Vårföräldrar 2017 del fem

[Fille]

Cornelis är 4,5 vecka, tror

I lördags den 8:e kl. 13.05 kom även parveln till världen. Det blev en pojke som vägde 3585 g och var 49 cm lång Allt känns jättebra och vi valde att åka hem redan på lördagskvällen när han fått OK-stämpel av barnläkaren. Parveln förefaller vara nöjd med tillvaron och storasyster är väldigt kärleksfull mot honom. Sambon har längtat efter att få använda trikåsjalen igen och de har varit ute och gått 45 min hundpromenad nu på förmiddagen, vilket verkade vara uppskattat av dem båda.
Lägger förlossningsberättelse nedanför (men vet inte hur jag lägger den som spoiler) eftersom jag själv tycker det är så roligt att få läsa andras berättelser.

Förlossning:
Sov gott natten till lördag och blev väckt av dottern vid kl. 6. Vi unnade oss en lång helgfrukost och planerade för hundpromenad, en sväng in till stan och att åka till svärföräldrarna för att byta till sommardäck på bilarna. Framåt kl. 8.30 började det mola lite svagt i magen, men det var inget hinder för att gå en sväng kände jag. Molandet gav inte med sig när jag var i rörelse och började bli alltmer påtagligt. Vi beslöt oss för att hoppa över handlandet och istället åka direkt till svärföräldrarna. På vägen dit fick jag första riktiga värken, men visste fortfarande inte om det var något på G eller bara ett spratt av kroppen. Väl framme körde jag iväg sambon för att byta bildäck, med motiveringen att "det hinner inte hända någonting på en halvtimme", men innan han var tillbaka igen hade jag 2 värkar per 10:e minut och började bli nervös. Ringde in till förlossningen och sa att vi kommer in eftersom det gick fort förra gången.

Under bilresan kommer det värkar var 4:e minut och vi är framme kl. 11.30. Får ligga med CTG en stund och barnmorskan ser till att snabbt få in oss på ett rum när hon undersöker och inser att jag är öppen 9 cm. Jag tycker fortfarande inte att det känns särskilt jobbigt, utan andas lugnt igenom värkarna. Blir uppmanad att vara uppe och gå så mycket som möjligt och vankar av och an i rummet under konstant övervakning av både barnmorska och sambo. Hade helst velat vara ifred, men inser i efterhand att hon visste att det skulle gå snabbt på slutet. Framåt kl. 13 börjar värkarna komma tätare och ta i allt mer, men jag känner fortfarande att profylaxandning fungerar fint som smärtlindring. Barnmorskan föreslår i det läget att jag ställer mig på knä i sängen så jag får huvudstödet att hänga över och då bara smällde det till! Två kraftiga värkar, vattnet går, några krystvärkar och han är ute Var rädd för bristningar, men klarade mig undan med 1 ynka stygn och kände mig otroligt fräsch efter att jag fått ta en dusch. Är väldigt nöjd över förlossningen och framför allt över att vi hann lämna av hundar och barn innan vi själva förstod att det faktiskt var på gång. Förra förlossningen var en "emotionell torktumlare" som sambon beskrev det, medan det här känts mer kontrollerat. Tror återhämtningstiden kommer bli kortare den här gången bara jag bli kvitt eftervärkarna som är riktigt elaka just nu.

Grattis❤

 

[Fille]

På G hem med antibiotika, vi ska tillbaka för att ultraljuda njurarna inom 24h.

Hoppas han blir pigg snart!

 

[Ariane]

@Lime grattis

 

[Ariane]

....När lilltroll äntligen somnat och junioren inte kan motstå frestelsen att väcka henne...

 

[BobberiBoo]

Stort grattis @Lime

Nu har det ju rasslat till med småttingar

*kl*

Har varit och lämnat släp hos min bror, rastat hundarna på ett fält ( eller ja, tjocka jag kastade boll nerför en slänt och hundarna sprang som tokar ), klippt gräs i halva trädgården och nu lagat lunch. Fogarna hatar mig en smula, Katla visar sitt missnöje att ha misst sitt space när jag rör mig, och värkarna kommer och går. Bra dag detta

Dessutom har mina händer börjat svullna upp med jämna mellanrum, vet inte varför men irriterande och obehagligt är det..

 

[lil-sis]

V har fått sin första alvedon idag. En yttepytteliten supp. Som avlämnades av personal utan att kolla om jag visste var den skulle

Urinprov på bebis är ungefär som träckprov på häst. Man väntar och stirrar på utgången och när man ledsnat kommer en flod

Han var varm igår på em/kväll och gnydde inte på det vanliga viset men alert. Åt lite mindre än vanligt berättade tuttarna.

37.8 med örontempen på kvällen. På tidig morgon 38.3 i örat och minst 39 i andra änden så då åkte vi in.

Lugnt på akuten så var inne i bedömningsrum inom 10min och eget efter max 20. Först möttes vi av USKa som kollade allmäntillståndet, jättegullig man

Glömde skötväskan i bilen och gjorde av med 5 sjukhusblöjor på typ 90min och till slut kissade han så det stänkte upp till armhålan, då hämtade jag skötväskan så han kunde få en ren pyjamas.

Har fått en dos antibiotika och tre med hem, urinen odlas och sedan skrivs recept ut på onsdag troligen.

Tillbaka imorgon är lite drygt men skönt att åka hem ändå, finns ju mer smittor på sjukhuset än hemma och han är inte jättedålig, mest lite mattare än annars men blir skitarg vid temptagning, blöjbyten och blodprov, så han är ju med.

Fick glukos innan blodprov och somnade medan vi väntade på att det skulle komma nog med blod för två sådana minirör.

Nu är vi hemma och äter, tvättar och packar om skötväskan.

 

[lil-sis]

....När lilltroll äntligen somnat och junioren inte kan motstå frestelsen att väcka henne...

Barn

 

[Diremone]

Grattis till den lille @Lime!

 

[kakan89]

I lördags den 8:e kl. 13.05 kom även parveln till världen. Det blev en pojke som vägde 3585 g och var 49 cm lång Allt känns jättebra och vi valde att åka hem redan på lördagskvällen när han fått OK-stämpel av barnläkaren. Parveln förefaller vara nöjd med tillvaron och storasyster är väldigt kärleksfull mot honom. Sambon har längtat efter att få använda trikåsjalen igen och de har varit ute och gått 45 min hundpromenad nu på förmiddagen, vilket verkade vara uppskattat av dem båda.
Lägger förlossningsberättelse nedanför (men vet inte hur jag lägger den som spoiler) eftersom jag själv tycker det är så roligt att få läsa andras berättelser.

Förlossning:
Sov gott natten till lördag och blev väckt av dottern vid kl. 6. Vi unnade oss en lång helgfrukost och planerade för hundpromenad, en sväng in till stan och att åka till svärföräldrarna för att byta till sommardäck på bilarna. Framåt kl. 8.30 började det mola lite svagt i magen, men det var inget hinder för att gå en sväng kände jag. Molandet gav inte med sig när jag var i rörelse och började bli alltmer påtagligt. Vi beslöt oss för att hoppa över handlandet och istället åka direkt till svärföräldrarna. På vägen dit fick jag första riktiga värken, men visste fortfarande inte om det var något på G eller bara ett spratt av kroppen. Väl framme körde jag iväg sambon för att byta bildäck, med motiveringen att "det hinner inte hända någonting på en halvtimme", men innan han var tillbaka igen hade jag 2 värkar per 10:e minut och började bli nervös. Ringde in till förlossningen och sa att vi kommer in eftersom det gick fort förra gången.

Under bilresan kommer det värkar var 4:e minut och vi är framme kl. 11.30. Får ligga med CTG en stund och barnmorskan ser till att snabbt få in oss på ett rum när hon undersöker och inser att jag är öppen 9 cm. Jag tycker fortfarande inte att det känns särskilt jobbigt, utan andas lugnt igenom värkarna. Blir uppmanad att vara uppe och gå så mycket som möjligt och vankar av och an i rummet under konstant övervakning av både barnmorska och sambo. Hade helst velat vara ifred, men inser i efterhand att hon visste att det skulle gå snabbt på slutet. Framåt kl. 13 börjar värkarna komma tätare och ta i allt mer, men jag känner fortfarande att profylaxandning fungerar fint som smärtlindring. Barnmorskan föreslår i det läget att jag ställer mig på knä i sängen så jag får huvudstödet att hänga över och då bara smällde det till! Två kraftiga värkar, vattnet går, några krystvärkar och han är ute Var rädd för bristningar, men klarade mig undan med 1 ynka stygn och kände mig otroligt fräsch efter att jag fått ta en dusch. Är väldigt nöjd över förlossningen och framför allt över att vi hann lämna av hundar och barn innan vi själva förstod att det faktiskt var på gång. Förra förlossningen var en "emotionell torktumlare" som sambon beskrev det, medan det här känts mer kontrollerat. Tror återhämtningstiden kommer bli kortare den här gången bara jag bli kvitt eftervärkarna som är riktigt elaka just nu.

Stort grattis!!!

....När lilltroll äntligen somnat och junioren inte kan motstå frestelsen att väcka henne...

Hahaha barn

Stort grattis @Lime

Nu har det ju rasslat till med småttingar

*kl*

Har varit och lämnat släp hos min bror, rastat hundarna på ett fält ( eller ja, tjocka jag kastade boll nerför en slänt och hundarna sprang som tokar ), klippt gräs i halva trädgården och nu lagat lunch. Fogarna hatar mig en smula, Katla visar sitt missnöje att ha misst sitt space när jag rör mig, och värkarna kommer och går. Bra dag detta

Dessutom har mina händer börjat svullna upp med jämna mellanrum, vet inte varför men irriterande och obehagligt är det..

Mina händer svullnar också. Sjukt irriterande. Över lag så har jag alldeles för mycket vätska i kroppen.

Var och shoppade en sväng med svärmor. Nu kan jag nog inte röra mig mer i dag

@lil-sis Hoppas han piggnar till snart

 

[Petronella]

Grattis @Lime och det låter som en drömförlossning. Skulle gärna köra copy paste på den Även om den gärna får gå lite långsammare då vi ändå har 20mil till sjukhuset

 

[Mirifax]

....När lilltroll äntligen somnat och junioren inte kan motstå frestelsen att väcka henne...

Skojar du? Lillasyster fick inte sova på hela fm. "ska se om hon sover", skrikande leka ta fatt inomhus, allmänt jag får inte ha surfplattan sexårstrots störig. Jag trodde jag skulle bli "mindre pedagogisk" till sist

V har fått sin första alvedon idag. En yttepytteliten supp. Som avlämnades av personal utan att kolla om jag visste var den skulle

Urinprov på bebis är ungefär som träckprov på häst. Man väntar och stirrar på utgången och när man ledsnat kommer en flod

Han var varm igår på em/kväll och gnydde inte på det vanliga viset men alert. Åt lite mindre än vanligt berättade tuttarna.

37.8 med örontempen på kvällen. På tidig morgon 38.3 i örat och minst 39 i andra änden så då åkte vi in.

Lugnt på akuten så var inne i bedömningsrum inom 10min och eget efter max 20. Först möttes vi av USKa som kollade allmäntillståndet, jättegullig man

Glömde skötväskan i bilen och gjorde av med 5 sjukhusblöjor på typ 90min och till slut kissade han så det stänkte upp till armhålan, då hämtade jag skötväskan så han kunde få en ren pyjamas.

Har fått en dos antibiotika och tre med hem, urinen odlas och sedan skrivs recept ut på onsdag troligen.

Tillbaka imorgon är lite drygt men skönt att åka hem ändå, finns ju mer smittor på sjukhuset än hemma och han är inte jättedålig, mest lite mattare än annars men blir skitarg vid temptagning, blöjbyten och blodprov, så han är ju med.

Fick glukos innan blodprov och somnade medan vi väntade på att det skulle komma nog med blod för två sådana minirör.

Nu är vi hemma och äter, tvättar och packar om skötväskan.

Krya på V!

 

[Oktiv]

I lördags den 8:e kl. 13.05 kom även parveln till världen. Det blev en pojke som vägde 3585 g och var 49 cm lång Allt känns jättebra och vi valde att åka hem redan på lördagskvällen när han fått OK-stämpel av barnläkaren. Parveln förefaller vara nöjd med tillvaron och storasyster är väldigt kärleksfull mot honom. Sambon har längtat efter att få använda trikåsjalen igen och de har varit ute och gått 45 min hundpromenad nu på förmiddagen, vilket verkade vara uppskattat av dem båda.
Lägger förlossningsberättelse nedanför (men vet inte hur jag lägger den som spoiler) eftersom jag själv tycker det är så roligt att få läsa andras berättelser.

Förlossning:
Sov gott natten till lördag och blev väckt av dottern vid kl. 6. Vi unnade oss en lång helgfrukost och planerade för hundpromenad, en sväng in till stan och att åka till svärföräldrarna för att byta till sommardäck på bilarna. Framåt kl. 8.30 började det mola lite svagt i magen, men det var inget hinder för att gå en sväng kände jag. Molandet gav inte med sig när jag var i rörelse och började bli alltmer påtagligt. Vi beslöt oss för att hoppa över handlandet och istället åka direkt till svärföräldrarna. På vägen dit fick jag första riktiga värken, men visste fortfarande inte om det var något på G eller bara ett spratt av kroppen. Väl framme körde jag iväg sambon för att byta bildäck, med motiveringen att "det hinner inte hända någonting på en halvtimme", men innan han var tillbaka igen hade jag 2 värkar per 10:e minut och började bli nervös. Ringde in till förlossningen och sa att vi kommer in eftersom det gick fort förra gången.

Under bilresan kommer det värkar var 4:e minut och vi är framme kl. 11.30. Får ligga med CTG en stund och barnmorskan ser till att snabbt få in oss på ett rum när hon undersöker och inser att jag är öppen 9 cm. Jag tycker fortfarande inte att det känns särskilt jobbigt, utan andas lugnt igenom värkarna. Blir uppmanad att vara uppe och gå så mycket som möjligt och vankar av och an i rummet under konstant övervakning av både barnmorska och sambo. Hade helst velat vara ifred, men inser i efterhand att hon visste att det skulle gå snabbt på slutet. Framåt kl. 13 börjar värkarna komma tätare och ta i allt mer, men jag känner fortfarande att profylaxandning fungerar fint som smärtlindring. Barnmorskan föreslår i det läget att jag ställer mig på knä i sängen så jag får huvudstödet att hänga över och då bara smällde det till! Två kraftiga värkar, vattnet går, några krystvärkar och han är ute Var rädd för bristningar, men klarade mig undan med 1 ynka stygn och kände mig otroligt fräsch efter att jag fått ta en dusch. Är väldigt nöjd över förlossningen och framför allt över att vi hann lämna av hundar och barn innan vi själva förstod att det faktiskt var på gång. Förra förlossningen var en "emotionell torktumlare" som sambon beskrev det, medan det här känts mer kontrollerat. Tror återhämtningstiden kommer bli kortare den här gången bara jag bli kvitt eftervärkarna som är riktigt elaka just nu.

Ett stort grattis!

 

[TeamLundVer]

I lördags den 8:e kl. 13.05 kom även parveln till världen. Det blev en pojke som vägde 3585 g och var 49 cm lång Allt känns jättebra och vi valde att åka hem redan på lördagskvällen när han fått OK-stämpel av barnläkaren. Parveln förefaller vara nöjd med tillvaron och storasyster är väldigt kärleksfull mot honom. Sambon har längtat efter att få använda trikåsjalen igen och de har varit ute och gått 45 min hundpromenad nu på förmiddagen, vilket verkade vara uppskattat av dem båda.
Lägger förlossningsberättelse nedanför (men vet inte hur jag lägger den som spoiler) eftersom jag själv tycker det är så roligt att få läsa andras berättelser.

Förlossning:
Sov gott natten till lördag och blev väckt av dottern vid kl. 6. Vi unnade oss en lång helgfrukost och planerade för hundpromenad, en sväng in till stan och att åka till svärföräldrarna för att byta till sommardäck på bilarna. Framåt kl. 8.30 började det mola lite svagt i magen, men det var inget hinder för att gå en sväng kände jag. Molandet gav inte med sig när jag var i rörelse och började bli alltmer påtagligt. Vi beslöt oss för att hoppa över handlandet och istället åka direkt till svärföräldrarna. På vägen dit fick jag första riktiga värken, men visste fortfarande inte om det var något på G eller bara ett spratt av kroppen. Väl framme körde jag iväg sambon för att byta bildäck, med motiveringen att "det hinner inte hända någonting på en halvtimme", men innan han var tillbaka igen hade jag 2 värkar per 10:e minut och började bli nervös. Ringde in till förlossningen och sa att vi kommer in eftersom det gick fort förra gången.

Under bilresan kommer det värkar var 4:e minut och vi är framme kl. 11.30. Får ligga med CTG en stund och barnmorskan ser till att snabbt få in oss på ett rum när hon undersöker och inser att jag är öppen 9 cm. Jag tycker fortfarande inte att det känns särskilt jobbigt, utan andas lugnt igenom värkarna. Blir uppmanad att vara uppe och gå så mycket som möjligt och vankar av och an i rummet under konstant övervakning av både barnmorska och sambo. Hade helst velat vara ifred, men inser i efterhand att hon visste att det skulle gå snabbt på slutet. Framåt kl. 13 börjar värkarna komma tätare och ta i allt mer, men jag känner fortfarande att profylaxandning fungerar fint som smärtlindring. Barnmorskan föreslår i det läget att jag ställer mig på knä i sängen så jag får huvudstödet att hänga över och då bara smällde det till! Två kraftiga värkar, vattnet går, några krystvärkar och han är ute Var rädd för bristningar, men klarade mig undan med 1 ynka stygn och kände mig otroligt fräsch efter att jag fått ta en dusch. Är väldigt nöjd över förlossningen och framför allt över att vi hann lämna av hundar och barn innan vi själva förstod att det faktiskt var på gång. Förra förlossningen var en "emotionell torktumlare" som sambon beskrev det, medan det här känts mer kontrollerat. Tror återhämtningstiden kommer bli kortare den här gången bara jag bli kvitt eftervärkarna som är riktigt elaka just nu.

Stort grattis

 

[TeamLundVer]

Jippie har börjat få hugg i ländryggen när jag går. Lite då och då. Hade precis samma med sonen fast då från 8 veckor innan BF tills han föddes. Inte lika långt kvar denna gången som väl är. Känns lagom kul när man tror man får ryggskott varenda gång.

 

[Lazy Lady]

Sista träffen hos BM gjord, gav henne en stor blomma för allt stöd hon gett oss. Vilken människa

Karl-Astrid tickade på fint och växer på bra, enl tulen så ligger liten nu precis över medellinjen istället för 12% under.

Jäklar vad nära det är nu!!!!

 

[Melisen]

Grattis @Lime

 

[cute_beast]

I lördags den 8:e kl. 13.05 kom även parveln till världen. Det blev en pojke som vägde 3585 g och var 49 cm lång Allt känns jättebra och vi valde att åka hem redan på lördagskvällen när han fått OK-stämpel av barnläkaren. Parveln förefaller vara nöjd med tillvaron och storasyster är väldigt kärleksfull mot honom. Sambon har längtat efter att få använda trikåsjalen igen och de har varit ute och gått 45 min hundpromenad nu på förmiddagen, vilket verkade vara uppskattat av dem båda.
Lägger förlossningsberättelse nedanför (men vet inte hur jag lägger den som spoiler) eftersom jag själv tycker det är så roligt att få läsa andras berättelser.

Förlossning:
Sov gott natten till lördag och blev väckt av dottern vid kl. 6. Vi unnade oss en lång helgfrukost och planerade för hundpromenad, en sväng in till stan och att åka till svärföräldrarna för att byta till sommardäck på bilarna. Framåt kl. 8.30 började det mola lite svagt i magen, men det var inget hinder för att gå en sväng kände jag. Molandet gav inte med sig när jag var i rörelse och började bli alltmer påtagligt. Vi beslöt oss för att hoppa över handlandet och istället åka direkt till svärföräldrarna. På vägen dit fick jag första riktiga värken, men visste fortfarande inte om det var något på G eller bara ett spratt av kroppen. Väl framme körde jag iväg sambon för att byta bildäck, med motiveringen att "det hinner inte hända någonting på en halvtimme", men innan han var tillbaka igen hade jag 2 värkar per 10:e minut och började bli nervös. Ringde in till förlossningen och sa att vi kommer in eftersom det gick fort förra gången.

Under bilresan kommer det värkar var 4:e minut och vi är framme kl. 11.30. Får ligga med CTG en stund och barnmorskan ser till att snabbt få in oss på ett rum när hon undersöker och inser att jag är öppen 9 cm. Jag tycker fortfarande inte att det känns särskilt jobbigt, utan andas lugnt igenom värkarna. Blir uppmanad att vara uppe och gå så mycket som möjligt och vankar av och an i rummet under konstant övervakning av både barnmorska och sambo. Hade helst velat vara ifred, men inser i efterhand att hon visste att det skulle gå snabbt på slutet. Framåt kl. 13 börjar värkarna komma tätare och ta i allt mer, men jag känner fortfarande att profylaxandning fungerar fint som smärtlindring. Barnmorskan föreslår i det läget att jag ställer mig på knä i sängen så jag får huvudstödet att hänga över och då bara smällde det till! Två kraftiga värkar, vattnet går, några krystvärkar och han är ute Var rädd för bristningar, men klarade mig undan med 1 ynka stygn och kände mig otroligt fräsch efter att jag fått ta en dusch. Är väldigt nöjd över förlossningen och framför allt över att vi hann lämna av hundar och barn innan vi själva förstod att det faktiskt var på gång. Förra förlossningen var en "emotionell torktumlare" som sambon beskrev det, medan det här känts mer kontrollerat. Tror återhämtningstiden kommer bli kortare den här gången bara jag bli kvitt eftervärkarna som är riktigt elaka just nu.

Grattis till pojken!

 

[MalanMjöl]

Får jag slänga in en fråga här? Jag är gravid och beräknad till ca 1:a oktober och klurar på om jag kommer orka gå på EM:et i Göteborg i slutet av augusti = en lite dryg månad innan beräknad födsel. Hur känner ni som har/har haft en månad kvar, hade ni gjort det?

Kan tillägga att jag har hittils en väldigt enkel graviditet (är i v.16) och det är ju ändå ett EM! Antagligen blir det så att jag köper en biljett till en av dagarna och så får väl den gå till spillo i "värsta fall", men det hade ändå varit intressant att höra era tankar om det hela

Jag har gjort omvänt, köpt biljett med bf 6/6.. Får väl se hur det blir med det...

 

[kakan89]

Jag har till och med ont i lederna i fingrarna idag Hela kroppen är totalt förstörd. Orkar snart inte med detta.

 

[malumbub]

Jag har till och med ont i lederna i fingrarna idag Hela kroppen är totalt förstörd. Orkar snart inte med detta.

Det kommer bli bättre. Upprepa det för dig själv. Jag vet hur det är. Man tar slut. Men det kommer bli bättre.
(Drick lite mer vatten. Det kan hjälpa.)