Sv: Vårföräldrar 2013!
Känner igen mig i det där, jag var riktigt morrig över hur jag mådde. Det blev lättare sen, för mig, när bebisen blev så stor så det sparkade och man kunde känna på den i magen och prata med den och så... lättare att stå ut med att jag inte var mig själv liksom...
Ang. foglossning: alla får foglossning, det hör till. Det är ligament och annat kollijox i bäckenet som luckras upp så att barnet ska kunna passera ut när det väl är dags.
En del, ganska många nu för tiden (på 30-talet fanns det inte!!) - får väldigt ont av det. För mig kändes/känns det som en ihållande smärta i ryggslutet, men också som skarpa knivhugg i ryggslut, blygdben och lår... Om/när du får det så vet du.
Jag har gjort ett aktivt beslut att inte testa någonting.
Jag är ganska luttrad, för mig är det viktigaste att ongen är "livsduglig" vilket man ju får veta vid RUL ... Jag är inte rädd för de typer av funktionsnedsättningar som man får svar på vid de där testerna. Den enda anledningen till att jag skulle vilja veta det är isåfall för att ev. förbereda mig och Maken på nåt sätt .... Jag vet inte. Det är väl framförallt det här: om det skulle visa sig att det KAN vara något, att fatta beslut då ... nä, då lever jag hellre i ovisshet - och jag är inte rädd ... eller orolig.
Men det där kan bli en annan diskussion. Alla gör som de känner bäst själv tycker jag.
Jag känner ingen sen innan.
Jag är 30, har precis sålt en gård ute på landet och köpt en helt vanlig villa inne i stan. Sålde hästarna när dottern föddes och har inte kunnat börja rida sen dess pga. bäckenproblemen (fogarna). Bor i Hälsingland. Utbildad sociolog med genus/pedagogik inriktning men jobbar som habiliteringspersonal med vuxna funktionsnedsatta. Gift med Maken och har en liten tjej som är 1 år och 3 månader.
- Som ikväll inte tyckte att jag dög till nånting, det var bara Pappan som gällde. Så då får ju jag lite tid i soffan dårå ...
Känner igen mig i det där, jag var riktigt morrig över hur jag mådde. Det blev lättare sen, för mig, när bebisen blev så stor så det sparkade och man kunde känna på den i magen och prata med den och så... lättare att stå ut med att jag inte var mig själv liksom...
Ang. foglossning: alla får foglossning, det hör till. Det är ligament och annat kollijox i bäckenet som luckras upp så att barnet ska kunna passera ut när det väl är dags.
En del, ganska många nu för tiden (på 30-talet fanns det inte!!) - får väldigt ont av det. För mig kändes/känns det som en ihållande smärta i ryggslutet, men också som skarpa knivhugg i ryggslut, blygdben och lår... Om/när du får det så vet du.
Jag har gjort ett aktivt beslut att inte testa någonting.
Jag är ganska luttrad, för mig är det viktigaste att ongen är "livsduglig" vilket man ju får veta vid RUL ... Jag är inte rädd för de typer av funktionsnedsättningar som man får svar på vid de där testerna. Den enda anledningen till att jag skulle vilja veta det är isåfall för att ev. förbereda mig och Maken på nåt sätt .... Jag vet inte. Det är väl framförallt det här: om det skulle visa sig att det KAN vara något, att fatta beslut då ... nä, då lever jag hellre i ovisshet - och jag är inte rädd ... eller orolig.
Men det där kan bli en annan diskussion. Alla gör som de känner bäst själv tycker jag.
Jag känner ingen sen innan.
Jag är 30, har precis sålt en gård ute på landet och köpt en helt vanlig villa inne i stan. Sålde hästarna när dottern föddes och har inte kunnat börja rida sen dess pga. bäckenproblemen (fogarna). Bor i Hälsingland. Utbildad sociolog med genus/pedagogik inriktning men jobbar som habiliteringspersonal med vuxna funktionsnedsatta. Gift med Maken och har en liten tjej som är 1 år och 3 månader.
- Som ikväll inte tyckte att jag dög till nånting, det var bara Pappan som gällde. Så då får ju jag lite tid i soffan dårå ...