Vårföräldrar 2016 del 5

[Bexzor]

"Aktivt valt bort" skulle jag väl inte säga. Min amning funkade direkt, så ersättning var inte något som fanns att välja bort för mig. Jag skulle snarare aktivt behövt välja till det isåfall. Och det kände jag att jag inte hade anledning att göra eftersom amningen funkade.

Jag är bara ibland lite avis på alla flaskmatares större möjlighet till frihet när jag läser här på forumet samtidigt som jag är nöjd med att kunna amma och egentligen inte har några problem med det. Hoppas det blev tydligare nu

Hoppas du inte tar illa upp av mina frågor, jag menar inget illa även om jag uttryckte mig klumpigt men blev så förvånad

Jag vet inte om man ska vara så avundsjuk alla gånger på oss som ger ersättning; flaskor ska rengöras, ersättning är dyrt och när man åker iväg fyller det nästan en halv skötväska för oss iaf då vi har med vattentermos, flaska och matbehållare.

Men du har fortfarande valt bort ersättning eftersom du vill amma. Det finns de föräldrar som inte vill amma, tänker inte ens prova, och därför ger ersättning direkt från födseln. Som jag gjorde med mina två minsta, amningen hade säkert fungerat om jag velat amma. Men visst, sen finns de föräldrar som lägger till ersättning när de ammar av olika skäl.

 

[Och_Aye]

Överdriver du nu eller menar du verkligen att er tjej aldrig är ledsen eller gråter?
/fascinerad och avundsjuk sommarmamma

Min gråter inte heller, bortsett från nät hon var förstoppad och försökte bajsa. Däremot kan hon absolut föra liv om något inte passar fröken.
Hon kan brusa upp om man är långsam med käket, då kommer det några arga gap, & hon kan köra ett högt och kort illtjut om man flyttar henne från sin tavla t ex, & på kvällen kan hon gnälla lite när hon är trött och vill sitta hos mig. Hon har också skrikit några gånger när jag lyft upp henne, men då har hon haft värmeutslag på ryggen. Gör man som hon säger blir hon genast en solstråle igen.
Hon har än så länge inte varit ledsen sådär utan att jag vet varför, eller utan att det är lätt åtgärdat. Sen jag fattade att hon tycker det är roligare att sitta än att ligga är hon ännu mer nöjd. Hon behöver liksom sällan tröst eller så, utan det är hittills alltid något väldigt konkret hon är missnöjd över. Både jag och min sambo var likadana tydligen, medan våra syskon var betydligt mer ledsna i perioder.

Jag tänker att det handlar helt och hållet om olika individer och verkligen inte har med föräldrarna att göra. Då hade ju t ex inte jag och min bror, eller mina två kusiner, varit precis helt olika.

 

[Och_Aye]

Haha! Det är ju det som är så himla lustigt med min, hon är inte ljudkänslig alls, sover sig igenom allt och reagerar bara på höga ljud med att titta åt det hållet. Sen kommer det ett tillfälle där någon gör ett konstigt ljud och hon förmodligen är i sin egen värld och då hoppar hon två meter högt Hon har dock också skrikit i sömnen en handfull gånger, men då slutade hon samma sekund som vi plockade upp henne och hon gick att lägga ner direkt igen, hon vaknade liksom inte. Jag avskrev det som mardrömmar.

Det där med att stå är också en favorit här, ligga ner kan vi glömma om hon inte är på sitt fabulösa morgonhumör eller hon är sugen på att prata med giraffen i vagnen, annars ska det sittas eller stås konstant!

Nu i veckan tog vi oss bort till parken och la oss i solen hela familjen. Zelda fick prova sitt nya uv-tält (stort nog för oss att få plats sittande också) och hon ÄLSKADE det. Hon låg där och pratade med tältet och skrattade och hade sig i säkert en halvtimme innan hon glatt somnade och sov i 2 timmar Så jäkla gulligt. Filmade typ 300 klipp med hennes snackande och skickade till alla

Jag blir verkligen bara mer kär i den här ongen för varje dag som går, hon är så jädra kul

Smart med uv-tält! Nu regnar det mest hos oss, men jag ska nog kika på ett sådant. Om inte annat för min egen skull, sol har aldrig varit min grej. Är ju perfekt om man får plats där i själv!

 

[Magnum]

Här har vi börjat med lite ersättning ett par gånger om dan.
Tänkte ju härda ut först men nä...

Jag slipper stressen över att inte kunna göra någonting som tar längre än två minuter (tiden det tar innan gossen kräver mat, även om han toksover när jag går ifrån)
Sambon slipper känna sig otillräcklig.
Dessutom blir han inte riktigt mätt alla gånger så nu känns det lugnare!

 

[Whirlie]

Oj efter att ha läst om alla bebisar som aldrig gråter så kände jag mig lite lätt som en dålig förälder. Får bara inse att "mini-Calaziryor" föds med en hel del humör....

Ja just, roat mig på egen hand går jag också, helt klart välbehövligt och roligt.

Samma här!
Speciellt igår när jag fick psykbryt och utbrott om vartannat. Kände inte igen mig själv alls! Stackars maken!

Kom i morse på att jag kanske är på väg att få min första mens. Hade en pytteblödning för 11 dagar sedan, som kan varit en ägglossningsblödning. Min lille har ju sovit sex timmar i ett svep om natten (sju i natt)i typ två veckor. Vilket skulle kunnat fått igång ägglossningen.

Och jag som inte trott på PMS förut, har aldrig haft problem med humöret förr. Men om man inte har haft mens på ett tag blir det väl med besked första gången.

 

[Bexzor]

Oj efter att ha läst om alla bebisar som aldrig gråter så kände jag mig lite lätt som en dålig förälder. Får bara inse att "mini-Calaziryor" föds med en hel del humör....

Mina pojkar, alla tre från minstingen på 4,5 mån till äldsta sonen på 11,5 år , har humör så känn dig varken ensam eller som en dålig förälder. Jag råkade tex skrämma svägerskans jämngamle pojke när jag lyfte upp honom. Jag lyfte upp honom som om det vore min minsting men det gick inte han med på för han blev jätteledsen Så trots att det bara skiljer 1 dag på dem i hyfsat lika stökiga miljöer så skiljer det en hel del på dem där vår minsting är den mest högljudda när något inte passar

 

[Calazirya]

Mina pojkar, alla tre från minstingen på 4,5 mån till äldsta sonen på 11,5 år , har humör så känn dig varken ensam eller som en dålig förälder. Jag råkade tex skrämma svägerskans jämngamle pojke när jag lyfte upp honom. Jag lyfte upp honom som om det vore min minsting men det gick inte han med på för han blev jätteledsen Så trots att det bara skiljer 1 dag på dem i hyfsat lika stökiga miljöer så skiljer det en hel del på dem där vår minsting är den mest högljudda när något inte passar

Haha, skönt med fler hetlevrade bebisar.
Min 4,5 månaders kan minsann både skälla argsint och kikna av skratt, allt inom loppet av 30 sekunder.

Vet inte om det har med "smidig unge" att göra (som jag tror någon skrev att dom hade). Tycker nog att hon är rätt smidig, man vet vad hon gillar och missar man det så är hon inte sen att tala om det liksom .

 

[KattenKorven]

Hoppas du inte tar illa upp av mina frågor, jag menar inget illa även om jag uttryckte mig klumpigt men blev så förvånad

Jag vet inte om man ska vara så avundsjuk alla gånger på oss som ger ersättning; flaskor ska rengöras, ersättning är dyrt och när man åker iväg fyller det nästan en halv skötväska för oss iaf då vi har med vattentermos, flaska och matbehållare.

Men du har fortfarande valt bort ersättning eftersom du vill amma. Det finns de föräldrar som inte vill amma, tänker inte ens prova, och därför ger ersättning direkt från födseln. Som jag gjorde med mina två minsta, amningen hade säkert fungerat om jag velat amma. Men visst, sen finns de föräldrar som lägger till ersättning när de ammar av olika skäl.

Jag tar absolut inte illa upp, jag försökte bara förklara så tydligt som möjligt hur man kan avundas en aspekt av något utan att för den sakens skull vilja byta till det.

Jag vet att det är väldigt många i den här tråden som ger ersättning, så jag hoppas jag inte trampar någon på tårna nu... Jag vände mig bara mot formuleringen "aktivt val" vilket det inte var för mig, men för någon annan kan det säkert ha varit det. Jag har naturligtvis inte blivit tvingad att amma, så på det sättet är det såklart självvalt, men i min värld är ersättning något som skulle getts om jag av någon anledning inte hade klarat av att amma (av fysiska eller psykiska skäl), inte något jag skulle kunnat välja bara för att det vore smidigare för mig. Tanken på att välja bort amning utan att ens försöka, eller välja bort den trots att den fungerar, fanns liksom inte på kartan för mig. 

 

[Bexzor]

Jag tar absolut inte illa upp, jag försökte bara förklara så tydligt som möjligt hur man kan avundas en aspekt av något utan att för den sakens skull vilja byta till det.

Jag vet att det är väldigt många i den här tråden som ger ersättning, så jag hoppas jag inte trampar någon på tårna nu... Jag vände mig bara mot formuleringen "aktivt val" vilket det inte var för mig, men för någon annan kan det säkert ha varit det. Jag har naturligtvis inte blivit tvingad att amma, så på det sättet är det såklart självvalt, men i min värld är ersättning något som skulle getts om jag av någon anledning inte hade klarat av att amma (av fysiska eller psykiska skäl), inte något jag skulle kunnat välja bara för att det vore smidigare för mig. Tanken på att välja bort amning utan att ens försöka, eller välja bort den trots att den fungerar, fanns liksom inte på kartan för mig. 

Nu är jag med på din tanke, och jag förstår din avund vilket jag kommer till i texten nedan

Mig trampar du inte på tårna iaf, jag är mer tjockhudad än så Jag förstår din tanke med att prova amning, jag provade två veckor med äldsta sonen. Jag tyckte att det var psykiskt jobbigt att jag kände aldrig mer, det var inte värt att gråta konstant både av ångest att invänta matning och sen amma. Men det var smidigt att bara ta barnet och gå iväg, maten var alltid i lagom temperatur och lätt till hands. Så jag kan förstå din känsla av avund, så känner jag över er som ammar - att maten är alltid klar vill säga för det hade varit skönt att slippa allt pyssel med flaskor, värmning och alltid se till att ersättning finns hemma Men precis som du så ångrar jag inte mitt val

 

[Bexzor]

Haha, skönt med fler hetlevrade bebisar.
Min 4,5 månaders kan minsann både skälla argsint och kikna av skratt, allt inom loppet av 30 sekunder.

Vet inte om det har med "smidig unge" att göra (som jag tror någon skrev att dom hade). Tycker nog att hon är rätt smidig, man vet vad hon gillar och missar man det så är hon inte sen att tala om det liksom .

"Smidig unge" är mer för mig än en som aldrig skriker, eller skriker sällan . Imorgon planerar vi High Chaparall, och där tycker jag att Douglas blir en "smidig unge" för till skillnad mot sina syskon på 2,5 år och 11,5 år så vet jag exakt vart han befinner sig hela tiden

 

[robl]

Tråkigt att du, och så många andra mammor, känner så. Extra tråkigt att saker som jobb/utbildning skapar mindre skam än nöjen, det visar ju verkligen hur en del (säger inte att just du gör det) rangordnar sina olika roller; mamma först, därefter arbetstagare/motsvarande och någonstans längre ner på listan kommer JAG.

Jajo, jag rangordnar nog det så faktiskt
Jag känner själv ibland att jag behöver priotera mig själv först ibland vilket jag även pratat med sambon om. Just nu är det knökfullt i schemat med saker som jag inte förstår/kan göra men när det är avklarat så har vi bestämt att jag ska få lite tid att träna, ut o äta med en kompis eller lite vad jag vill.

 

[Whirlie]

Tycker vår lille är smidig, men skrikig. Kan oftast trösta och lugna med bröstet och har ammat mig igenom diverse restaurangbesök, buss- och tunnelbaneresor, gåammat på alla möjliga ställen och jag tror jag ammat mig igenom mer än hälften av alla måltider jag ätit sedan han föddes (eller att han somnat vid amning och sover med mitt bröst som huvudkudde typ).

 

[KattenKorven]

jag tror jag ammat mig igenom mer än hälften av alla måltider jag ätit sedan han föddes (eller att han somnat vid amning och sover med mitt bröst som huvudkudde typ).

Åh, det där med mat och amning! Min man har typ slutat erbjuda mig en kniv till maten, jag får bara en gaffel och frågan "vill du att jag lägger något över henne?" där jag sitter med en arm fast under det ätande eller sovande barnet. (vi behöver inte tvätta lika mycket bebiskläder sen jag började lägga en filt eller handduk över henne medan jag försiktigt balanserar gaffeln från tallriken och över henne )

 

[Whirlie]

Åh, det där med mat och amning! Min man har typ slutat erbjuda mig en kniv till maten, jag får bara en gaffel och frågan "vill du att jag lägger något över henne?" där jag sitter med en arm fast under det ätande eller sovande barnet. (vi behöver inte tvätta lika mycket bebiskläder sen jag började lägga en filt eller handduk över henne medan jag försiktigt balanserar gaffeln från tallriken och över henne )

Jag brukar lägga servetten över honom. En gång frågade svägerskan om hon skulle gå in och hämta en filt till honom. Jag fattade inte varför hon frågade - det var ju inte särskilt kallt. Hon förstod inte syftet med servetten då .
Oj så mkt jag tvättat pga att jag spillt! Det blev bättre efter ett tag när jag kom på servettricket. Nu börjar han dock vifta omkring när han äter, så servett funkar inte alltid. Dock börjar jag bli en fena på att äta även med vänster hand (inte alltid vänster bröst duger och ibland måste man ju byta).

Har till och med sippat vin och ammat samtidigt (har dock bara druckit 1/4 glas de få gånger jag druckit vin), men bara hemma eller hos vänner. Inte vågat ute på restaurang ännu .

 

[Whirlie]

Åh, det där med mat och amning! Min man har typ slutat erbjuda mig en kniv till maten, jag får bara en gaffel och frågan "vill du att jag lägger något över henne?" där jag sitter med en arm fast under det ätande eller sovande barnet. (vi behöver inte tvätta lika mycket bebiskläder sen jag började lägga en filt eller handduk över henne medan jag försiktigt balanserar gaffeln från tallriken och över henne )

Kom att tänka på denna... #9!

 

[Calazirya]

Äsch, det har ingenting med bra eller dålig förälder att göra, åtminstone inte här. Vi har bara haft en jävla tur med smidig bebis! Men det är jag säker på att du vet

Min lille kulting har också humör, jisses vad hon ärvt mitt humör och min brist på tålamod. Men hon morrar liksom istället för att skrika, hon skäller också, det är himla gulligt! Varje gång jag haft henne på mage så beklagar hon sig för sin pappa, högt och länge Ongen är liksom aldrig tyst men hon skriker/gråter inte, hon visar missnöje på andra sätt helt enkelt.

Nej då haha. Klart jag förstår det eg, att det inte har med mig att göra. Jag råkade bara få en väldigt vaken bebis som gillar livet på hennes villkor . För det mesta är hon en väldigt glad och rolig bebis, det är när hon är missnöjd som hon verkligen kan "tala" för sig om vi säger så.

Men är man lite trött och har haft en lite halvtuff dag med upprörd bebis så är känslor inte alltid rationella när man läser om bebisar som är nöjda 24/7 och aldrig gråter

 

[KattenKorven]

Imorgon ska jag och lillkorven ut på äventyr! Vi ska ta tåget själva upp till Norrland och hänga med min släkt där uppe resten av veckan. (Maken hjälper mig ombord på tåget, sen knatar han hem igen för en veckas välbehövlig egentid. ) Är lite nervös för av- och påstigning och hur vagnen ska få plats och så. men själva resan borde gå smidigt. Hon har en egen platsbiljett i sitt namn, vilket jag håller på att dö söthetsdöden över litegrann.

 

[Akvileja]

Imorgon ska jag och lillkorven ut på äventyr! Vi ska ta tåget själva upp till Norrland och hänga med min släkt där uppe resten av veckan. (Maken hjälper mig ombord på tåget, sen knatar han hem igen för en veckas välbehövlig egentid. ) Är lite nervös för av- och påstigning och hur vagnen ska få plats och så. men själva resan borde gå smidigt. Hon har en egen platsbiljett i sitt namn, vilket jag håller på att dö söthetsdöden över litegrann.

Vad mysigt! Det kommer säkert gå jättebra, det finns säkert snälla medmänniskor som gärna hjälper en mamma i nöd ska du se!

 

[Magnum]

Det där med att få hjälp när man har barn har flera gånger fått hjälp av snälla medmänniskor när vi varit ute och åkt vagn. En servitör gick och sköljde av nappen som sonen tappat på golvet trots stressen i restaurangen, man flyttar stolar, hjälper över trösklar eller liten trapp, hålla dörrar. Så himla snällt!!

Har även märkt att endel människor jag träffar mjuknar väldigt. Som några på labb på vc, har tagit mycket prover genom åren och känner igen alla. Några har varit riktigt buttra med trist ton. De talar som tusan numer och ler upp till öronen när jag kommer dit med barn

 

[FadeAway]

Är jag sjuk i hela huvudet? J är nu 6 veckor och jag känner inte bara att jag vill ha ett till barn utan även att jag vill ha det ganska tätt, innan vi hunnit komma ur "bebisläget" här hemma. Jag är inte säker på att jag pallar att börja om med en spädis när J blivit större och mer självgående utan känner att jag hellre tar hela blöj- och vällingträsket i ett enda intensivt svep. Maken är väl rätt med på noterna när vi pratar om det, förmodligen för att J är så oerhört lugn och okomplicerad. Men är jag helt galen som vill skaffa en till jättetätt? Vad tycker ni?

Lite sent svar. Jag har relativt tätt mellan mina 20 månader mellan ettan och tvåan och 25 månader mellan tvåan och trean. Det är tufft utan tvekan men samtidigt är jag glad att det är förhållandevis tätt. Jag hade inte velat haft tätare då sonen är lite efter i sin utveckling och dottern är tidig. Det är himla skönt att barnen kan gå också så man inte ska bära runt på en ettåring och en bebis. Våra började sova i egna rum strax innan vi fick syskon.