Vårföräldrar 2016 del 3

[giovanna]

Fram tills igår har jag inte oroat mig en sekund av dessa 36 veckor. Sedan jag läste om Ray har jag inte gjort annat. Analyserar magen tio gånger i minuten och planerar att prata med min BM om oron i eftermiddag.
Jag hoppas på att kunna få något lugnande besked från henne, som gör att jag kan slappna av igen. Just nu är jag mest sugen på att få ut dottern pronto, så att det hela blir en ickefråga, men det går ju inte...

Jag vill också bara att bebisen ska komma ut! Hoppas att den inte dröjer för länge, mina nerver pallar inte det

 

[Ottisen]

Jag vill också bara att bebisen ska komma ut! Hoppas att den inte dröjer för länge, mina nerver pallar inte det

Jag också Blir också så himla orolig och har absolut inte förtroende nog för att bli lugnad av min barnmorska, hon är en typisk sån som viftar bort oro.

 

[Lazy Lady]

Nej, jag vet att man ska ta sin oro på allvar men man kan ju inte bo på förlossningen fram till det är dags bara för att man är orolig heller. Bebisen måste ju sova också, man känner ju den inte hela tiden .

För mig så har bebisen oftast börjat röra sig en stund efter att jag börjat tänka att "nu var det ett tag sen jag kände den" men jag känner ändå att jag bara vill att den ska komma ut nu.

Det är ju jättebra att det här med minskade fosterrörelser har uppmärksammats på senare tid men det känns som ett så stort ansvar att hålla koll på mönster och eventuella avvikelser. Det blir långa veckor det här fram till BF

Nej, såklart kan man inte bo där. Men får man inget gensvar när man puttar eller dricker kallt/sött dom klassiska tipsen så ska man inte vänta.

Min är väldigt livlig i magen mest hela tiden, men nattetid så är det lugna gatan. Dock har det gått lätt att putta fart på henne när det varit stilla för länge enligt mej.

Men jag håller med. Det känns som om det är en evighet till bf..

 

[Lazy Lady]

Jag också Blir också så himla orolig och har absolut inte förtroende nog för att bli lugnad av min barnmorska, hon är en typisk sån som viftar bort oro.

Jag har nog haft en himla tur med min BM, hon är så fruktansvärt noggrann och tar saker på allvar. Minsta oro och jag kan ringa henne närsomhelst på hennes direktnummer.

 

[Calazirya]

Jag också Blir också så himla orolig och har absolut inte förtroende nog för att bli lugnad av min barnmorska, hon är en typisk sån som viftar bort oro.

Fy så tråkigt. Det är nästan det värsta bemötandet, någon som bara nonchalerar ens oro :-(.

@giovanna
Ja det är ju enklare att kontrollera bebis utanför magen helt klart. Jag har tyvärr inget bättre råd att ge heller. Som du själv skriver så kan man ju inte bosätta sig på förlossningen och vara uppkopplad dygnet runt fram till BF, även om det är vad man helst vill...

 

[Elisha]

Idag har jag varit på spec mvc och träffat överläkare ang ev snitt pga förlossningsrädsla. Hade en enligt mig (inte enligt journalen) en hemsk förlossning, mår riktigt psyskiskt dåligt pga tanken på vaginal förlossning. Och jag blev beviljad, så himla lättad! :-) Behövde inte ens strida som många jag hört fått göra så det känns otroligt skönt. Så 4 maj är preliminärt datum.

Fick verkligen en förstående och sympatisk läkare, vilket jag hade inte oro innan för, då de enda jag hört som gått dit (Huddinge) har blivit dåligt bemötta o nekade.

 

[KattenKorven]

Tror inte att jag är den enda som blivit väldigt tagen av det hemska, tragiska som hände Ray.

Hur hanterar ni andra sådana nyheter? Blir ni mer oroliga för egen del? Håller mer koll på bebisens rörelser? Hur orolig "ska" man vara?

Tips för att inte tänka på allt hemskt som kan hända mottages tacksamt

Jag har varit smått neurotisk i över ett dygn nu. Känner efter typ hela tiden och googlar statistik och annat dumt. Ska till BM i eftermiddag så kanske nämner min nojighet för henne då, vi får se. (Kan tyvärr inte komma med några tips för att inte tänka så här, skulle behöva ett gäng själv. )

 

[FrittePower]

Det väckte en stor oro att inte känna bebisen helt plötsligt. Min reaktion var att koka en stor panna kaffe och prata ut om oron med sambon. Sen fem timmar i stallet och springa i uppförsbackar. Nu måste den ut..
Försöker hålla mig igång dagtid, då verkar bebis vaggas till sömn så jag känner den nattetid och det ger trygghet. Jag sover så tungt. Men nu är det dagen innan BF. Så imorgon kommer den såklart på angivet klockslag

Är orolig för hur snabbt det kan vända och det är en stor oro när man bor en timme från stan med dålig mobiltäckning.

 

[Whirlie]

Tror inte att jag är den enda som blivit väldigt tagen av det hemska, tragiska som hände Ray.

Hur hanterar ni andra sådana nyheter? Blir ni mer oroliga för egen del? Håller mer koll på bebisens rörelser? Hur orolig "ska" man vara?

Tips för att inte tänka på allt hemskt som kan hända mottages tacksamt

Jag blev också väldigt tagen av beskedet, speciellt då jag försökte lugna och säga att det nog inte var ngn fara när första frågan om fosterrörelser kom. Jag har liksom aldrig på riktigt tänkt att det ska kunna hända. Ofödda barn kan ju inte dö!!

Jag försöker hantera detta genom att läsa på lite, Sahlgrenska har en bra beskrivning tycker jag. Samtidigt som jag tänker att magen är ett ganska bra ställe ändå, om moderkaka och sådant fungerar. Det är ju respirator, dropp och kuvös i ett.

Min kotte är ju väldigt lugn av sig, och igår var en av de lugnare dagarna. Kände nog bara typ ca tio små buffar på hela gårdagsdygnet, och bara ett par hittills idag. Som tur är har vi inbokat TUL idag, och det hoppas jag ska kunna ta bort min akuta oro. Eller upptäcka om något är fel.

 

[robl]

Nä men herregud vilken tragedi @Ray
Är helt stum! Ta hand om varandra heart

 

[sicx]

Här är ännu en som blev lite kallduschad av Rays hemska besked..

Jag är ju en sån som vill ha kontroll över allt och att saker ska göras på "mitt" sätt osv, så hela den här graviditeten har varit ett enda stort test i att släppa taget. Men just det där att man inte kan kontrollera saker gör mig nog mest nervös. Det kvittar liksom vad min plan är, bebis och allt runt omkring gör som det vill ändå, det är oerhört svårt för mig att acceptera.

Men det blev ett långt samtal med sambon igår om händelsen och tankar kring det. Han brukar oftast säga att det är lugnt och att jag ju vet att bebisen rör på sig, jag känner ju den rätt ofta och berättar ofta för honom när den sparkar på ett visst ställe eller sådär. Men det har absolut väckt en oro som var rätt stillad innan.

Det är trots allt ovanligt att sådant här sker, jag intalar mig själv det.

Kram på er allihopa

 

[Ray]

Vad läkarna sa till mig var att det inte hade spelat någon roll om vi åkt in tidigare. Ibland slutar hjärtat slå. Och det går inte att förutsäga. Hade jag åkt in i.lördags hade hjärtljuden varit lika bra som i fredags och vi hade fått åka hem och ändå uppleva samma katastrof.

 

[Och_Aye]

Vad läkarna sa till mig var att det inte hade spelat någon roll om vi åkt in tidigare. Ibland slutar hjärtat slå. Och det går inte att förutsäga. Hade jag åkt in i.lördags hade hjärtljuden varit lika bra som i fredags och vi hade fått åka hem och ändå uppleva samma katastrof.

Man är väl helt utelämnad till slumpen antar jag. Hoppas ni fått komma hem och kan få bearbeta detta i lugn och ro nu. Vi tänker på er!

 

[Whirlie]

Vad läkarna sa till mig var att det inte hade spelat någon roll om vi åkt in tidigare. Ibland slutar hjärtat slå. Och det går inte att förutsäga. Hade jag åkt in i.lördags hade hjärtljuden varit lika bra som i fredags och vi hade fått åka hem och ändå uppleva samma katastrof.

Många varma tankar till er från mig och min man också. Vi känner med er och hoppas ni kan söka tröst hos varandra i detta fruktansvärda!
Kram!

 

[Whirlie]

Varit på TUL nu och allt såg bra ut. Ligger precis enligt snittet på kurvan och navelsträngsflödet var bra. Men det bästa var nog att vi såg bebis röra sig massor utan att jag kände det. Känns ändå bra att veta att det kan vara full rulle där inne utan att jag märker av det. Så kan jag noja lite mindre.

 

[Ray]

Man är väl helt utelämnad till slumpen antar jag. Hoppas ni fått komma hem och kan få bearbeta detta i lugn och ro nu. Vi tänker på er!

Är kvar på förlossningen. Hade en hemsk förlossning som slutade i akut snitt. Är så fysiskt mörbultad att det inte är möjligt att åka hem.
Sen är det mycket möten med kurator, läkare etc. Så tyvärr- hemresan dröjer nog.

 

[robl]

Vad läkarna sa till mig var att det inte hade spelat någon roll om vi åkt in tidigare. Ibland slutar hjärtat slå. Och det går inte att förutsäga. Hade jag åkt in i.lördags hade hjärtljuden varit lika bra som i fredags och vi hade fått åka hem och ändå uppleva samma katastrof.

Det är bara så hemskt o ofattbart att det kan bli såhär
Kan inte ens tänka mig vad ni måste gå igenom. Hoppas att ni får bra stöd och hjälp genom detta

Även om det inte skulle gjort någon skillnad för Ray att åka in tidigare så ska man kolla upp minskade/förändrade fosterrörelser, hellre 5 gånger för mycket än 1 gång för lite.
Jag va inne 4 gånger, skämdes lite varje gång men jag förstår inte varför nu i efterhand..

 

[giovanna]

Är kvar på förlossningen. Hade en hemsk förlossning som slutade i akut snitt. Är så fysiskt mörbultad att det inte är möjligt att åka hem.
Sen är det mycket möten med kurator, läkare etc. Så tyvärr- hemresan dröjer nog.

Så hemskt, hemskt tråkigt att du till på köpet fick en hemsk förlossning . Tänker på er hela tiden och hoppas av hela mitt hjärta att ni får träffa bra personer och att åtminstone det kroppsliga kan läka fort heart

 

[SummerBreeze]

@SummerBreeze , berätta gärna om läkaren har något intressant att säga. Jag har efter snart tio år fortfarande inte hittat någon som kan hjälpa.

Tja jag kan ju inte direkt säga att samtalet ledde till någonting. Hon ville att jag skulle förklara varför jag var rädd att min vestibulit skulle påverka förlossningen och jag påtalade det att iom att det låser sig så tror jag att det kommer att bli komplikationer och svårt för bebis att komma ut plus väldigt smärtsamt för mig. Dessutom att jag är orolig för alla vaginala undrsökningar som man måste genomgå innan förlossningen.

Läkarens nochalanta svar var att jag ju lyckats bli gravid på naturlig väg så att så illa kunde det ju inte vara Är väl lite skillnad på att ha samlag och trycka ut en hel bebis kan jag ju tycka... Sen tyckte hon att det är stor infektionsrisk (men att spricka och bli sydd i underlivet var tydligen ingen infektionsrisk med...) och det var ju så synd om bebisen som inte fick födas normalt för då hinner den inte bli beredd innan. Jag ser mer att det är en fördel om jag och bebis överlever och då helst med så lite men som möjligt.

Det blev en del diskussion om fördelar kontra nackdelar och det var ingen ny information för mig. Hon verkade tyvärr inte alls så kunnig inom problematiken med vestibulit utan tyckte att man vet aldrig hur en förlossning slutar ändå. Ehhh nä men jag väljer hellre ett lugnt och planerat snitt än att chansa på att det kanske går bra att föda vaginalt och så lär det säkert sluta i akutsnitt ändå, det är det jag fasar för.

Det kändes som att läkaren typ blev sur när jag inte lät mig övertalas till att vaginalt är bäst, då sa hon att aja vi kommer inte längre här och lät väldigt grinig. Så nu kommer jag få remiss till NÄL för Aurorasamtal. Det är ändå NÄL som tar beslutet.

Snacka om bortkastad tid Det hela gjorde mig bara ledsen för det känns inte som att min oro tas på allvar och det kommer jag även att berätta för min bm.

 

[Whirlie]

Tja jag kan ju inte direkt säga att samtalet ledde till någonting. Hon ville att jag skulle förklara varför jag var rädd att min vestibulit skulle påverka förlossningen och jag påtalade det att iom att det låser sig så tror jag att det kommer att bli komplikationer och svårt för bebis att komma ut plus väldigt smärtsamt för mig. Dessutom att jag är orolig för alla vaginala undrsökningar som man måste genomgå innan förlossningen.

Läkarens nochalanta svar var att jag ju lyckats bli gravid på naturlig väg så att så illa kunde det ju inte vara Är väl lite skillnad på att ha samlag och trycka ut en hel bebis kan jag ju tycka... Sen tyckte hon att det är stor infektionsrisk (men att spricka och bli sydd i underlivet var tydligen ingen infektionsrisk med...) och det var ju så synd om bebisen som inte fick födas normalt för då hinner den inte bli beredd innan. Jag ser mer att det är en fördel om jag och bebis överlever och då helst med så lite men som möjligt.

Det blev en del diskussion om fördelar kontra nackdelar och det var ingen ny information för mig. Hon verkade tyvärr inte alls så kunnig inom problematiken med vestibulit utan tyckte att man vet aldrig hur en förlossning slutar ändå. Ehhh nä men jag väljer hellre ett lugnt och planerat snitt än att chansa på att det kanske går bra att föda vaginalt och så lär det säkert sluta i akutsnitt ändå, det är det jag fasar för.

Det kändes som att läkaren typ blev sur när jag inte lät mig övertalas till att vaginalt är bäst, då sa hon att aja vi kommer inte längre här och lät väldigt grinig. Så nu kommer jag få remiss till NÄL för Aurorasamtal. Det är ändå NÄL som tar beslutet.

Snacka om bortkastad tid Det hela gjorde mig bara ledsen för det känns inte som att min oro tas på allvar och det kommer jag även att berätta för min bm.

Åh vad trist! Jag förstår känslan! Det är jätteviktigt att få sina frågor och rädslor tagna på allvar. Tråkig attityd av läkaren. Styrkekram!