen i rummet och känner direkt av om något är fel, vilket gör att jag tar på mig ansvaret för att det ska bli bra igen. Alternativt tror att det är mitt fel. Så kanske många barn gör men jag fick liksom inte vila från sånt ansvar när jag var liten vilket ledde till att jag utvecklade depressioner och ångest. Något jag fortfarande kämpar med.
För mig hade det i det läget hjälpt om någon vetat om att jag kände av och tog in allt och kunde prata med mig om det. Nu fick jag klara mig själv.
Jag tror inte jag uppfattats som särskilt blyg som det ofta brukar beskrivas, utan jag har varit duktig på att spela oblyg. Men det har å andra sidan dränerat mycket energi för mig. Att vara i sociala sammanhang och hänga med är väldigt ansträngande för det kan bli väldigt många intryck att sortera. Så även om jag gör det bra blir jag väldigt trött efteråt.
Överlag så har det varit mycket att jag inte ska vara så sjåpig och att jag helt enkelt skall skärpa mig som sagt och inte vara så känslig.
Och det är väl just det jag känner är något av det som hade gjort mitt liv så mycket lättare, om jag istället hade fått bekräftat att det är okej att känna så. Att jag inte var konstig eller fel.
Förlåt ganska snurrigt svar kanske, men jag gör många saker samtidigt nu
Jag hittade den här tråden här på buke https://www.bukefalos.se/threads/highly-sensitive-person.1185540/
Förvisso ett par år på nacken, men det finns en hel del erfarenheter där att ta del av
Sen finns det ju positiva saker också med detta. Högkänsliga behövs, det är nog bara att veta hur man fungerar och försöka lära sig hur man bäst lever utefter förutsättningarna.
Det är inget fel i att vara tunnhudad, men man kan behöva vissa strategier för att klara sig i en värld som tycks premiera en annan personlighetstyp.
Det är inte fel att vara försiktig!
Jag är ju övertygad om att min dotter ärvt detta från mig, såsom jag med största sannolikhet ärvt från min mormor. Och det är eftersom jag vet detta som jag till exempel inte vill stressa på inskolningen på förskola även om pedagogerna tycker det går långsamt. Jag vet att i det långa loppet så kommer min dotter må mycket bättre om det får ta den tid det tar.
det var väldigt intressant och nyttig läsning. Tror jag är lite ”noshörningstypen” dessvärre, med undantaget mina barn av någon anledning. Med dem har jag oändligt med tålamod men mot andra kan jag tänka att de borde skärpa till sig ibland när det tar tid eller så.. så jag kommer nog verkligen få tänka mig för om det är så att den där outtömliga sympatiska/tålamodskällan sinar allteftersom barnen blir större. För jag vill verkligen inte att lillan någonsin ska behöva känna sig otillräcklig eller oaccepterad av mig. Min man har inte samma tålamod så han har fått sig en tankeställare redan nu.. Inte att han pushar henne i situationer utan snarare att han tröttnsr på att hon beklagar sig över att det gör ont eller låter eller sådär på nivå tjat så att man ledsnar. Jag gör det också men visar det inte utan blåser på hennes finger för miljonte gången etc.Lillan har verkligen börjat uppskatta pyssel, det är så himla roligt! Vi ritar, målar, gör halsband, piprensarglasögon, pärlar pärlplatta, limmar skumgummifigurer, skapar filttygsfigurer etc. En del gör hon själv o annat hjälps vi åt med alt att hon är med när jag gör. Imorse satt vi i 2h o pysslade, så himla mysigt! Pysslar ni med era små? Har ni några roliga tips? Just nu gör jag glassar och grönsaker i filttyg till henne, hon älskar att leka med dem sen. Det är billigt och enkelt och blir förvånansvärt bra
Allt som är pilligt är kul Och så älskar hon att måla och greja med lera 
Här är det också petigt med kläder men jag kör stenhårt på att välja mellan två olika plagg som båda är okej att ta på sig. Då känner han att han får välja och jag blir också nöjd då han får på sig något av det jag valt
Lillan har verkligen börjat uppskatta pyssel, det är så himla roligt! Vi ritar, målar, gör halsband, piprensarglasögon, pärlar pärlplatta, limmar skumgummifigurer, skapar filttygsfigurer etc. En del gör hon själv o annat hjälps vi åt med alt att hon är med när jag gör. Imorse satt vi i 2h o pysslade, så himla mysigt! Pysslar ni med era små? Har ni några roliga tips? Just nu gör jag glassar och grönsaker i filttyg till henne, hon älskar att leka med dem sen. Det är billigt och enkelt och blir förvånansvärt bra
Ja. Betydligt mer åsikter än storebror. om det mesta visserligen men kläder är en hobby.
Håller med om att hösten gör att man längtar efter mer pyssel!
