Satt och reflekterade över midsommar och umgänget med mina föräldrar igår med mannen. Båda va lite upprörda över vissa saker som min far kläckt ur sej.. Barnuppfostran är inte hans starka sida (även om han själv tror det, men det va väldigt hårda tag framförallt mot min storebror som är född -73. barnaga blev förbjudet -79..)
Sammy är som alla andra 1åringar, nyfiken i en strut och vill känna på allt dock väldigt försiktig och känner ”fint” och klappar saker.
Så fort han rörde nåt skulle jag enl min käre far -Slå honom på fingrarna så han lär sej!!! Ett smisk på stjärten har ingen unge dött av!!
Alltså jag blev så upprörd! Vad exakt tror han att en unge lär sej av smärta? Jag blev så jävla arg rent ut sagt att jag fräste som en ilsken katt att om han så mkt som tänkte tanken så skulle vi packa och åka direkt
Nej då va jag löjlig, vi hade minsann inte tagit skada? (Kan ju tillägga att ingen av oss 3 syskon hyser normal respekt mot honom)
Vet inte vad jag vill med att skriva detta men jag blir bara så förbannat irriterad och behövde kräka ur mej.
Kan väl tillägga att han inte har hål i huvudet jämt utan skämmer bort sina 6 barnbarn. Det är fostransfrågan han som han är ute och cyklar i, som tur är han han noll talan om saken.