Vi försöker också tänka att nåt måste varit otroligt fel, annars hade det inte stannat. Vi är tacksamma för Filippas skull att hon inte sitter som en grönsak i en saccosäck och inte kan ha ett värdigt liv.
Men det är svårt att tackla, framförallt som du säger på nätterna. Då bubblar allt fram och man tänker så lätt ologiskt när man är trött.
På dagarna går det oftast "bra", visst fasen finns hon i våra tankar hela tiden! Det ska jag inte säga annat.
Och känslan att istället för att fira en 1årsdag så går vi till graven och dagen efter ska lillebror/syster födas är allt annat än enkel. Men man klarar det, för man måste.
Är bf bara 3dagar bort
helt underbart att det tar på det för oss alla här inne! Snart gosar vi bebis
Tack för stöttande ord och kram tillbaks
Nu ska jag sätta mej vid symaskinen och göra lite pyttekläder, skön terapi