Sv: Vårföräldrar 2013!
ja, det känns så tryggt med den här tråden och fourmet tycker jag!
Superhärligt tidsfördriv om inte annat. Jag har snart varit hemma från jobbet en vecka ...
Jag tror att det handlar om att man kör oftare med förstagångsföderskor eftersom man inte "vet" själv då. Nu vet jag ju hur en normal graviditet ska vara så är det nåt skumt i görningen så drar jag nog i handbromsen ganska snabbt... fast det vette tusan också förresten? lite skumt är det allt.
Vad bra att du inte kapade tråden, jag tänkte också på det att det var synd att det kom upp just där. Jag hade Liberos gravid app förra gången och jag kallade den för "veckans krämpor". jag skrev till och med ett argt mail till de om att de fokuserade så mycket på krämpor/sjukdomar och besvär.
Det verkar ju vara lite en grej att det ska vara jobbigt. Alla klagar ju på foglossning men långt ifrån alla har ju egentligen några stora problem. Jag var helt galen på en tjej i min föräldragrupp förra gången som sa: "jaa, jag et precis hur det är ..." när jag nätt och jämnt kunde gå fast hon dagen innan varit iväg till ett stort köpcentrum (Själv!!) och älgat runt en hel dag. Jag var glad om jag kunde ta mig till toaletten ....
Det är inget "fint" i att det är jobbigt och jag blir ju varken mer eller mindre gravid för det. Tvärtom är det skitjobbigt - jag måste kämpa för att inte tappa bort glädjen och förväntan i att vi faktiskt väntar ett litet mirakel.
Sen är man väl lite shåpig med gravida...
jag har daltat jättemycket med en kompis under hennes graviditet kring det här med foglossning. Hon hade nog rätt normala "besvär" egentligen men så fort hon san åt så predikade jag.
fast nu har jag lärt mig att vi är ganska få som blir som jag - som tur är, upp till 10 % eller så ...
Nä fram för mer positivt och vanligt sunt tänk säger jag! mår man bra så är väl det helt enkelet toppen!
*KL*
Jag är fortfarande på häst-suget. Har hittat en kuse som är nästintill perfekt och efter att ha läst en lång, ingående beskrivning av honom själv + halva släkten och satt det i relation till "vad jag ska ha" så skriker hela mitt huvud: KÖÖÖÖÖÖP!
Fast just nu kan jag typ nästan inte ens gå (!) så det känns lite avlägset. Å andra sidan är planen att ha honom kvar hos uppfödaren och ta hem honom till bete på försommaren. Så det är ju inte så att jag skulle förta mig eller behöva göra något annat än att prata i telefon och betala pengar det närmsta året, frågan är bara hur kul det är egentligen?
Längtar!!