Sv: Vårföräldrar 2013! Del 2
Det är nog extremt olika hur man gör. en del tvingas ju ta ut sju dgr./vecka för att "klara sig" och då räcker ju inte dagarna så då blir det heltid på dagis runt ettårsdagen...
Vi var hemma med dottern tills hon var 15 månader, då började hon på dagis först tre dagar i veckan, och lite kortare dagar (8-15.30) dvs. maken kortade sin arbetstid en aning). Nu går hon fyra dagar, mellan 7.30-16.
Det har fungerat fantastiskt bra, hon älskar dagis. Jag hade sån "men hon är så liiiten-ångest men den gick över när jag sett hur bra hon trivs.) sen när bebisen kommer ska hon gå 15 h/vecka och sen kortar vi nog tiden för Bebisen är det är hans tur och det kortar ju även dotterns... oj, bla, bla,bla, vilken orddiarre, börjar känna mig lite piggare tror jag,
Vi var faktiskt mest hemma de första 8 månaderna, var iväg på öppna förskolan några gånger men det var väl en grej "mest för mig" - gav inte henne så mycket kändes det som.
Att vi var hemma var ju inte synonymt med isolerade förståss.
vi gick en period på en baby-bok grupp, det var kul.
Jag är ju en sån "hemma-mysate"och hade näsan dåligt samvete för att vi inte var på mer aktiviteter. Maken däremot uppskattade öppna förskolan väldigt mycket, men han var den enda pappan (glesbyggd?)
Jag hörde en psykolog som pratade i morgonsoffan för ett tag sen, som uppmanade föräldrar att ta det lugnt de första åren, att barnet blir stressat av för mycket intrck/aktiviteter.. det gjorde mig lättad att höra.
Man ska nog göra som det blir bäst för en själv och familjen kort och gott?