Vårföräldrar 2016 del 5

[Magnum]

Här är både jah och sambon förkylda. Jag hoppas barnen slipper! Båda är lite snarkiga om natten men det går bra än så länge.

 

[sicx]

Ja sprutorna lät inte roliga heller! Önskar man fick slippa ge de där, eller ja det får man väl iofs. Tycker det var en pärs redan när de tog fet där blodprovet när de bara var några dagar gamla.

Vaccin är viktigt men det hade uppskattats om det inte behövde ges i sprutor

Alltså min onge sa ju inte ett pip när de tog det blodprovet trots att tanten fick sticka flera gånger för att träffa rätt. Ongen bara låg och sög på pappas finger och var hur nöjd som helst! Knäpp Håller tummarna för att hon bryr sig lika lite vid vaccineringarna!

 

[Kecipeyniri]

Min har klarat sig utan hittills, hon blir 3 månader om 2 veckor. Hoppas vi slipper så långt det bara är möjligt och hoppas verkligen det blir lindrigt när väl första gör intåg. Just nu är jag mer spänd på att se hur hon kommer reagera på sprutorna om 2 veckor. Lär ju bli första gången vi hör henne ledsen, inte alls sugen på det!

Överdriver du nu eller menar du verkligen att er tjej aldrig är ledsen eller gråter?
/fascinerad och avundsjuk sommarmamma

 

[sicx]

Överdriver du nu eller menar du verkligen att er tjej aldrig är ledsen eller gråter?
/fascinerad och avundsjuk sommarmamma

Haha, hon har helt ärligt aldrig gråtit, än så länge. Hon har blivit "ledsen" när hon blivit rädd (typ som när en polare råkade harkla sig sjukt högt och hon inte var beredd ) Men det har bara hänt typ 3 gånger och varat ett par sekunder så det blir aldrigt något egentligt skrik av det.

Det värsta som kommer ur henne är ett argt och gnälligt läte när vi är för långsamma med att fixa mat, annars är hon en löjligt glad bebis som pratar och skrattar konstant och med alla typ. Inser att vi kan skratta oss lyckliga över hur enkel onge vi fått

 

[Jenka]

@sicx beklagar de blir ju så personliga de små!

 

[KattenKorven]

Haha, hon har helt ärligt aldrig gråtit, än så länge. Hon har blivit "ledsen" när hon blivit rädd (typ som när en polare råkade harkla sig sjukt högt och hon inte var beredd ) Men det har bara hänt typ 3 gånger och varat ett par sekunder så det blir aldrigt något egentligt skrik av det.

Det värsta som kommer ur henne är ett argt och gnälligt läte när vi är för långsamma med att fixa mat, annars är hon en löjligt glad bebis som pratar och skrattar konstant och med alla typ. Inser att vi kan skratta oss lyckliga över hur enkel onge vi fått

Åh, vi har likadant här! Med det undantaget att J råkat blivi rädd betydligt fler gånger än 3... Ni verkar helt enkelt vara bättre än vi på att inte skrämma ert barn. J diggar också folk och vill snacka med alla, men det är väl inte förrän runt åtta-nio månader som de börjar bli sådär blyga för främlingar så det kan ju ändras...

(Värsta gråten hittills kom när läkaren testade mororeflexen på en-månads-kontrollen. Jösses, vad rädd hon blev! Men den varade typ max fem sekunder.)

 

[robl]

Jag älskar viktuppgång (på bebis, mamman kämpar med det motsatta men verkar ha kvar sötsuget dessvärre). Men förkylning, har era haft det? Det är jag så himla rädd för!

Samma här! Hurrar varje gång dom gått upp på vägningarna, blir inte fullt så lycklig när jag själv ställer mig på vågen
Ja, våra åkte på en liten förkylning för ett par veckor sen, sköljde näsan med sån lösning ett par gånger, sen fick dom en otrevlig hosta som höll i sig över 1 vecka. Flickan fick dubbelsidig öroninflammation för 2 veckor sen, antagligen pga tidigare förkylning. Blev bra efter 5 dagar kåvepenin & alvedon.

 

[robl]

Men jisses vad tiden går!
Vad sjukt att det gått 5 månader redan, känns ju ändå som att det inte var så himla längesen dina kottar kom

Ja det är galet! 5 månader lixom, kan inte riktigt ta in det
Även om det är SÅ kul att se deras utveckling så blir jag mörkrädd, det behöver ju inte gå SÅ fort

 

[robl]

Känns som att det var ett tag sen jag skrev någonting nu! Sambon är inne på tredje och sista semesterveckan så det är väl kanske därför

Förra veckan var lite av en berg och dalbana för mig, vi var iväg måndag till tisdag och dagarna innan hade min gamle kanin blivit dålig och ville knappt stå på sina ben och åt inte. Han blev dock bättre igen så vi åkte iväg och när vi kom hem var han sämre igen. Jag fyllde år på tisdagen där och sambon gav mig spa och övernattning i present så vi skulle iväg på torsdagen igen. Så tisdagen fylldes med ångest över kaninen och så tryckte vi in en lägenhetsvisning på eftermiddagen.

Natten till onsdag så satt jag uppe ett par timmar eftersom kaninen bara blev sämre igen, jag fick i honom mat och vatten och gick och la mig med lite hopp om att han skulle bättra på sig igen. Men onsdagförmiddag kom och han var inte speciellt mycket bättre, så sambon fick ringa veterinär och boka tid för avlivning, jag kunde inte ringa eftersom jag grät okontrollerat. Vi åkte in direkt och min lilla kanin somnade in i famnen på mig, 13 år har jag haft honom

På torsdagen mådde jag väl lite bättre igen, hade förmodligen gråtit ut allt jag hade att gråta och vistelsen på spa var precis vad vi båda behövde. Ongen sov alltså borta för första gången, det hade givetvis gått hur bra som helst och farmor var överlycklig över att få ha bebis hos sig. Kom hem med rejält laddade batterier och på fredag eftermiddag ringde tjejen som höll i visningen och sa att vi hade fått lägenheten!

Lite mycket känslor fram och tillbaka förra veckan alltså, men är väldigt glad över att vi fått lägenhet och kommer flytta till en fin 3a på ett bra och barnvänligt område och vi slipper bo på bottenplan med ett dagis precis utanför Så vi har två månader på oss att sortera och packa och fixa innan vi hämtar nycklar den 1 oktober

Beklagar med kaninen Djur får verkligen en speciell plats i hjärtat!

Kul dock & kanske lite plåster på såren att ni fick lägenheten, fullt upp! Packa inte ner bebis i en låda bara

 

[robl]

J diggar också folk och vill snacka med alla, men det är väl inte förrän runt åtta-nio månader som de börjar bli sådär blyga för främlingar så det kan ju ändras...

Flickan här hemma har redan blivit mammig
Det funkar dock att skoja med folk så länge hon sitter i mitt knä, men det kan bli ordentliga gråtattacker om fel person ens nuddar vid henne

 

[KattenKorven]

Flickan här hemma har redan blivit mammig
Det funkar dock att skoja med folk så länge hon sitter i mitt knä, men det kan bli ordentliga gråtattacker om fel person ens nuddar vid henne

Se det som att hon är tidigt utvecklad? 
(nej, jag har egentligen ingen aning. Hade bara för mig att det var vid åtta månader nånstans, men jag lider också av rejäl amningshjärna så jag är nog inte att lita på för tillfället )

 

[Tassetass]

J diggar också folk och vill snacka med alla, men det är väl inte förrän runt åtta-nio månader som de börjar bli sådär blyga för främlingar så det kan ju ändras...

Alla barn har inte såna blyghetsperioder. L är 15 månader och har inte varit blyg en enda dag i sitt liv.

 

[Whirlie]

Åh, vi har likadant här! Med det undantaget att J råkat blivi rädd betydligt fler gånger än 3... Ni verkar helt enkelt vara bättre än vi på att inte skrämma ert barn. J diggar också folk och vill snacka med alla, men det är väl inte förrän runt åtta-nio månader som de börjar bli sådär blyga för främlingar så det kan ju ändras...

(Värsta gråten hittills kom när läkaren testade mororeflexen på en-månads-kontrollen. Jösses, vad rädd hon blev! Men den varade typ max fem sekunder.)

Här kör vi en gnälldag, är väl det tråkiga vädret :-). Däremot har vi haft en hel del dagar nu då han varit glad och pigg och social (inte bara ligger vid bröstet) i flera dagar nu. Så ett litet bakslag får man väl räkna med då och då helt enkelt.

Lustigt att det är så olika mellan barn. Vår skriker alltid några ggr/dag oavsett vad eller hur vi gör. Dock hittills aldrig (med ngt enstaka undantag) om nätterna.

Men varför vår lille gråtet och hur vi skulle kunna undvika det är för mig ofta en gåta. Som idag: Lillen badar och är jätteglad, han älskar att bada. Pappa tar upp honom och torkar torr. Sedan lägger han honom på skötbordet där jag klär på honom (något han också vanligtvis tycker om). Nu börjar han istället gallskrika/gråta och kan bara tröstas med bröstet. Det går på 10 sek från glad till arg/ledsen.

 

[Ottisen]

Haha, hon har helt ärligt aldrig gråtit, än så länge. Hon har blivit "ledsen" när hon blivit rädd (typ som när en polare råkade harkla sig sjukt högt och hon inte var beredd ) Men det har bara hänt typ 3 gånger och varat ett par sekunder så det blir aldrigt något egentligt skrik av det.

Det värsta som kommer ur henne är ett argt och gnälligt läte när vi är för långsamma med att fixa mat, annars är hon en löjligt glad bebis som pratar och skrattar konstant och med alla typ. Inser att vi kan skratta oss lyckliga över hur enkel onge vi fått

Vi har en likadan! Han skrek till när han en gång knockade i näsan i min axel men slutade inom högst fem sekunder. Men jag utgår från att det kan vända närsomhelst, så jag ropar inte hej än men nog är man utvilad och kan ej klaga just nu. Tänker ibland att han kanske inte lärt sig att man kan skrika än?

 

[Ottisen]

Samma här! Hurrar varje gång dom gått upp på vägningarna, blir inte fullt så lycklig när jag själv ställer mig på vågen
Ja, våra åkte på en liten förkylning för ett par veckor sen, sköljde näsan med sån lösning ett par gånger, sen fick dom en otrevlig hosta som höll i sig över 1 vecka. Flickan fick dubbelsidig öroninflammation för 2 veckor sen, antagligen pga tidigare förkylning. Blev bra efter 5 dagar kåvepenin & alvedon.

Det är ju så roligt för BVC uppmuntrar ju verkligen att man ska bli stolt över viktuppgången. Jag struntade i återbesöket efter förlossning så jag vet inte vad de skulle sagt om mammans vikt dock

Oj vad de kämpat igenom saker, nu är de härdade inför hösten!

 

[KattenKorven]

Här kör vi en gnälldag, är väl det tråkiga vädret :-). Däremot har vi haft en hel del dagar nu då han varit glad och pigg och social (inte bara ligger vid bröstet) i flera dagar nu. Så ett litet bakslag får man väl räkna med då och då helt enkelt.

Lustigt att det är så olika mellan barn. Vår skriker alltid några ggr/dag oavsett vad eller hur vi gör. Dock hittills aldrig (med ngt enstaka undantag) om nätterna.

Men varför vår lille gråtet och hur vi skulle kunna undvika det är för mig ofta en gåta. Som idag: Lillen badar och är jätteglad, han älskar att bada. Pappa tar upp honom och torkar torr. Sedan lägger han honom på skötbordet där jag klär på honom (något han också vanligtvis tycker om). Nu börjar han istället gallskrika/gråta och kan bara tröstas med bröstet. Det går på 10 sek från glad till arg/ledsen.

Ja, det är fascinerande att de kan vara så olika redan från början! J gnäller lite när hon är hungrig eller trött eller har legat ensam för länge, men det finns liksom alltid en tydlig anledning. Och så skriker/gråter hon såklart när hon blir rädd...

Hon har varit lite extra ynklig senaste veckan, dock, så vi kanske får det jobbigare snart. Men visst är det ett sånt där utvecklingssprång vid typ 8 veckor?

 

[robl]

Se det som att hon är tidigt utvecklad? 
(nej, jag har egentligen ingen aning. Hade bara för mig att det var vid åtta månader nånstans, men jag lider också av rejäl amningshjärna så jag är nog inte att lita på för tillfället )

Haha det är ju sött att hon antagligen knytit an så bra till mig men ibland skulle det va skönt om nån annan skulle passa

 

[robl]

Det är ju så roligt för BVC uppmuntrar ju verkligen att man ska bli stolt över viktuppgången. Jag struntade i återbesöket efter förlossning så jag vet inte vad de skulle sagt om mammans vikt dock

Oj vad de kämpat igenom saker, nu är de härdade inför hösten!

Haha, barnmorskan va nöjd på min efterkontroll, -18 kg.. Har dock +2 sen dess så det går verkligen på fel håll

Ja, även om det är lite jämfört med många andra man träffar på så vill man ju ha friska barn alltid!

 

[robl]

Men visst är det ett sånt där utvecklingssprång vid typ 8 veckor?

Där är utvecklingssprång hela tiden så det kan nog stämma

 

[Whirlie]

Haha, barnmorskan va nöjd på min efterkontroll, -18 kg.. Har dock +2 sen dess så det går verkligen på fel håll

Ja, även om det är lite jämfört med många andra man träffar på så vill man ju ha friska barn alltid!

Jag vägdes inte vid mitt återbesök, är det vanligt? Vad är syftet med det? Min BM var totalt ointresserad av min vikt hela graviditeten. Förutom på slutet när jag gick upp 5 kg på två veckor i form av vatten.